En betraktelse, del två av tre

Del ett har publicerats tidigare. Här kommer del två av Charlotte Rudenstams betraktelse över mig:

Tror gott om människan

– Jag har länge haft känslan av att vilja rädda världen och numera har jag fått en helhetssyn på det. Det innebär att jag själv vill göra ett positivt avtryck och det sker till exempel genom mitt val av kost, att bilen är såld och att jag cyklar mer. Idag lever jag i världen utifrån hur jag skulle vilja att den ser ut. Jag tror gott om människor. Jag åker på smällar emellanåt och det är det värt, för jag mår så mycket bättre av att tro på människor, att se det goda och att göra gott.

Med två barn i skolåldern och som ordförande i den lokala föräldraföreningen kunde Helena se att skolan kan bli bättre, kan vara annorlunda. Tillsammans med en grupp andra, som också såg en icke utnyttjad potential i skolan, startade hon nätverket #skolvåren, som levt mycket av sitt liv i ett ymnigt twitterflöde och som också har resulterat i flera helgkonferenser på tryggt avstånd från Twitter, afk (dvs away from keyboard), eller snarare, konferenser och möten där deltagarna twittrat som bara den och gjort att Twitter, för några dagar, fyllts av massor av framtidstankar om skolan och vad vi ska ha den till.

Skoldebattör

– Jag tar del av skoldebatten i Sverige på nationell nivå. Det har att göra med min vilja att göra något bättre, och att jag tydligt har sett att vi inte måste lära människor en massa för att få en värld jag drömmer om. Vi kan ta det ur människan. Skolsystemet snarare begränsar människan, än låter hennes fulla potential få plats och utrymme. Det är den kopplingen som gör att mitt hjärta brinner för det.

rörelseMen Helena brinner inte bara för skolan. Hon vill bidra till att människor förverkligar sina drömmar. Hon vill vara med när en rörelse föds eller fortsätter. Det gör hon ganska ofta i rollen som coach, coaching som ofta bokstavligen sker i rörelse. Coachwalken är ett av hennes främsta element. Under promenerande samtal möter hon klienter som med hjälp av hennes frågor leder sig själva till nya insikter, till att sätta nya mål och ibland välja ny riktning i livet.

Det finns något i hennes intensitet som smittar. Något i hennes ärlighet. I hennes sätt att ställa frågor som lockar fram svar på djupet.

Engagemang någon?

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig 20131008-104803.jpg – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?

Korten på bordet

Vad vill du åstadkomma? En förändrad skola? Två? En kommun som gör något annorlunda? En ny läroplan? Eller bara att den nya implementeras bättre över allt? Färre nationella prov, läxfria skolor, annan betygsskala? Eller kanske tvärt om, fler nationella prov, bättre läxstruktur och betyg i fler årskurser? Mer i lön till lärare? Storsatsning på att renovera skollokaler?

Har många tankar kring ovanstående. Gillar somt och inte annat. Men, allt detta är för litet för mig. Det är mål som absolut kan skapa förbättring, visst, men inte på systemnivå. Jag tror inte en fantastisk skola (Nossebro är ett gott exempel, bland många) förändrar något i grunden för hela skolsystemet. Och det är vad jag vill. Förändra i grunden. Inte bara tänka utanför boxen, utan kasta bort den, och börja på nytt.

För jag vill bidra till att skapa ett hållbart lärande samhälle. Globalt. Varken mer eller mindre. Vad tror jag krävs för att nå dit? Tja, jag vet att jag inte åstadkommer detta ensam. Jag vet att jag inte besitter alla svar, om ens några.

Jag vet att min personliga övertygelse är att skola är ett verktyg för att nå dit. Därav #skolvåren. Kanske skulle jag twittrat om en #samhällsvår istället, men nu gjorde jag inte det.

Jag vet att detta är en process som pågått i många år i mig, och jag är därför mäkta glad över att ett fenomen som #skolvåren fötts. Jag har bidragit. Kanske tom agerat katalysator för det.

Tror jag att det räcker nu? Att vi nått tillräckligt många röster för att vi har 2000 följare på Twitter, 600 på Facebook och 54 000 träffar på skolvåren.se. Nä. Icke att vi ens tillnärmelsevis är i närheten av det som krävs för att nå ett hållbart lärande samhälle.

Jag vet att det för 100 år sedan krävdes att ca 10% av en befolkning börjat tänka tanken kring och agera för en förändring för att snöbollen skulle sättas i rullning, vilket möjliggjorde ett språng i utveckling. Jag vet även att det idag krävs mindre mängd, eftersom varje individ är hopkopplad med så många fler, på ett sätt som aldrig skett tidigare. Idag krävs det därför endast 1% för att snöbollen ska börja rulla.

Frågan ”Varför skola?” har inte nått 1% av befolkningen i Sverige än och därför tänker jag envisas med att ställa frågan ‘Varför skola?’ på alla sätt och alla ställen jag kan för att kunna åstadkomma VERKLIG förändring. Inte bara skapa något som kan bli ett gott exempel. Utan skapa något nytt, något som kan leda till ett hållbart lärande samhälle, där individens fulla potential uppmuntras, uppmanas och utmanas att blomma ut!

Min passion ligger inte i agerandet på det konkreta planet. Inte nu. Det är inte där jag är längre. Men här kommer vi till det riktigt viktiga: jag välkomnar helhjärtat alla som tänker och därefter agerar, som tar konkreta steg på vägen till något bättre i nuet! Inte minst för att mina egna barn befinner sig mitt inne i skolsvängen. Så om du är i en sådan position, snälla, gör allt du kan för att göra det bästa av det vi har idag, för alla de barn som befinner sig mitt i smeten just nu. Jag kommer att stå brevid och hurra och heja fram dig.

Själv ser jag inte konflikten mellan att göra det bästa av det som finns, samt att försöka skapa på nytt. Däremot har jag personlig erfarenhet av att det kan bli konflikt (om inget annat så bristande fokus och/eller tidsbrist) om en individ ska/vill göra båda sakerna samtidigt. Det kan leda till beslut som mitt eget, att inte ställa upp för omval till föräldraföreningen jag varit ordförande i de senaste fyra åren. Det är helt enkelt inte där jag ska vara längre.

Jag brinner för att skapa en bättre värld, och jag tror på att få fler att få upp ögonen för att vi kan berätta en annorlunda berättelse om samhället än det rådande (Tack Hadar för att du gav mig det citatet den dagen då jag behövde det som mest!).20130906-134014.jpg

Jag vill bidra till att fler får upp ögonen för möjligheten till en annan berättelse än den rådande. Det är vad jag vill göra. Och det är vad jag gör. Om du samtidigt gör detsamma, eller något mer konkret i nuet så kan det bli en synergieffekt av det hela. För jag tror de flesta skriver under på önskan om ett hållbart lärande samhälle.

Där la jag mina kort på bordet. Jag agerar. På mitt sätt.

Vad gör du?

Välkommen hit, Kotte!

Stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ut tillsammans med maken som berättade om kvällens trädgårdsbestyr (själv höll jag i medlemsmöte för föräldraföreningen i Husie) då jag fick syn på liten kotte vid en av odlingsbäddarna. Ett vårtecken så sant som något och därmed varmt välkommet!

Kotte nyfikenHögg kameran och smög sakta ut för att föreviga den lille. Kotte höll till vid några knoppande tulpaner och jag trodde det var tulpanblad han smaskade på, men det krasade lite för mycket för det. Det var så klart en liten trädgårdssnäcka som kotte satte i sig under ljudlig njutning.

Kotte smaskar på

Sonen smög ut i pyjamasbyxor och kom riktigt nära. Men när han upptäckte en fästing bakom örat på kotte och ryckte fram för att plocka bort den blev Kotte rädd. Vi backade undan (fästing intakt bakom örat) och efter en ganska lång stund vågade kotte sig på att börja smaska igen.

Tycker det är så fantastiskt att få uppleva naturen så nära inpå! Under lunchen, som intogs i trädgården, hade jag sällskap av en fågel som ivrigt hackade i fågelholken för att trimma öppningen till perfektion.

Kotte tar en tur

Tar du tillfället i akt att njuta av stunder som denna?