Den utsträckta handen.

Hej, har du handlat något tungt som du vill få hemkört i min bil?
Frågan kom från grannfrun, som sett mig stå i kassan på Ica Maxi, väl medveten om att jag inte har någon bil utan tar mig fram mestadels med cykeln till hjälp. Jag hade inte handlat tungt, vilket hon såg själv, men tog sig ändå tiden att komma bort till kassorna och ställa frågan till mig. Jag tackade nej, och uttryckte samtidigt min glädje över att få frågan ställd till mig.

När jag packat samman det lilla jag handlat gick jag till paketutlämningen och hämtade ut de två paket som var anledningen till att jag cyklat till Ica Maxi överhuvudtaget. Och helt plötsligt insåg jag att det där erbjudandet kom väldigt lägligt. För paketen jag hämtat ut var ganska stora och otympliga. Hade säkert kunnat krångla fast dem på cykeln på något vis, men… tittade mig omkring och fick syn på dem, så jag styrde kosan mot dem och frågade om erbjudandet fortfarande var giltigt, eftersom jag helt plötsligt hade mycket att försöka få hem på cykeln. Jovisst, sa hon, så jag la mina paket i hennes vagn jämte liten gosse som förnöjt mumsade i sig en korv från korvkiosken, och cyklade hemåt.

En stund senare knackade det på dörren, och där stod grannfru och gosse, bärandes på vars ett stort och otympligt paket. Jag tackade så enormt mycket för hjälpen och servicen – Personlig hemkörning de luxe! – och började raskt öppna paketen, som jag visste innehöll två par nya barfotaskor från Vivo Barefoot, och så Eve, min Eve.

Hela denna upplevelse gjorde mig så glad. Tänk, att en sån till synes liten oskyldigt ställd fråga kan bringa sådan tacksamhet! Så vänligt, så omtänksamt, så kärt av grannfrun att bemöda sig om att sträcka ut en hand, bara för att. Och att faktiskt ta emot den, säga, Ja, tack, jag tar gärna emot lite hjälp. Bådadera kräver så lite av den enskilda individen, och ger så ofantligt mycket, både för individen som för samhället i stort. Det är ju Tillsammans vi gör varandra bra.

Dela med dig!

Igår huserade jag på en yrkeshögskola hela dagen, och jag hade väldigt roligt. Jag gillar att vara samskapare av nya insikter och tankar. Fick två telefonmeddelanden under dagen, som jag lyssnade till, och det första av dem var så roligt att jag satt och skrattade när jag lyssnade.

Handen på hjärtat, där hade det kunnat ta slut, eller hur? För hur ofta delar vi med oss av vår upplevelse, vår glädje, vår känsla? Jag vet inte hur du svarar på den frågan, men jag vet att jag skulle kunna dela med mig så väldigt mycket mer.

Och igår så agerade jag faktiskt på det. Jag hade inte tid att ringa tillbaka när jag lyssnade av meddelandet (det gjorde jag i förmiddags istället), men jag hade tid att skicka ett litet mess. Så det gjorde jag, och jag fick ganska omgående ett svar.

Skrattet

Nu kanske du tänker ”Men det där var väl ingenting?” och det är just precis det jag försöker säga. Det tog mig säkert inte ens en minut att knappa in mitt meddelande. Det krävdes nästan ingen insats från min sida för att förmedla mitt tack, men jag tror mig veta (och sen är jag ju läskunnig också) att det uppskattades hos dess mottagare.

Så du, jag har en utmaning till dig. När du läser detta, tänk efter om det finns någon som gett dig en skön känsla den senaste tiden, och hur du skulle kunna förmedla din tacksamhet till vederbörande. Och nu – gör’t! Utmaning antagen?

Mitt hundrade inlägg

Detta är det hundrade inlägget på min blogg. Tjohoo!
En milstolpe som jag är riktigt stolt över.

Jag ser fram emot att skriva hundra nya inlägg men tänkte landa lite i dessa först. Har suttit och bläddrat igenom min blogg och även dykt ner i statistiken.
6081 inlägg har lästs, sedan jag startade bloggen den 20 augusti 2012. Jag märker att jag får fler besök ju mer aktiv jag själv är på andra forum. Om jag twittrar och Facebookar och aktivt länkar till mina inlägg, ger det effekt på besöksstatistiken. Likaså när jag kommenterar på andra bloggar eller nätartiklar. Logiskt.

De fem mest lästa inläggen hittills är:

  1. #skolvåren
  2. Om HERO the coach (tekniskt sett en sida, inte ett inlägg. Struntar i det!)
  3. Lyckorus
  4. Samskapande
  5. Bidra!

De fem minst lästa inläggen är:

  1. Hamburgvisit
  2. Kauwboy
  3. Compassion
  4. Broken
  5. Följsamhet

Fem inlägg jag tycker om:

  1. LIVET!!!!
  2. Provocerad?
  3. Rätt/Fel
  4. Positiv!
  5. Syfte

Fem inlägg som jag önskar fler skulle läsa:

  1. Essens
  2. Våga kasta loss
  3. Vänlighet
  4. Vikten av ett ord
  5. Handlingskraft

Fem inlägg som ligger nära #skolvåren:

  1. Cirkeln sluts
  2. Rädslorna
  3. Transformation!
  4. Komplement
  5. 3S

Fem inlägg med hög coachfaktor:

  1. Vilja
  2. Dimman
  3. Varför blogg?
  4. Måsten…
  5. Glasögon!

Fem inlägg som ligger mig nära hjärtat:

  1. Livsuppgift!
  2. 4xVarför
  3. Malplacerad
  4. Sportlovsbreak
  5. Spaning

Det är väldigt svårt att sålla och välja vilka inlägg jag ska lyfta fram – jag märker att jag tycker riktigt mycket om många av mina inlägg. Det känns jättehärligt. Jag tar det som ett teckan på att det jag skriver kommer från hjärtat, att dessa nedpräntade ord verkligen är Jag.

20130407-163046.jpg

Jag vill med denna bukett tacka dig för att du läser.
Jag vill tacka dig som länkar vidare till andra.
Och du som skriver en kommentar på bloggen, Facebook och/eller Twitter ska ha ett särskilt tack – att få ett gensvar på mina tankar och funderingar hjälper mig vidare.

Tack!