Idag har jag varit i Hardeberga, på Lunds Waldorfskola. Rektor Örjan Liebendörfer och jag har lärt känna varandra via Twitter, och äntligen blev det av med ett litet studiebesök ute på Waldorfskolan som ligger så vackert högt uppe på kullarna i Hardeberga, med utsikt över slätten. Efter att jag och Örjan först suttit och pratat en god stund, om Waldorfpedagogikens bakgrund och ursprung, dess tankar och syfte, gick vi en rundvandring på skolans område, som är sex hektar stort och sträcker sig från gamla byskolan till säteriet.
Lunds Waldorfskola i Hardeberga, på en stor tomt om sex hektar. Jag förälskade mig i lerfiguren. Och musiksalen ska vi inte tala om. Får jag bli student här? Snälla?
Skulpturer i lera på en hylla i slöjdsalen, fritt skapade efter egyptiska förebilder (bilden uppsatt under hyllan med figurerna).
Förra årets tredjeklassare byggde en bigård. Hur coolt är inte det på en skala? Årets treor bygger ett litet torp. Och skolan har en trädgårdsmästare att ta hand om odlingarna.
Överallt vackra alster, uppsatta så de förgyller lokalerna, som i sig själva är vackra. Fridfulla. Rogivande.
Vandrade in i ett klassrum, Örjan presenterade mig och eleverna utbrast ”Vi har just läst om Sköna Helena!”. Skolfamiljen hittade jag också på skolan, en av mina favorittidskrifter.
Det är bara att erkänna, jag skulle trivts fantastiskt väl här. Gillar formspråket, färgerna, stilen, ja, hela miljön tilltalar mig enormt.
Efter två timmars rundvandring avslutar vi i kontoret bredvid fritidshemmet igen. Där sitter en äldre elev (nia?) som med ett lugnt och tryggt leende på läpparna berättade hur hen trivdes på skolan, och där gemenskapen med alla, över åldrar, stack ut som något särdeles unikt för skolan. Jag var nyfiken på om hen gått här hela livet, men så var inte fallet, så det fanns att jämföra med.
Här skulle jag trivas. Ja, jag trivdes helt enkelt, inget snack om saken. Örjan berättade att många elever kommer hit lite som en sista utväg, då de inte hittat skolgång som passat dem inom ramen för det kommunala och andra friskolor. Men här, här landar många. Och det kan jag förstå. Det är lokaler och miljöer som bjuder in till att landa. Därmed inte sagt att det skulle passa alla, för det tror jag inte. Men mig hade det nog passat som hand i handske, och det är skönt. Det ger en viss ro att hitta ställen där jag känner mig ganska naturligt hemma. Så jag vill säga varmt tack till alla som jag stötte på idag. Jag är allt lite avundsglad på er, det ska ni veta!
För mig som är ganska fascinerad av skolsystemet i det stora hela var det verkligen intressant med ett litet litet smakprov på en verksamhet som lite grann är som ett parallellt skolsystem, inom ramen för det ”ordinarie”. Jag frågade Örjan hur han ser på Waldorfpedagogiken i förhållande till LGR11 och det visade sig att han hade en teckning på ett blädderblock på sitt kontor, som handlade om just det. Visade sig att vi hade en ganska likartad syn på det där. Här har jag tagit mig friheten att återskapa den bilden:
Waldorfpedagogiken är större och mer vidsträckt än LGR11, som i stora drag passar inom ramen för den stora cirkeln. En liten del av LGR11 går lite på tvärs med olika grundtankar inom Waldorfpedagogiken (se det streckade området), men i stort är det inte något problem.
Det är inte utan att jag undrar varför inte fler skolor i Sverige drar nytta av friheten som faktiskt finns i LGR11 inom ramen för det befintliga skolsystemet?
HERO - the coach 
Om det vore så väl att Waldorf är det lilla paradis det först ser ut att vara. Fårskinn, pinnbröd och biodynamiska grönsaker väger lätt mot skolpersonal indoktrinerad med Steiners snurriga läror. Allt är inte så lätt och självklart som det först kan tyckas – det finns inga lösningar och system som har alla svaren – och i synnerhet Waldorf dras med stora grundläggande problem som är direkt skadliga.
Det finns inga lösningar och system om har alla svaren – det håller jag med dig om till fullo. Så inte heller Waldorf. Och det har jag aldrig påstått heller, och skriver inte det heller i min text. Jag tror på mångfalden av lösningar, för människan är lika, men ändock olika, och kan trivas, frodas, växa mer eller mindre i olika miljö.
Tack för ditt svar, du har rätt. Men faktum är att Steiners pedagogik är problematisk, liksom det är väldigt problematiskt att en sektliknande rörelse som antroposoferna överhuvudtaget bedriver skolverksamhet. Deras grund vilar inte på vetenskap och förnuft, utan på tro. Allt är inte av ondo i deras system, men de skulle inte haft tillstånd att driva skolor om det hade varit någon ordning på Skolverket.
Pingback: Målgång tredje året i rad – #blogg100 | HERO – the coach
Till stor del tror jag det beror på att man blir överhopade med diverse uppdrag / uppgifter från sina huvudmän – som har missuppfattat sitt uppdrag.
Pingback: Fler besök i verkligheten? | HERO – the coach
Ja Helena, det kan man faktiskt fråga sig,…varför inte fler skolor i Sverige drar nytta av friheten som faktiskt finns inom LGR 11?
Jo, jag tror att allt handlar om rädsla och att släppa taget, ta in livet och samhället runt omkring oss och lita på att vi kan lära tillsammans. Många är så inpräntade av ett system där en styr och de andra utför. Att växla till ett system där vi drar nytta av varandras olikheter och att en kan vara den trygga grunden som inspirerar, öppnar upp, utmanar och sedan bjuder in till växande, lärande, nyfikenhet och förändring är ett svårt kliv. Men att släppa taget, ta in och bara följa med i vad som sker – det är magiskt – synd att det ska ta så lång tid för många att upptäcka eller ens komma i närheten av.
Bästa Johannesson,du träffar huvudet den pedagogiska spiken! Mycket hinder sitter i skolans egna väggar och så länge skolan saknar en lärande modell hela vägen från politiker/ tjänstemän till lärare/ elever är det svårt att få förändring på plats
Man borde för länge sedan ha lämnat ett system där en styr och andra utför.Så länge skolledning inte förmår att förändra denna modell kommer förändringsarbetet dras med hinder : om man som pedagog/ lärare förväntar sig pedagogiska direktiv uppifrån återspeglar sig detta givetvis i mötet mellan lärare o elever. Kollegial och professionell handledning skulle tillföra många lärare nya förhållningssätt och metoder som även påverkar den egna arbetsmiljön på ett positivt sätt och framför allt får eleverna en varierad och mer spännande lärmiljö.