Metodboken

Den här, den e bra att ha, sa hon, den goda Fröken Ann, och kastade Metodboken i knät på mig. Började bläddra, utbrast per omgående En sån vill jag ha!, och sen var saken biff. Du förstår, Metodboken går att beställa (gratis) från Sensus. Så det gjorde vi. Nu finns det ett exemplar hemma hos alla fruarna.

Om du någonsin kallar till olika former av (kreativa) möten, så rekommenderar jag dig varmt att beställa hem Metodboken även du. Riktigt bra och definitivt mycket att bygga på!

#skolvåren förenar

Att knata runt lite i Visby under Almedalen är ganska roligt, så här fjärde året. Stöter på vänner och bekanta, människor jag  (mestadels) träffar väldigt sällan (typ i Almedalen!), men tycker väldigt mycket om. 


Som Ninni Udén som jag aldrig för träffat i köttet – den där första kramen när man aldrig setts, men ändock är vänner! Den är något speciellt. 

Sen passade jag på att kroka arm med Ninni och Henrik Almén från Fler Unga under #skolvåren och Fler Unga:s gemensamma #walkntalk på temat digitalisering.

Och så trillade skickligaste Åsa Minoz och Sara Modig från ModigMinoz förbi. Jag och Sara kommer förresten bjuda Almedalen på en surprise imorgon efter vår #walkntalk! 

Och Kevin Shakir kom förbi rusandes, men stannade för ett par minuters catch up med mig och Fröken Ann innan han skulle iväg för att prata med Centern för Makthavare:s räkning. 

Stod och väntade på biljett till Miriam Bryant när Sohrab Fadai och vackra Nirvana kom förbi. Sohrab känner jag via Sverige 3.0.

Detta var motprestationen för den där biljetten förresten!

Och Stellan Nordahl som modererar på Innovizion Arena hela veckan (bakom Best Western, på Rigagränd – kolla in om du är intresserad av hållbarhet, miljö, stads- och samhällsutveckling mm) och Erik Einarsson, piratpartisten som är en trogen #skolvårare sedan begynnelsen!
Och sen avslutades kvällen med en impromptu grundkurs i ”Varför sociala media och hur ska man tänka?” på Best Western:s takterrass Utsikten, tillsammans med Innovizion Arena. Mycket engagerad som synes. 

#skolvåren förenar – för jag skulle inte vara här, och skulle inte ha lärt känna alla dessa människor, om det inte vore för #skolvåren. Så är det, och för det är jag evigt tacksam!

Nu. Läggdags.

Imorgon. En ny dag i Almedalen. Då stundar #walkntalk nummer två, på temat hållbarhet. Kom till Fenomenalen kl 10:30 och haka på du med!

Östra Grund – #hursvårtkandetvara

I onsdags förra veckan var jag på besök på Edboskolan, hos Fröken Ann. Därefter lyckades jag få till ännu ett skolbesök innan jag hade en lunchade inne i Stockholm. Jag hann med ett besök på Östra Grundskolan i Skogås nämligen, och träffade både Anders Enström och Peter Bragner, lärare respektive rektor.

Jag har inte detaljstuderat statistiken från Östra Grund men förstår jag det rätt har skolan på en tre-fyra år gjort en rejäl resa vilket också märks på deras stigande resultat. Jag lämnade skolan glad till sinnet, och ser fram emot att få besöka Peter och Anders igen. Varmt tack till er och de elever jag mötte på min rundtur!

Dessutom är det så att man på Östra Grund använder Itunes U och jag tipsar dig verkligen att kolla in deras ITunesU-kanal, där det finns massvis med material som ligger helt publikt, dvs tillgängligt för vem som helst (som har appen).

Lyckades tom få delta i en podcast som Anders och Peter kör med titeln #hursvårtkandetvara. Ungefär 17 minuter in i podden är det dags, och jag och Peter fick ett trevligt samtal om #skolvåren, #VarförSkola, likvärdighet och mycket annat. Dessutom var vi så inne i vårt samtal att vi missade att inspelningen helt plötsligt havererade, så det är ett break mitt i min beskrivning av en av de vägar till lärande som jag fantiserar om (se det som en kombo av dagmamma, förskolebussar och sokratiska samtal. Kanske får utveckla det där i ett annat inlägg vad det lider. Och kanske du får en tillräcklig bild för att fantisera vidare fritt själv!).

östra grund

På Östra Grund gjordes datasalen om till inspelningsstudio med en green screen. Coolt!

 

En av de mest fascinerande saker jag snappade upp på Östra Grund var det faktum att som enda (!) skola i Sverige kör Ung Företagsamhet för sina nior (alla utom 2-3 av eleverna i årskursen deltog, de som avstod gjorde det medvetet). Tydligen finns det någon mer högstadieskola som kör delar av processen, men Östra Grund kör det fullt ut. Och vet du? Man gör det med utökad tid. Dvs, inte inom ramen för befintligt schema satt utifrån timplanen, utan med 1,5 timme extra/vecka. Som eleverna väljer. Frivilligt. I nian. Det tycker jag är coolt, inte minst för att det viset att eleverna får ut något av processen. Undrar nyfiken varför inte fler högstadier kör UF under nian? För ärligt talat, #hursvårtkandetvara?

Edboskolan – se mig!

Idag hade jag ett skolbesök inbokat, på Östra Grundskolan i Skogås. Men innan det var dags för det mötet (reflektion kommer, jag lovar) så följde jag med Fröken Ann till hennes klass på Edboskolan och lyckades därför med konststycket att besöka två skolor idag! Var med på morgonsamlingen och därefter en liten stund med mig i centrum. Eller… vem var det egentligen som var i centrum?

Information om Creative Commons – något jag gärna sett i alla klassrum.

Ann har som vana att besökare i hennes klassrum ”bjuder på något” och detta något är alltså inte frukt, kakor eller pennor, utan en berättelse. Jag funderade en vända på vad jag kunde dela som 28 härligt livsbejakande och nyfikna 7-åringar skulle kunna finna intressant. Och så slog det mig: jag ville berätta om mina husdjur, och se om eleverna kunde komma på vilka tre typer av husdjur jag har hemma. Så vi hade mer av en gissningslek än att jag berättade något. Katt satte de ganska snart, marsvin satt också ganska omgående men sen. Oj så klurigt. Fick gissningar på gris, antilop mm, innan någon sa papegoja. Och det stämmer ju inte, men väl samma typ av djur, så någon insåg att det var en fågel jag har. Men vilken? Och där kom det ena mer fantasifulla efter det andra (örn, duva, kanariefågel, undulat, påfågel bland annat) innan jag fick ge ytterligare en ledtråd. Ann kokte nämligen något till mig igårkväll då vi kom hem till henne (har varit på blixtvisit i Stockholm, och huserade hos Ann), och mina husdjur levererar sånt som hon kokte…. och då kom någon på ägg och sen satt Höna där så klart! En av gossarna fick min telefon med ett foto på våra tre höns att visa alla kamraterna, och sen var det dags för rast. 

Gulligaste kiss-och-bajs-gosedjuren/nyckelringarna. Tycker jag. Och tydligtvis Ann också. Och så världens finaste strumpor – oh, sådana skulle jag vilja ha!

Mitt bestående intryck från timmarna på Edboskolan är elevernas önskan och glädje i att få bli sedda. Många ivriga ansikten som ville gissa, dela sina erfarenheter (Visste du att jag kan prata skånska? frågade en av eleverna, och berättade att hens morbror (tror jag) fått en skånsk fru. *underbar kuriosa!*), föreslå namn till våra höns (ja, dåligt av oss, men de har faktiskt inte riktigt fått några namn som satt sig. Kanske för de är intill förvillning lika?), berätta om att grannarna på landstället minsann också hade höns, tuppar, lamm och ankor osv. 

Och jag såg. Försökte åtminstone. Se dem. Möta dem. Tacksam för att jag fick följa med en stund i denna etta!  

Ann har gjort så fina tavlor som hänger i klassrummet. Och Pippi möter alla besökare, för hon sitter på klassrumsdörren.

 

Noterade ännu en sak dock och det är hur vansinnigt rörliga små barn är. I konstant rörelse; händer, fötter, pilla på kompisens hår, lägga sig på golvet (samlingen tog plats runt en tjock matta på golvet). Funderade på samma sak härom morgonen då jag försökte få min tio-åring att ligga still i sängen brevid mig på morgonkvisten så jag kunde göra min morgon-meditation i någorlunda lugn och ro. Samma med honom. I rörelse. Hela tiden. Honom bad jag ligga still… och fick sen en gnutta dåligt samvete. För är det inte så att i dessa tider rör vi oss rent generellt alldeles för lite? Så vad händer när vuxna, som jag, möter dessa i-konstant-rörelse-barn och med alla medel försöker få dem att stillna? Hur kan vi använda deras naturliga tendens att vara i rörelse bättre? Och därmed också öppna för att komma i ro i sig själva?

Ja, många frågor och funderingar. Som det brukar blir när jag är ute på äventyr. För så är det, att besöka olika lärande-verksamheter är verkligen ett äventyr för mig, tro inget annat. Jag lär mig. Ser saker. Möter individer. Känner in. Och en sak är säker. Ann är bra på det där som Astrid Lindgren förespråkar: Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv.

Härliga ungar, nyfikna, frågvisa, ivriga och omtänksamma. Tack för att jag fick besöka er idag!



Detta blogginlägg, nummer 60 av 100, är en del av #blogg100-utmaningen som just nu pågår i Sverige

Walk n Talk i vackra Stockholm

Idag har varit en dag i mötets tecken, och morgondagen blir detsamma. Idag har jag först haft mastermind-möte. Sen tog jag tåget till Stockholm, och på stationsplan möttes jag av Therese Mabon som jag mött på sociala media, pratat med vid något tillfälle, och idag träffade afk för första gången. Vilken underbar walk n talk vi fick i ett vårvackert Stockholm.

  

Varmaste tack för att du höll mig sällskap under en bensträckare. Känns som det var långt från enda gången vi ska ses, min nyvunna vän! Har väl knappt börjat skrapa på ytan på allt som finns att dryfta tillsammans? 

Efter promenaden var det dags för möte nummer tre, som jag lämnade med en bubbligt lycklig känsla i kroppen! Mer om det vad det lider, just i dagsläget känns det som ett embryo som behöver få växa till sig lite mer innan jag/vi berättar mer om det. Men Fröken Ann summerade kvällens möte väldigt väl på Facebook: 

Vilken spännande kväll! Ett möte, ett embryo, till ett modigt, kaxigt, viktigt, behjärtansvärt och möjligt projekt har börjat ta form. Härlig dynamik och otroliga möjligheter framåt.

Kunde inte sagt det bättre själv. Så in alles, tre fantastiskt fina möten idag för mig. Vem har du mött idag?

Fler besök i verkligheten?

Igår bloggade jag om mitt besök på Lunds Waldorfskola. I höstas var jag på Västra Allé, en Pysslingen-skola i Helsingborg. Jag har också haft glädjen att hänga med Fröken Ann på Edboskolan, men den gången blev det bara en liten blänkare på bloggen. Jag och Lotta Karlsson, även känd som Fröken Flipp, har försökt få till en date länge nu men inte riktigt lyckats, så där får jag ta mig i kragen och helt enkelt försöka synka våra kalendrar. Och jag skulle så gärna hänga lite på Pusselbitens skola med Benita, så det ska jag också kolla om det kan lösas. (Alla dessa besök, utförda eller önskade, har en gemensam nämnare: Twitter! Det är via Twitter jag lärt känna alla dessa fantastiska skolledare och pedagoger runt om i landet!)

Jag är oerhört intresserad av skolutveckling, eller egentligen mer rättvisande att säga att jag är intresserad av samhällsutveckling. Jag tror att vårt lärandesystem är absolut avhängigt i skapandet av samhället och den kultur vi varje dag återskapar, och ibland omskapar. Därför har jag med glädje besökt lite olika verksamheter. BoldomaticPost_Skulle-du-vilja-visa-mig-runtOch vet du vad? Jag skulle gärna besöka fler verksamheter, alla möjliga sådana, allt som kan rymmas inom ramen för det svenska (tja, varför begränsa mig? Skulle gärna göra besök i andra länder också. Det har jag ju faktiskt gjort, i San Bernardino!) skolsystemet: allt från förskolor, grundskolor, fritidshem, gymnasier, universitet, högskolor, folkhögskolor till vuxenutbildning… har jag missat något? SFI vore ju också oerhört spännande att få en liten inblick i. Nått mer?

Jag befinner mig i Skåne, men ibland är jag ju på resande fot, så det behöver ju inte vara begränsat till Skåne. Enda önskemålet från mig är just att jag får lov att ta lite foton och blogga om mitt besök. Som ni ser från tidigare skolbesök så undviker jag att fota eleverna så man kan identifiera dem, finner det enklast så.

Så jag skickar ut frågan så här, helt enkelt:

Skulle du vilja visa mig runt på din arbetsplats – där lärande i någon form är i fokus – så kan du väl höra av dig till mig? 

 

Adventslyft nr 17 – Kapacitet

kapacitetKAPACITET. Ett ord jag levt med, tom identifierat mig med. Jag har hög kapacitet och har alltid haft det. Men detta ska inte handla om mig som tur är, utan om lärarna Therese Linnér och Fröken Ann. För där kan vi snacka kapacitet!

Jag har lärt känna båda två via #skolvåren, och säger det igen: Jag tackar gudarna för allt jag fått tack vare mitt engagemang, och dessa två är två av de absoluta juvelerna ska ni veta.

Fröken Ann har ett djup som imponerar på mig, hon förbluffar mig, vänder upp och ned på mina sanningar, argumenterar för sin sak sakligt, tydligt och passionerat. Och skickligt! Jag undrar om inte många förringar henne, inte för att jag eg vet varför de skulle göra det, men när man lär känna henne, så som jag gjort, så finns det inte på kartan att inte lyssna väldigt noga på vad hon tycker och tänker. För även om jag inte håller med om allt (bara nästan) så vet jag att jag kan lära mig nått av att lyssna till henne. Fröken Anns stringens och fingertoppskänsla, kopplad till hennes inneboende spindoctor-förmåga gör henne ovärderlig.

Och sen har vi Therese Linnér. Och då tappar jag nästan talförmågan. Jag vet inte hur jag ska förmedla det jag känner för Therese. Jag vet bara att om mina barn hade haft henne som lärare så skulle jag tackat gudarna. Hennes förståelse för och kärlek till lärande, utveckling, forskning, att vända och vrida på saker, i tur och ordning, en sak i taget…. med en slags lågmäld passion, som jag tror egentligen döljer en gigantisk vulkan med en oändlig mängd lava aka passion. Ja, mållös. Och det är ju lite snurrigt när jag ska försöka skriva något, men…. jag hoppas jag lyckas synliggöra min vördnad för henne ändå.

Kapacitet – lärarna och älskade vännerna Therese Linnér och Fröken Ann får personifiera detta begreppet för mig just nu. Tack för allt ni gör för världen!
Kapacitet – vem eller vad tänker du på?