Att möta marken

100 Facebook live på raken firar jag med en löprunda som gav upphov till dagens Live-ämne:

Jag sprang och kom ihåg Anders Nordströms förklaring om skillnaden mellan att trycka ifrån marken med foten kontra att lyfta foten från marken, mer om det i podden Pace on earth avsnitt 62 med just Anders Nordström som Sveriges fotguru. som jag verkligen rekommenderar.

Sprang vidare och med ökad medvetenhet om hur foten mötte marken skiftade jag från att trycka ifrån, till att lyfta bort foten från marken. Och jo… det gör skillnad! Ganska coolt att man bara genom att tänka på det kan åstadkomma fysiskt förnimbar skillnad.

Jag använder barfotaskor (ja, en omöjlig kombo egentligen, men grundpoängen är: en sko som skyddar från väder och vind men inte så mycket mer än så, borde egentligen likna en socka mer än en sko) sedan tre-fyra år sedan och har definitivt ändrat mitt sätt att gå sedan dess – inte minst eftersom man behöver ändra sitt sätt att gå i vid ett skifte från ”vanliga skor” till barfotaskor. Fortsätter man gå på exakt samma sätt som tidigare så kommer man få problem. Problem som delvis sänkte barfotatrenden (Anders Nordström nämner i podden att det egentligen är perioden med uppbyggda och dämpande skor som sticker ut i vår mänskliga sko-historia), och la skulden på skorna. Med lite flyt har vi kommit längre idag, så att alla som börjar med barfotaskor (eller de facto börjar gå/springa barfota på riktigt, vilket jag också gör mycket mer idag än för bara några år sedan) förstår att de också behöver lära om hur de möter marken.

Just den hjälpen fick jag i samband med min övergång till barfotaskor av Tommy OlaussonRunfeeling/Walkfeeling (rekommenderas varmt). Men långt innan dess ändrade jag mitt sätt att gå – tack vare hjälp av min fantastiska väninna Eva-Britt som utifrån Mensendieckpedagogik fick mig att tänka på hur jag satte ner min häl i marken, något som i hög utsträckning påverkade min gångstil. Från att ha pronerat enormt är min pronation nu modest.

Det är mycket med detta som fascinerar mig, inte minst hur kroppen är ett helt system som hänger ihop, och jag inser när jag lyssnar på podavsnittet att jag har oändligt kvar att lära mig. Men jag förundras också av vad som blir möjligt när jag (och du!) är villig att lära av och lära om vilket bygger nya hjärnbanor. Det påverkar hur jag för mig och rör mig i världen. Och hur jag möter marken är en del av det: Trycker eller lyfter jag mig från underlaget?

 

Breeze against my cheeks

Went for a slow walk. Actually, I’ve almost forgotten how to walk fast. Me and my family have been in training to revert to the way we humans are supposed to move, in sync with the ground, rather than opposing it with every step. Tommy Olausson of Runfeeling have been helping us. It’s a process of unlearning the old ways of attacking the ground, and learning a new way, the way of the child actually, forgotten since years and years.

And I’ve been practicing. I’ve added a few of the calf-strengthening exercises to my daily Seven-routine. And I try to walk very deliberately, trying to avoid stomping around, and rather meeting the ground gently. As I’ve become more and more aware of how hurtful it is for my body to stomp around, my walking pace has slowed down.

Yesterday I had to walk a bit faster to avoid getting late for a ferry ride, and it’s like I’ve forgotten how to do it. I guess the reason is mostly because I haven’t learned the skill of gentle walking fully yet, and when I’ve got that down, I’ll be better able to up my tempo while still meeting the ground without jolting all the joints of my body. But so far, if I need to walk faster, it’s very easy to go back to my old way of walking, heel hard on the ground. Cushioned by sneakers, enabling me to continue battering my joints, step by step.But here’s a tip: Put your fingers in your ears, blocking outside sound. And then walk. Normal. I promise you’ll get a shock from hearing the jolt when your heel hits the ground! Then try to walk without making any internal sound. And then call Tommy, to make sure you learn properly!

gentle breezeAnyway, returning to the slow walk of the evening. I stopped to take a photo of the long grass with wild blooming flowers, and heard the birds singing as well. Stood still, closed my eyes, and just took it all in. The sounds. The smell. The faint breeze against my cheeks.

As I am slowing down to the speed of life, I notice more both within me, and outside me. And as I notice more, I enjoy life more than before. It get’s richer, fuller, more vibrant.

When did you last feel the breeze against your cheeks?