ChattyMeals: Samtal om verkligheten – en poddklubb

Så blev det äntligen av, mitt andra ChattyMeals för året på temat: Ett samtal om verkligheten – en poddklubb. Följande tre poddar lyssnade vi till inför eventet:
HERMES ur Myter och Mysterier
B.J. Miller i On Being
Ashkan Fardost i Frågepodden (observera att det finns totalt fyra-delpoddar av Frågepoddens intervju med Askan, enklare att upptäcka i valfri podspelare än på hemsidan)

Fullsatt var det, det vill säga, jag och min med-värd Caspian, samt ytterligare sex hugade deltagare, samlades under linden i min trädgård, där vi dryftade poddar generellt samt specifikt, verkligheten, magi, ego och självupptagenhet, framtid och skola, lärande och podd-relationer emedan vi inmundigade melon och vindruvor, äpple och mörk choklad, samt drack hemlagat iste (utan is och knappt kallt… men det gick det med!) och vatten.

Jag och Caspian (som är fotograf på ovanstående bild) hördes vid efteråt och gjorde en snabb utvärdering enligt FFES-metoden, det vill säga: Funkar – Funkar Ej – Saknas.

Jag (ja, Caspian också visade det sig under vår utvärdering) var lite orolig för att tiden var för lång – tidigare ChattyMeals jag deltagit i samt hållit har varit två timmar, och denna gången hade vi satt av tre timmar. Men det blev bra. För en gångs skull kände jag mig nämligen klar. Tre timmar funkade bra, möjligen att två och en halv också hade räckt.

Vi kände båda att åtta verkligen är ett maxantal, helst skulle vi båda se en poddklubb om max sex personer, för att kunna djupdyka lite mer och också minimera risken för flera samtal samtidigt.

Summan av kardemumman var att vi definitivt kommer köra vidare – både på poddklubb i sig och poddklubb som ChattyMeals, troligen i en kombination, det vill säga, ibland det ena och ibland det andra (med poddklubb i sig menar jag att vi medvetet riktar invit till människor vi känner och/eller är nyfikna på, medan ChattyMeals-varianten ju är öppen för vem som helst som känner sig manad att anmäla sig till eventet).

Inte helt otippat kläckte jag ur mig en drös tips om poddar och/eller bloggar som berörde en eller annan sak vi lyfte under vårt böljande samtal, och jag delar även dem, kanske kan de väcka någons nyfikenhet till att läsa/lyssna mer:
*Om förväntningar och överenskommelser (inget podavsnitt)
*Om att leva vs överleva (inget podavsnitt)
*Om fantasi som är kreativitet i handling, något Caspian säger i Ett samtal-podden m Tess
*Om den inre kompassen (inget podavsnitt)
*Det fantastiska podavsnittet från Invisibilia om mental ohälsa (hälsa?)
*On Being med Jean Vanier, den äldre herren som grundat L’Arche

Jag och orden, dag två

27549Så var jag då hemma, efter dag två av detta mitt första – men definitivt inte sista – skrivretreat. Jag, en skrivarlya i den småländska skogen, och utrymme att låta orden flöda.

Idag blev det 27 549 tecken innan jag packade ner datorn i min ryggsäck, stängde dörren till lyan och fick skjuts av bästa Therese till stationen där tåget väntade på att ta mig hem till Malmö.

Kör en snabb funkar – funkar ej – saknas, så jag lär av upplevelsen och kan utveckla skrivretreat-konceptet till nästa gång.

Funkar
*Platsen. Ljuvligt vacker omgivning med enorm värme och omsorg från T och hennes härliga familj.omgivningen
*Tågresan funkade finfint och det är precis lagom långt bort för att inte ta en hel dag att resa, men ändock tillräckligt för att känna att jag byter miljö.
*Pomodoro-tekniken jag körde med. Satte timern på 30 minuter och lät orden flöda.
*Att ta en hundpromenad innan lunch – skönt med lite luftombyte och rörelse mitt på dagen.
*Härligt och kul att elda i braskaminen för att säkra att min lya är väl uppvärmd. Eldens sprakande ger en extra dimension till det hela.
*Två dagar känns alldeles lagom. En hade varit för lite, med tanke på resandet, och tre hade nog blivit lite väl mycket sittande.

Funkar ej
*Efter två dagar framför datorn är jag stel i skulderpartiet, trots att jag varit ganska noga med att röra mig med jämna mellanrum. Kanske får byta position mer? Låna in en kartong att ställa datorn på så jag kan stå upp ibland?

Saknas
*Det enda jag saknar nu är ett datum för nästa retreat. Skulle mycket väl kunna tänka mig två skrivretreats på våren och två på hösten, för detta gav verkligen mersmak!

Vad sägs om att boka in tre preliminära skrivretreats för resten av året T?

Våga en ny vändning efter 95 år

Tänk att flytta från en ände av ett landskap till ett annat när du är 95 år gammal. När du levt hela ditt liv – med några få års undantag i tidig barndom – inom ett par mils radie.

Det är vad min farmor ska göra imorgon. Jag tycker hon är modig.

Tänk om fler vågade sig på nya vändningar. Kanske ett nytt jobb. Ny inriktning. Ny frisyr. Ny bostad, kanske tom bostadsort. Eller något så radikalt som att gå på ett kulturevenemang av ett slag du aldrig någonsin upplevt.

Vad är det med rutiner och vanor som gör att vi slutar ifrågasätta dem? Om jag mår bra av dem, gott nock. Men om de gör mig illa? Det händer ju att en vana slutar gagna dig, i takt med att du själv, omgivning och förutsättningar ändras.

En god idé är därför att fundera igenom dina livsval med jämna mellanrum, och göra en Funkar – Funkar Ej – Saknas (brukar förkorta det #FFES).

Alla tre kategorier behövs. Funkar är viktigt eftersom det visar dig vad som ska fortsätta. Funkar ej är de där sakerna som behöver skruvas rätt för att hamna i Funkar-kategorin. Och det som Saknas, ja, det behöver du se till att skaffa, på ett eller annat sätt.

Min farmor har, fast säkert ganska omedvetet, gjort en #FFES. Hon kom fram till att det var lite för mycket som inte funkade, och som saknades i hennes tillvaro. Och då vågade hon agera. Jag önskar att fler vågade agera. Precis som min 95-åriga farmor.20130516-232055.jpg

När gjorde du senast en #FFES på dina livsval?