Att ta illa vid sig.

Jobbade i trädgården tillsammans med D. Drog ogräs ur sorgligt försummade odlingsbäddar, strödde ut blodmjöl, täckte med tidningspapper, vattnade, på med en halv säck kogödsel/bädd, krattade, på med en säck jord/bädd, krattade på nytt ut det jämnt och fint, vattnade lite till och satte sedan ut förkultiverade pumpor och grönkål, allt under ett ständigt böljande samtal om det ena och det tredje.

Ann Heberlein, Publicistklubben, Navid Modiri, #metoo, Gaia, Greta Thunberg och klimatkrisen, medvetenhet, en idé om en podcast, katten Pop och det faktum att jordärtskockor älskar äpplen, så med fördel planterar jag sådana i  bädden som ligger precis vid ena äppelträdet. Högt och lågt, stort som smått.

Men så, ett tu tre sa han något som fick mig att stanna upp:
Du kan inte ge illa vid dig,
du kan bara
ta illa vid dig.

Just så är det!
Därmed inte sagt att jag inte kan bete mig som ett svin, för det kan jag så klart. Men det är en annan sak. För oavsett hur jag beter mig, så har du fortfarande valet om du ska ta illa vid dig eller ej. 

Ringrostig.

Känner mig ringrostig.
Vanan att blogga dagligen är borta, sedan…. början av maj eller nått. Känns som en evighet. Uppehållet har dock varit av godo. Det har gjort mig gott att släppa känslan av ”ska bara” (vilket, om du frågar mina närmaste, är en av de saker som verkligen definierar mig. Inom alla områden. Ska bara läsa klart boken. Ska bara göra klart svartvinbärslikören. Ska bara göra min Sjua. Ska bara…. allt och inget, inklusive blogga!) i relation till dagligt bloggande. Men samtidigt så saknar jag det verkligen. Det gör mig gott att reflektera i skrift.

Pop ger själsligt stöd till ringrostig bloggare.

Jag landar där, att det gör mig gott. Jag blir en bättre Jag av att blogga, får syn på mig själv, på andra, på relationer och fenomen, på glädjeämnen, problem och möjligheter, styrkor som svagheter, kunskapsgap och samband. Och ju oftare jag bloggar, desto mer av det där vinner jag. (Fast det har aldrig föresvävat mig att blogga flera gånger per dag, mitt bloggande tar lite för lång tid för att det ska vara realistiskt – om det överhuvudtaget vore önskvärt.)

Så. Nu vill jag återerövra vanan av dagligt bloggande. Så jag sätter intentionen – till trots att jag vet att jag står inför ett par veckor av aktiviteter av vitt skilda slag som möjligen kullkastar den omedelbart. Må så vara – jag kastar ändå ut det i ljuset. Jag vill blogga och jag vill göra det dagligen. (Märk väl – ordvalet. Vill. Inte måste. Här måstas ingenting.)

Uppföljning av 2018 års intentioner – juli

Juli är slut. Svårt att förknippa månaden med något annat än sol och värme. Löjligt mycket sol och värme – och extremt lite regn, något som ju också stämmer in på både maj och juni. Jag längtar efter regn – blir överlycklig när det trillar tre droppar… bara för att bli besviken när det tar slut utan att verkligen börja regna, på riktigt. Samtidigt har jag verkligen njutit av det som varit under månaden, denna månad av sol och värme, då det gått så här med årets intentioner:

  • jag fortsätter att vara varsam med mig själv – det är en livsinställning jag alltid bär med mig.
  • jag lever ett mer medvetet digitalt och analogt liv – väljer vilket som passar bäst utifrån given situation. ⇒ Som tidigare – både upp och ned. ”Bråkar” fortfarande inombords på något vis, vad vill jag egentligen med detta? Varför fastnar jag emellanåt i ett menlöst FB-scrollande istället för att gå och lägga mig och läsa bok? Och varför är det ett problem?
  • digital 24-timmars-sabbat blir ett vanligt inslag i min vardag. Månatligen? Veckovis? Det ger sig, men minst två per månad. ⇒ Jag satte inga datum för juli månad, men det har gått finfint ändå. 8-14 juli var jag mer eller mindre helt skärmfri bortsett från SMS med kidsen i princip, och likaså 25-27 juli. För augusti månad satsar jag dock på att sätta ett par preliminära datum, siktar på 4-5 och 18-19.
  • sovrummet är en fredad analog zon, där huserar varken dator, padda eller telefon och behöver jag en väckarklocka får jag lösa det på annat vis än med telefonen.
  • jag inte köper en endaste online-kurs som innebär att jag själv ska titta på diverse videoklipp och reflektera i min enskildhet. Det. Funkar. Inte. För. Mig. Jag har lärt mig det nu. ⇒ Inte heller denna månaden har jag fallit för onlinekursernas oemotståndliga sirensång, men det har dykt upp ett par som jag allvarligt funderar på dock…
  • jag, trots ovanstående, ska börja om på, och fullgöra ”A year to clear what is holding you back” som införskaffades under 2017.
  • jag – i gott sällskap – ska på ”analog” skrivarkurs med Bob Hansson på Mundekulla
  • Pernilla Tillander och jag ska fortsätta arbeta tillsammans – växa, lära oss, och ha fantastiskt kul under tiden – i Skurups Kommun inom ESF-projektet Inkludera & Mötas⇒ Semester! Och No Mind-festivalen på Ängsbacka så klart, mitt deltagande där är till stor del tack vare Pernilla. Vilken upplevelse!
  • jag ska läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, en per vecka; böcker som jag redan har i min ägo. Varje söndag blir det en bloggreflektion om veckans bok.
    ⇒ Bok nummer 14 En berättelse om kärlek och mörker och 15 Utvald att leva på svenska, samt bok nummer 13 Meditations och 14 Siddharta och 15 How should we live? på engelska är lästa och bloggade.
  • jag utöver de 52 ”böcker jag redan äger som ska läsas” sätter årets #Goodreadsreadingchallenge för 2018 till ett hundra böcker. ⇒ 55 av 100 böcker lästa vid månadsskiftet. Tur jag har Goodreads-utmaningen som håller koll på statistiken!
  • jag låter min Upholder-tendens (Löfteshållare) få fritt spelrum, vilket märks t ex i ovanstående, som för mig inte är ett straff utan en utmaning, något som lockar, som kittlar, som pirrar inombords! ⇒ Dagligt gitarr-plinkeplonk havererade totalt under juli då jag plockade upp gitarren exakt noll gånger under månaden. Håller trots detta fast vid intentionen!
  • jag satsar på att vara ChattyMeals-värdinna och/eller gå på andras ChattyMeals åtminstone månatligen. ⇒ 1 juli gick årets andra ChattyMeals-event av stapeln, Ett samtal om verkligheten – en poddklubb. Minst en poddklubb till kommer vi co-host:a, jag och Caspian, i september månad. Mer detaljer kommer! Och med lite flyt blir det några spännande ChattyMeals att anmäla mig till under hösten också, som gäst.
  • cykling och promenerande, likväl som den dagliga sjuan och Headspace-meditationerna, fortsätter vara mina dagliga medspelare i livet. ⇒ Trots två veckors sommarförkylning har jag varit ute och sprungit tre gånger under juli.
  • min ekonomiska resurshushållning går till större klarhet – på alla plan. Här har jag ett arbete att göra i att klargöra, för mig själv, vad detta faktiskt betyder så jag vet vad det faktiskt är jag strävar efter. ⇒ Förra och förförra månadens uppföljning kvarstår: På något vis går det framåt i detta, fast merparten av arbetet verkar ske på tankeplanet.
  • min äldsta tar studenten. Gisses. Som tiden går. Det ska firas!
  • jag – kanske viktigast av allt! – ska njuta av livet, utforska, upptäcka, expandera, och på alla vis låta mig själv ha så roligt det bara går att ha!
    ⇒ No Mind-festival, nakenbad, många kvällars basketspel på Bulltofta i olika familjekonstellationer, #OrganicSummerKAL (Knit-A-Long), torphäng i Blekinge, festhäng med Charlotte och Inga-Lill och så Pop, denne underbare katt, som är en sådan fantastisk förebild i att chilla!

 

Uppdämt behov!

Cyklade ToR till Limhamn i förmiddags, 23,5 km in alles, i det ljuvligaste av vårväder. Solsken och nästan vindstilla. Väl hemkommen ville jag ut, ut, ut, igen – så jag rotade fram dynan till ena däckstolen, plockade på mig dator, fån, bok x 2, penna och papper, solglasögon och ett stort glas hemlagad råröd rabarbersaft.

Det var sex timmar sedan. Och jag har inte dragit mig inåt än. Snart nog måste jag dock, eftersom det är körövning, men gudars skymning så skönt att det äntligen, äntligen, ä n t l i g e n, är fint nog ute för att kunna plocka ut en bricka med kvällsmat och bara njuta.

Lustigt hur mitt behov av att vara ute, timme efter timme, är så påtagligt – fysiskt påtagligt. Snacka om uppdämt behov. Det drar i kroppen – vill bara ut! Har läst, arbetat på ett utkast på en beskrivning av det TillanderRothska (för/skol/verksamhets)utvecklingskonceptet, haft ett långt samtal med Gott Barn som kom på besök för att få lite stöd, klappat på katten Pop och lyssnat till hejvilt kvittrande fåglar – känns som de är lite överlyckliga de åt att det äntligen är vår!

 

Pop med inbyggd GPS

När Pop var inlåst i ett garage i närheten och var borta i dagarna sex var det nervöst och oroligt, många tankar snurrade i huvudet och få av dem var särdelen hjälpsamma. Mest snurrade tankar som Kommer vi nånsin hitta Pop igen? Var kan han ha tagit vägen? Kanske är han död, överkörd i något dike nånstans? även om de stundtals fick sällskap av tankar som Det ordnar sig nog, han kommer tillbaka! och andra varianter på lyckliga slut.

När han så väl dök upp igen var lyckan så klart stor, och lättnaden än större. Allt gott! Fick dock flera tips på att skaffa honom en GPS för att, i händelse av att han försvinner igen, kunna se var han håller hus. Googlade, funderade, bestämde mig, ångrade mig, googlade ännu lite till och landade till slut i ett beslut att införskaffa en GPS (snarast än en pejlare som jag först var inne på) till honom. Så jag la en order, och beställde i samma veva ett kontantkort till mackapären.

Jag hämtade paketet och fluktade snabbt på instruktionerna… och sen blev det liggande en vecka eller två, för gisses, inte var det så användarvänligt det där inte. Till slut tog jag dock mig själv i kragen och la en timme på att med pytte-skruvmejsel öppna GPSen, installera SIM-kortet, skruva ihop allt igen och sen påbörja det riktiga finliret: att aktivera SIM-kortet i GPSen och få rätt på alla inställningar, ståendes ute i trädgården för att ”ge GPSen så bra kontakt med satelliten som möjligt”.

Sen dess har Pop på sig sitt GPS-halsband närhelst han går ut, och när han kommer in så tar vi av det, för den är ju snäppet klumpigare än ett vanligt halsband. De första dagarna aktiverades GPSen var 60e sekund vilket gjorde att jag i appen jag laddat ner till fånen kunde se Pops rörelsemönster (förvånande nog i princip inom ett kvarter hemifrån, det hade jag inte riktigt tippat!), men det kostade batteri så nu har jag GPSen i sova-läge utom när jag är nyfiken på var han håller hus. Då öppnar jag appen, trycker på lokaliseringsknappen, får en position och skickar sen Sleep123456 time till GPSens SIM-kort, varvid den prompt skickar tillbaka sleep time ok innan den somnar igen. Nu går det mindre batteri och jag laddar GPSens batteri i princip varannan natt.

Katten Pop verkar överhuvudtaget inte brydd av att han har en svart liten klump på sitt halsband, och jag kan sova lugnare om nätterna. Bra kombo!

 

Skatunge, buxbom och bokklubb

Sitter här i soffan, trött efter en dag som varit omväxlande riktigt avkopplande likväl som mycket målmedvetet hårt arbete. Efter frukost så la jag mig i sängen och unnade mig ett par timmars läsning, tills jag läste ut boken jag höll på med, så jag kom igång med jobb först efter lunch. Då gjorde jag å andra sidan en rejäl insats, och nu är det bara några få trådar som återstår för mig att ta hand om, innan jag skeppar över hela konkarongen till mina två medskapare för deras slutliga genomgång och återkopplingsvända. Det ska jag ombesörja imorgon så jag kan ta midsommarledigt med gott samvete.

Har också handlat ingredienser till morgondagens svampsill-session (innan har jag oftast gjort aubergill, dvs ”sill” på aubergine, men i julas testade jag svamp-sill, dvs ”sill” på svamp, och det var snäppet smarrigare, så det ska jag fixa till midsommar!), druckit te med Gott Barn, och jobbat häcken av mig (verkligen!) i trädgården då jag fick sällskap av en vän som medförde häcksaxar (en batteridriven och en manuell), spade och ett par hinkar. Medan hon grävde upp förrymda nävor, höstanemoner och annat smått och gott till sin trädgård, gav jag mig i kast med buxbomshäckarna och minsann hann jag med alla utom de två stora bollarna. Dessutom så räddade vi (möjligen?) livet på en skatunge som definitivt inte var redo att lämna boet ännu. (Får se om den överlever natten – vi ska göra vårt bästa för att hålla katten Pop inne åtminstone.) Därefter var det vår tur att dricka lite te och planera för bokklubben som vi har bestämt oss för att starta tillsammans. Det känns mycket inspirerande – så bokmal jag är har jag aldrig varit med i en bokklubb, så det är väl på tiden?

Plockarpromenad med Pop

plockarpromenad med PopHäromveckan gick jag och maken på plockarpromenad på Bulltofta, med plockarkorgen på armen. Katten Pop följde med.

Lucas och Pop säger hejEfter en stund stötte vi på vår lokalkändis Lucas.

Pop sniffar vildplommon

Sen började husse och matte med det trista, tyckte Pop. Han jamade beklagansvärt över att vi helt plötsligt bara stannade hela tiden.

Träden är fyllda av naturens guld just nu.

Katten Pop tycker att matte och husse är som besatta av att ta vara på naturens guld, i detta fallet vildplommon, eller om de nu heter krikon eller mirabeller. Vildplommon är enklast att säga, för det kan folk relatera till.

Pop på huppegupptäcksfärd

Om ni ska envisas med att plocka fallfrukt (för det är i princip allt vi gör – och de är oerhört fina, det mesta av frukten som hamnat på marken) så tänker jag gå på huppegupptäcksfärd alldeles själv, sa Pop och undersökte en av övergångarna in till kohagen.

Full plockarkorg

Träden är fyllda av naturens guld just nu. Se så mycket vi plockar på mindre än en halvtimme. När plockarkorgen är full styr vi kosan hemåt.

Slut i rutan

Vår promenad blev dryga tre km lång och katten Pop följde med matte och husse hela vägen. Därefter förtjänar han i sanning en ordentlig tupplur, eller hur?