När tiden försvinner

Så sitter jag här, i lugn och ro, vilar mina trötta fötter och höfter efter en dag knatandes fram och tillbaka på de stenlagda gatorna i gamla Visby. Tänker att ”Jag ska bara…” och sen ska jag knoppa in, tidigt, och samla kraft till ytterligare två och en halv dags knatande i Almedalen.

Men så började jag titta på alla bilder från dagen. För självfallet träffade jag massvis med fina människor på gatorna i Almedalen även idag. Här ser du några av de jag kramat om idag. 


Beppe Singer. Snyggaste tischan i Almedalen (på Simon). Karl från Polstjärna. Johan Lange. KarinOlaÅsa och Michael Sillion. Och så #skolvåren och Almedalens alldeles egen pressfotograf Joakim Berndes, som tarvar ett alldeles eget blogginlägg vad det lider! 

Och sen skulle bara fixa det första videoklippet av mig och Sara, som varken uppvärmda eller uppsjungna, gav oss i kast med att öva på kulning i Almedalen idag, som vi lovade varandra på kursen förra veckan. Och sen ville jag fixa det andra också så klart. Glad och lite överraskad blev jag dessutom över att våra röster trots allt bar åtminstone några hundra meter, som Ola avslöjade för oss på Twitter:


Och när jag väl tittade på de där klippen (som jag inte orkar bråka med WordPress-appen om för att bädda in dem…) så tänkte jag att den lilla snutten Fy skämme dig skulle passa så väl som en GIF. Så då fick jag ju lära mig att skapa en dylik… Och när den väl var klar så blev jag besviken eftersom det var en ljudlös GIF. *Tänkte inte på det!* 

Så jag får jobba vidare på just det projektet.​ Men håll till godo med ljudklippet så länge (lägger in en brasklapp. Osäker på om klippet faktiskt följer med blogginlägget eller inte. Ser underligt ut i förhandsvisningen…) Lite kul är det allt?


Nu sitter jag här fyra timmar senare, har fortfarande inte börjat göra mig i ordning för kvällen, och undrar vad det var som hände. Var försvann tiden? 

#theconf – day 1

Today I attended the first of two days of the conference called just that, The conference, hashtagged #theconf.

I’ve never been to #theconf before, and there’s tons of things I could share with you…. except, it’s been such a busy jam-packed day that I am absolutely beat, head filled up, all I want to do is lie down and read a book for a few minutes before nodding off to sleep and dream sweet dreams.

how to like peopleHowever, I will share one of the highlights of the day, namely Derek Sivers, who gave short snippets of just a few minutes at the start of the keynote sessions, in the morning and again after lunch.

In the morning, Derek spoke on the topic: How to like people, and as that’s something I’ve been thinking a bit about these past days, especially concerning Twitter, I was ripe for the picking so to speak, really digging Dereks little food for thought. And you’re in luck. That snippet has been uploaded on #theconf website, so check it out!

how to prepare for unknowable futureAfter lunch, the topic Derek mused on was: How to thrive in an unknowable future, and again, a topic that I’ve been contemplating a lot for the past years, as I’ve to a large extent let go of any notion of being in control. (Modified with link 19AUG2015.)

If you don’t want to wait for me to blog more about #theconf, check out the twitter-feed, to which I have contributed throughout the day. And remember to do the same tomorrow, for day 2.

Until then, I leave you with Derek’s questions:
How to like people?
How to prepare for the unknowable future?

On judgement

judgement

My friend Sus found this Paper-doodle by me in MIX the other day (FiftyThree, check it out!) and pimped it with a toe-tapping highly judgmental Miss Know-It-All. She sent it to me and I was rejoiced! What a great reminder. Because that’s just how I feel at the moment. I fall into judgement daily, especially when checking my Twitter-feed. And then I judge myself for judging and not being compassionate…. A vicious cycle as you can understand. So I’ve decided to skip checking in on Twitter for the rest of the summer, adding this restraint onto my summer social media challenge.

Avoidance? Yeah. Spot on. But why not? I mean, I don’t enjoy a lot of what I read on Twitter at the moment, I don’t enjoy my reactions to it, and I end up feeling miserable, cursing some people, and feeling sorry for others. So why go after that feeling?

Nah, I’d rather spend my time on activities that I enjoy and take pleasure in. Like picking cherries, cooking cherry jam, gooseberry jam and marmalade and picking Bishop’s Weed for tomorrow’s lunch pie, all of which I’ve done today. Good trade-off wouldn’t you agree?

#100procentpodden – en ny bekantskap!

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Jag börjar med ett helt fantastiskt avsnitt av 100%-podden med min goda vän Charlotte Rudenstam. #100procentpodden är en ny bekantskap för världen, även om jag, som känner Charlotte sedan ett par år tillbaka, har iakttagit hennes resa från tankefrö till verklighet, fram till sjösättandet av 100%-podden i början av juni. Jag tycker absolut att du ska kolla in den. Prenumerera gärna på den, och när du lyssnat till ett avsnitt eller två, så hjälper du Charlotte väldigt mycket genom att skriva en recension av podden inne på iTunes. Och missa inte specialavsnittet där Charlotte själv berättar en story som är värd att berättas – och därmed, väldigt hörvärd!

Viss charm finns det ju i att börja lyssna på en pod från avsnitt ett, och det kan du absolut göra, men det allra bästa avsnittet hittills är avsnitt nummer fyra, med Therese Mabon. Har lyssnat till det flera gånger och varje gång så fylls jag av en underbart pirrig livsbejakande känsla. Och så är jag allt lite extra nöjd och stolt, för jag kopplade samman Charlotte och Therese på Twitter, efter att jag träffade Therese för första gången i 3D tidigare i vår.

Och eftersom Charlotte är en sån doer (något Fredrik Svahn också snappat upp, lyssna till avsnitt 2 vettja!) så tog det inte många dagar förrän dessa två vackra själar sammanstrålade och spelade in sitt eget första möte, vilket alltså är avsnitt 4 av 100%-podden.

Mötet dem emellan inger mig med hopp om framtiden. Och kanske det inte är någon överraskning direkt att jag är inne på precis samma tankegång som dessa två kloka kvinnor – snöbollen är i rullning och det kommer inte dröja så himla länge förrän samhället som vi lever i ser annorlunda ut. Bättre, för alla, mer kärleksfullt, med omtänksamhet som flödar både inom och mellan individer och framför allt, människor som vågar vara sina jag, till 100%.

Så tack Charlotte och tack Therese för att ni visar mig vägen, hjälper mig framåt i min egen upptäcksfärd inom och utom mig själv. Successivt blir stunderna då jag själv upplever mig vara en 100%-are blir fler och fler. Är du en 100%-are? Eller kanske jag ska ställa frågan så här istället: När är du en 100%-are, i vilka sammanhang, stunder, platser?

London – photo book creation

We spent the last weekend on June in London, the Roth family.
london eyeI opted not to take my ”good camera” and make do with the various IPhones of the family. Turned out to be a good decision. I am now sitting here creating a photo book from the weekend trip, and there’s some great shots. I started on the photo book last night, in part due to the end of one of my challenges and the start of another. Go figure.

You see, yesterday was the end of my journey with #cleanse4expansion. Not for good. But the project as such is done for now. So there’s no longer any need for the ”Oops, I haven’t done my daily cleanse, I’d better zero my inboxes and blog about it”-moments which have been a part of my life at least this past month or so.

And at the same time, earlier this week I started a social media challenge where I promised only to check my social media feeds once daily. So the ”Spending all my evening sitting in the sofa with my laptop chatting away with friends on Facebook and Twitter”-moments are also a thing of the past.

Hence, last night I started to create this London-book, and tonight I’ve kept at it. Probably have another third to go before all the pic’s are in place, and this time I’m writing the captions as I create, so it will soon be ready!

taylor1040As the reason for going to London was the Taylor Swift concert in Hyde Park on the 27th of June,there’s a Swiftie at home who’ll be very pleased when it’s done! And it was a really good concert, I was impressed with the quality of her show!

This time I’m doing the photo book on a Swedish site called Öskefoto, downloaded their program, but am not totally happy with the functionality of it. And the new Blurb software that I used for the birthday book I created a few weeks ago also wasn’t as good as I would have liked it to be. I’ve been an online photo book creator basically from the beginning of the service being available, so I’ve seen a lot of various functionality. And unfortunately some of my favorite features seem to be disappearing right now. Bothersome. So now I’m stuck in that awkward place of being not altogether happy with the two sites I usually use for ordering photo books while at the same time not really knowing where to go next.So what’s your best option for photo book creation?

Social media-challenge for the summer

Woke up this morning. Checked my emails and the feeds of my favorite social media channels Facebook, Instagram and Twitter. Did my Headspace meditation and then checked the feeds again. And again. And again.

twitter byegonePosted a tweet honoring my wise 15-year old who only checks her social media feeds daily, vowing to do the same. And then I deleted my Twitter app from my IPhone. It used to be situated right next to Skype in my Oh no no! Really?-folder, where there is just a void now.

As I was doing that, I figured, why not go all the way? So I closed the Facebook-tab in Safari (haven’t used the app for a long time on my phone) and reorganized the app’s on my phone to show my shifted focus.

Instagrammed about it, making a public promise to check social media only once daily during the summer. To be clear what I mean about this:
*Check Facebook, Instagram, Twitter and Tinybeans at the most once daily.
*I’ll likely Instagram when a lovely photo opportunity comes a-knocking, but won’t check my feed more than once daily. And from Instagram I can post to Facebook and Twitter, which still doesn’t mean I check my feeds.
*I’ll use Buffer to schedule tweets, Facebook and LinkedIn-posts, pushing blog posts, because I’ll still be blogging on a (near) daily basis as well.
*Once my vacation starts for real (a few days to go), I’ll cut down on checking emails as well, likely not checking daily even, but definitely checking my work email at least weekly.
*I don’t include Messenger, iMessage and Viber in this challenge, so if you want to reach me, those are your best options.

There. Now I’m crystal clear what this challenge means for me. And since I posted my Instagram post, I believe a few people have already joined me in this challenge. So I’ll extend it to you as well – do you want to join us?

 

Dags att äga insikten

Har senaste veckorna sakteliga landat i en insikt, den har tyst tyst smugit sig inpå mig. Inte landat med ett brak, utan just tagit små myrsteg närmre mig. Nu är den här, fullt ut, och jag ser mig om, på min omgivning, min verklighet, genom filtret denna insikt ger mig. Och jag inser att det är dags att äga den. Insikten. Fullt ut. Handling krävs. För jag kan inte fortsätta som förut, saker måste förändras. 

Ödesmättat språk. 

Innebär ett skifte, i en viss del av mitt liv. Inte alla. I den mening att det framför allt är ett sammanhang jag befinner mig i, där gapet mellan det som är och det som jag vill omges av, är som allra störst. Och där, där ska jag börja agera. 

Under förra samtalet med min coach, fick jag kloka ord mig till del, då Carla, min coach, sa att jag inte måste agera. Men att jag får, och att jag kan. Men jag måste inte. Så den förändring jag står inför nu är inte en förändring jag måste genomföra. Men jag vill. Och jag ska. 

Men givetvis dyker det upp både hjärnspöken och tankemonster, inom mig, när jag tänkte på att agera, i tankar kring hur jag tar klivet på bästa sätt. Men vare sig hjärnspökena eller tankemonsterna är verkliga. De är, som hörs på orden, tankevarelser, som uppstår i min inre dialog. Och jag behöver inte låta mig förlamas av dem. Jag ser dem, erkänner dem, och väljer att inte bjuda in dem till någon längre stunds samkväm med mig. De kan få vandra vidare eller så löses de upp i intet…  

Så jag ger mig själv ett löfte, skickar ut det i det publika medvetandet och föresätter mig att agera. Twitter och Facebook är förresten ypperliga vägar där jag kan kasta ut saker i offentlighetens ljus, som gör det enklare för mig att stå för mitt ord till mig själv. För ja. Jag äger insikten, och ska agera därefter. Och samtidigt som det känns skrämmande, så är det också lite pirrigt. För vem vet vad det kommer leda till? När en dörr stängs, så öppnas kanhända en annan. När något tas bort, finns utrymme för annat. Och jag är väldigt nyfiken på vad detta andra kan visa sig vara. Något alldeles vidunderligt, kanske?