…så skulle världen se helt annorlunda ut!

Hur många gånger har jag inte sagt Om bara alla fick insikt i detta, så skulle världen se helt annorlunda ut!

Om hur berättelsen jag berättar för mig själv styr hur mitt liv blir, om epidemin av inre-hård-dialog som rasar i världen och att det går att totalt ändra på, om förståelsen att tankar skapar känslor och inte tvärt om, hur förmågan att observera mig själv gjort all skillnad i världen för mig det är att leva mitt liv, eller för den delen mitt favoritcitat från Sydney Banks: If the only thing people learned was not to be afraid of their experience, that alone would change the world.

Så pretentiöst att vilja berätta för alla hur de ska göra, tänka, vara och leva sina liv, kanhända du tänker?Fast.
Det är inte det jag försöker göra.
Jag säger inte åt någon (åtminstone inte medvetet) hur de ska göra, tänka, vara och leva sina liv. Däremot delar jag med mig av det som funkar för mig. Sådant som gjort stor skillnad för mig, som gjort att min inre dialog helt har ändrat ton, som gett mig en mycket större distans till drama vilket gör att jag mycket sällan sveps med av känslostormar samtidigt som jag, paradoxalt nog, upplever allt så mycket starkare.

För kanske det som funkat för mig, kan funka även för dig? Antingen testar du rakt av och justerar vid behov, eller så inspireras du av min resa och hittar på egna experiment, där du kanske, kanske inte, använder delar av mina ingredienser eller så frifräser du helt på eget bevåg. Detaljerna spelar överhuvudtaget ingen roll.

Det jag vill, hoppas på och önskar är snarast att du ska våga testa. Nått nytt. Nått annorlunda. Nått du aldrig lekt med förut. Att mitt sätt är rätt sätt har jag slutat påstå (började skriva ”har jag aldrig påstått” men det stämmer inte. Det gjorde jag, under många herrans år. Men inte längre.). Mitt sätt är dock ett sätt som förhoppningsvis kan inspirera dig att hitta vad ditt sätt är? 

Selecting a teacher

Selecting a Teacher 
There are so many teachers in the world and so many theories about life. 
When selecting a teacher, ask yourself… 
Is my teacher a well-balanced person? Is she or he happy? 
Does my teacher reflect and demonstrate the quality of life I desire? 
If the answer to any of these questions is no, move on in your journey.
Otherwise you may become one of the blind, led by the blind.
Sydney Banks, from The Missing Link

You can exchange the word teacher with other words, such as guide, coach, leader, boss, spiritual guide, enabler. The word doesn’t really matter anyway, but oh, how these words ring true for me.

I remember Lama Kathy Wesley stating in one of my favorite podcasts how important she felt it to be to look at the elders of any tradition of faith that you found interesting. By their appearance, health, harmony, you know, whether or not to venture forth into that tradition or not. In a nutshell, she’s stating exactly the same thing as Syd Banks is pointing to.

And at the same time, well-balanced doesn’t mean a person who is ”perfect”, and never gets out of whack. On the contrary, I would say. I do not require my teacher, coach, guide (yeah, you get it! That whatever-word you place here!) to be ”a perfect human being”, in the meaning that they do not live the human experience.

Because that’s part of the trick for me – living life, experiencing all the up’s and down’s of human experience, and doing it with grace, with balance (that is, returning to balance when off-centered for a moment or two), and a lot of love, laughter and light. Tears commingle with laughter, grief with ecstatic joy, boredom with the feeling of flow where time seemingly disappears. All of that is part of the human experience, but how I live into it, or perhaps, how I live out of it, is what tells a well-balanced person apart for me.

BoldomaticPost_Selecting-a-Teacher-There-areWriting this, I just had an insight.

This quote isn’t only about looking for external teachers. It’s also a great reminder to myself, on my ability to be my own guide and enabler.

When I am well-balanced, happy, reflecting and demonstrating the qualities of life that I desire – then I am a good teacher for myself.

And when I am the opposite (off-centered, miserable, definitely not demonstrating the qualities of life I desire, but rather the opposite), it serves me well to remember to take myself a lot less seriously, as it’s as if I am one of the blind, leading myself. And boy does it hurt when I stumble into all sorts of obstacles along the way, attempting to lead my blind self. In situations like that, the best thing I can do is to pause, to stop in my tracks, and wait for vision to return. Go about my day, doing the routine things that I can do blind-folded, staying clear of making radical decisions, and not expecting too much of myself either. It’s not always easy though.

So am I the only one dumb enough to try to lead myself even when I am in no shape to lead?

From the deepest despair to the highest hope

Yesterday at the Innate Health conference a man by the name of Dicken Bettinger spoke. And how he spoke. Dicken shared a few stories, one of which related to a troubled teen, and that’s the one that got to me, real hard. A few minutes in on his sharing my eyes started to tear up and by the end I was sobbing, uncontrollably.  

From a place of opposing feelings; from the deepest despair, that we, ordinary people, can innocently be so cruel to each other, to the highest hope, that if you are listened to, by someone who has an understanding of the way the world actually works (inside out), your life can change in an instant.

Does that sound too easy? As if I look at turning from despair to hope with just a thought as something too lightheartedly?

I ensure you I don’t. But I think you just like I, have experienced at least once in your life, a change of heart, where you go from one state of mind to another, in the blink of an eye, in the time it takes to think one thought.

There’s a quote from Sydney Banks that describes this perfectly:

Everybody, everybody, is only one thought away from whatever you’re looking for, if you can find that one thought. And that one thought — do you know what it is? It’s a state of thoughtlessness, thoughtlessness from the little personal mind. This is why people meditate. The second your mind quietens down, what you call divine mind, spiritual mind, spiritual intelligence, spiritual knowledge, true knowledge — all the same thing in different names — comes into being. And you get what you call an insight, that is a sight from within, deep past your personal mind, and all of a sudden, your world changes. 

That’s where my hope lies. In the fact that a change of heart, a shifting of the way I see and experience the world, can happen in a heartbeat, born by the wisdom contained within one thought. That’s hopeful. And I rejoice at the fact that even though I realized the other day that I will not be coming to this type of conferences again (for now at least), I was there yesterday for an experience that shook me to the core. In the very best of ways, mind you, because I only stayed in despair for a short time. The hopefulness of it all takes over in me, and from there, beautiful things can happen. Because I know that anything is possible. That’s the message for me, after these three days at the Innate Health conference: look to and come from love and understanding. Then anything is possible. Anything. Even the seemingly impossible. Such as turning from a world of despair into a world of hope, all of a sudden. Hopeful isn’t it?

Böcker som gjort skillnad

På Facebook har det under en period förekommit en fråga som lyder ”Vilka tio litterära verk har bidragit till att forma dig?”, och jag blev taggad av tre personer att svara på frågan. Det har tagit mig en stund att samla mig, men till slut fick jag till det. Har idag lagt ut nedanstående på Facebook, men tänkte för skojs skull dela det även här på bloggen.

Här kommer de 10 böcker (eller serier) som verkligen sticker ut i mitt huvud, i just denna stund, för att de betytt något för mig, på det ena eller andra sättet. Böckerna presenteras utan rangordning, detta är endast i den ordning de kom till mig.

1) Munken som sålde sin Ferrari – Robin Sharma
En bok som satte mycket griller i huvudet på mig, framför allt kring det faktum att saker inte måste göras som de görs, bara för att de gjorts på det viset så länge att folk tror det är så det ska göras.

2) The inside-out revolution – Michael Neill
Rolig och tankeväckande bok om livet, på klassiskt Michael Neill-maner, en man jag lärt känna under Supercoach Academy 2014. Finns även i svensk översättning och heter då Livet inifrån och ut.

3) The Missing Link – Sydney Banks
Kort, fin, kärnfull bok om den felande länken i vår förståelse hur livet fungerar.

4) Godnatt Mister Tom – Michelle Magorian
En av mina favoritböcker som barn, vet inte hur många gånger jag läste den under min barndom.

5) Tai Pan och efterföljande böcker i den serien – James Clavell
Sommaren då jag fyllde 13 var mitt liv något turbulent, och jag flydde in i böckernas värld. Bland annat plöjde jag alla dessa Clavell-böcker, men stor glädje. För snacka om flykt undan det som var min verklighet!

6) A fine balance – Rohinton Mistry
Tegelstensroman om fyra människoöden som flätas in i varandras, utspelar sig i Indien. Plöjde under 22 timmar i sträck under en vistelse i Thailand då min bror bodde där. Brukar benämna den ”den bästa bok jag någonsin läst”. Läs den helst på originalspråket engelska, då språket är så fantastiskt vackert, och jag är rädd att översättningen inte gör den rättvisa!

7) Vilda svanar – Jung Chang
Alltid älskat att läsa böcker om Kina, och detta är en som sticker ut extra mycket då den verkligen var gripande.

8) Enders spel och efterföljande böcker i den serien – Orson Scott Card
Älskar tegelstenar, och bortsett från inledande Enders spel är de efterföljande böckerna riktiga tegelstenar. Älskar science fiction och science fantasy, kanske just för att det är ett så härligt avbrott från verkligheten jag lever.

9) Alltid hos dig – Maria Ernestam
Tog med pocketboken till Indien då jag arbetade där, och hade för avsikt att lämna boken efter mig, till efterföljande resenärer. Men när jag snyftat mig igenom den var jag tvungen att packa ner den i resväskan och släpa den med hem, för jag ville att maken skulle få en chans att läsa den.

10) Stäppens krigare och efterföljande böcker i serien om Djingis & Kublai Kahn – Conn Iggulden
Igen… tegelstenar, gärna i form av en riktigt lång serie. Då blir jag lycklig,
när de är välskrivna, roliga, intressanta och/eller spännande. Och det är denna serien definitivt. Gillar Igguldens böcker överlag, men detta är min favoritserie hittills.

(Bonus: Spejarens lärling, bokserie av John Flanagan är en science fantasy-serie för barn/ungdomar som jag själv läst med stor förtjusning och glädje. Rekommenderas varmt den med, tror dessutom den kan vara en riktigt fin högläsningsserie!)

Tack Anders, Anna och Charlotte för propån, det har varit en skön stund att tänka på vilka böcker som gjort ett stort avtryck i mig. Jag älskar böcker, jag älskar läsning, och kanske kanske någon får ett infall att plocka upp någon av de böcker jag nämner ovan. Kanske det kan bidra till att få dig i bättre #läsform!

Böckernas värld

Vilka 10 litterära verk har bidragit till att forma dig?

Playground!

Sydney Banks said:
Life is a playground

IMG_3345

Since life is a playground, that means we don’t have to take life so seriously. And you know what, getting that insight has made a huge difference in my life. Because that also means I don’t have to take my self so bl**dy seriously either! I no longer have that burning urge to prove myself right (except once in a while. Hey. I’m not perfect! Or rather, I am, with all my imperfections. And so are you!). I get to feel what I feel, full out, but at the same time, I know where those feelings come from. They come from my thinking in the moment. And a new thought is just a moment away. And playing actually means that new thought has a much better chance at popping into my consciousness than it would if I was stuck in the feeling of the moment.

Play is light hearted, curious, bubbly. It’s laughter and adventure, make belief and new experiences. Discoveries and spur-of-the-moment-decisions.

Play is life. Play is love. All of life is a playground – and I get to play full out. Question is, am I? Are you?