Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Premiärdags!

Publicerad den av
7

Minns du första gången du smakade jordgubbar? Eller tog bussen hem själv från en bio? Kysste någon? Satte dig bakom ratten helt solokvist, med ett alldeles pinfärskt körkort i plånboken?

Alla dessa premiärer. Så underbara de är. Första gången.

Eftersom jag var ensamstående med min dotter under hennes första tre år var jag väldigt observant på alla hennes premiärer. Fotograferade, skrev, berättade. Delade på alla sätt som gick då innan sociala media-tidevarvet. Ville dela undren med andra.

Tänker på det nu i samband med det inlägg jag skrev om etiketter.

Vad går vi miste om som vuxna när vi inte längre ser på världen med ett barns ögon? När vi slutar förundras över sötman i en solvarm jordgubb. När vi inte ser det vackra i en bukett vissnande tulpaner utan bara raskt kastar bort dem. När vi bara blir irriterade över silverfisken i badrummet eller myrorna på uteplatsen.

Tulpan3

Är det för att vi är vana? Har blivit blasé? Loja? Inrutade? Tar saker och ting, och inte minst människor, för givna? Vad skulle hända om vi försökte att titta på saker och händelser på riktigt? Verkligen såg dem. Verkligen upplevde dem. Lyssnade, kände, smakade på dem. Jag undrar jag.

När uppmärksammade du senast en premiär?

Låt mig testa mina tankar

Publicerad den av
10

På Twitter & Facebook, i bloggtexter och samtal, i stilla reflektion. Allt är exempel på arenor jag använder för att testa mina tankar. Jag är inte färdigtänkt. Långt ifrån. Och jag hoppas innerligt jag aldrig någonsin blir färdigtänkt – för då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.

Jag tänker & skriver eller talar. Ges eller skaffar tankespjärn som gör att jag omvärderar mina tankar, eller befäster dem.

20130519-104233.jpgJag tror världen vore en bättre plats om fler vågade testa sina tankar. Tror många avstår av rädsla för att någon ska sätta epitet på dem som ‘du är dum’, ‘vad korkad du är’, ‘ du tycker ju helt fel’, ‘så där kan du ju inte tänka’, eller på andra sätt utöva härskartekniker.

Jag har svårt att se hur vi gagnas som mänsklighet av ovanstående beteende. Dock vet jag att det är svårt ibland att undvika att agera så här, jag brottas själv med att nyttja främjartekniker istället. Inte lätt. Men nödvändigt.

Låt mig testa mina tankar – och visa omtanke med mig när jag klivet in i språng. Där tar mina tankar ett skutt och allt jag tidigare tänkt kan ställas i helt ny dager. I en omgivning som är hård och dömande kan det vara enklare att bergfast hålla kvar vid en tankegång än erkänna att jag kommit vidare i tanken nu, just på grund av omgivningens reaktioner.

Låt mig testa mina tankar – ge mig tankespjärn. Men tänk på att jag inte är färdigtänkt. Jag lär mig fortfarande, och jag vill väldigt gärna ha ditt stöd som ger mig än mer växtkraft.

Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing,

there´s a field – I´ll meet you there. – Rumi

Låt mig testa mina tankar – så ska jag låta dig göra detsamma.
Låter du mig testa mina tankar på dig?

Våga en ny vändning efter 95 år

Publicerad den av
5

Tänk att flytta från en ände av ett landskap till ett annat när du är 95 år gammal. När du levt hela ditt liv – med några få års undantag i tidig barndom – inom ett par mils radie.

Det är vad min farmor ska göra imorgon. Jag tycker hon är modig.

Tänk om fler vågade sig på nya vändningar. Kanske ett nytt jobb. Ny inriktning. Ny frisyr. Ny bostad, kanske tom bostadsort. Eller något så radikalt som att gå på ett kulturevenemang av ett slag du aldrig någonsin upplevt.

Vad är det med rutiner och vanor som gör att vi slutar ifrågasätta dem? Om jag mår bra av dem, gott nock. Men om de gör mig illa? Det händer ju att en vana slutar gagna dig, i takt med att du själv, omgivning och förutsättningar ändras.

En god idé är därför att fundera igenom dina livsval med jämna mellanrum, och göra en Funkar – Funkar Ej – Saknas (brukar förkorta det #FFES).

Alla tre kategorier behövs. Funkar är viktigt eftersom det visar dig vad som ska fortsätta. Funkar ej är de där sakerna som behöver skruvas rätt för att hamna i Funkar-kategorin. Och det som Saknas, ja, det behöver du se till att skaffa, på ett eller annat sätt.

Min farmor har, fast säkert ganska omedvetet, gjort en #FFES. Hon kom fram till att det var lite för mycket som inte funkade, och som saknades i hennes tillvaro. Och då vågade hon agera. Jag önskar att fler vågade agera. Precis som min 95-åriga farmor.20130516-232055.jpg

När gjorde du senast en #FFES på dina livsval?

Fotografierna då?

Publicerad den av
2

Rent textbaserade blogginlägg är inget för mig. En anledning är att jag tycker det är så spännande med andra uttryckssätt än det ordbaserade. Hittills har jag bara publicerat blogginlägg med minst ett foto, en bild av något slag eller åtminstone en inbäddad video.

Samtliga foton och bilder jag använder på min blogg är tagna av mig. Många tagna med, eller skapade med min IPhone, men lika många med min Nikon D5100 som jag haft i knappt ett år. Många bilder blir det!

Valnöt i kvällsljus

Jag gillar att fotografera och har gjort det så länge jag kan minnas. Men det medvetna fotograferandet, drivet att skapa en bra bild, att fånga något speciellt, började när jag blev mamma för dryga 13 år sedan. Dels för att jag var ensamstående förälder och ville dela med mig av alla de magiska första-tillfällen som uppstår i varje barns liv, men även för att jag från början skapade en fotokalender som jag gav till nära och kära. Traditionen med en fotokalender med barnen som motiv har jag fortsatt med sedan dess, och den uppgiften bär jag med mig hela året, inför själva kalenderskapandet i november/december.

Men så nådde jag en brytpunkt där jag blev irriterad på att den vanliga lilla digitalkameran var för begränsad. Jag kunde inte ta de bilder jag ville ta, de som jag kunde se för mitt inre öga men inte kunde återskapa. Så jag önskade mig en systemkamera i present, och fick det!

Kråka på en pinne

Stor lycka – och jag fortsätter glädjas åt den. Det gör att jag ser världen lite annorlunda – jag är hela tiden mottaglig för ett fototillfälle, ser färger, former, nyanser, både i det stora och det lilla. Fast jag inte tar foton alla gånger jag tänker ”Detta kunde bli ett snyggt foto” så bär jag med mig de där ögonblicken. Jag njuter lite extra av min omgivning helt enkelt. Och det – det gillar jag.

Hur ser du på din omgivning? Ser du den? På riktigt?

Hönan och ägget

Publicerad den av
Svara

Snubblade över en debatt på Twitter som lite kortfattat handlade om kunskaper vs demokratiskt elevinflytande. Vilket som är viktigast. Om man inte behöver ha kunskaper först för att kunna utöva demokrati. Och därför är alltså kunskaper viktigast. Eller tvärt om.

Kloka Klas Lindelöf, Twitteralias @Samtider, skrev följande innan jag själv hann skriva ett tweet i frågan:

Kunskap och demokrati är som olja och vatten, man får helt enkelt välja (not).

Mina egna tankar gick så här:
Diskussionen om vilket som är viktigast av kunskap och demokrati, och därmed bör prioriteras och/eller sättas i främsta rummet, är ungefär lika intressant som den om hönan och ägget. För vem bryr sig egentligen – förutom evolutionsforskare och möjligen någon enstaka vertebratmorfolog eller så – om det var hönan eller ägget som kom först?

Hönan eller ägget?

Kunskap behövs för att kunna utöva sitt demokratiska inflytande, absolut, men betyder det att vi diktatoriskt ska tvångsmata elever med kunskap för det? Nä, varför skulle det vara så? Och i rättvisans namn var det ingen som förespråkade det heller! Men varför inte möjliggöra kunskapslínlärning samtidigt som praktiskt demokratiinflytande utövas?

Tycker de tär förunderligt att antingen-eller som debattform lockar så. Eller rättare sagt, det är väl nästan definitionen av debatt, men att man väljer den formen. Vari ligger lockelsen? Och varför har vi som individer ett så stort behov av att få rätt? Hur kommer det sig att det inte räcker med att du, för ditt inre jag, vet att du har rätt? Spelar det andra någon roll egentligen?

Rooms of insight

Publicerad den av
2

I got pinged on Facebook by Iwan Karlsson. He wrote:

Please. Read this. It’s important. Helena Roth Give me some input.

The blogg post he was asking me and others to read was by Judy Sedgeman, called Ask the deeper questions. Please read the blog post before you carry on reading here.

I answered Iwan:

Wow.
Thank you ever so much for pinging me here! I absolutely loved this blogpost. I agree, 100% with it. We have the answers within ourselves, and I believe children to a large extent have the capability to live with their thoughts. Then society, norm, schooling etc set in, and gradually shut those innate systems down.

It’s time to
1) show people they have it all inside, the inside-out revolution!
2) ensure we create systems, norms etc that do NOT diminish ourselves, but rather ensures we learn how to truly live in peace, understand ourselves and our perception of the world around us.

Thank you Iwan!

I have been asking questions for some time now. As I surge ahead asking questions, it’s as if I open up new doors within me, to rooms of insights and even more curiosity. This then triggers even more questions, and off I go, in a positive upward spiral.

20130502-230956.jpg

The more questions I ask, the deeper they become. And boy, am I happy to be in this discovery phase within myself, where my perception of the world becomes clearer by the minute. Writing a blog post every day is one way I have of both asking and answering questions, and I am so happy I have gotten into this habit.

Where are your deep questions?

Målgång #Blogg100

Publicerad den av
10

Detta är det hundrade inlägget av #Blogg100, dvs, med detta inlägg har jag bloggat dagligen i etthundra dagar. Ännu en milstolpe jag är riktigt stolt över.

Christer Hellberg, som också deltar i #Blogg100-utmaningen skrev häromdagen en liten utmaning under hashtaggen #läslust100:

#läslust100

Tänkte jag skulle ta honom på orden…. men OJ vad svårt att välja ett endaste inlägg av dessa hundra. Får se om jag lyckas! Jag börjar dock inte helt från scratch, jag har en summering av mitt totalt hundrade blogg-inlägg, som kan fungera som startpunkt.

Jag funderade på humlandet, på essens och måsten, likväl som energivågen, men jag landar i Att uppnå oenighet!

Ett fantastiskt bra podcast-avsnitt från On Being gav inspiration till det inlägget. Efter att jag lyssnat klart var jag uppfylld av hopp att det går att skapa en annan värld än den vi ser idag. Detta ofantligt hoppfulla meddelande vill jag sprida till fler. Därav valet.

Så Christer, och andra som vill haka på #lästlust100, där har ni det inlägg jag väljer som mitt guldkorn, från dessa etthundra dagar.

Har du ett favoritinlägg, på denna eller någon annans blogg (länka gärna!)?
Vad är det som gör att just det är ditt favoritinlägg?

Struktur – hissa eller dissa?

Publicerad den av
2

Struktur ja – vad är din relation till det begreppet? Själv lekte jag med tanken att kalla mig själv strukturcoach eftersom så mycket av mina coachklienters nuläge handlar om avsaknad av och/eller önskan om mer struktur.

Jag valde bort det eftersom det kändes begränsande. Men det hindrar inte att jag fortfarande kan bistå mina klienter med struktur när det behövs. Min främsta källa till inspiration när det gäller detta är David Stiernholm, struktör. Han har en utomordentlig idé som han dessutom levererar på ett suveränt sätt.

Han har en bakgrund som projektledare i IT-branschen och hans struktör-arbete har vuxit ut ett egenupplevt behov. Det är en av de bästa affärsidéerna i mina ögon: något jag själv har ett behov av. Oddsen att det finns andra som har samma behov är goda!

Många av de rutiner jag använder i mitt liv kommer från David, som tex insikten att jag inte är en pärm-människa. Jag är en hög-människa, men får det inte riktigt till att funka strukturerat så jag kompromissar med mig själv och använder ett hängmappsystem. Jag har dock slutat skapa pärmar i förhoppningen att jag ska sätta in alla papper där. Oj vad denna insikt sparat mig tid må du tro!

20130429-152948.jpg

Strukturtipsen varierar från oerhört enkla saker – som att ha två papperskorgar för att kunna ge dig själv en ångermånad – till stora övergripande – som tips kring hur tänka affärsstrategi, vision och mål.

Prenumerera på hans veckobrev så får du ett konkret strukturtips varje måndag, som du kan läsa eller lyssna på. Alla hans tips finns som 3-5 minuters podcasts i ITunes och jag lyssnar ofta på en sådan när jag har några minuter över.

Har du behov av mer struktur snabbt så håller han kurser – har gått en själv, vilken vitamininjektion! – men erbjuder också individuell coaching.

Och nej, ifall ni undrar: jag får inget från David för att jag skriver detta blogginlägg. Det är däremot ett perfekt exempel på sharing is caring!

Hindras du ibland från att vara allt du kan, på grund av otillräcklig struktur?

Ut och humla idag!

Publicerad den av
9

Ingela Netz la upp en tweet igår om att agera som en humla:

20130427-100203.jpg

Jag kunde inte hålla mig från att svara:

20130427-100218.jpg

Och där tog konversationen fart:

20130427-100235.jpg

20130427-100254.jpg

20130427-100312.jpgJag gläds åt att verbet humla nu sprids, för det är ett härligt koncept tycker jag. Det var på Graniten Engineering som jag, under en tänkolog-utbildning, myntade begreppet och vi spånade vilt på betydelsen. Vi arbetade med kulturskapande, vilket var oerhört inspirerande. Vi landade ungefär i detta:

Att humla, dvs att gå från person till person, nyfiket fråga och lyssna till vederbörandes kunskaper och klokskaper, dela med mig av lite av mina egna dito, och sedan humla vidare (dvs förflytta mig), till nästa person, som jag då kan pollinera både med mina egna kunskaper, men även med det jag snappat upp från de jag redan humlat hos.

Ju mer jag humlar, desto mer kan jag bidra med, jmf pollinera. För ett företag med kontor på flera platser är det viktigt att uppmuntra humlandet mellan kontoren, så att alla har en bra koll över vilka kompetenser som verkligen finns tillgängliga. Själv var jag en något udda fågel på Graniten. Som projektledare och valideringsingenjör från läkemedelsbranschen, i denna kompetenta skara av mekanikkonstruktörer, automations- och testingenjörer med stor erfarenhet från livsmedelsbranschen, var humlandet väsentligt för att fler skulle förstå vad jag kunde bidra med till helheten.

Jag betecknar mig gärna som humlanist, och jag skulle tro att vi åtminstone är tre; jag, Ingela och Ann-Gerd! Hoppas att fler anammar detta, för nog är det ett roligt begrepp? Och detta är ju, som vi diskuterar ovan, något som definitivt är relevant inom och mellan alla branscher och skikt i samhället.

Att humla – slå det an en sträng i dig? Kan du se att du kan bidra med värdefulla pollenkorn, för att fortsätta liknelsen, varhelst du går?

Att uppnå oenighet!

Publicerad den av
9

Krista Tippett på On Being gör det igen. Hon väcker min nyfikenhet, ger tankespjärn som möjliggör insikter och aha-upplevelser. The future of marriage med David Blankenhorn och Jonathan Rauch är en helt fantastisk podcast!

20130425-231935.jpg

Här får du möta två individer, som kommer från två helt motsatta åsikter, i frågan om samkönat äktenskap. Krista är en väldigt smidig intervjuare som verkligen gör sin hemläxa inför varje intervju. Jonathan och David har debatterat mot varandra i 15 år eller så. Under den tiden har de byggt upp en vänskapsrelation, som ledde till att de till slut möttes i vad de själva kallar achieving disagreement, dvs, att uppnå oenighet. Och det som sticker ut här är deras insikt att för att verkligen kunna förstå varandras olika perspektiv, så måste man också veta vad man är ense om.

En helt fantastisk berättelse, vars budskap till mig är vikten av att kunna sätta sig in i hur frågan ser ut för motparten. Nog skulle världen se annorlunda ut då. Att dessa två män har kunnat mötas på detta vis, och visar varandra en sådan enorm respekt, det inger hopp om framtiden!

Har läst nånstans att om parterna i en kärleksrelation besitter förmågan att se på saker från den andres synvinkel, så är det ofantligt mycket större chans att båda parter upplever sig vara lyckliga och även anser sig ha en riktigt bra kärleksrelation. Och givetvis är detta allmängiltigt, och högst relevant i alla relationer.

När satte du dig senast in i ”den andres” perspektiv, i en fnurra eller ett bråk? Gjorde det någon skillnad?