Uppdämt behov!

Cyklade ToR till Limhamn i förmiddags, 23,5 km in alles, i det ljuvligaste av vårväder. Solsken och nästan vindstilla. Väl hemkommen ville jag ut, ut, ut, igen – så jag rotade fram dynan till ena däckstolen, plockade på mig dator, fån, bok x 2, penna och papper, solglasögon och ett stort glas hemlagad råröd rabarbersaft.

Det var sex timmar sedan. Och jag har inte dragit mig inåt än. Snart nog måste jag dock, eftersom det är körövning, men gudars skymning så skönt att det äntligen, äntligen, ä n t l i g e n, är fint nog ute för att kunna plocka ut en bricka med kvällsmat och bara njuta.

Lustigt hur mitt behov av att vara ute, timme efter timme, är så påtagligt – fysiskt påtagligt. Snacka om uppdämt behov. Det drar i kroppen – vill bara ut! Har läst, arbetat på ett utkast på en beskrivning av det TillanderRothska (för/skol/verksamhets)utvecklingskonceptet, haft ett långt samtal med Gott Barn som kom på besök för att få lite stöd, klappat på katten Pop och lyssnat till hejvilt kvittrande fåglar – känns som de är lite överlyckliga de åt att det äntligen är vår!