…och sen fastnar jag.

Du vet hur det är.
Har inte tid. Orkar inte. Pallar inte. Tar det sen…
Men så säger den inre rösten Fast du skrev upp i kalendern och bloggade häromdagen om att du skulle, minns du? och Jo. Klart jag minns. Så visst, jag sätter mig väl en liten stund då. 

… och sen fastnar jag.

Börjar bläddra i Helvetesveckan för att ge mig i kast med inledande förberedelser… och ett tu tre har det gått en dryg halvtimme och jag är helt inne i det. Pennan löper över papprena, jag skriver ner små tankar om vad jag kan tänka mig att ha i fokus under min kommande helvetesvecka, sånt jag är nöjd och missnöjd med i livet, vad jag åstadkommit så här långt i livet, och hur en-dag-i-mitt-liv ser ut just nu. 


Reflektioner kring Helvetesveckan 2020, från såväl förberedelser som genomförande och inte minst från efterdyningarna. Farhågor, förhoppningar och nyvunna insikter från skapade referenspunkter i livet.

Helvetesveckan: 7 dagar som förändrar ditt liv (bok 2 av 12)

”Ett genomgående drag hos dem som når framgång är att de faktiskt agerar. De skrider till handling, de får saker och ting gjorda. Helvetesveckan ska vara en sådan vecka. Action!”

Pernilla letade bland sina böcker och sa Denna måste du läsa! Och denna! Ta denna också! Och var i allsindar är Helvetesveckan, den måste du bara läsa! Klev så på tåget hem släpande på en tung tygkasse fylld med böcker av allsköns slag; däribland Helvetesveckan: 7 dagar som förändrar ditt liv, av Erik Bertrand Larssen.

Nu har jag läst den.
Och ja. Jag har för avsikt att genomföra en helvetesvecka för egen del. Men vem vet…

”Det du säger till dig själv och det du säger högt har alltid en inverkan på dig. Det beror på att vi har lärt oss betydelsen av ord och meningar, och de skänker omedelbart betydelse, en förståelse och en rad associationer.”

Och där öppnar jag för att smita undan.
”För avsikt”. ”Vem vet…”
Båda ordvalen pekar på öppningar för att inte genomföra en helvetesvecka.
Det var min avsikt men sen kom livet emellan.
Mmm. Vilken underbart härlig smaskig ursäkt. Hade säkert funkat superduperbra!

”Helvetesveckan ska vara en hävstång. Den ska skapa så starka känslor inom dig att den ger bestående effekter. Den ska vara något som du kan titta tillbaka på och mäta dig i förhållande till. Den ska lära dig något om din egen kunskap och din egen kapacitet.”

Jag vet att jag har hög kapacitet. Att jag har en oerhört god förmåga att hålla mina löften till mig själv. Så jag tvivlar inte på att jag kan genomföra en helvetesvecka. D i sig är inte utmaningen för mig. Snarast är det att göra veckan på ett sätt som gagnar mig på flera plan och lyfter fram den typ av varande, handling och/eller aktivitet, som jag önskar se mer av i mitt liv. Att genomföra veckan utifrån en tydlig bild av exakt vad det är jag vill åstadkomma. Och det kräver förberedelser.

”Förberedelser är mycket ofta viktiga, men ibland tar vi dem som en ursäkt för att slippa sätta igång.”

Och jag vill inte smita undan.
Så det jag ska göra nu är att förbereda för att göra förberedelserna för att genomföra en rothsk helvetesvecka, helt enkelt genom att boka in tid i kalendern för att ta nästa steg.

Så.
Tre schemalagda ”förbered helvetesveckan”-tillfällen i kalendern.
Det var ju inte så svårt. Det svåra är -– kanske? kanske inte? – att se till att hedra dessa tillfällen.


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2020, att läsa och blogga månatligen om 12 svenska och 12 engelska böcker, böcker som jag redan har hemma.

12 svenska böcker att läsa under 2020

Tredje året på raken ger jag mig på att välja ut ett givet antal svenska som engelska böcker som fanns i huset vid nyår, att läsa och blogga om under 2020. Utöver denna 12+12-utmaning har jag föresatt mig att läsa (minst) 65 böcker totalt under 2020, och du kan följa min läsresa på min Goodreads-profil.

Likt förra årets utvalda böcker är även årets en salig blandning och jag ser fram emot att göra dess bekantskap! Tre av dem är hyllvärmare (Real love, En kortfattad historik över nästan allting och Upptäckterna som förändrade världen), Ålevangeliet var en julklapp från en av mina bästa uppdragsgivare, Onåd lånade jag av Caspian, Helvetesveckan letade Pernilla fram till mig, och resten har jag själv införskaffat förra eller möjligen förförra året. Både Bornemark- och Thorgren-boken ser jag synnerligen fram emot att läsa, då jag hört så mycket om den första (inte minst från själssöstra Sara) och såg en fantastisk uppsättning på Hipp av den andra.

Har du läst någon av böckerna ovan, och om så, vad tyckte du om den/dem?