Bacha posh – tänk om det vore jag?

bacha poshLånade De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg under tågresan norrut. Läste ut den på tågresan söderut. Berörs och blir f r u s t r e r a d! Vilket resursslöseri boken pekar på. Inte bara hur Jenny visar hur hälften av en befolkning inte räknas, och därmed definitivt inte kommer till sin rätt. Men också den enormt inkompetenta välviljan, som slår så fel, så fel. För alla. Alla dessa miljarder som plöjts in i Afghanistan…. Till vilken nytta? Till vems gagn?

Det fascinerande perspektivet som verkar genomsyra så mycket av mänsklig aktivitet – von Oben-attityden, tron att man vet vad någon annan behöver, utan att veta, utan att kunna veta. Och utan att se helheten. Fascinerande… Och f r u s t r e r a n d e som sagt!

Resursslöseri är en av de saker jag har allra svårast att fördra. Så är det, och så har det varit länge. Egentligen så länge jag kan minnas. Och det uppenbara resursslöseriet är kanske det som frustrerar så när jag plöjer kapitel på kapitel av boken.

Men berättelserna om bacha posh, de förklädda flickorna, och deras livsöden. Detta intrikata fenomen som ligger just under ytan, och inte bara förekommer i Afghanistan, utan är något uråldrigt och globalt, vilket Jenny visar med exempel på exempel. Det är där jag berörs till tårar. Det kryper under skinnet på mig, får mig att inse hur människan i sanning formas av sitt arv, sin miljö, sitt sammanhang. Insikten om vem jag är, varför jag är som jag är, och vilken ynnest det är att vara född i ett land som Sverige. Vem vore jag om jag vore född i Afghanistan istället?

Böcker ska läsas!

Rensade bokhyllan i sovrummet idag, och ett antal böcker skickade tydliga signaler till att att det var dags för dem att lämna det Rothska hemmet. Har lagt ut dem på Facebook i hopp om att någon gärna vill ta emot dem.

Desto fler böcker från bokhyllan skickade än tydligare signaler att i år är mitt år. Jag la undan de som ropade särdeles mycket i en egen hög, som jag sedan la ut på sängen:böcker att läsa 2016

36 böcker, varav 12 på svenska. Allsköns blandning av poesi, skolutveckling, filosofi och tankespjärn. Under många år avstod jag från bokköp, men sedan något år tillbaka så lockar böckerna mig, de ropar till mig, och vissa vill bo hos mig, och inte bara komma på tillfälligt besök från biblioteket. Men böcker är till för att läsas, inte bara stå där i hyllan och se fina ut. Även om jag nog tycker att jag tar till mig lite av böckers innehåll även via osmos, så känns det lite tramsigt att fortsätta köpa alla dessa fantastiska böcker om jag inte läser dem. Vissa av dessa har jag dock börjat på, men inte slutfört.

Får se var det hela landar, men min intention är att läsa samtliga dessa 36 böcker under 2016.

2016 böcker på svenskaNär jag gått och lagt mig på kvällen läser jag alltid en stund, men just då lämpar sig skönlitteratur bättre än tankespjärn, det som alla dessa böcker har gemensamt. Så jag behöver hitta en annan rutin, en annan stund för att läsa dessa. Och det lockar. Mycket! Jag älskar böcker, jag älskar att läsa och jag älskar tankespjärn, så med glädje ska jag skapa mig vanan att läsa dagtid.

Jag lär blogga om upplevelsen under året och/eller om åtminstone vissa av böckerna, men är redan nu nyfiken på om du läst någon av dessa? Är det någon av böckerna som du tycker är riktigt läsvärda, eller dess motsats, någon som du tycker jag ska undvika?

… och det händer, fortfarande.

Barfotadrottningen. barfotadrottningen
Av Ildefonso Falcones.

Spanien. 1700-tal. Klassamhälle. Romer. Frigivna slavar. Rasism, förtryck, fördomar. Oh dessa fördomar, som verkar ha en halveringstid på årtusenden…

Jag är skyldig till dem själv, fördomar lever i mig med. Ibland får jag syn på dem. Då kan jag, ibland, bli kvitt dem, omvandla dem till förståelse, istället.

Nyckfulla regenter. Sociopater och maktfullkomlighet. Människor vars liv slits sönder och samman.

Våld. Svält. Fattigdom.
Men också. Kärlek. Vänskap. Sång, dans, glädje, ömhet. Närhet. Sorg. Förlust. Rädsla.

Vackert språk, tätt vävd berättelse, pulsen i boken håller mig fast, blad efter blad läser jag, sen kväll på sen kväll. Svårt lägga ifrån mig boken. Vad kommer hända. Överlever hon? Han? Kommer de återförenas, eller är det som förgjort, att ödet ger än mer åt de som redan burit det tyngsta av lass?

Och oj, vad jag slås av att det inte hänt så mycket på knappa 300 år. Igenkänningen enormt stor. EU-migranternas läger på Sorgenfri i Malmö rivs ungefär i samma veva som jag läser om hur Ferdinand VI 1749 frihetsberövar landet samtliga (!) romer. På ett infall. För att de var romer. För att det gick.

Drar inga andra paralleller, men igen… vår kollektiva oförmåga att vara varsamma med varandra känns som den ännu inte peakat i mänsklighetens historia. Och på något underligt vis så ger det mig hopp. Vi kan bättre. Vi kan mer. Vi kan vara varsamma. Gemensamt.

Barfotadrottningen.
Bok väl värd att läsa, liksom hans tidigare roman Katedralen vid havet.

Läs. Ta in. Lyssna, i ditt inre, efter det du inte redan visste. Och fundera. Över vad vi människor gör mot varandra. Vad vore möjligt om vi istället var varsamma med varandra, i samvaro?

Tales of the Otori

I just finished reading the fifth book on the Tales of the Otori, by Lian Hearn (pen name of Gillian Rubinstein). I’ve read three of the five books in Swedish and the other two in English, and luckily it was not too tricky to switch languages (books 2 and 5 I read in English). I did that with the Harry Potter-series as well, and that was trickier, because of all the make-believe words, which when translated made it a wee bit hard to reference between the two languages. But here, no problem, luckily.

otori

The first three books – Across the nightingale floor, Grass for his pillow and Brilliance of the moon – were the original trilogy, followed by the sequel The harsh cry of the heron and finally by the prequel Heaven’s net is wide. I read them in that order, and read the last pages of the prequel this morning, finally coming full circle.

To give you a clue as to how fascinating and riveting these books all were, I’m actually considering following my instinct of picking up book number one again, to start to read them all over again. I read a lot, but I can guarantee you that’s very seldom the reaction I have after finishing a book. It happens that I really don’t want a book to end, but to want to just go back from the beginning and start over… I’m not sure I’ve ever had that inclination. Have you? And if so – from what book/book series?

 

Den femte systern

Den femte systernLäste ut Den femte systern av Mårten Sandén igår på eftermiddagen, efter långfredagens konsert i Husie Kyrka (Stabat Mater av Pergolesi, vackert, men oj vilket lidande!).

Läsvärd bok. Suggestiv och väldigt spännande. En fantasyroman, som räknas som ungdomsbok. Jag plockade den faktiskt från dotterns utrensade saker, eftersom jag lockades av baksidestexten, och med stor behållning läst många ungdomsböcker, framför allt med fantasyinriktning. Så den lockade.

Har haft svårt att släppa boken om kvällarna och och därför tänkte jag förekomma mig själv (andra boken på rad som jag har svårt att släppa, börjar bli sena kvällar ska du veta!), så nu är den slut. (Får välja en tråkigare bok härnäst…)

Fastnade för ett stycke som känns väldigt relevant i dessa dagar av ändlösa diskussioner om tiggeri och EU-migranter. Jag läste dessa rader, och stannade till. Läste om dem igen. Som ett knytnävsslag i magen. Om hemlösa, om levande och döda. Vilken tragik det är att vi inte lyckats skapa en bättre värld. Att det faktiskt finns människor som inte ser någon annan utväg än att ta sig till ett kallt, främmande land, för att sitta i timmar och frysa för en klase bananer och några spänn i en pappmugg. Då har man det inte bra där man kommer från, det är ett som är säkert. Så här löd stycket jag berördes så starkt av:

Spökena i tunnelbanan var alltid flest så här i eftermiddagslugnet, men det var uteliggarna också. Och i början hade hon flera gånger tagit fel på levande och döda. Så småningom hade hon insett att det inte var så stor skillnad. Hemlösa var hemlösa, oavsett vilken värld de var vilse i. – ur Den femte systern av Mårten Sandén

Visst kan vi väl – tillsammans – göra världen till en bättre plats, för alla?

Min dröm om dig

Vilken vacker berättelse i bokform. Som den berörde mig. En vackert varvad historia, nutid samsas med irländska landsbygden under den stora svälten, orsakad av potatispesten, gav mig en inblick i en period som jag inser jag inte stött på mer än högst rudimentärt i historieböckerna under grundskola och (eller kanske bara?) gymnasietiden. Nu levandegjord, med ett språk som flera gånger fick mig att stanna upp, för att bara njuta av de vackert sammansatta meningarna med en högst påtaglig förnimmelse av en djupare betydelse.

min dröm om dig

En av meningarna var alldeles särskilt vacker, och ovanligt nog skrev jag inte ser sidnumret utan la in en liten lapp vid sidan. Några dagar senare berättade jag för maken om boken och gav den till honom för att han skulle få läsa baksidestexten. Då han bläddrade i den föll lappen bort… och sen har jag bläddrat och sökt efter den där vidunderligt vackra meningen men utan att lyckas. Tänker att det kanske var en sån där upplevelse som endast ska finnas kvar i minnet, lite lätt diffus, eftersom jag inte minns meningen i fråga längre.

Boken heter Min dröm om dig, av Nuala O’Faolain, och är garanterat en av böckerna jag fått med mig hem från min pocketsbokslukande mamma. Eftersom jag kör #cleanse4expansion-projektet fullt ut just nu försöker jag läsa böcker jag har hemma så jag kan skänka bort eller glömma dem (stolt medlem av Facebook-gruppen #glömenbok – bli medlem du med!) nånstans. Kanske finns det någon som läser detta som skulle vilja ha just denna boken? Jag skänker den gärna vidare till någon av er, för den var verkligen läsvärd. Och dessutom är den tydligen slutsåld och slut på förlaget.

Är det månne du som vill ta över denna fina berättelse?

 

 

Winter of the world

I love to read. I love books. And honestly love physical books more than ebooks, however digital I’ve become in other ways. The only time I truly prefer ebooks is when I am travelling. Then they absolutely rock!Bok

Anyway, I finished a huge book last night, and I wanted to share it with you. I love to read really thick books, but it’s been a while since I read such a thick book as this one. Just over 900 pages. Yeah!

The Winter of the world by Ken Follett is about Europe during the twenties to the forties and it’s a gruesome story of power struggles, war and politics mixed with love, connections and hope. Ken Follett is an author I’ve read quite a lot by, but not for a while. And he’s productive, so I have a few more brick like books to entertain myself with over the summer. And actually, this is the second book in a trilogy, and I haven’t read the first one, so I have to get a hold of that one ASAP. I’m gonna order it at the library right away.

What’s your favorite type of book?