Digital sabbat. Omtag.

Jag skrev om det för ett tag sedan…. och sen hände inget mer. Men jag känner nu, mer och mer, en önskan om att införa digital sabbat i mitt liv, och kanske är det inte önskan bort från det digitala så mycket som längtan till det analoga som lockar?

Att sitta med en bok framför brasan, läsa i timmar.
Kanske spela ett spel eller två med barnen.
Laga middag tillsammans, och äta under trevliga former – kanske bjuda in vänner att dela sabbatsmiddagen med mig?

Vad betyder sabbat egentligen? Ordet alltså? Vet du?
Googlar snabbt utan att finna mer än att det står för vilodag.

Vet inte om det är vilan i sig jag egentligen är ute efter; snarast avbrottet – skillnaden. Det som gör att dagen, stunden, tillfället, sticker ut, är annorlunda än ”resten av dagarna”. Något som bryter av helt enkelt.

Så ja. Nu kör jag. Jag vill testa att införa digital sabbat för mig själv, en dag i veckan. Fredag eftermiddag till lördag dito. Eller kanske söndag förmiddag till måndag dito, för den delen. Och kanske kanske jag inte måste slå på stora trumman direkt och planera hur:et och vad:et i minsta detalj, utan snarast testa och se vad som händer. Korta iterativa cykler av görande följt av reflektion följt av små förändringar som på sikt leder till att jag testat mig fram till något som känns bra – något som funkar – för stunden.

Jag bestämmer här och nu ett datum för första tillfället:
min första digitala sabbat inleds kl 17 på fredag den 6 oktober 2017.

Oh så spännande detta ska bli – fortsättning följer, var så säker!

Förstår du inte?

För dig som inte förstår vad som lockar med Skolvision, Learning is the shit eller t ex en #afkSkolvåren, för dig som säger att du vill förstå, för dig som säger att du vill veta varför människor blir fulla av entusiasm och inspiration.

Jag vill utmana dig till att om du verkligen vill försöka förstå, så kom dit. Ta dig dit och träffa de andra som är där. Samtala med deltagarna, möt dem, lyssna med en äkta önskan att förstå. Känn in vad som händer. Våga ta ett smakprov.

Hur kan du veta att det inte är något för dig om du inte testar?

Och om du testar, och upptäcker att det inte är något för dig – vad är det som säger att det därmed inte kan/får vara något för andra? Måste vi alla få inspiration, tankespjärn, gemenskap och utmaning av samma saker?

Smakprovet!

Har en god vän som smakade kaffe för första gången när hon var 16 år gammal. Hon hade blivit avskräckt, för folk sa att det är beskt, räligt, kräver viss tillvänjning för att man ska lära sig tycka om smaken osv. Så hon drog med avsikt ut på tiden innan hon tog ett smakprov.20140206-134222.jpg

Gissa vad hon upptäckte när hon smakade?

Hon älskade det. Det var nått av det godaste hon smakat. Hon förstod inte alls vad alla hade snackat om, och hon ångrade att hon trott på dem.

Men hon testade åtminstone. Värre hade ju varit om hon valt att helt tro på andras upplevelser, och aldrig någonsin smakat. Som hennes vän har jag många gånger sett hur hon njuter av sin dagliga kopp kaffe, så vet jag vad hon gått miste om då.

Så min vän, vågar du ta ett smakprov idag på något du aldrig testat tidigare, eller ska du fortsätta tro att det inte är något för dig?

Rimliga krav

På sista tiden så är det ett par ämnen som jag återkommer till, gång efter annan, både här på bloggen men också i de möten jag upplever, i olika forum. Duktig flicka, varande och görande, att testa eller tro, och vad som anger en människas värde.

Ser en kopplingar mellan allt detta, utifrån att jag tror att många människor ställer helt orimliga krav på sig själva, som jag skrev om häromdagen.

Därför skulle jag vilja ge dig en utmaning! Fundera över varför du gör det du gör. Tänk efter om du gör det för att du vill, verkligen, inifrån dig själv. Eller gör du av rädsla för att omgivningen inte ska tycka du är bra nog om du inte gör? Gör du för att du tror omgivningen förväntar det av dig? Gör du för att ditt värde hänger på att andra ser det du gör och uppmuntrar dig, tycker det är bra?

Nu i juletid har du ett ypperligt tillfälle att testa att sätta rimliga krav på dig själv. Och om du tycker det är otäckt – testa då att fråga folk i din omgivning vilka förväntningar de faktiskt har på dig.

20131130-164616.jpg

Du kan ju faktiskt fråga dig själv också om du ställer rimliga krav på dig själv? Eller håller du på att köra slut på dig själv?

Olika tidsperspektiv?

Hamnade i en mycket spännande och tankeväckande dialog på Twitter, i frågan betyg och urvalsprocesser. Desto djupare vi dök ner i frågan, desto svårare blev det att svara specifikt, framför allt eftersom jag inte tänkt klart (något jag hoppas att jag aldrig gör!). Men där någonstans landade världens insikt i mig!

För jag undrar om vi inte ibland (ofta?) talar förbi varandra, helt enkelt på grund av att vi har olika tidsperspektiv i åtanke när vi svarar?

Just när jag skriver detta minns jag en Twitter-dialog från tidigare i veckan också, som landade i ett svar om att…

… det måste vara som det är, för att omvärlden är sådan.

Hur svarar du på den frågan? Själv svarade jag att det inte räcker för mig. Jag vill mer än att acceptera rådande omständigheter. Jag vill spränga genom den mur som byggts av rådande omständigheter och komma ut på andra sidan där det är fritt fram att skapa nya omständigheter. Från grunden. Jag tror det är möjligt. Inte lätt och enkelt, men möjligt. Och framför allt så förlita jag mig inte enkom på min tro att detta är möjligt, jag testar helt enkelt.

20130606-073227.jpgSå jag återkommer till ovanstående fråga. Kan det vara så att en anledning till att vi ibland talar förbi varandra är att du talar om imorgon, jag talar om tio år framåt, men ingen av oss har de facto uttalat vilket tidsperspektiv vi utgår från?

När jag drömmer mig bort i den framtidsvision jag har om samhället – då är jag långt förbi den där muren. Jag är bortom befintliga system. Rådande omständigheter ser annorlunda ut. Jag kan inte i detalj beskriva hur denna framtida världs system är uppbyggda, men jag kan sätta känslor på min upplevelse av denna framtida värld.

Nästa gång jag upplever att jag talar förbi någon ska jag förtydliga mitt tidsperspektiv. Kanske det kan underlätta förståelse oss emellan. Det är värt ett försök åtminstone.

På vilken sida av muren befinner du dig i dina tankar och drömmar?

Tänka sönder hur

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

20130529-111105.jpgUpp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

Låt mig testa mina tankar

Twitter & Facebook, i bloggtexter och samtal, i stilla reflektion. Allt är exempel på arenor jag använder för att testa mina tankar. Jag är inte färdigtänkt. Långt ifrån. Och jag hoppas innerligt jag aldrig någonsin blir färdigtänkt – för då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.

Jag tänker & skriver eller talar. Ges eller skaffar tankespjärn som gör att jag omvärderar mina tankar, eller befäster dem.

20130519-104233.jpgJag tror världen vore en bättre plats om fler vågade testa sina tankar. Tror många avstår av rädsla för att någon ska sätta epitet på dem som ‘du är dum’, ‘vad korkad du är’, ‘ du tycker ju helt fel’, ‘så där kan du ju inte tänka’, eller på andra sätt utöva härskartekniker.

Jag har svårt att se hur vi gagnas som mänsklighet av ovanstående beteende. Dock vet jag att det är svårt ibland att undvika att agera så här, jag brottas själv med att nyttja främjartekniker istället. Inte lätt. Men nödvändigt.

Låt mig testa mina tankar – och visa omtanke med mig när jag klivet in i språng. Där tar mina tankar ett skutt och allt jag tidigare tänkt kan ställas i helt ny dager. I en omgivning som är hård och dömande kan det vara enklare att bergfast hålla kvar vid en tankegång än erkänna att jag kommit vidare i tanken nu, just på grund av omgivningens reaktioner.

Låt mig testa mina tankar – ge mig tankespjärn. Men tänk på att jag inte är färdigtänkt. Jag lär mig fortfarande, och jag vill väldigt gärna ha ditt stöd som ger mig än mer växtkraft.

Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing,

there´s a field – I´ll meet you there. – Rumi

Låt mig testa mina tankar – så ska jag låta dig göra detsamma.
Låter du mig testa mina tankar på dig?