När tiden försvinner

Så sitter jag här, i lugn och ro, vilar mina trötta fötter och höfter efter en dag knatandes fram och tillbaka på de stenlagda gatorna i gamla Visby. Tänker att ”Jag ska bara…” och sen ska jag knoppa in, tidigt, och samla kraft till ytterligare två och en halv dags knatande i Almedalen.

Men så började jag titta på alla bilder från dagen. För självfallet träffade jag massvis med fina människor på gatorna i Almedalen även idag. Här ser du några av de jag kramat om idag. 


Beppe Singer. Snyggaste tischan i Almedalen (på Simon). Karl från Polstjärna. Johan Lange. KarinOlaÅsa och Michael Sillion. Och så #skolvåren och Almedalens alldeles egen pressfotograf Joakim Berndes, som tarvar ett alldeles eget blogginlägg vad det lider! 

Och sen skulle bara fixa det första videoklippet av mig och Sara, som varken uppvärmda eller uppsjungna, gav oss i kast med att öva på kulning i Almedalen idag, som vi lovade varandra på kursen förra veckan. Och sen ville jag fixa det andra också så klart. Glad och lite överraskad blev jag dessutom över att våra röster trots allt bar åtminstone några hundra meter, som Ola avslöjade för oss på Twitter:


Och när jag väl tittade på de där klippen (som jag inte orkar bråka med WordPress-appen om för att bädda in dem…) så tänkte jag att den lilla snutten Fy skämme dig skulle passa så väl som en GIF. Så då fick jag ju lära mig att skapa en dylik… Och när den väl var klar så blev jag besviken eftersom det var en ljudlös GIF. *Tänkte inte på det!* 

Så jag får jobba vidare på just det projektet.​ Men håll till godo med ljudklippet så länge (lägger in en brasklapp. Osäker på om klippet faktiskt följer med blogginlägget eller inte. Ser underligt ut i förhandsvisningen…) Lite kul är det allt?


Nu sitter jag här fyra timmar senare, har fortfarande inte börjat göra mig i ordning för kvällen, och undrar vad det var som hände. Var försvann tiden? 

Namnändelsen A

20140710-103609-38169662.jpgLigger på britsen hos sjukgymnasten och blir (aku)punkterad. 20 minuter av stilla tid, med mobilen i tryggt förvar på besöksstolen ett par meter bort. Ganska skönt har jag insett. Perfekt sätt att varva ner. Och att låta tankarna flyga helt fritt. Denna gången landade de i namnändelsen A. Låg och funderade över alla flicknamn som slutar på A. Helena. Alma. Gunilla. Stina. Katja. Maria. Laila. Eva. Sara. Annika. Finns så många exempel. Sen började jag fundera över pojknamn som slutar på A. Och kom bara på ett enda namn. Ola. Hjärnan spann igenom namn på namn, men jag hittade inget annat exempel än Ola.

Anders
Benjamin
Carl
David
Emil
Fredrik
Göran
Hans
Ivar
Jonatan
Klas
Lars
Måns
Niklas
Ola
Peter
Quintus
Rasmus
Sture
Tomas
Ulf
Vidar
Wilhelm
Xerxes
Yngve
Zlatan
Åke
Ä???
Örjan

Att jag inte kommer på något pojknamn som börjar på Ä, det är väl lite underligt det med. Visst måste det finnas ett sånt också? Men baske mig om jag kommer på ett endaste pojknamn till som slutar på A. Nog måtte det väl finnas?

Börjar fundera över namn som både pojkar och flickor kan ha, men Maria är för mig ett flicknamn. Men nu kom jag på ett till namn. Noa finns ju också! Men inte kan det väl vara så att det endast finns två namn? Jag utmanar dig att motbevisa min bristande pojknamn-som-slutar-på-a-kunskap. Jag utlovar en gåva till alla som skriver in ett (nytt) pojknamn som slutar på A i kommentarerna nedan! Ola och Noa är de två jag kommit på hittills. Vilka fler finns?