Tillstånd smittar.

Tillstånd smittar. Är ditt värt att smittas av?

I pausen under förmiddagens smakprov på insatsen ”Ringar på vattnet” kom en av deltagarna fram till mig och gav mig det citatet, som hen fått sig till dels vid en föreläsning med någon från Glada Hudiksgymnasiet. Jag skrev raskt upp det på tavlan, för jag tyckte det var så fint, samtidigt som det ger en rejäl dos tankespjärn. Och tankespjärn tycker jag om, som du kanske vet!

Jag och Pernilla Tillander, med stöd i Marie Cornmark, processledare för ESF-projektet Inkludera & Mötas, bjöd in till dagens smakprov, just för att insatsen varit så enormt framgångsrik för förskolans del under 2017. Nu kommer det bli en 2.0 för skolan i Skurups kommun också, och med lite tur så gjorde vi förmiddagens deltagare riktigt hungriga på mer. 🙂

Efter en snabb lunch körde vi därefter igång eftermiddagens arbete som bjöd på ett kärt återseende med Skurups Förskolas pedagogiska ledningsgrupp, bestående av förskolechefer och biträdande dito samt enhetsutvecklare, som vi senast träffade i november 2017. Idag var första tillfället av fyra träffar inbokade under våren, och jag ser redan fram emot nästa runda. Det här är ett gäng människor som jag är enormt stolt över (något de också fick höra under ”laget runt”-avslutningen); som med sin personliga grupputveckling (jo, det är avsiktligt jag skriver så. Individer utvecklas som personer, och i och med det, så kan grupperna de befinner sig i utvecklas också. En grupp kan inte utvecklas om gruppmedlemmarna står stilla själva – det finns det ingen risk för när det gäller Skurups Förskola vill jag med bestämdhet hävda!) sprider ringar på vattnet som kommer många tusentals personer till gagn, såväl arbetskamrater, förskolebarn och -föräldrar, samt familj, släkt och vänner.

Så nog är det förståeligt att jag än en gång landar i soffan med ett stort leende på läpparna, och ett mantra som går på repeat inombords:
Jag har världens bästa jobb – och jag fullkomligt älskar det!

Smakprovet!

Har en god vän som smakade kaffe för första gången när hon var 16 år gammal. Hon hade blivit avskräckt, för folk sa att det är beskt, räligt, kräver viss tillvänjning för att man ska lära sig tycka om smaken osv. Så hon drog med avsikt ut på tiden innan hon tog ett smakprov.20140206-134222.jpg

Gissa vad hon upptäckte när hon smakade?

Hon älskade det. Det var nått av det godaste hon smakat. Hon förstod inte alls vad alla hade snackat om, och hon ångrade att hon trott på dem.

Men hon testade åtminstone. Värre hade ju varit om hon valt att helt tro på andras upplevelser, och aldrig någonsin smakat. Som hennes vän har jag många gånger sett hur hon njuter av sin dagliga kopp kaffe, så vet jag vad hon gått miste om då.

Så min vän, vågar du ta ett smakprov idag på något du aldrig testat tidigare, eller ska du fortsätta tro att det inte är något för dig?