Uppföljning juni: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Om maj gick i raketfart har juni varit en månad som flugit förbi i ljusets hastighet!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Nope!
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: Har gått över till kallduscher, eftersom vattentemperaturen nu överstiger min egenpåhittade gräns (≤14 grader).
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Än så länge inget lindy hoppande i sommar.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 5 och cyklat knappt 18 mil. Mindre än normalt eftersom jag varit bortrest ganska mycket, och jag loggade inte promenaderna i Kenya på Runkeeper heller.

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 28/75 böcker. Bloggat om …men vad går det ut på egentligen – livet alltså (bok 6 av 12 på svenska) och Banker to the poor (motsvarande på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Två lektioner och två plinkeplonkar. Totalt. Gitarrspelandet är definitivt ett offer för både resande (utan gitarr på ryggen) och ljusets hastighet…
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Nope. Även denna intention har fallit offer för resande, då jag inte plockat med mig boken på mina resor.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: I juni blev det 12+ timamrs dags-sabbater under Kenyaresan, åtminstone den 24, 25 och 29e juni, och dessutom väldigt lite sociala media och digital skärmtid överlag under Kenyaresan sista veckan i juni. I juli ska jag hålla digital sabbat 6-7, 12-13 och 26-27.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: ännu bara på snackstadiet, men det finns lite roliga idéer. Kanske en eller ett par digitala skrivretreats vore något? Tankarna från januari kvarstår.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig: Medvetet bröt jag sviten den 24 juni då jag anlänt till Kenya dagen innan. 235 lives på raken blev det och oj vad jag lärt mig mycket genom att göra dessa live’s må du tro.
  • blogga dagligen: Inte heller dagligt bloggande är något jag bihållit under Kenyaresan, utan är något jag medvetet valt bort.
  • börja podda: Har inte bokat in nya inspelningstider så de avsnitt av Doing Gentle with an Edge som finns är tillgängliga i en podspelare i närheten av dig, men inga nya är på G för stunden.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Spinner tankar men inget som konkretiserats. Än.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅Att vara AirBnB-värd bidrar onekligen på privatplanet!
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars. Nådde inte målet i februari, april, maj och juni.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Har hållit mig på tårna i relation till min kassabok under juni, undantaget senaste veckan i Kenya som ännu inte hamnat i bokföringen.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: har varit i Köpenhamn och hängt med finaste Eva-Britt ett dygn, ett dygn som avrundades med födelsedagskalas för bonusbarnbarn som bor i sagda stad så det synkade finfint, var på en härligt givande kväll på Charlotte Cronquists bokturné-stopp i Malmö med boken Lekfull Tantra, har begått premiär som AirBnB-värdinna vilket i sig skapade lärande eftersom jag hyrt ut huset samma dag som jag kom hem från Stockholm. Som tur är fick jag nattlogi hos exmaken – på soffan på hans inglasade balkong, en ljuvlig upplevelse! Stockholm ja. 1920-tals-fest som Tess och Hunter bjöd in till, och v i l k e n fest sen! Bodde hos själssöstra Sara, och endast hon vet vilken oerhört omvälvande Stockholmsvisit hon bjöd på, eller kanske snarare, som vi skapade tillsammans. Jag har modererat TEDxSlottsparken vilket var alldeles fantastiskt! Har fyllt år, haft en udda midsommar, jobbat häcken av mig både med jobb-jobb som med städning av hus både inför att skapa själva annonsen som inför gästbesök. Sällan har Hasselbacken varit så rent under tiden jag bott här. Juni har också varit en månad fullspäckad med sömnlösa nätter, de flesta av dem som ett direkt resultat av händelsehorisonten. Och sist, men definitivt inte minst, Kenya. 23 juni bar det av rackarns tidigt, och jag kom hem den 2 juli. Omvälvande. Ansträngande. Lärorikt. Enormt skrattintensivt (inte minst tack vare min fantastiska rumskamrat Lena Fridlund – vilken stjärna!). Fantastiskt! En resa jag inte skrivit så mycket om på bloggen, men tro mig, det kommer.

Att möta marken

100 Facebook live på raken firar jag med en löprunda som gav upphov till dagens Live-ämne:

Jag sprang och kom ihåg Anders Nordströms förklaring om skillnaden mellan att trycka ifrån marken med foten kontra att lyfta foten från marken, mer om det i podden Pace on earth avsnitt 62 med just Anders Nordström som Sveriges fotguru. som jag verkligen rekommenderar.

Sprang vidare och med ökad medvetenhet om hur foten mötte marken skiftade jag från att trycka ifrån, till att lyfta bort foten från marken. Och jo… det gör skillnad! Ganska coolt att man bara genom att tänka på det kan åstadkomma fysiskt förnimbar skillnad.

Jag använder barfotaskor (ja, en omöjlig kombo egentligen, men grundpoängen är: en sko som skyddar från väder och vind men inte så mycket mer än så, borde egentligen likna en socka mer än en sko) sedan tre-fyra år sedan och har definitivt ändrat mitt sätt att gå sedan dess – inte minst eftersom man behöver ändra sitt sätt att gå i vid ett skifte från ”vanliga skor” till barfotaskor. Fortsätter man gå på exakt samma sätt som tidigare så kommer man få problem. Problem som delvis sänkte barfotatrenden (Anders Nordström nämner i podden att det egentligen är perioden med uppbyggda och dämpande skor som sticker ut i vår mänskliga sko-historia), och la skulden på skorna. Med lite flyt har vi kommit längre idag, så att alla som börjar med barfotaskor (eller de facto börjar gå/springa barfota på riktigt, vilket jag också gör mycket mer idag än för bara några år sedan) förstår att de också behöver lära om hur de möter marken.

Just den hjälpen fick jag i samband med min övergång till barfotaskor av Tommy OlaussonRunfeeling/Walkfeeling (rekommenderas varmt). Men långt innan dess ändrade jag mitt sätt att gå – tack vare hjälp av min fantastiska väninna Eva-Britt som utifrån Mensendieckpedagogik fick mig att tänka på hur jag satte ner min häl i marken, något som i hög utsträckning påverkade min gångstil. Från att ha pronerat enormt är min pronation nu modest.

Det är mycket med detta som fascinerar mig, inte minst hur kroppen är ett helt system som hänger ihop, och jag inser när jag lyssnar på podavsnittet att jag har oändligt kvar att lära mig. Men jag förundras också av vad som blir möjligt när jag (och du!) är villig att lära av och lära om vilket bygger nya hjärnbanor. Det påverkar hur jag för mig och rör mig i världen. Och hur jag möter marken är en del av det: Trycker eller lyfter jag mig från underlaget?

 

Mungbönsgroddfabrik!

Jag la ut recept på Eva-Britts fantastiska mungbönssallad med ett löfte om att berätta hur min mungbönsgroddfabrik ser ut, så nu tänkte jag göra slag i saken.

  1. Blötlägg 1-3 matskedar mungbönor i vatten i minst tolv timmar. Jag blötlägger i ett dricksglas, det funkar fint i en glasburk med eller utan lock också.
  2. Häll av vattnet och häll mungbönorna, som nu dubblats i storlek ungefär, i ett tråg av något slag. Jag använder plasttråg som grönsaker/frukter är förpackade i, givet att det är tråg u t a n hål. Skölj bönorna en gång extra och häll av vattnet (jag använder sköjvattnet för att vattna blommorna i köket med).
  3. Lägg tråget med bönorna i en plastpåse, så det blir som ett miniväxthus. Jag ställer påse med tråg på köksbänken bara.
  4. Skölj de groddade bönorna morgon och kväll och häll av vattnet.
  5. Efter tolv timmar i tråg så är groddarna ätbara (smaka – de smakar härligt nötigt, jordigt på något vis), men det funkar fint att fortsätta grodda dem ytterligare ett par dygn. Som längst har jag låtit dem grodda i tre dagar kanske, om jag fortfarande inte använt dem då så sköljer jag dem en sista gång, häller av vattnet ordentligt och sätter sen in tråget i kylen.
  6. Gör nu Eva-Britts fantastiska mungbönssallad, som förutom att den är oerhört god, också är enormt nyttig, inte minst för att den innehåller grönsaker av minst tre olika färger – regnbågsmat, helt enkelt!

Sedan Eva-Britt första gången bjöd mig på sin sallad har jag, mer eller mindre, haft en ständig mungbönsgroddfabrik igång i köket – och har upptäckt hur smaskigt det är att bara ta en näve och snaska på. Supergoda är de. Så njut!

Utflykt: Köpenhamn

Tog mig till Köpenhamn i helgen, för att tillbringa lördag-söndag tillsammans med allrafinaste Eva-Britt, som fått låna en lägenhet på Nørrebro av en väninna på vift.Anlände lagom till lunch, och när vi ätit oss mätta tog vi en promenad. Första anhalt Jægersborggade, som vi knatade upp- och nerför och tog oss in i en räcka olika udda butiker. Den Sidste Dråbe var inte en av butikerna vi besökte, men jag lockades att fotografera deras skylt, för vilket perfekt namn på en Spiritushandel! Tog oss därefter in på Assistens Kirkegård – vackert till tusen! Jag föll pladask för denna magnifika japanska lönn-lövprakten – vidunderliga färger!

Eva-Britt lyckades hitta tillbaka till det mest magnifika av bokträd någonsin, som hon stött på vid ett tidigare besök på kyrkogården – och oj. Vilken kraft. Vilken energi! En riktig ent, om jag nånsin stött på en!

På jakt efter Søren Kierkegaards begravningsplats stötte vi på den ryska begravningsplatsen, där Nikolaj von Gersdorffs öde rörde våra hjärtan:
Den sidste Gersdorff av Marselisborglinien. Rejst av vennerTog oss vidare till Blågårdsgade, innan vi styrde kosan hemöver igen. 

Efter en knapp mils promenad landade vi i soffan, med lite ost, oliver, rött vin och djupa samtal. Välgörande, på alla sätt och vis, inte minst samtalen. Att ha en vän som känner mig så väl som Eva-Britt, som varit min vän i dryga tjugo år – det är i sanning en ynnest.Vi vaknade på söndagsmorgonen, tog det lugnt, frukosterade, snackade, skrattade och lunchade innan jag knatade till Hovedbanegården för att hoppa på tåget hem igen. Det här ska vi göra om, var så säker på det!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, fortsätter jag på temat fastän sommaren är över. För visst kan man göra utflykter året om!