Nöjd – därför förändras jag!

Paradoxalt.BoldomaticPost_Ju-nojdare-jag-ar-med-den-och

Insikten att ju mer nöjd jag är med den och det jag är och gör, desto enklare är det att förändra, både i mitt varande och mitt görande. Som om jag är mindre beroende av att fortsätta vara så som jag kommit att känna mig själv, mindre fäst vid de etiketter och epitet som ålagts, av mig själv, av andra.

Kanske är det enklare för att jag inte strävar bort, för att jag verkligen är nöjd med det som är? Kanske för att jag inte drivs av tron att gräset är grönare på andra sidan staketet, utan snarast av upptäckslusta och nyfikenhet? Nya epitet kanske smakar bra? Andra etiketter kanske ger upphov till nya erfarenheter? För vem vet vad som väntar bakom nästa krök, innanför den stängda dörren som plötsligt uppenbarar sig, bortom nästa möte?

Tittar. Lyssnar. Ryser. Upplever.

Tittar på Prince Ea och ryser. Rörd ända in i själen.
Håren på armar och ben står upp, rysningar porlar likt vatten över och genom kroppen, hjärtats kontraktioner tydliga i bröstkorgen när jag upplever det som finns bortom orden, bortom etiketterna.

Kroppens tydliga gräns upplöses, faller bort. Jag går i bitar. Öppnar upp. Upplever mer, upplever längre, vidare. Inte ens min hud är längre tillfreds med att vara enkom på ytan.

Jag är INTE svart. Jag är INTE vit.
Jag är mer. Jag är allt.

Ingen etikett kan definiera mig.
Ingen enskild etikett är stor nog att omfamna allt som är jag. Allt som är du. Allt som är vi.
Bortsett från den enda etiketten som pekar på det som vi alla är. Kärlek.

Premiärdags!

Minns du första gången du smakade jordgubbar? Eller tog bussen hem själv från en bio? Kysste någon? Satte dig bakom ratten helt solokvist, med ett alldeles pinfärskt körkort i plånboken?

Alla dessa premiärer. Så underbara de är. Första gången.

Eftersom jag var ensamstående med min dotter under hennes första tre år var jag väldigt observant på alla hennes premiärer. Fotograferade, skrev, berättade. Delade på alla sätt som gick då innan sociala media-tidevarvet. Ville dela undren med andra.

Tänker på det nu i samband med det inlägg jag skrev om etiketter.

Vad går vi miste om som vuxna när vi inte längre ser på världen med ett barns ögon? När vi slutar förundras över sötman i en solvarm jordgubb. När vi inte ser det vackra i en bukett vissnande tulpaner utan bara raskt kastar bort dem. När vi bara blir irriterade över silverfisken i badrummet eller myrorna på uteplatsen.

Tulpan3

Är det för att vi är vana? Har blivit blasé? Loja? Inrutade? Tar saker och ting, och inte minst människor, för givna? Vad skulle hända om vi försökte att titta på saker och händelser på riktigt? Verkligen såg dem. Verkligen upplevde dem. Lyssnade, kände, smakade på dem. Jag undrar jag.

När uppmärksammade du senast en premiär?

Generaliseringar

Generaliseringar, hur tänker du kring dem?

Jag börjar bli mer och mer medveten om när jag använder dem. Generaliseringar kan sänka, och jag försöker att tänka på vad jag generaliserar kring. När jag generaliserar så säger jag ofta det, vilket jag upplever gör både mig och lyssnaren mer öppna för att ifrågasätta det jag säger, om generaliseringen verkligen stämmer.

Men samtidigt kan det ju vara ett sätt att smita undan mitt samhälleliga ansvar, tänker jag. Jag menar – om jag generaliserar, befäster jag då inte en bild, en norm? Och att jag använder en generalisering fast jag tom säger att jag generaliserar. Hm.

Fast just nu skulle jag nästan vilja brista ut i en extremt sänkande generalisering. Men det ska jag inte göra. Biter mig i tungan istället. Och funderar vidare. Tror det ger mig mer i det långa loppet.

Jag antar att generaliseringar uppkommit för att underlätta kommunikation. De finns väl till för att ge en gemensam bild utan att man ska behövs förklara sig allt för mycket? Och det är ju hela poängen med ett språk överhuvudtaget så klart. Att sätta namn på saker och ting, färger och känslor.

Men det gör ju också att vi klumpar ihop folk, som kanske är enormt olika. Vad är det man säger om könsskillnader – det finns ett större spann av olikheter inom varje kön än det finns mellan könen?

Och ändå så envisas vi med att sätta generaliserande etiketter på folk och företeelser. Fågelmannen

Ja, det vet man ju hur såna där Fågelmän är….

Generaliseringar, hur tänker du kring dem?