Rebecca Solnits bok Män förklarar saker för mig är illustrerad med bilder av Ana Teresa Fernández, och essä nummer fem med titeln Gammelmor Spindel inleds med en målning av en kvinna som hänger upp tvätt. Ur denna till synes banalt vardagliga bild spinner Solnit sedan sitt nät, liksom gammelmor Spindel gör, för att påtala paradoxen hur kvinnan samtidigt existerar som utplånas.
Ett exempel ligger i släktträd, dessa nedskrivna eller berättade släktträd, som är vanliga inslag i vår kultur, världen över: ”Jag har en annan vän vars släktträd har blivit kartlagt tusen år tillbaka, men det finns inga kvinnor i det. Hon har just upptäckt att hon själv inte fanns med, men det gjorde hennes bröder. Hennes mamma fanns inte med, och det gjorde inte hennes farmor heller. Eller hennes morfar. Det fanns inga mor- och farmödrar. Fäder får söner och sonsöner och så går ätten vidare, namnet förs vidare; trädet förgrenas, och ju mer omfattande det blir, desto fler människor saknas. […] Sammanhang – patriarkatets, bördens, berättelsens – skapas alltså genom utplåning och utestängande.”
Spindelmor är den viktigaste skaparen av universum, skriver hon, och hänvisar till hopi-, pueblo-, navajo-, choctaw- och cherokeefolkets skapelseberättelser. ”Spindelvävar är bilder av det icke-linjära, av de många riktningar något kan ta, de många upprinnelser det kan ha; av både mormödrarna och kedjan av avlelser.”
Hon spinner vidare på temat och avslutar essän med något som jag läser in som en för henne personlig avsiktsförklaring, som jag också tar som både inspiration och uppmaning:
”Att spinna väven, inte fastna i den, att skapa världen, att skapa sitt eget liv, att styra sitt öde, att ge mormödrarna och farmödrarna namn lika väl som fäderna, att rita nät och inte bara räta linjer, att vara såväl en skapare som en städare, att kunna sjunga utan att bli nedtystad, att lätta på slöjan och bli synlig; allt detta är fanor som jag hänger upp på min tvättlina.”
Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en första bokreflektion kring boken ”Män förklarar saker för mig” av Rebecca Solnit. Jag har för avsikt att blogga en bokreflektion för varje kapitel:
Män förklarar saker för mig
Det längsta kriget
Världar krockar i en lyxsvit
Till hotets lov
Gammelmor Spindel
Woolfs mörker
Kassandra bland kräken
#YesAllWomen
Pandoras ask och den frivilliga poliskåren
Pingback: Män förklarar saker för mig | HERO – the coach
Pingback: #YesAllWomen – feministerna skriver om berättelsen | HERO – the coach
Pingback: Kassandra bland kräken | HERO – the coach
Pingback: Det längsta kriget | HERO – the coach
Pingback: Världar krockar i en lyxsvit | HERO – the coach
Pingback: Till hotets lov | HERO – the coach
Pingback: Woolfs mörker: att bejaka det oförklarliga | HERO – the coach
Detta var mycket intressant och jag kommer börja reflektera på en hel annan nivå❤️
Härligt att höra – även för mig var det en läsning som väckte mycket tankar! Har liksom aldrig ens tänkt tanken kring hur enkom far/son lyfts fram i släktträd på detta viset…
Samma här! Plus även ”rita nät och inte bara raka linjer”. Framtiden kommer inte till oss, vi är med och skapar den!
Skapar var ordet – så är det!
Att spinna väven, inte fastna i den gillade jag. Den meningen säger mycket mer än man tror. Typ som att leva i nuet inte fastna i det förflutna. Att hela tiden leva vidare och skapa nya saker…
Ja – visst är det en intressant vinkling på det hela!