Etikettarkiv: #Blogg100

Start a garden

Publicerad den av
Svara

At Tender Greens, Santa Monica, they had these pictures on the wall, with the most profound messages. I’m gonna share them with you because I think they are worthy of being shared, each and every one. They are of the same quality as the Tender Greens food is, if you ever have a chance to try it, do!

Start a garden

This has been said in many ways, shapes and forms, by people all over the world. What did Voltaire have Candide say?

Il faut cultiver notre jardin.

That is to say, in English:

Let us cultivate our garden.

Are you?

Blogg100 – haka på du med!

Publicerad den av
3

Blogg100 drar igång igen, för tredje gången gillt. Fast inte för mig. Jag kommer dock delta för andra gången – och är oerhört glad att jag upptäckte Blogg100 för lite drygt ett år sedan. Sen dess har jag bloggat mer eller mindre dagligen (fastibland tidsinställer jag inlägg i förväg), tror nog jag missat 3-5 gånger max. Och vet du, det bryr jag mig inte om ett endaste dugg faktiskt. Lever ju mitt liv enligt devisen att det inte finns några måsten.

blogg100-logotype-300x256

Utmaningen innebär att blogga dagligen i etthundra dagar i rad, med start den 1 mars 2014 – haka på redan nu, så hinner du förbereda dig! Jag rekommenderar dig varmt att hoppa på och testa – kanske det är precis vad du behöver för att komma igång med lite daglig reflektion. Om det inte är det så kan du ju bara hoppa av. Läs mer och anmäl dig här!

Gör du mig sällskap?

Bye bye 2013!

Publicerad den av
Svara

What a year 2013 has been for me. I am so grateful for all that has happened, but more than anything I am thrilled about my part in making it all happen. Because it hasn’t ‘just happened’, it has been created in the tension that occur where being and doing meet up!

I am zooming out, looking at the year as a whole, and these thirteen instances show up. All of them have been very significant in some way during the past year:

  • Skolvision
    Just before Christmas 2012 Sanna Nova Emilia asked if I wanted to be one of thirteen school visionaries – how could I resist that? During the spring we are hosting three conferences together with other driving spirits from the Swedish school system and I can’t wait!
  • #Blogg100 challenge
    I started to blog daily thanks to this challenge, which to me is the best form of self-coaching and as such is absolutely invaluable!
  • #skolvåren aka school spring
    #skolvåren was born on Twitter at 10 pm in Friday the 15th of February in 2013 – and my life hasn’t been the same since! What a treat to be a part of this phenomenon, and thinking back I have to say that it’s been life changing.
  • Coach Rasmus
    I hired Rasmus Carlsson as my coach with the purpose of building a coach practice, which I am in the midst of. Thanks to Rasmus I have also had the pleasure of experiencing:
  • Master Mind-group
    Rasmus invited me to a master mind-group, and without a doubt this has contributed enormously to my growth as a human being this year.
  • Make a great day
    One of the things I will carry with me forever from this year is the saying Make a great day, which was introduced to me by my friend Inga-Lill.
    Try to exchange a passive word (have) for an active one (make) and experience the difference that can make!
  • SuperCoach Academy 2014
     Rasmus also introduced me to SuperCoach Academy, taking place during 2014, but already in full swing in the virtual world. It’s already affected me and my understanding of the world in a very basic way. Who knows where it will end?
  • Global summit for Transformational Presence Leaders and Coaches
    In March me and another 50 TPLCs gathered in Holland with Alan Seale and David Robinson – since then I am riding my wave of energy AND can put words to the experience!
  • Mentor Max
    In Holland I met my soon-to-be American mentor Max, whose monthly Skype talks give my thoughts something to strain against and also provides me with strength to keep on asking Why.
  • Gotland
    I tackled Almedalen together with loads of school springers and right afterwards I took a week of much-needed vacation on the island of Gotland, along with my family who joined me there.
  • India
    India played a huge part of my professional life, during the first 3-4 years as my own employer, and now, the rest of the family have also experienced this fascinating and unique country. We spent just over a week in Kerala, in the south of India.
  • Clever girl
    During the fall it became more and more clear to me that I am a great coach for Clever girls (a pattern that boys can also attach themselves to) who have come to the realization that it’s a pattern what doesn’t fully serve them.
  • Mjölby
    #skolvåren back-office gathered for 24 hours in Mjölby in December, which was unique, as all previous physical meetings have taken place during #afk:s with school spring, which means focus is on that. But during these hours we could focus on meeting each other – and what a meeting it turned out to be!

20131231-101042.jpgThanks to all the school visionaries, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill and Wivan, super- & TPLC coaches, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, all of my old time and new found friends and especially my beloved family – you all enrich my life!

As I write this I realize how much more there is, big and small, that has contributed to the year of 2013. I truly live a rich life. A life full of mountains and valleys, highs and lows, and I learn from it all! I wouldn’t want to be without any part of that which we cal life. So from the bottom of my heart I’d like to thank you for enriching my life!

I hope you’ll accept my thanks?

Hejdå 2013!

Publicerad den av
3

Vilket år 2013 har varit för mig. Jag är oerhört tacksam för allt som skett, men framför allt är jag ofantligt glad i min egen delaktig i att skapa det som skett. För det har inte ”bara hänt”, utan det har skapats, i spänningen som uppstår där varande och görande möts!

Jag zoomar ut och tittar på året som helhet och då dyker dessa tretton händelser/saker/aktiviteter upp, alla har varit ofantligt betydelsefulla i en eller annan form under det gångna året:

  • Skolvision
    Precis innan jul 2012 frågade Sanna Nova Emilia om jag ville vara en av 13 skolvisionärer – kunde inte annat än säga ja. Under våren ska vi ha tre konvent tillsammans med eldsjälar från skol-Sverige och jag längtar!
  • #Blogg100-utmaningen
    Fick igång mitt dagliga bloggande, som för mig är självcoaching och därmed ovärderligt!
  • #skolvåren
    #skolvåren föddes kl 22 fredagen den 15 februari 2013 på Twitter – och sedan dess är mitt liv sig inte likt! Vilken ynnest att vara delaktig i detta fenomen, och när jag nu tänker tillbaka så kan jag inte annat än säga att det är omvälvande.
  • Coach Rasmus
    Anlitade Rasmus Carlsson som coach med syfte att bygga upp en coachpraktik, vilket jag är i full färd med. Tack vare Rasmus har jag också fått uppleva:
  • Master Mind-grupp
    Rasmus bjöd in till en master mind-grupp, och utan tvekan har detta bidragit enormt till mitt växande som människa under det gångna året.
  • Gör en bra dag
    En av de saker jag kommer ha med mig för alltid efter detta året är begreppet Gör en bra dag som min vän Inga-Lill introducerade mig till. Testa själv att byta ut ett passivt ord (ha) mot ett aktivt (gör) och se vilken skillnad det kan göra!
  • SuperCoach Academy 2014
    Dessutom introducerade Rasmus mig till SuperCoach Academy, som ska gå av stapeln 2014 men som redan dragit igång virtuellt och det har redan påverkat mig och min förståelse av världen på ett grundläggande plan. Var månde detta sluta?
  • Global summit for Transformational Presence Leaders and Coaches
    I mars samlades jag och 50 andra TPLC:er i Holland tillsammans med Alan Seale och David Robinson – sedan dess rider jag min energivåg OCH kan sätta ord på det!
  • Mentor Max
    I Holland träffade jag min blivande amerikanske mentor Max, vars månatliga Skype-samtal ger tankespjärn och styrka att forsätta fråga Varför.
  • Gotland
    Jag tacklade Almedalen tillsammans med #skolvårare och tog direkt därefter en veckas välbehövlig semester på Gotland, då familjen gjorde mig ö-sällskap.
  • Indien
    Indien spelade stor roll för mig, yrkesmässigt sett, under de första 3-4 åren som egenföretagare, och nu har även övriga familjen fått ta del av detta fascinerande och fullkomligt unika land, då vi under en dryg vecka var tillsammans i Kerala i södra Indien.
  • Duktig flicka
    Under hösten klarnade bilden för mig, och jag vet nu att jag har en särdeles stark förmåga att coacha Duktiga flickor (som likaledes kan vara pojkar) som kommit till insikt om att det är ett mönster som inte tillfullo gagnar.
  • Mjölby
    I Mjölby samlades #skolvåren back-office ett dygn i december och det var något unikt, då alla tidigare träffar enkom skett i samband med #afkSkolvåren, vilket innebutit fokus på så mycket annat. Men detta dygnet kunde vi mötas, och vilket möte sen!

20131230-152156.jpgTack skolvisionärerna, alla #skolvårare, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill och Wivan, super- & TPLC-coacher, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, alla mina nyvunna vänner och twänner och inte minst min älskade familj – ni berikar alla mitt liv!

När jag skriver detta inser jag hur mycket mer det finns, i det stora och det lilla, som bidragit till året 2013. Jag lever i sanning ett rikt liv. Ett rikt liv som består av berg och dalar, höjd- såväl som lågpunkter, och jag lär mig från alla dessa ögonblick, händelser och tillfällen. Skulle inte vilja vara utan någondera del av det som kallas livet. Så från djupet av mitt hjärta vill jag säga tack till dig som berikar mitt liv! Jag hoppas att du tar emot det?

Att sätta ord till tanke

Publicerad den av
1

Jag gästbloggade hos Charlotte Rudenstam i början av december om en form av självcoaching. Här kommer inlägget:

 

Jag började blogga för ett drygt år sedan, och hade en förhoppning att jag skulle ta mig tid att sätta mig ner med jämna mellanrum och förmedla klokskap. Så blev det inte. Första halvåret skrev jag bara 14 blogginlägg eller nått sånt, och hade hela tiden den där tanken att jag borde verkligen, jag skulle vilja, om jag bara hann…
Jag fallerade stort med andra ord – i mina egna ögon.
Sen upptäckte jag en utmaning kallad #Blogg100 som gick ut på att blogga dagligen i hundra dagar. Sagt och gjort, jag hakade på och tänkte att detta kanske skulle ge mig den knuff jag behövde för att faktiskt ta itu med bloggandet. Och så blev det. Jag började blogga dagligen och kom in i en rutin. Nu är utmaningen slut sedan länge, men jag bloggar fortfarande dagligen. Och jag är ofantligt tacksam för det. För den dagliga skrivstunden har för mig blivit en stund av värdefull självcoaching.
Att sätta ord på en tanke är mer kraftfullt än jag någonsin förstått (har aldrig skrivit dagbok som du förstår). Oftast vet jag inte vad dagens inlägg ska handla om. Ibland har jag en fras, ett ord, en sinnesstämning, en artikel eller ett videoklipp som jag är lockad att titta mer på. Och då gör jag det, med nyfikenhet. Ibland sätter jag mig, helt tom, och låter det bara komma till mig.
Jag skriver, reflekterar kring ämnet, iakttar mina reaktioner och vilka tankar som väcks i mig. Jag märker vilka ord jag väljer och vilken sinnesstämning jag försätter mig i. Jag avslutar allt som oftast mina blogginlägg med en fråga – och den frågan väcker ofta nya tankar i mig själv. Så mitt bloggande är verkligen en lärande-process för mig.

20131224-080927.jpg

Jag värderar inte mina ord, mina reaktioner och mina tankar – och det gör verkligen all skillnad i världen! Jag har upptäckt glädjen som den dagliga skrivstunden ger mig, då jag med öppen nyfikenhet och omtanke om mig själv lära känna mig själv på djupet. Det är något jag önskar fler skulle få upptäcka. Så jag ber dig – testa att skriva dagligen. Det behöver inte vara långt, mina egna blogginlägg är sällan över 300 ord, och det behöver inte publiceras på en blogg heller, om du inte vill det.
För mig spelar dock själva publicerandet stor roll. Jag har under flera års tid delat med mig av andras bloggar, artiklar, videoklipp osv, men utan att lägga till min egen ton på det hela. Och det är det jag försöker göra nu. Jag sätter min prägel på något, innan jag slussar ut det i världen. Och att hitta min ton, att lära känna mina egna nyanser – det är ett skapande som är helt fantastiskt!
Vågar du testa?

Netflixstund

Publicerad den av
3

Fick sex månader gratis Netflix-abonnemang tack vare att jag hoppade på Blogg100 och slutförde det enligt plan – och det gör att jag i detta nu lägger mig under äppelträdet och tittar på ett avsnitt House of Cards.

20130730-141626.jpg

Samlar kraft efter storhandling till cykel och innan jag ger mig i kast med en mangelkorg full av papper som jag skördade på skrivbordet i pannrummet. Är väldigt bra på att skapa högar, så idag tänkte jag att ett par högar skulle få stryka på foten helt enkelt.

Men först – lite vila! Vad ägnar du eftermiddagen åt?

Målgång #Blogg100

Publicerad den av
10

Detta är det hundrade inlägget av #Blogg100, dvs, med detta inlägg har jag bloggat dagligen i etthundra dagar. Ännu en milstolpe jag är riktigt stolt över.

Christer Hellberg, som också deltar i #Blogg100-utmaningen skrev häromdagen en liten utmaning under hashtaggen #läslust100:

#läslust100

Tänkte jag skulle ta honom på orden…. men OJ vad svårt att välja ett endaste inlägg av dessa hundra. Får se om jag lyckas! Jag börjar dock inte helt från scratch, jag har en summering av mitt totalt hundrade blogg-inlägg, som kan fungera som startpunkt.

Jag funderade på humlandet, på essens och måsten, likväl som energivågen, men jag landar i Att uppnå oenighet!

Ett fantastiskt bra podcast-avsnitt från On Being gav inspiration till det inlägget. Efter att jag lyssnat klart var jag uppfylld av hopp att det går att skapa en annan värld än den vi ser idag. Detta ofantligt hoppfulla meddelande vill jag sprida till fler. Därav valet.

Så Christer, och andra som vill haka på #lästlust100, där har ni det inlägg jag väljer som mitt guldkorn, från dessa etthundra dagar.

Har du ett favoritinlägg, på denna eller någon annans blogg (länka gärna!)?
Vad är det som gör att just det är ditt favoritinlägg?

Mod att utmana rädslan

Publicerad den av
3

“If it scares you, it might be a good thing to try.”
― Seth Godin

Citatet hittade jag här. Seth är någon jag följer med stort nöje och det har gett mig många insikter och aha-upplevelser. Jag håller med honom. Om något skrämmer mig så finns det ofta anledning att testa det, att utmana rädslan.

Rädslan kan tom fungera som ledtråd, eller fyrbåk. Något som säger Du borde nog titta lite på detta, för på andra sidan kan oanade möjligheter yppa sig!

Ligger och funderar på när jag själv följt rädslan i hasorna. Det har hänt både en och flera gånger. Men faktisk är det något som väntar i framtiden som dyker upp i tanken.

Har i många år sagt att jag vill åka luftballong till min fyrtionde födelsedag… och minsann om inte älskade maken kom ihåg det. I födelsedagspresent fick jag en åktur. Har inte använt den ännu – men senast augusti ska det göras. Och nu när det blivit mer på riktigt så pirrar det rejält ska du veta. Men upp i det blå ska jag!

Upp i det blå

Vad har du upptäckt om dig själv, när du haft mod att utmana rädslan?

Ett möte, vad är det egentligen?

Publicerad den av
6

Idag har jag gått och funderat över möten. Tankarna drogs igång av ett tweet. Som ni märker får jag mycket tankespjärn på Twitter! Tweeten handlade om ett möte, och frågan var om det skulle vara ett möte som var ut-, in- eller avvecklande.

Jag blev nyfiken och började ställa frågor – för det är så jag lär mig nuförtiden! – och fick till svar att det var ett ”sitta och ta emot information”-möte, med lite möjlighet att påverka som deltagare.

Och där gick min hjärna igång.

För är detta verkligen ett möte? Ordet möte måste ju komma från mötas, som handlar om relationsbyggande, på ett eller annat vis. Men ju mer jag läste desto mer tänkte jag att mötet som beskrevs inte alls handlade om att mötas, utan snarare om att matas. Varför heter det då inte mate?

20130430-194011.jpg

Att matas med information, är det ett tillräckligt värde för att hålla ett möte? Idag? När all världens teknik är tillgänglig för oss (åtminstone för en oerhört stor del av oss i detta landet), kan vi då inte utnyttja den, så att vi när vi faktiskt tar oss tid att mötas, verkligen gör det?

Vad skulle hända om vi alla tog vårt individuella ansvar här?

Vad kan man göra, tänker du?
Tja, varför inte…

  1. vägra gå på informationsmöten
  2. tacka nej till möten som saknar agenda
  3. vara tydlig med vad jag förväntar mig av mötet som deltagare (eller arrangör)
  4. testa att flippa nästa möte

Jag skickade en kallelse själv innan lunch, och eftersom jag hade dessa tankar så skrev jag så klart en agenda. Jag kan nog få anledning att flippa lite möten i det projektet, eftersom vi sitter i minst tre olika länder (Sverige, Tyskland, USA). Hm… vad roligt det ska bli att testa det på riktigt!

Vad skulle hända om du slutade gå på möten som inte ger dig möjlighet till att mötas?

Generositet föder utveckling

Publicerad den av
3

Skrev om humlande igår, och använde mig av skärmdumpar av de tweets där vi diskuterade begreppet. Jag brukar oftast fråga om lov att använda folks tweets, även om det inte behövs, strikt juridiskt sett. Men tycker ändå det känns bra.

20130428-101943.jpg

20130428-101957.jpg

Generositet kan ta många olika former. Sharing is caring är ett begrepp som är väl använt, framför allt på nätet, men det begränsar sig inte dit. Det handlar om hur vi genom att dela med oss, dvs vara generösa, visar omsorg och omtanke.

Själv tänker jag mycket kring detta även i förhållande till affärsvärlden, där öppenhet leder framåt på ett sätt som gör att jag funderar över hur länge till vi kommer ha immaterialrätt med patent, varumärkesskydd osv i den form vi har idag. Titta på Linux som bygger på öppen källkod, Wikimedia, Creative Commons, Khan Academy och öppna arkiv med ritningar på både det ena och det andra.

Jag försöker leva i enlighet med detta, att dela med mig av det jag har, kan, tänker, tycker och känner, till de som vill, kan eller rent av behöver det. De tre ord mitt företagande baseras på är ärlighet, professionalism och omsorg. Orden stammar ur mig, eftersom det är jag som definierar mitt företag.

Be honest and do good shit!

Det är Jocke Jardenberg som säger så. Jag gillar Jockes citat och funderar vidare kring hur jag kan arbeta vidare med att vara ärlig och göra gott, på alla plan. Eller fundera förresten, för mig handlar det mer om att ha dessa orden långt fram på hornhinnan helt enkelt.

Ingelas ord är tänkvärda nog att läsa ytterligare en gång:

Generositet med tankar, idéer och kunskap är utvecklingens viktigaste bränsle!

Hur bidrar du till utveckling med dina tankar, idéer och din kunskap? Vilka är dina arenor?