Coaching och skolintresset – en kombo?

Jag är förändringsagent och coach, med ett brinnande intresse för samhällsutveckling med skola och lärande som främsta verktyg. Och ja, jag vill hemskt gärna kombinera dessa två saker! Men inte på vilket sätt som helst. Och gång på gång landar jag i förvirring för att jag tror att jag är tydlig, men det är jag bevisligen inte. De som inte vill lyssna eller förstå kan jag inte göra något åt, men för de som verkligen vill försöka kommer här ett försök till klargörande.

Så här är det:
Jag har inget intresse att coacha lärare & pedagoger
inom sitt ämne eller yrkesutövande.

Det kan andra göra mycket bättre än jag! Det är inte här mitt intresse ligger, överhuvudtaget. Vad är jag intresserad av då? Jo:
Jag är intresserad av människan bakom ämnet och yrkesutövandet.

Jag är nyfiken på vilka mänskliga hinder du fastnat i, som gör det svårt för dig att ta plats, fullt ut, i ditt klassrum, bakom ditt tangentbord, snabbköpskassan eller bakom bussens ratt! För ovsett var du arbetar och hur du utövar din profession, så är det Du, människan, som är utövaren.

Och Du kan öva dig på det professionella, lära dig mer om ditt ämne och bli en expert, utmanas, växa och utvecklas yrkesmässigt, men om du inte gör detsamma med dig själv som människa – ja, då påstår jag att du förnekar världen något unikt. Du förnekar världen Dig. I din fulla kraft.

Det fascineras jag av. Jag vet vad som kan hända när en människa verkligen kliver fram och tar sin plats. Jag lockas av att få människor att våga skala sig själva som en lök, tills juvelen som gömmer sig bakom alla dessa lager av mönster och rädslor, blir synlig och börjar gnistra. Det är vad jag vill katalysera! Det betyder inte att jag vill coacha alla jag möter. Det betyder inte att jag är rätt coach för alla jag möter. Långt ifrån. Jag är intresserad av de som verkligen är beredda att titta på sitt eget mänskliga jag och där min coachingstil klaffar med klientens behov.

Så mitt intresse i skolvärlden, som förändringsagent och professionell coach, handlar om människan, snarare än om professionen och dess utövande. Kanske det inte har framgått tidigare. Eller så har det det. Oavsett vilket så tydliggör jag det nu, igen, i klartext.

Vad har detta med skolan att göra då? Jo, jag råkar tro på förebilder. Och säga vad ni säga vill, alla barn möter en sjuherrans massa vuxna under sina år inom skolväsendet och det obligatorium som kallas skolplikt. Och här är kruxet:
Jag vet att barn gör som vi gör och inte som vi säger.

Så om en vuxen, låt oss säga en anställd på en skola, säger åt ett barn att lita på sig själv, våga testa något nytt och nyfiket kasta sig över ett outforskat ämne, men inte själv gör något av detta, ja, då tror jag inte det funkar. Barnet/eleven kommer genomskåda den vuxne och se att det bara är snack. Men om samme vuxne förutom att berätta om detta för barnen även gör det själv, ja, då tror jag vi kommer få se något helt annat (både hos barnet och den vuxne, märk väl!).

20140103-093015.jpgJag tror en anledning till att man som vuxen inte vågar GÖRA det man SÄGER, i mångt och mycket ligger i fasaden man döljer sig bakom. Lagren som hindrar människan från att gnistra. Mönstren och rädslorna. Skammen och skulden. Minnena från tidigare oförrätter, misstag, hånskratt. Allt det där som kan skymma Dig från att synas, hindra Dig från att ta plats. Fasaden måste rämna för att Du ska kunna kliva fram.

Jag vet att det finns många gnistrande juveler i skol-Sverige – jag har mött tonvis av dem! Men det finns allt för många som snarast fortsätter att dölja sig bakom fasader och lager. Det betyder tyvärr att barn och elever – tack vare skolplikten – möter en massa vuxna som säger en sak men gör något helt annat. Och vad gör barnen och eleverna då?

På detta vis önskar jag kombinera min passion för coaching med den för skola och lärande. Kanske framgår det tydligare nu?

Kravlös coachingpepp?

Om kravlös coachingpepp är vad du är ute efter – gå inte till en professionell coach, och framför allt inte till mig!

Jaha, tänker du kanske nu. Vadan detta utrop? Jo, termen kravlös coachingpepp dök upp under en #skolchatt på Twitter som en motsats till kvalificerad kompetensutveckling. Det fick mig att verkligen inse att när det gäller coaching i skolans värld tror jag vi talar om olika saker.

Nån annan skrev att det vore bra om ‘lärare slapp ta råd av allehanda coacher som inte tillbringar en minut med att undervisa’. Och jag kan förstå det där. Om det är coaching på din praktik du är ute efter, dvs vad du konkret gör i klassrummet, ja, då tror jag att lärare med coachingutbildning funkar alldeles ypperligt. Under förutsättning att dessa individer är trygga i sig själva och sin egen praktik och därmed inser att deras sätt inte nödvändigtvis är rätt sätt, utan bara ett sätt.

Denna typ av coaching kallas för transaktionell, den handlar om vad du Gör.

Transaktionell coaching är inte min kopp te. Det är inte alls vad jag strävar efter, det finns andra coacher för den typen av klienter. Och även om jag inte vill påstå att detta innebär kravlös coachingpepp kanske det kan uppfattas så.

Själv arbetar jag med transformation, dvs den du Är. Vad är din högsta dröm? Likväl som vad är din största rädsla.? Vem Är du och vad gör du som hindrar ditt Jag från att lysa igenom och ta plats?

(Märk väl – jag snackar inte om ditt ego här, utan om ditt fulla jag, där du är i kontakt med dig själv och det högre medvetandet. Låter flummigt? Kantänkas, men detta är något som professorer inom kvantfysik lyfter och beforskar, så vetenskap är i allra högsta grad inblandad.)

20131220-081750.jpgVad väljer du? Vad är det du har behov för, just nu? För märk väl att jag inte säger att den ena alltid är rätt och den andra alltid fel. De har olika syften helt enkelt och är därför verktyg i en verktygslåda, att användas vid rätt tidpunkt. Hammare är bäst till spik, skruvmejsel till skruv.

Jag lovar dig dock att den typ av transformationscoaching som jag ägnar mig åt är så långt från kravlös coachingpepp som du kan komma. Tror du mig inte kanske du ska testa helt enkelt?

Supercoach Academy 2014

In May I signed up for Supercoach Academy 2014 with Michael Neill. It will be a transformative experience, of that I have no doubt. What I didn’t realize was that it started to be life-altering from day one. Just having signed up I immediately got access to a lot of resources and challenges, that have, already, made a profound impact in my life.

When I told one of my coach clients about this, I got this response:

Oh, that will be so great for me!

I am so grateful for the wisdom of my clients, because isn’t this the truth! When I as a coach challenge my insights, expand my awareness, and grow my understanding, of course it will benefit my clients!

Now, you don’t have to be my client, to sign up for SCA2014 or be/want to be a coach to experience what I am talking about. During the month of October Michael Neill released a daily clip on YouTube in his series ”A month of transformational coaching”. Here’s the first clip:

If this spiked your interest, check out the rest of the videos as well. And if you want to find out more about SCA2014 – just call on me and I’ll help you find your way. Perhaps you’ll even want to join me?

We want coaching

We want coaching, is the headline of an article in Financial Times, stating that high executives are asking for coaching and/or mentoring. The coaching business was on a downward slope, but is picking up again. I’d like to think it has to do with professional coaching becoming more the norm.

I agree though! I can see the value of coaching for basically everyone. Like Michael Neill says:

”You would benefit from walking up to a lamp post and having a chat with it, after work every day. Imagine how much more benefit you would have if you exchanged the lamp post with a professional coach!”

You might think that coaching isn’t for you. If that’s the case, I challenge you to give it a try. I will give you a 2 hour complimentary virtual CoachWalk session if you dare test your beliefs – just send me an email to helena.roth at respondi.se. And of course, that’s a valid offer for those of you who already know the power of coaching, but want to try out new venues, as well.

20131024-002610.jpg

Are you game?

Vad fick du ut av vår coaching?

Ställde frågan ”Vad fick du ut av vår coaching?” och fick svaret:

Det gav mig insikten att jag kan fortsätta lära mig och utvecklas. Att jag kan bli den person jag vill vara.

Det gladde mig enormt att höra. Det gjorde mig uppfylld av hopp om framtiden, hopp om det hållbara lärande samhälle jag drömmer om. Och verkar för. Även genom min coaching.

Detta gav mig även ytterligare vatten på min kvarn om vikten av att möjliggöra/skapa/uppmuntra ett inifrån- och utperspektiv i motsats till ett utifrån- och inperspektiv.

För vems skull lär jag mig saker? Gör jag det för att jag måste? Gör jag det för att…

  1. läraren säger åt mig att detta är minsann bra kunskap att ha nån gång i framtiden?
  2. chefen kräver det av mig för att jag ska få den löneutveckling jag önskar?
  3. projektledaren bokar in mig på en kurs för projektet har ett kunskapsglapp som behöver överbryggas?

20130911-103453.jpgEller gör jag det för att jag vill? För att jag har en nyfikenhet att fördjupa mitt kunnande? För att jag känner att jag befunnit mig innanför min komfortzon tillräckligt länge och det är dags att utmana den, kliva utanför och se om jag kan erövra ny mark som komfortabel?

Jag vet inte hur det är för dig, men nuförtiden så lär jag mig för min skull. Och nästan bara för min skull, faktiskt, men så är jag ju min egen chef också. Oj, vilken skillnad det gör dock. På så många plan känner jag hur jag mer och mer till fullo är mig själv. Genuin. Helena, på riktigt. 100% Helena, som Charlotte skulle uttryckt det. När jag lär mig, gör jag det för mig själv. Givetvis kommer det andra till gagn också, men det är inte min drivkraft längre.

Jag lär för mig.

För vems skull lär du dig?

Virtual CoachWalk

Yesterday I tried something new. I had a virtual CoachWalk with a potential client. And it was sweet!

What’s a virtual CoachWalk you ask?
Well, I do most of my coaching as CoachWalks, that is, I coach while walking with my client.

Now, instead of limiting myself to being in the same physical space as my clients, I also do virtual CoachWalks. That is, we each walk in our separate places and talk over SKYPE or phone at the same time.

20130821-201520.jpg

The weather last night was amazing, and as you can see I walk in beautiful surroundings.

I am amazed by the power of professional coaching. Having a coach of my own has made a huge difference in my life.

If you’ve tried professional coaching, what impact did it have in and on your life?

Hjärtfladder

Igårkväll var det dags för SKYPE-samtal i min MasterMind-grupp för start-up-coaches. Vi är en liten grupp om tre, men vi omspänner större delen av jordklotet! Det är jag i Sverige, en kanadensare och en australiensiska. Lite svårt med tidszonerna, men halv tio på kvällen svensk tid funkar för alla.

Har under semestern haft stor nytta20130806-155901.jpg av de mellanrum jag tillåtit mig, och en av sakerna som detta resulterat i är en förnyad beslutsamhet att coacha mer. Jag älskar det, och jag ser vilken nytta det ger. Ja, faktiskt finns det bevis för att det hjälper bara att regelbundet prata med en lyktstolpe! Tänk då så mycket större nytta du kan få av att prata med en professionell coach.

Jag nämnde detta i gruppen och fick direkt coaching och feedforward som gjorde att mitt hjärta började fladdra alldeles extra. Du vet det där pirret som betyder att nu händer det spännande saker! Har du upplevt det?

Låt mig välja hatt!

Jag lär känna mig själv,
och jag är inte den
jag trodde jag var.

Den frasen kom ur min mun under dagens coachsamtal med min coach. Det är en förunderlig upptäcksfärd jag är på just nu, och jag gläder mig åt alla nya dörrar jag upptäcker i mitt inre. Han ställer frågor som gör att jag ifrågasätter sanningar om mig själv, och det är ofantligt värdefullt.

Vi talade också om att tvingas välja, något jag varit obekväm med ända sedan barnsben. För mig har denna ovilja att välja inte inneburit stillestående paralysering, utan oftare att jag valt flera saker, istället för bara en. Just nu så håller jag dock på att bli bra på att säga nej till saker, som inte längre gagnar mig. Och det är ju också ett sätt att välja. Men det är många som gett mig rådet att jag måste fokusera, inte minst som företagare.

Under samtalet blev jag mer och mer klar över hur dessa två saker hänger ihop.

Jag protesterar nämligen mot att tvingas på en etikett. Det kryper i kroppen på mig. Jag vill kunna vara allt jag är, och det varierar, för varje stund. När jag tvingas sätta en titel på mig själv, känns det som en begränsning. För jag är ju så mycket mer. Jag varken kan eller vill välja ett epitet.

Jag vill möta varje dag med mitt väsens skål tom, som Dag Hammarskjöld sa.

Säg att det skulle handla om en hatt istället för en titel.

20130514-181615.jpg

Jag vill inte välja en enda hatt, att bära dag ut och dag in. Jag vill kunna välja, precis som jag väljer vilka skor som lämpar sig bäst för dagens aktiviteter. Kanske är det inte ens så att jag väljer en hatt på morgonen, utan den kommer till mig under dagen.

Har du en titel du känner dig bekväm med, som omfamnar allt du är?

Mitt hundrade inlägg

Detta är det hundrade inlägget på min blogg. Tjohoo!
En milstolpe som jag är riktigt stolt över.

Jag ser fram emot att skriva hundra nya inlägg men tänkte landa lite i dessa först. Har suttit och bläddrat igenom min blogg och även dykt ner i statistiken.
6081 inlägg har lästs, sedan jag startade bloggen den 20 augusti 2012. Jag märker att jag får fler besök ju mer aktiv jag själv är på andra forum. Om jag twittrar och Facebookar och aktivt länkar till mina inlägg, ger det effekt på besöksstatistiken. Likaså när jag kommenterar på andra bloggar eller nätartiklar. Logiskt.

De fem mest lästa inläggen hittills är:

  1. #skolvåren
  2. Om HERO the coach (tekniskt sett en sida, inte ett inlägg. Struntar i det!)
  3. Lyckorus
  4. Samskapande
  5. Bidra!

De fem minst lästa inläggen är:

  1. Hamburgvisit
  2. Kauwboy
  3. Compassion
  4. Broken
  5. Följsamhet

Fem inlägg jag tycker om:

  1. LIVET!!!!
  2. Provocerad?
  3. Rätt/Fel
  4. Positiv!
  5. Syfte

Fem inlägg som jag önskar fler skulle läsa:

  1. Essens
  2. Våga kasta loss
  3. Vänlighet
  4. Vikten av ett ord
  5. Handlingskraft

Fem inlägg som ligger nära #skolvåren:

  1. Cirkeln sluts
  2. Rädslorna
  3. Transformation!
  4. Komplement
  5. 3S

Fem inlägg med hög coachfaktor:

  1. Vilja
  2. Dimman
  3. Varför blogg?
  4. Måsten…
  5. Glasögon!

Fem inlägg som ligger mig nära hjärtat:

  1. Livsuppgift!
  2. 4xVarför
  3. Malplacerad
  4. Sportlovsbreak
  5. Spaning

Det är väldigt svårt att sålla och välja vilka inlägg jag ska lyfta fram – jag märker att jag tycker riktigt mycket om många av mina inlägg. Det känns jättehärligt. Jag tar det som ett teckan på att det jag skriver kommer från hjärtat, att dessa nedpräntade ord verkligen är Jag.

20130407-163046.jpg

Jag vill med denna bukett tacka dig för att du läser.
Jag vill tacka dig som länkar vidare till andra.
Och du som skriver en kommentar på bloggen, Facebook och/eller Twitter ska ha ett särskilt tack – att få ett gensvar på mina tankar och funderingar hjälper mig vidare.

Tack!

Varför blogg?

Kloka Karin skrev i veckan på sin blogg om varför hon bloggar och vad det gett henne. Jag kommenterade hennes inlägg så här:

YES!! Utbrister jag med emfas!
Har haft styrelsemöte i mitt företag idag, och jag lovprisade vad bloggandet gjort för mig. Helt otroligt, vilken skillnad det gör när tanke ska sättas på pränt. Jag är ofantligt glad att jag började blogga, och att du gör det, och så många andra. Det ger mig insikter och uppslag och inte minst tankespjärn, och det gör att jag växer. Underbart!
Fortsätt blogga, facebooka och twittra, och använd det för att vidga dina egna zoner – hoppas andra kan bli lite inspirerade att testa själva. För det blir vad vi gör av det!

Jag tänkte dock att jag ska utveckla mina tankar från kommentaren, så det blir lite tydligare för mig själv.

Varför bloggar jag?

  1. Bearbeta intryck
    Jag har samlat intryck under så lång tid att jag kände ett behov av att börja släppa ut något också. Dvs, att inte bara länka vidare till kloka ting utan att faktiskt sätta mina egna ord på det.
  2. Självcoaching
    Jag lär mig så ofantligt mycket om mig själv! Att sitta och formulera mig i skrift gör att jag tvingar mig att reflektera. Vad är det jag skriver, vilka ord väljer jag, vad vill jag förmedla, vilken frågeställning önskar jag skicka med läsaren (och mig själv märk väl!)?
  3. Sätta ord på tanke
    Det gör mig mer uppmärksam på min omgivning. Om jag tänker en tanke, som fastnar av något skäl, så skriver jag ner den, eller talar in den i ett röstmemo. Då bevarar jag den och kan, när tillfälle yppar sig, gå tillbaka och tänka klart kring frågan. Ibland blir det ett blogginlägg av det, ibland inte.
  4. Nå ut och påverka
    Att publicera en blogg är så klart även ett sätt att nå ut och påverka. Det ger andra möjlighet att läsa, tänka, reflektera och kanske forma sig en åsikt. Kanske tom agera, om det vill sig riktigt bra!
  5. Förstärkning och förtydligande
    Det ger mig förstärkningsmöjligheter. Det vill säga när jag twittrar, facebookar, mailar eller pratar med någon så kan jag plocka in/referera till blogginlägg för att förstärka eller förtydliga min ståndpunkt, mitt budskap. Twittrar jag om syfte tex, kan jag länka till inlägget jag skrivit om syfte och kan därmed snabbare och enklare nå längre i min kommunikationen med medspelaren.

20130406-081726.jpg

Jag skulle säkert kunna komma på många fler anledningar, men detta får räcka för idag.

Bloggar du? Varför? Eller, varför inte?