Varför då?

Fröken Ann länkade till en krönika av Staffan Forssell, generaldirektör på Kulturrådet, där han berättar om de tre farligaste frågorna i världen:

Varför då?
Varför då?
Varför då?

Länkade artikeln vidare på Facebook och fick medhåll direkt från min vän, tänkar-ninjan Michael Sillion, som kommenterade:

Farliga frågor

I krönikan skriver Staffan följande:

”Det sägs att toleranta, dynamiska samhällen ska klara barnets tre svåra frågor: ”Varför då? Varför då? Varför då?” Barnet ifrågasätter och utforskar. Att kunna ifrågasätta gängse världsbilder och föreställningar är en av konstens uppgifter, att utmana våra invanda tankar, att våga prova och tänka nytt.”

Dessutom påstår han att ”Totalitära styren och ideologier avskyr varför-frågorna”.

Jag har de senaste åren blivit alltmer förtjust i frågan Varför och kommer att fortsätta ställa den frågan, i olika former och sammanhang. När människor vet sitt varför så händer något i dem, och det säger jag av egen erfarenhet.

Simon Sinek on whyNär jag kom på mitt varför så var det lite som att mentalt gå från att vara lite här och där, utan syfte, utan tydlighet, ganska tunnsått liksom, till att helt plötsligt få en extrem klarhet, tydlighet, ett fokus, som en laserstråle.

Jag frågar mig själv varför på daglig basis, på olika vis, och det hjälper mig att hålla mitt fokus tydligt i mitt sinne. Vad skulle hända om du började fråga varför då lite oftare?

Ängelns advokat

Har du hört talas om ängelns advokat? Om inte, så är du i gott sällskap, för det hade inte jag heller, förrän igår då jag läste om det i Brian Johnsons bok A Philosopher’s Notes, som jag varmt rekommenderar.

A Philosopher's NotesDjävulens advokat, honom har nog de flesta av oss stött på, i ena eller andra formen. Själv har jag ett fantastiskt gott exempel då min bror agerade densamme under en period i mitt liv då jag verkligen behövde någon som ställde tuffa och utmanande frågor till mig.

Men ibland undrar jag om vi inte förlitar oss för mycket på djävulens advokat, när det kanske skulle gagna oss mer att stifta bekantskap med ängelns advokat. För det är en skillnad mellan att fundera över det som kan gå fel och på vilka sätt det kan gå riktigt illa och dess motsats, att fundera över vad som vore möjligt om allt gick som på räls och hur vi kan vara förberedda på det.

Ängelns advokat

Själv har jag ofta ställt mig frågan: Vad är det värsta som kan hända? Men desto mer sällan, för att inte säga aldrig, har jag ställt mig själv frågan: Vad är det bästa som kan hända? Eller ännu hellre: Om allt gick fullkomligt förträffligt väl, hur skulle mitt liv se ut då?

Utgångspunkten avgör

Har du tänkt på vilken skillnad det gör, när någon pratar med dig utifrån en outtalad utgångspunkt som säger att du inte duger, du är värdelös, om du bara kunde fatta det här så skulle du kanske vara värd något, men till dess är du värdelös, att jämföra med om den outtalade utgångspunkten är att jag vet att du är en kompetent människa som vill väl, att du duger som du är och faktiskt är riktigt riktigt bra?

Jag har insett att det där alltsom oftast är skillnaden som gör skillnaden, som min vän Dennis Westerberg uttrycker det. Och det gör skillnad både i min interaktion med andra människor likväl som med mig själv.

Jag har ju under det senaste året landat i en kärlek och acceptans av mig själv, som den jag är, i varande och görande, som är något jag aldrig upplevt tidigare. Och det gör att min inre dialog nu är helt annorlunda. När jag kom från ett ställe där jag såg på mig själv som ett gör-det-själv-projekt, ofullständigt och ofärdigt, som inte riktigt dög utan definitivt behövde renoveras och förbättras, så var min inre dialog allt annat än kärleksfull.

Idag, när jag kommer från kärlek och acceptans så låter det annorlunda, och gisses, vilken skillnad det gör! Idag kommer jag från ett ställe där jag till fullo vet att jag gör mitt bästa, i varje stund. Jag gör jag så gott jag kan i stunden. Ibland blir det skit. Men jag gjorde ändå mitt bästa, det var bara det att i den stunden kom jag från en lägre grad av medvetenhet. Ibland blir det superbra. Och då gjorde jag också mitt bästa, och eftersom min grad av medvetenhet i den stunden var mycket högre, så speglas det i resultatet.

Just därför har jag insett att jag t ex inte ska fatta stora beslut i stunder av låg medvetenhet. För det blir inte bra. I stunder som den, saknar jag klarsyn, balans och tillgång till min fulla potential. Och jag anser inte att jag suger och är usel som befinner mig i den sinnesstämningen ibland, inte alls. Det är högst mänskligt, händer oss alla. Jag vet dessutom att det kommer att passera. Ingen sinnesstämning varar för evigt, ty de är, till sin natur, förgängliga. Mitt liv blev mycket enklare den dagen jag förstod att det fungerar så här, och att jag inte måste agera på känslan i stunden, utan jag kan vänta ett tag. För det kommer en annan känsla.  Och då kan min medvetandegrad förändras.

Maya Angelou

I varje stund gör jag det bästa jag kan. Och ju mer jag förstår, lär mig, utvecklas, desto bättre blir mitt bästa. Mitt bästa är mycket bättre idag än för bara ett par år sen. Men jag grämer mig inte över det. Utan jag gläds åt där jag är idag, och ser fram emot fortsatt utforskande. Undrar hur mitt bästa ser ut imorgon?

Labba med Beppe

Benjamin ”Beppe” Singer har skrivit två böcker om sina 40 favoritexperiment, Labba i förskolan samt Labba i skolan, upptäckte jag då det kom ett tjockt kuvert adresserat till mig och #skolvåren, med hälsning från Beppe och förlaget:

Beppe labbar i skolan

Labba med Beppe i förskolan

Böckerna ser väldigt fina ut, med tydligt beskrivna experiment, med koppling till läroplan angiven. De känns på alla sätt och vis oerhört inbjudande. Skänker dem vidare till Fröken Ann som med iver har tänkt utforska världen tillsammans med sina elever. För det är verkligen det som Beppe bjuder upp till – nyfikenhet och upptäckarlusta. Och det, mina vänner, kan vi helt enkelt inte få för mycket av, eller hur?

Being OK with what is

As I have an enormous amount of conversations at the moment, I keep being reminded about one of the key factors in the transformation I’ve undergone these past years. And I even got a reminder of it from the daily EnneaThoughts that I subscribe to since many years back:

Acceptance

Being OK with what is, accepting whatever emotion I’m feeling in any given moment. If you don’t recognize this, I hesitate as to whether or not you can you even begin to understand what a difference that acceptance makes, compared to constant inner fighting, not being OK with my feelings, not wanting to feel what I was feeling, and believing I was bad for feeling what I felt.

Oh the energy I’ve wasted over the years, I cannot even begin to fathom the extent of it….

But no more!

And guess what? I don’t beat myself up for the energy I’ve wasted over the years either. What’s done is done, and thanks to me doing it, I’m where I am at today, so really, it’s a blessing!

Because today, I am ok with what ever state of mind I am in. I am, truly, ok with it. I accept, fully, and with that comes complete and utter compassion and love. For me, but also for the world I live in.

This also means that even if/when life sucks, I’m ok, I’m good, and most of all, I don’t have to run away from what is, or fight myself for being where I am. I can just be with what is.

Are you ok with what is or do you fight it?

Love or hate?

Watched a brilliant TED Talk during lunch:

Very interesting to hear Jeremy Heiman talk about the difference between old and new power, as well as old and new values. I resonate with the new power and the new values, and there is a lot of recognition there, from my experiences in social media during these past years.

As today is #NoHateSe-day in Sweden, I cannot help but make a connection to what Jeremy also speaks about, which is his point that new power by no means equals positive power. That depends on the values we come from, which in turn is dependent upon a choice we have to make, each and every one of us. Because both you and I have a choice in how we show up in the world.

#NoHateSe

Do you want to come from a point of hate, or a point of love? For me the choice is easy. I try to come from love, in all I do. And that might sound really hippyish and spaced out, but you know what I’ve noticed? The biggest difference is in me. When I come from a place of love, my life is better. Heck, it’s heaps better! Even when life sucks, and I’m in a bad mood, it’s still loads better, than when I came from a more negative and hateful place.

What’s your choice, love or hate?

Att skapa ett liv

I brist på inspiration, inget som riktigt lockar att skriva om idag, bläddrade jag igenom foton i mitt bildflöde, hittade ett stämningsfyllt foto från Gamla Stan i Stockholm, och sökte sedan i min citat-samling.

Resultatet blev det här:

Gamla Stan

Skapa ett liv som känns bra från insidan och
inte ett liv som bara ser bra ut från utsidan. – Christoph Treier

Själv har jag vaknat upp till insikten att jag skapar mitt liv. Har du?

Upp till bevis

Jag har i ett halvårs tid lyssnat om och om igen, på en podcast av Steve Chandler där han pratar om Förväntningar versus Överenskommelser. Första gången jag lyssnade till den, fick jag träningsvärk av all tankespjärn som drogs igång, en riktig genomkörare blev det! Mina tankar har definitivt utvecklats i saken, sedan jag senast bloggade kring ämnet.

Snälltåget

Sitter i skrivande stund på Snälltåget mot Stockholm, tillsammans med mina barn, 10 och 15 år gamla. Det är höstlov och vi ska vara i Stockholm tre nätter och i Uppsala två nätter, för att sen vända åter söderut på fredag. Kan du ana att jag har en hel hoper med förväntningar? Att vi ska vara goa och glada, sugna på äventyr, besök på museum, samarbeta smärtfritt utan tjat och gnäll….. ja, du vet va? Och kanske barnen också har lika många förväntningar, fast kanske helt annorlunda? Typ att vi ska käka snabbmat, gå på bio, mest sitta hemma och surfa, och definitivt inte ens titta åt ett enda museum….

Att faktiskt uttala förväntningarna kan ju vara ett steg på vägen, men kruxet med en förväntan, outtalad eller uttalad, är ju att den som jag förväntar mig något av, inte har skakat tass med mig på att de faktiskt är med på det. Och förväntan är ett noll/minus-spel. För om du lever upp till min förväntan, så blir jag sällan sprudlande lycklig, för jag förväntade mig ju faktiskt det av dig. Lever du däremot inte upp till den så blir jag arg, sur, ledsen, besviken… och du har kanske inte ens en susning om varför jag beter mig som jag gör, dessutom.

Men om vi däremot lyfter upp våra tankar och förväntningar, och enas om en överenskommelse (där alla inblandade parter måste ta ansvar för att verkligen vara ärliga!), så slipper vi förväntansträsket som riskerar att dränera oss på energi.

Så när vi ska duka upp vår medhavda picknick för att äta lunch, ska vi lyfta upp våra respektive förväntningar och se om vi kan skapa ett par överenskommelser av det istället. Jag insåg nämligen när jag och barnen ägnade en studiedag åt att göra Köpenhamn, att jag laddat med massiva förväntningar…. som sköts ned brutalt redan på tåget över bron, då jag glad i hågen rabblade möjliga aktiviteter för dagen och möttes av brölande Näää, Öhhh, Triiiist, Amen, vill inte, Guuud vad jobbigt, och liknande….

Ska bli spännande att se om vi (eller åtminstone jag) kanske får en annorlunda upplevelse denna resan, inte minst för att jag verkligen funderar över vilka förväntningar jag bär på.

Och sen har jag faktiskt gjort ett tillägg till Steve Chandlers tes, jag har lagt till Förhoppningar, som i mitt tycke bär en helt annan energi – bubblande, nyfiken, lite kittlande och outforskad – än Förväntningar.

Hur går dina tankar kring förväntningar?

En Hyvens Salong

Idag var det världspermiär för En Hyvens Salong, där jag och Ulf, min kompanjon i Hyvens Utveckling, bjöd in ett fåtal speciellt utvalda till ett samtal över en enklare lunch, ungefär på det här viset:

En Hyvens hundgrind, PLATSSkulle vilja bjuda in dig till en Hyvens salong, som jag och min Hyvens-kompanjon Ulf anordnar. Vi bjuder på en lättare lunch (fisk/skaldjurssoppa med saffran, bröd mm) under vilken vi – totalt 6-8 personer – dryftar meningen med livet och annat intressant, spännande och givande, i två timmar. Med 6-8 olika individer, som alla är handplockade, skulle vi vilja se vad som kan hända när mötet och samtalet får lov att ta plats och ske, i lugn och ro. 

Två plus fem, dvs totalt sju personer som dyker upp, förutsättningslöst, för att delta i ett möte och samskapa ett samtal om… tja, det som dök upp, helt enkelt. Min intention och även invitation till samtliga runt bordet var att lyssna efter det man inte vet, snarare än det man redan vet/bekräftelsen. Och sen satte det fart.

Vi har dryftat allt mellan himmel och jord, eller mer specifikt saker som ledarskap, return on investment, död, mod att leva livet, skilsmässa, rädslor och brottning. Bland annat. Och under tiden blev vi även mätta, en värmande soppa i ett regntungt Skåne sitter finfint en torsdag i oktober!

En Hyvens Salong

Och vet du? Jag är väldigt nöjd! Jag hoppas vi får in reflektioner från de som deltog, men min upplevelse var väldigt positiv, och jag skulle gärna göra om det. Men månne vi inte ska vara bara sex stycken, för att verkligen få utrymme att delta lite mer på djupet?

Skulle du kunna tänka dig att komma på En Hyvens Salong?

Lek med ordet kärlek

Se kärlek.
Skapa kärlek.
Famna kärleken.

Ha kul med kärlek.
Upptäck kärlek.
Utforska kärlek.

Kärlek med röntgen

Luta dig mot kärlek.
Andas i kärlek.
Känn kärlek.

Gör kärlek.
Skänk kärlek.
Sprid kärlek vitt och brett.

Strålande kärlek

Låt kärleken frodas.
Slösa på kärlek.
Ta emot kärlek.

Landa i kärlek.
Sov med kärleken.
Gläds åt kärlek.

Kärlek rätt upp och ned

Smaka kärlek.
Testa kärlek.
Meditera i kärlek.

Notera kärlekens olika skepnader.
Gå på huppegupptäcksfärd bland kärlek.
Utmana kärleken.

Kaleidoskopisk kärlek

Tro på kärlek.
Var nyfiken på kärleken.
Njut av kärleken.

Acceptera kärlek.
Ta emot kärlek i ditt hjärta.
Var trygg i att kärlek alltid finns där.

kärlek med värmekamera

Skänk kärlek till världen.
Släpp kärleken loss.
Välkomna kärlek.

Gå ut i världen i kärlek.
Möt mig i kärlek.
Lär dig av kärlek.

Speglande kärlek

Så mycket som kan göras med och i kärlek.
Vad skulle kunna hända i ditt liv om du börjar leka mer med kärlek?