Mycket snack nu?

Ja, det är kanske så. Att det känns som att det bara snackas och inte görs något.

Men, för det första så tror jag att snack kan vara viktigt för att ge tankespjärn och möjliggöra insikter, inspirera och peppa att testa nya grepp, knyta kontakter och få handfasta goda exempel att utgå från.

För det andra så har #skolvåren just avslutat #afkVarberg. Detta evenemang som föddes den 15 februari på twitter och gick av stapeln 18-19 juni i Varberg, med runt 130 deltagande personer från hela Sverige (och faktiskt ända från Riyadh!). Anders Härdevik sa ungefär så här till mig ”Ni ska vara stolta för det är något stort ni roddat samman. Hur många sådana här saker snackas det om i fikarum runt om i landet, som aldrig lyfter från soffhörnan?”. Så det blev handling av det som började som snack.

För det tredje är det över 150 anmälda till #afkMalmö 18-18 oktober, och det på mindre än 48 timmar efter att anmälan öppnades. Och för att rodda hem detta kommer det krävas ännu mer handling!

Tulpanfart

Men nu till det viktigaste:
Jag hoppas och tror att alla inser att förändring börjar i mig, i dig, i hen. Dvs – ska det bli en reell förändring så måste det göras saker också. Det räcker inte att ”bara snacka” utan det måste omsättas i aktiv handling. Och jag vet att det görs ofantligt mycket. Jag vet att det gjorde ofantligt mycket redan innan #skolvåren föddes. Men förhoppningsvis har #skolvårens ihärdiga nötande av frågan ”Varför skola?” gjort att viss del av handlingarna skett utifrån ett något högre perspektiv, det berömda helikopterperspektivet. Det där som möjliggörs av att jag som individ inser att det jag gör i min vardag kan spela roll för samhällsbyggandet. Oavsett vilken position jag jobbar på, oavsett om jag är vaktmästare, undersköterska, rektor eller EU-minister.

Inser du hur viktig du är för samhällsbyggandet?

#afkVarberg klart, #afkMalmö nästa!

Två dagar som heter duga. Jag är alldeles matt. Men samtidigt närmast hög av denna upplevelse som inte liknar något jag någonsin varit med om tidigare.

Jag kommer inte skriva så mycket mer, men #afkVarberg lämnade över stafettpinnen till #afkMalmö. Så boka in 18-19 oktober – och framför allt anmäl dig, det har jag gjort!

20130619-230518.jpg

Hallands Nyheter hade en liten blänkare i dagens tidning:

20130619-230444.jpg

Richard Gerver skickar en hälsning till oss:

20130619-230550.jpg

20130619-230606.jpg
#skolvåren förenar – och jag är alldeles överväldigad av den respons vi fått. Mycket insikter. Många nyväckta tankar. Mycket tankespjärn. Och en värme som överträffar allt!

Nu är jag trött. Det är läggdags. Jag ska sova gott och drömma om #afkVarberg och det som komma skall i Malmö. Vad ska du drömma om?

En framtidsvision

Idag är dagen för #skolvårens första stora afk (away from keyboard), för idag inleds #afkVarberg. Jag är oerhört tacksam för att dagen är inne. Pirrigt är det dessutom ska du veta! Och du kan inte ana vilken tanke- och handlingskraft som möjliggjort detta. Helt fantastiskt. Skulle aldrig varit möjligt utan #skolvårare av alla sorter och slag, ingen nämnd, ingen glömd. Tack ska ni ha allesammans!

Den 15 maj publicerades mitt bidrag till #skolvårens artikelserie om framtidsvisioner. #afkVarberg är ett sätt att ta kliv i den riktning som jag drömmer om! Jag förväntar mig tankespjärn, värme, skratt, insikter, att bli känslomässigt rörd till tårar, hårt arbete, blommande vänskaper, igenkänning och helt nya tankar. Och mycket mer.

Här kommer inlägget som beskriver min framtidsvision i sin helhet:

En framtidsskiss att ta sikte mot
Troed Troedsson skrev för ett tag sedan på sin FB-sida:
”Ja. Jag är fascinerad av att egentligen bara två branscher – bilar och mode – har en erkänd konstruktion för ”framtidsstudier”. När Dior eller Volvo visar upp sina extrema framtidsskisser så är det ingen som kritiserar dem för orealism eller för extravagans. I stället förstår alla att det är en sorts riktningsangivelse. Vi kommer aldrig att resa i sådana plastbubblor och vi kommer inte att gå klädda i påfågelsfjädrar – men vi kommer att röra oss åt det hållet.
Så skulle jag gärna se att vi diskuterade demokrati. En flamboyant beskrivning av Utopia som vi sedan kan ta sikte på i det verkliga arbetet.”

Jag svarade Troed med följande:
”Eller skolan för den delen!! Tror egentligen det är precis just där jag själv befinner mig i tanken – i en framtidsskiss som aldrig kommer bli ‘sann’ som så, men som något att sträva till, för att sen utveckla konceptet på vägen!”

Hur ser min framtidsskiss ut då?
Jag ser framför mig ett hållbart lärande samhälle där vi alla uppmuntras att blomma ut i vår fulla potential. Detta har olika innebörd för olika människor, eftersom vi alla har olika utgångspunkt och behov. Därför är det ett samhälle som inte bygger rigida strukturer och system utan snarast amöbaliknande dito som kan omfamna det som behövs i stunden.

Ett lärande samhälle, där vi använder oss av ett tankesätt om vad som gagnar/inte gagnar, snarare än kalla det för rätt/fel. Där jag reflekterar och lär känna mig själv och min omgivning, med nyfikenhet och upptäckarglädje, inte rädsla och skräck. Där vi lever som vi lär, och alla är i ett ständigt lärande – som tar olika uttryck, beroende på den unika individens utgångspunkt varje dag. Som Dag Hammarskjöld skrev:
”Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom –”

Där det spelar större roll att jag bidrar, än hur mycket framgång (läs: pengar och prylar) jag når. Att min förmåga att bidrar beror just på min egen förmåga, och jag behöver inte jämföras med någon annan än mig själv.

Där vi inser att de gränser vi skapat just är skapade, och att vi tillsammans har en värld att ta hand om. Där medmänsklighet är av större vikt än tävling och konkurrens. Ett samhälle där omsorg och omtanke – för mig själv, likväl som för alla andra, inklusive djur och natur – är grundstommen vi alla utgår från!

Vilka steg behöver vi ta för att nå dit?
Det går att skapa detta samhälle på flera olika sätt, och det finns olika arenor att använda som verktyg. Jag har fokus på skolsystemet, eftersom jag ser det som ett filter vi alla går genom. Vi måste fråga oss vad är det för individer som kommer ut på andra sidan skolsystemet? Är de hela, trygga i sig själva och sin potential? Min uppfattning är att det är för stor andel som inte kommer ur skolsystemet hela och trygga. Det krävs därför en medvetenhet om vad vi önskar skapa idag och imorgon, för att veta hur filtret ska skapas.

Jag upplever att det svenska skolsystemet/regelverket är begränsande, det är snävt och detaljreglerande. Det går att göra mycket inom ramen för det men det är ändock ett system byggt för gårdagens samhälle.

Dagens skolsystem är, mer eller mindre, uppbyggt på tanken att vi alla är fyrkantiga. Problemet är att det finns cirklar, trekanter, ovaler, ellipser, oktagoner och en uppsjö andra former. Jag är 100 % övertygad om att det, på en global arena, finns exempel på HUR man kan skapa en skola för alla dessa olika former. Men de ryms inte inom ramen för det svenska fyrkantiga regelverket. Så det jag är inriktad på, är att få tillstånd ett övergripande regelverk som är mycket mer tillåtande, så att alla dessa olika former får plats.

Och än viktigare, dagens skolsystem är inte skapat med syftet att skapa ett hållbart lärande samhälle, som ständigt rör sig och utvecklas, som är i konstant anpassning till dagens och morgondagens behov.

Har som drömfabrikör stött på alltför många unga människor som saknar tro och hopp, både på sig själva och på samhället de lever i. Oerhört sorgligt, detta är personliga tragedier. Dessutom ett horribelt resursslöseri som vi inte har råd med. Vi behöver var och en av dessa människor, så varför fortsätter vi släcka ner dem och deras potential? Varför arbeta med vuxna som försöker hitta tillbaka till sin fulla potential, efter att ha levt nedsläckta i 10-20-30 år eller mer? Varför inte gå till roten med det hela och säkra att människan får optimala betingelser från början? Varför inte säkra att barn, som upp till skolåldern i stor utsträckning fortfarande har tron på sin egen potential kvar, får behålla den?

Vad kan vi återanvända?
När vi stakat ut riktningen – och det är vad #skolvåren handlar om, att bjuda in till samhällsövergripande multilog kring var vi vill – vill det till att nogsamt ifrågasätta vad som behövs för att nå dit. Vi frågar Varför för att kunna få en riktning för våra Hur.
Och det finns garanterat saker i det befintligt skolsystem som är optimala Hur för att nå den riktning vårt svar på Varför stakat ut. Men lika säkert finns det saker, som fungerar väldigt väl idag, men som leder i en annan riktning än den riktning vi enats om.

Hur ser en skola ut som leder till detta?
Jag vet inte riktigt. Men jag har miljarder idéer och ännu fler frågor.

En skolbyggnad med plats för 1000 elever – ur ett evolutionärt perspektiv – är det verkligen en miljö vi är skapta för?

Måste det vara en grupp om 20-30 jämnåriga elever som undervisas av en lärare? I ett klassrum? Som ska lära sig samma saker på samma sätt på lika lång tid?

Lisa Carr gav mig en härlig tanke på miniträffen i Stockholm: Vad skulle hända om dagmammetänket fick ta plats i ett lärande samhälle – tänk en handfull elever (olika åldrar) och en lärexpert som utforskar världen, vad skulle det kunna leda till?

Under mina promenader på Bulltofta rekreationsområde stöter jag ofta på förskolebussar på parkeringen. Ute i parken syns då en drös förskolebarn som likt färgglada fjärilar i sina neonfärgade västar flyger från blomma till blomma på jakt efter pollen. Varför är detta ett koncept som är begränsat till förskolan?

Måste schema läggas som det görs? För vem finns tidplanen till? Vad skulle det ge lärandet om det var individens lärande, och inte ämnet/schemat/tidplanen som styrde?

Måste alla lära sig samma saker? Vilka är de riktigt grundläggande kunskaper, färdigheter och förmågor vi behöver ha med oss idag och imorgon?

Vem finns skolsystemet till för? Tycker om svaret min amerikanske mentor Max gav mig:
”At the heart of school is the child, not the captain of industry, not the mathematician, not the scientist etc. The purpose of children is sufficient in and of itself.”

Jag ser framför mig hur elever – vilken ålder de är månde vara – med nyfikenhet, glädje och utmaning, lär sig av och kanske löser dagens och morgondagens problem, istället för att lära sig befintliga lösningar till gårdagens problem.

Lärare som är lärande-experter, som befinner sig i lärcentra, där barn befinner sig i hög utsträckning och andra vuxna dyker in med jämna/ojämna mellanrum. Där läraren kan vägleda mellan behovet av grundkompetens/kunskap och att följa nyfikenheten, kanske någon helt annanstans än vad man trodde när man började.

Elever, av alla åldrar, som befinner sig ute i världen, nyttjandes de strukturer vi har skapat i samhället – museer, observatorier, företag, gym, fabriker, innovationshubbar, och även strand, skog, sjöar och hav, ja, allt helt enkelt. I mötet ges möjlighet till lärande.

Gott om upplevelser, som ger möjlighet till reflektion och fördjupat lärande – det är vad som får människan att växa, mental, fysiskt och emotionellt.

System som är flexibla nog att tillvarata alla individers möjligheter. Don efter person. Det finns inte ett sätt, det finns bara ett sätt som är rätt för mig. Du kanske behöver något helt annat för att utmanas och utvecklas på bästa sätt.

Men viktigt är också att dessa olika personer möts – vi får inte skapa en ny form av silos. Mångfald gagnar, på alla plan. Men att tvinga en triangel att bli fyrkantig, bara för sakens skull, det gagnar ingen.

Jag lär mig mer varje dag, samlar nya intryck, tar tankespjärn och klättrar vidare i mina egna tankar. Min egen grundtanke blir dock mer och mer stabil för varje dag som går:
Inte är mänskligheten på toppen av sitt skapande. Jag tror istället att det samhälle vi lever i idag är en klivsten vi behöver ta spjärn mot för att nå längre:
Jag tror att vi tillsammans kan skapa en bättre värld.
/Helena Roth, Twitter-alias @HERO_Respondi, initiativtagare #skolvåren

The Cove

Watched The Cove with my husband. He’s seen it before, but was glad to watch it again with me. Or rather, glad might not be the proper word for it, he warned me I might not sleep soundly after watching it, but at the same time ensured me it was worth watching.

And he’s right. It is a movie worth watching. But at the same time it’s a movie that is dreadfully depressing. I have a hard time to fathom how lethal and cruel man can be. Mankind is lethal for everything and everyone, including ourselves. This is one of those movies I would like for everyone to watch. So please, if you have avoided this, in the same way I have, please watch it. It will make you tense up, and become horrified, but it must be watched!

Paul Watson, the famous environmental activist, quotes Margaret Mead when being interviewed in the movie, and this is the piece of hope I bring with me from it:20130614-001539.jpg

And in a strange way, I agree with that. It seems like that’s the way of the world. Hopefully not 100%, but still… I cannot help but feel that way too many governments, authorities and institutions seem to get lost in their How’s, while forgetting their Why. And that’s when it all goes to pieces. Sooner or later. And The Cove is a clear example of that.

Sign the petition like I did, or do something else to stop this senseless annual atrocity! Hopefully the slaughter will stop completely, but the number of dolphins killed each year have diminished since The Cove was released. So keep on being a passionate individual, because that’s what makes the world a better place!

My passion lies with the #schoolspring, aka #skolvåren – where is yours?

Jag behöver din hjälp!

Har i dagarna dragit igång ett Funded By Me-projekt för att försöka få hjälp att täcka de kostnader som #skolvåren och #skolvårare drar på sig när vi väljer att tackla Almedalen 2013.

#skolvåren är ett ideellt initiativ och alla som deltar gör det på eget bevåg och tar sina egna kostnader. Och oavsett om vi lyckas samla in några pengar eller inte så åker vi till Almedalen, så klart. Men jag kan tycka att det finns en viss poäng i att be om hjälp. Kanske tom flera poänger:

  1. Många har svårt för att be om hjälp
    Vet inte hur det är med dig, men jag stöter på många som tycker det är jobbigt att be om hjälp. Man ska klara sig själv, inte visa sig svag, osv. Jag tror inte på det där. Jag tror det är viktigare att kunna be om hjälp när det behövs, och även att hjälpa när vi kan. Så vi föregår med gott exempel här helt enkelt – vi ber om just din hjälp, så att vi kan göra det bästa av #skolvåren och Almedalen!
  2. Många bäckar små
    Ingen kan (eller bör) bidra med allt, men alla kan bidra med något. Och nu möjliggör vi för alla att bidra med något, litet eller stort, monetärt, genom att sprida ordet eller kanske göra oss sällskap under veckan på Gotland.
  3. … do good shit!
    #skolvåren fyller en viktig funktion, och består av alla de som bidrar i någon mån. Och #skolvåren är ute efter att göra gott. Be honest and do good shit, som Jocke Jardenberg säger, är helt klart i linje med min bild av #skolvåren! Så hjälp oss lyfta Varför-perspektivet även under Almedalen 2013, för fler behöver fundera över frågan ”Varför skola?”.

Funded By Me är ett sätt att använda crowdfunding, eller gräsrotsfinansiering som det kan benämnas på svenska. Det handlar om att möjliggöra för allmänheten, dvs sådana som du och jag, att ge ett mycket påtagligt stöd till eldsjälar och initiativtagare.

20130613-122511.jpgDu kan bidra på olika sätt, bland annat genom att sätta in en slant, dela projektet vidare på nätet och genom att berätta om det för människor du möter. Jag och alla andra #skolvårare vill på förhand säga tack för hjälpen – för jag räknar med att du bidrar, på det sätt du kan! Vilket är ditt sätt att bidra?

#skolvåren aka #school spring

I have attended several trainings for Transformational Presence Leaders and Coaches by Alan Seale, and was very thrilled when I was given the opportunity to share #skolvåren, that is #school spring, in his newsletter The Transformer.

Transformer”School Spring” – Transforming Education To Create A World That Works

by Helena Roth

(Helena Roth from Sweden is a graduate of the Transformational Presence Leadership and Coach Training program. She first shared ”School Spring” with our community at the first Transformational Presence Global Summit in The Netherlands in March 2013.)

Three and a half years ago, I became the chairwoman of the parent association of my children’s two schools here in Sweden. Thus began my journey into the world of schools. I have read, watched, listened, talked, and then read some more, until, more recently, my interest has become a raging passion for school development. Or, better said, a passion for creating a world that works, with schools as the foremost pathway to get there.

Having set aside some money in my company, I decided to dedicate 2013 as my year for school development, even though I didn’t know if, and if so, how, this project would put bread on my table. I also took advantage of the ”early bird” price for the Transformational Presence Global Summit that was held in The Netherlands in March, knowing that the energy kick I would receive from the Summit would serve me for the rest of 2013. Little did I know when I first reserved my place at the Summit that it would not turn out to be a kick to get anything started, but instead would be ”superfuel” to kick into overdrive what had already begun.

On February 15th at 10 pm while on Twitter, I made a connection with a teacher in Varberg, Sweden. We began planning a meeting in Varberg for June 18th and 19th to discuss schools and society, and we opened the meeting to anyone else who wanted to join us. This was the start of #skolvåren, or #schoolspring in English, paraphrasing the ”Arabic Spring” and tapping into the power of life that spring brings.

With #schoolspring, we began by asking ”Why?” in order to find the direction for ”How?” The Swedish school debate is in a sorry state, with lots of name-calling and blame games, and is almost solely concerned with ”How.” There are no visions, no talk about the world we want to live in today and tomorrow. Therefore, it seems that we as a society no longer really know what schools are for – what their purpose is. So in #skolvåren, we ask ”Why?” over and over again as a first step in gaining clarity about what education in today’s world needs to be about.

Now, three months later, the event in Varberg is fully booked at 130 registered participants with more than twenty people on a waiting list. Among the participants will be politicians and major business CEOs, as well as many interested citizens who are eager to explore together ”Why school?” The school debate in Sweden has started to come alive, and #schoolspring is clearly fueling the conversation.

My personal goal is to change the school systems on a global scale by 2020, and I know there are many people around the world with similar interests and goals. Sweden is certainly not the only country where education systems are in trouble. This is a global issue. For me, the larger goal is to create a world that works. I believe that vibrant, empowering, creative, and effective schools can be one of the most impactful ways to do that. School systems of today are one of the primary filters that most children pass through. So why not ensure that we have set up the best systems we can possibly have, enabling and empowering children to be all that they can be? That’s the world I want to live in – a world where each and every person is encouraged, coached, challenged, and expected to be all they can be.

There are many signs that this wants to happen, including well over 28,000 visits to the #schoolspring blog and more than 1,400 followers on Twitter (@skolvaren). In addition, we have attracted the attention of Richard Gerver, author of the best-selling book, Creating Tomorrow’s Schools Today. His interest in our cause is also making a difference.

I invite anyone who is interested in transforming education to be in touch with me to talk about how we can work together to take this movement to the world.

—————————————————————————————————————————–

Thank you Alan for providing this wonderful opportunity to share #skolvåren across the globe – because for me, the goal is a global transformation of school systems, in order to create a world that works. Because I believe we have not reached the pinnacle of human achievements yet – I believe we can do better.

Are you with me on that?

Vi behöver varandra!

Hoppade in i en Twitter-konversation igår som började i en fundering kring nattvandring men landade i åldersgrupperingar och värdet av mångfald.20130526-161527.jpg20130526-132245.jpg20130526-132302.jpg20130526-132317.jpgJag tror på mångfald. På alla sätt. Mångfald vad gäller kön, ålder, profession, sexuell läggning, intressen, religiös tillhörighet – eller inte för den delen -, förmågor, erfarenheter och fäblesser.

20130526-161954.jpgEtt av mina favoritordstäv. För jag tror på det. Jag tror på att vi gör varandra bra, som Pia Sundhage säger. Jag tror på att det finns ett enormt lärande i att umgås med och vara runt andra som är olika mig själv, på många sätt. Jag tror det finns en enorm vinst i mångfald, i form av förståelse, tolerans och insikter – om jag vågar se den andre människan! Är jag rädd och sluten så kan jag befinna mig i en omgivning full av mångfald och inte lära mig något alls. Är jag öppen och nyfiken däremot, då kan allt hända.

Var vill du helst befinna dig? I en hetero- eller homogen miljö?

Snedfördelning

Det är nått som är snett i samhället. Bränder och vandalism i Stockholmsförorter de senaste dagarna visar det tydligt. För det handlar om ett systemfel.

För att kunna åtgärda det som är snett i samhället, behöver vi stoppa den snedfördelning av tillgångar som jorden lider av. Tyvärr minskar inte klyftorna. De står inte ens stilla. De ökar, dag för dag.

Jag tror inte det är så här vi egentligen vill ha det. Jag tror inte det. Obotlig optimist må du kanske kalla mig, men jag har en dröm om en annan framtid, en hållbar lärande värld, där människor utmanas och uppmuntras att upptäcka och använda sin fulla potential. För att nå dit behöver vi skapa nya regler, så världen blir fullt ut mänsklig och byggd på omsorg och omtanke!

Tycker du att det är rimligt att de 300 rikaste på jorden äger lika mycket som de 3 000 000 000 fattigaste? Läs det igen: de trehundra rikaste på jorden äger lika mycket som de fattigaste tre miljarderna.

Kan vi inte bättre än så här?

Framtidshopp!

När ungdomar tappat tron på sig själva och sin framtid – då är det nått som är snett.

När jag lyssnar till radion (månne Ring P1?) och hör någon säga att förklaringen till att det nu sätts fyr på bilar och att lokaler vandaliseras, är för att det saknas andra sätt att göra sin röst hörd – då är det nått som är snett.

När närpolisen i Stockholmsförorter på Facebook skriver ett inlägg där de förklarar sin rätt att bruka våld, och gör det med en ton som jag, och många med mig, uppfattar som väldigt stridslystet – då är det nått som är snett.

När nånannanismen frodas, alla vet vad som måste göras, men det är nån annan som bör göra det – då är det nått som är snett.

Men vems ansvar är det?
Vem bär ansvaret för att samhället ser ut som det gör?
Vem är ansvarig för att vi hamnat så snett?

De som tänder eld och förstör, de har ett ansvar. De har ett val. Och det val de tagit är främmande för mig. Våld är inte lösningen. Men de är inte ensamt skyldiga till att situationen ser ut som den gör.

20130522-105751.jpg

Det är inte heller Husby-polisens fel att det brinner i Husby.
Det är inte politikernas fel, eller rektorns, arbetsförmedlarens, förälderns, socialtjänstchefens, företagargruppens, sophämtarens eller snabbköpskassörskans fel heller.

Eller rättare sagt. Det är det. Men inte enskilt. Det är detta och allt annat. Det är vi alla. Det är jag, du, vi, som bär ansvaret. Var och en av oss. Tillsammans.

När ungdomar tappat tron på livet så kan inte någon enskild pekas ut. Det är ett systemfel. Och vi är alla del i det systemet, på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Vi röstar, betalar skatt, driver företag, är anställda, startar ideella initiativ, är tränare i barnens handbollslag, sjunger i kör, hjälper gamla Greta över gatan, besiktigar bilen, är aktiva konsumenter, hejar fram hockeylandslaget i VM och nyttjar vårdcentralen vid behov. Ingen av oss står utanför det system som heter Sverige.

20130522-105935.jpg

Jag varken vill eller kan skygga från det ansvaret. Jag drömmer om en annan värld, en värld som fungerar bättre än den värld vi skapar varje dag. Men jag gör mer än bara drömmer. Jag agerar också, varje dag, för att ge min framtidsvision större möjligheter att slå in.

20130522-110317.jpg

Det finns fler som agerar tillsammans för att göra världen lite bättre, ett steg i taget. Tack eleverna i årskurs åtta på Fittjaskolan – ni är underbara förebilder!

Vad kan du göra idag för att skapa framtidshopp?

Besök i ett koncentrationsläger

Trots att utställningarna i nationalmonumentet Camp Vught, det västligaste av Nazi-Tysklands koncentrationsläger, är skrivet på holländska så sätter besöket stora spår i mig. Språk känns inte så viktigt, utställningens bilder och ljud, likväl som de energier som flödar där, talar direkt till mig.

Det är ett högsäkerhetsfängelse beläget på området, närmast vägg i vägg med museet. Jag undrar om det är av godo eller ondo att lägga ett fängelse på dessa marker, som under 1,5 år från januari 1943 till september 1944 hade en genomströmning av ungefär 31 000 människor. Av dessa dog 750 på området, av svält, sjukdom, missförhållanden eller för att de hängdes eller sköts.

Väldigt många fler förflyttades till andra koncentrationsläger, där de mördades. Under ett par dagar i juni 1943 fördes samtliga i lägret som var under 16 år gamla till Sobibor, där de mördades i gaskamrarna. Totalt 1260 barn och 1800 föräldrar.Monument över de som for till Sobibor

Om vi har historia på schemat i skolan för att säkra att vi lär av historien så har vi misslyckats. Första världskriget var ‘the war to end all wars’ men inte blev det så. Andra världskrigets horribla koncentrationsläger var inte sista gången för den företeelsen heller.

Genesis 37:30Gossen är icke där, vart skall jag nu ta vägen? – Gen 37:30

Varför blir det så? Hur kommer det sig att vi, som människor, kan utföra så ofantligt hemska handlingar mot våra medmänniskor?

Jag har inget svar på frågan, men känner att det inte måste vara så här. Så obotlig optimist jag är så tror jag på ett hållbart lärande samhälle, där omtanke, engelskans compassion är en mycket med framträdande egenskap i mänskliga relationer. Tänk på Barnens Eld som det åligger dig och mig att säkra att den får fortsätta brinna!

Lämnade denna hälsningen i Vught

Vad tror du? Kan vi skapa ett hållbart lärande samhälle där vi lever i fred tillsammans, allesammans?