Q

Läste ut Q idag. Skriven av Fredrik Ekelund. Handlar om hans upptäckt/insikt att han är transvestit. Han är hon, hon är han. Fredrik. Marisol.

Boken kom ut i september 2018, och har gått mig spårlöst förbi. Trots artiklar och intervjuer med Fredrik. Och Marisol.

Som tur är läser jag ju alfabetet i år (försöker i alla fall), och frågade i början av månaden desperat bibliotekarierna på världens bästa lilla lokala biblioteksfilial i Husie om böcker vars titel, författares för- och/eller efternamn började på Q, Z, X, Ä.

Då sa en av dem: Q. Fredrik Ekelund har ju skrivit en bok om att han kommit ut som transvestit, och den heter Q. Fast den är utlånad, men vänta lite, jag kollar… jomen du, den finns på 14-dagars-utlåningshyllan på Rosengårds bibliotek, ta dig dit!

Så det gjorde jag.
Och glad för det är jag, för det är en riktigt fin bok. Vackert skriven – berörande, ärligt, naket, sårbart. Poetiskt och beskrivande; varierat. Om ett ämne som intresserar mig, och jag tänker… den där tu-delad-heten som Ekelund beskriver, undrar om inte vi alla mer eller mindre upplever den, om än kanske i andra former, att det tar sig olika uttryck? Bara de olika roller jag upplevt mig ha ha inom ett och samma ”upplevda kön”, mamma, egenföretagare, hustru… allt det där ”som man ska” för att passa in i normen. Och det där ”som man inte ska”. Så… Q är – utöver att vara en helt fantastiskt välskriven bok om ett uppvaknande som både fört med sig den högsta av glädje och känsla av helhet och samtidigt den djupaste av sorg och förtvivlan – det en bok om att vara/bli människa.

Har lämnat tillbaka den. Och det var så många passager som var vackert skrivna, gripande och rörande… att jag inte noterade en enda. Fast en satte sig i skallen: Han är hon, hon är han. Och jag, jag tackar dem båda, Fredrik såväl som Marisol, för att de släppt på förlåten, låtit mig få komma nära, nära, en ynnest jag tar som en ära.

Läs den.
Q. 

Skördetid för Bulltoftas guld!

Ja, det är det verkligen. EttanOch just det var rubriken i Lokaltidningen Kirseberg/Husie/Oxie i onsdags, featuring yours truly! Vill du läsa det fulla reportaget om Parken som skafferi från sidan fyra i Lokaltidningen så hittar du det här: Bulltofta

Lite roligt var det också att Mr B kom hem från skolan i torsdags och sa ”Alla mina kompisar sa till mig idag att min mamma var i tidningen!”. 😀

Bor du i närheten av Bulltofta så hoppas jag verkligen att du tar dig en tur eller två och ser vad du hittar. Tog just en promenad med skördekorgen på armen. Hittade äpplen, plommon, päron, valnötter, hasselnötter och kirskål samt några blåhallon som slank rätt ner i magen. Och en liten kompis – kan du se den nedan? Har aldrig sett en så stor i Sverige!

plockartagen

Vad jag gör med det jag plockar? Bakar, syltar, saftar, gör smoothies och kräm, torkar, fryser in och inte minst, äter precis som det är! Rekommenderar varmt Sara Bäckmos recept på plommonsylt som finns återgivet i reportaget Bulltofta, taget från inspirerande Skillnadens Trädgård. Funkar finfint även med de små körsbärsplommonen, även om det blir bra många kärnor att fånga in, men trägen vinner.

Nå, har jag lyckats övertygat dig att det är läge att ta en plockarvända än?

 

Engagemang någon?

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig 20131008-104803.jpg – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?

Jag är en förebild, och du med

Skrev ett blogginlägg i höstas på Föräldraföreningen i Husies blogg Husieföräldrar, som handlar om modet att våga vara en förebild. Ibland kan det kännas betungande, framför allt med barn i sin omgivning. Jag bara vet att de snappar upp och känner in allt jag gör och säger (och ofta det jag inte säger också!).

Här kommer inlägget i sin helhet:
—————————————————————————————————————————

Barn gör som vi gör, och inte som vi säger. Ett gammalt ordspråk som det ligger mycket sanning i tycker jag. Håller du med?

OM du håller med, tänker du på vad du gör och hur du gör det?

För det är ju det som är det intressanta med denna frågeställning – det är vad just jag gör, som är av intresse. Jag är en förebild. Inte nånannan. Eller, jo, nånannan är också en förebild, men jag kan inte lägga över ansvaret att vara en förebild på nånannan, utan jag får ta mitt ansvar. Alldeles själv!

Tanken väcktes i morse när jag cyklade med min 8-åring till skolan i mörkret, och vi mötte vuxna cyklister. Vissa hade cykellyse, reflexväst och cykelhjälm. Andra cyklade utan vare sig lyse, reflexväst eller hjälm. Jag är säker på att alla bilförare stött på sistnämnda kategorin på vägarna och hoppat till vid ratten, när cyklisterna dyker upp inom synhåll väldigt nära. Jag vet själv att jag reagerat många gånger på detta. Lika många gånger har jag blivit glad att som bilist möta cyklister som har lyse och reflexväst – det gör sån enormt stor skillnad!

Våga vara förebild

När jag stöter på ungar, i olika åldrar, som cyklar utan lyse, väst och hjälm, så tänker jag att det ju inte kan vara lätt för dem. Ska de göra som de vuxna säger eller som de vuxna gör?

Skriver inte mer om just det, men tänker att använda cykelhjälm eller ej bara är en av alla de saker som vi vuxna gör, kanske utan att tänka efter vilka signaler vi förmedlar. Utan att tänka på att det vi gör, uppmärksammas av de yngre i vår omgivning. Vårt förhållande till alkohol och droger, kost, motion, mobbing, skvaller, återvinning, konsumtion, ömhet och kärleksbetygelser, böcker, natur, lokalsamfund, demokratiska val, ideellt arbete osv – ja, till allt egentligen. Vi är ju faktiskt förebilder. På ett eller annat sätt.

Jag predikar absolut inte för att vi alla ska bli helgon som ”gör allt rätt” för det tror jag varken är möjligt eller ens önskvärt! Jag tycker dock att det är viktigt med medvetna val, och för att nå dit måste vi diskuterar dessa saker. Med oss själva, våra barn, släkt och vänner, andra föräldrar osv.

Tror också att det är viktigt för barnen att se att vi vuxna ibland gör mindre kloka val. Världen går (oftast) inte under om jag agerar lite tokigt och gör ett val som kanske inte var så genomtänkt. Men om jag vågar stå för det, så visar jag barnen att det är ok att det blir fel ibland.

Våga vara en förebild, som gör både goda och mindre goda val, och stå för de val du gör, oavsett slutresultat.

—————————————————————————————————————————

Tänker du på att du är en förebild?

Välkommen hit, Kotte!

Stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ut tillsammans med maken som berättade om kvällens trädgårdsbestyr (själv höll jag i medlemsmöte för föräldraföreningen i Husie) då jag fick syn på liten kotte vid en av odlingsbäddarna. Ett vårtecken så sant som något och därmed varmt välkommet!

Kotte nyfikenHögg kameran och smög sakta ut för att föreviga den lille. Kotte höll till vid några knoppande tulpaner och jag trodde det var tulpanblad han smaskade på, men det krasade lite för mycket för det. Det var så klart en liten trädgårdssnäcka som kotte satte i sig under ljudlig njutning.

Kotte smaskar på

Sonen smög ut i pyjamasbyxor och kom riktigt nära. Men när han upptäckte en fästing bakom örat på kotte och ryckte fram för att plocka bort den blev Kotte rädd. Vi backade undan (fästing intakt bakom örat) och efter en ganska lång stund vågade kotte sig på att börja smaska igen.

Tycker det är så fantastiskt att få uppleva naturen så nära inpå! Under lunchen, som intogs i trädgården, hade jag sällskap av en fågel som ivrigt hackade i fågelholken för att trimma öppningen till perfektion.

Kotte tar en tur

Tar du tillfället i akt att njuta av stunder som denna?

Hemlös?

Det finns många olika skäl till varför en individ eller familj hamnar i hemlöshet. Själv har jag svårt att ens föreställa mig hur det skulle vara, inte minst med tanke på barnen. Hur skulle vi kunna klara av att säkra en bra och trygg uppväxt för dem, med skolgång och möjlighet att utvecklas, i en sådan situation? Det måste vara ofantligt svårt. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det!

Husie & Södra Sallerups församling ordnar en konsert tillsammans med Suzanne Flink och en mängd skickliga sångare och musiker, till förmån för Skåne Stadsmission och deras arbete för människor i hemlöshet i Malmö. Även Videdals GIF sponsrar arrangemanget.

20130126-151205.jpg

Artisterna uppträder gratis vid denna konsert. Du kan också stödja arbetet med 50 kr genom att sms:a Husie till 72980.

Jag ska definitivt gå på konserten – gör det du med! Tillsammans kan vi skapa en bättre värld, en och en blir det ofantligt mycket svårare!

Vi ses i Husie kyrka den 2 februari klockan 16 med andra ord!