”Men hur? Hur kan du bara ha överseende med allting, älskling?” hade hon frågat honom. ”Du har haft så mycket motgångar men är ändå alltid glad. Hur gör du?”
”Jag väljer det”, sa han. ”Jag skulle kunna välja att ruttna i det förflutna, ägna mitt liv åt att hata människor för allt som har hänt, som min pappa gjorde, eller så kan jag välja att förlåta och gå vidare.”
”Men så enkelt är det inte.”
Han log sitt typiska Frankleende. ”Åh, men min skatt, det är mycket mindre ansträngande. Förlåta behöver man bara göra en gång. Förbittrad måste man hålla på och vara hela tiden, varje dag. Man måste hela tiden påminna sig om alla de där dåliga sakerna.” Han 
skrattade, låtsades torka svetten ur pannan. ”Jag skulle vara tvungen att skriva en lista, en mycket, mycket lång lista och försäkra mig om att jag hatade människor i rätt omfattning. Att jag hatade på rätt sätt också: väldigt germanskt! Nej”, sa han och hans röst blev allvarlig igen, ”vi har alltid ett val. Det har alla.”
Ett annat sätt att säga det där på att det inte är hur jag har det, det är hur jag tar det. Samma sak, fast annorlunda uttryckt.
Och jag kan riktigt höra hur du, liksom jag, läser, tänker Jamen jo, det där stämmer ju bara för att fortsätta: …det stämmer, utom när det gäller…. x, y eller z.
Sätt in precis vad du vill som undantag för det är min erfarenhet, att de flesta kan köpa resonemanget, utom för vår alldeles egna akilleshäl. Oavsett vad den består av (pengar, relationer, sjukdom, karriär, utseende…. ) så är detta ett faktum: oavsett yttre omständigheter så har jag alltid ett val. Och det har du också.
Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en bokreflektion kring boken ”Fyren mellan haven” av M. L. Stedman.
Massa tankespjärn får jag, inte minst av Teresas väl utvecklade och grundade tankar kring föräldraskap. Imponeras av hur genomtänkt hon verkar ha varit i sitt föräldraskap och tycker om hennes tydlighet. Den gör att jag enkelt kan säga Absolut, det där håller jag verkligen med om likväl som Njae, alltså, det där har jag helt andra tankar kring och allt däremellan dessutom. Spännande!
Sedan jag började använda menskopp för… tja, kanske 5-6-7 år sedan eller nått, så har jag ett mensskydd som 1) som gör att jag kan leva livet precis som när jag inte har mens 2) gjort att mina återkommande svampinfektioner är som bortblåsta 3) hjälpt mig att lära känna mig själv, min kropp och min menscykel på ett sätt som inte är jämförbart med den okunskap jag levde i tidigare. Dessutom är det ett miljövänligt alternativ som dessutom är kostnadseffektivt. I kombination med några tygbindor/trosskydd så har jag allt jag behöver.
Läst.
Rätt upp och ned så kan jag komma på fem avsnitt som jag gärna vill ha med på min 100-lista (som jag kommer skapa som ett separat inlägg som jag uppdaterar med oregelbundenhet):
Skummar genom kapitlet igen… och inser att det stämmer inte, att detta kapitel inte berör mig. Det gör det. Det berör mig illa. Många av de exempel som Rebecca nämner minns jag, och sedan boken kom har det tyvärr fyllts på med många nyare exempel i mitt medvetande. 
HERO - the coach 