Vad och varför tankespjärn?

Vad är det du vill göra, Helena? 

Frågan ställdes till mig på Facebook i relation till 60 timmars tankespjärn, detta mitt hjärtebarn. Och det är ju en fråga väl värd ett svar!

Anledningen till att jag vill sprida #tankespjärn än mer för världen, och just nu som en pilotomgång av 60 timmars tankespjärn, är för att jag vet hur mycket bättre, roligare, mer spännande och framför allt utvecklande mitt eget liv blivit sedan jag anammat tankespjärn som livsfilosofi. I denna (allt snabbare) föränderliga värld, skulle många må bättre om de medvetet förhöll sig till tankespjärn (indirekt förändring) som något positivt som gagnar individen (och därigenom gagnar oss alla, starka grupper består av starka individer.).

De som känner mig vet att jag sedan jag trillade över ordet på twitter 2013 har använt, och levt i enlighet med det, sedan dess. Och min vana trogen så sprider jag sådant jag verkligen tycker om, så jag har både gett och fått tankespjärn, likväl som använt ordet i alla möjliga och omöjliga situationer. På sista tiden så är det framför allt på LinkedIn jag generöst delar med mig av begreppet:

Mitt vad är med andra ord 60 timmars tankespjärn som retreat/utbildning/workshop.
Mitt varför är som alltid förankrat i mitt övergripande livssyfte att göra ett positivt avtryck, men specifikt i relation till tankespjärn handlar det om att bidra till att människor blir mer resilienta genom att leva sina liv utifrån ledord som jävlaranamma, dådkraft och ödmjukhet.

Det är dig jag letar efter!

Visst är det dig jag letar efter? För nog är det väl du som ska gå 60 timmars tankespjärn den 8-10 maj, 2019, tillsammans med mig och övriga deltagare? Eller så kanske det är du som kommer att tänka på bäste polaren Peter, eller din tidigare arbetskamrat Lisa, som i sin tur garanterat är den eller de jag letar efter? Eller så gillar du bara konceptet så mycket att du delar detta vidare, och på det viset hjälper mig hitta ett par deltagare till?

Du förstår. Det här är mitt hjärtebarn. Fött under ett samtal med min coach för ett par månader sedan, och nu börjar det hetta till. Jag s k a köra nästa vecka, jag bara ska! Och onekligen har jag i detta läge nytta av min inneboende envishet, som börjar vässas till rejält nu, inte minst med tanke på dagens två återbud (fullt rimliga skäl, men jag vill ju ha ett par deltagare till, inte färre!).

Blir du nyfiken kan du (och dina ”Peter och Lisa”) läsa mer i Facebook-eventet, eller på hemsidan alternativt sträcka ut en hand och kontakta mig här, på Facebook, LinkedIn eller på helena punkt roth at respondi punkt se. 

Det är dig jag letar efter, jag vet det, och all hjälp just du kan ge, tar jag med tacksamhet emot!

Att sträcka ut en hand

Trillade in en kontaktförfrågan på LinkedIn. En kvinna med en profil som väckte en massa nyfikenhet, och ett par gemensamma kontakter, men inte någon jag tidigare stött på (mig veterligen). Så jag gjorde vad jag börjat göra, när jag tycker personen lockar, accepterade och skickade ett meddelande med ett tack och en fråga:

Tack för utsträckt hand som jag gladeligen tar emot.
Hur har du nosat rätt på mig, undrar jag nyfiket!

Det där ger oftast upphov till fina små samtal, så ock i detta fallet. Det som händer när vi följer vår nyfikenhet, är ju att sociala media verkligen kommer till sin rätt.

Citat på turkos botten med texten: Vad kan hända, om jag väljer att sträcka ut en hand, ställa en fråga, ge ett svar, inleda ett samtal? Allt!Det visar sig att jag hade gillat en kommentar som Annika Wålinder skrivit, hon klickade nyfiket sig in på min profil, och tänkte Ah, spännande, förändringsagent, det vill jag veta mer om och la en kontaktförfrågan. Varvid jag i min tur gjorde detsamma fast i omvänd ordning. Fick förfrågan, klickade på profilen och tänkte: Ja, varför inte?

Det är när denna dans inleds som nätverkstrådar börjar skapas. En tunn tråd inledningsvis, i takt med att samtalet böljar fram och tillbaka ett par gånger så stärks tråden successivt, vi skapar fler och fler gemensamma beröringsgrunder och kom-ihåg i hjärnan kring vem själen på andra sidan skärmen verkligen är, och sen… tja? Vem vet! Precis allt kan hända, som inte hade kunnat hända om inte endera part valt att sträcka ut en hand, ställa en fråga, ge ett svar, inleda ett samtal.

Älskar’t!

Ibland…

Ibland blir det inte riktigt som jag tänker att det ska bli. På alla olika plan. Dagens ”ibland blev det inte som jag tänkt mig” handlar om att jag planerat att slå på stora trumman idag och äntligen låta ridån gå upp för mitt hjärtebarn… men det bliiiir nu då inte så, trots allt.

Har lite för mycket bakgrundsfiff (blogginlägg, vlogg aka FB Live, FB-event, hemsidesfiff och uppdatering av min LinkedIn-profil) kvar att göra innan jag vill släppa ut min bebis i världen fullt ut, så…. imorgon? Kanske. Förhoppningsvis. Denna veckan? Absolut. Det kan jag garantera!

Om jag slår på mig för att jag inte levde upp till min egen plan?
Nej för hundan, varför skulle jag det? Det gör ju inte saken bättre? Och det är definitivt inte ett sätt att få det ogjorda gjort. För det är inte gjort, så enkelt är det.

Så nej, att slå på mig själv för att jag inte lever upp till mina egna planer för dagen, det har jag lagt ner sedan länge sörru. Det där med att ta fajten på insidan gör mer skada än nytta!

Att bejaka

Tycker om. Att lära känna nya människor. Människor som berikar. Som för in nya perspektiv i mitt liv. Människor jag inte hade stött på om det inte vore för sociala medier, i en eller annan form. Det är spännande!

I #BusinessBoomUtmaning har jag hittat Lena Ollas Gustafsson, en klok och vis kvinna som utstrålar en mjuk och skön energi. Tycker om. Vi har upptäckt många gemensamma nämnare, i både tanke och tycke, och samtidigt så både ger och får vi tankespjärn av varandra. Idag pratar Lena i sin FB-live utifrån en tanke hon fick när hon läste Jag har varit låg… och jag gläds, åt att det finns så många underbara människor att upptäcka och sträcka ut en hand till.

Förra veckan gick jag kurs i Fördjupning i HACCP, och idag letade jag upp de av deltagarna som finns på LinkedIn. Skrev en liten ”hej, vill du bli del av mitt växande nätverk även här på LinkedIn” och har nu fyra nya kontakter där. Kontakter som man aldrig vet var de kan leda – eller hur? För tänk… vad kan bli möjligt, om jag går ut i världen med ett öppet sinne och en önskan att bejaka?

Igår fick jag så en fråga, som jag bemötte just så. Med öppet sinne och en önskan att bejaka (det i mig som är nyfiket, som undrar vad som månde bliva) sa jag Ja. Pirrigt och champagnebubblande känsla i kroppen, när jag bejakar mig. För märk väl – det är mig jag bejakar.

Nya upplevelser.
Nya bekantskaper.
Nya erfarenheter.
Allt det där är gåvor jag ger till mig.

Social media-challenge for the summer

Woke up this morning. Checked my emails and the feeds of my favorite social media channels Facebook, Instagram and Twitter. Did my Headspace meditation and then checked the feeds again. And again. And again.

twitter byegonePosted a tweet honoring my wise 15-year old who only checks her social media feeds daily, vowing to do the same. And then I deleted my Twitter app from my IPhone. It used to be situated right next to Skype in my Oh no no! Really?-folder, where there is just a void now.

As I was doing that, I figured, why not go all the way? So I closed the Facebook-tab in Safari (haven’t used the app for a long time on my phone) and reorganized the app’s on my phone to show my shifted focus.

Instagrammed about it, making a public promise to check social media only once daily during the summer. To be clear what I mean about this:
*Check Facebook, Instagram, Twitter and Tinybeans at the most once daily.
*I’ll likely Instagram when a lovely photo opportunity comes a-knocking, but won’t check my feed more than once daily. And from Instagram I can post to Facebook and Twitter, which still doesn’t mean I check my feeds.
*I’ll use Buffer to schedule tweets, Facebook and LinkedIn-posts, pushing blog posts, because I’ll still be blogging on a (near) daily basis as well.
*Once my vacation starts for real (a few days to go), I’ll cut down on checking emails as well, likely not checking daily even, but definitely checking my work email at least weekly.
*I don’t include Messenger, iMessage and Viber in this challenge, so if you want to reach me, those are your best options.

There. Now I’m crystal clear what this challenge means for me. And since I posted my Instagram post, I believe a few people have already joined me in this challenge. So I’ll extend it to you as well – do you want to join us?