Mentalt mätt

Ibland är det som om jag är mätt. Mentalt. Psykologiskt. Känslomässigt.
Mätt som en plätt, och precis som när jag är mätt i magen, är det – vid mental mättnad – bäst att bara låta vara. Inget att göra, inget att agera på, mer än att bara vara och låta tiden gå. I sinom tid har den mentala skaffningen smält undan, och jag är redo att ta in nytt. 

Än bättre är det dessutom att dagens mentala mättnad är av bästa slag – som en riktigt god tre-rätters-middag. Har fått mig till livs bekräftelse för vem jag är, hur jag är, vad jag är, och samtidigt uppmuntrats att fortsätta. Jag är på rätt väg. Det känns!

Lyssna som en sten

På Supercoach Academy 2014 fick vi, som en av de allra första övningarna, leka med lyssnandets konst. Vi fick i uppgift att dela upp oss två och två. En inledde som lyssnare och efter halva tiden (10 min var tror jag) bytte vi. Berättaren skulle bara berätta (nånting, vad som helst, babbla på bara!) medan lyssnaren hade tre uppdrag att genomföra under total tystnad, och fick hjälp på vägen genom att Michael Neill ringde i en klocka när det var dags att byta uppdrag.

Uppdragen för lyssnaren var följande:

  1. Lyssna bekräftande – nicka, le, uppmuntra, bejaka och bekräfta berättaren på alla sätt och vis utom verbalt.
  2. Lyssna med misstroende – sten på trådvisa på alla sätt och vis för berättaren att du är skeptisk till vad hen berättar, virra på huvudet, rynka på ögonbrynen, ja, gör allt för att indikera att du misstror berättaren.
  3. Lyssna som en sten – var helt neutral. Titta på berättaren, men utöver det, var helt neutral i ansiktsuttryck. Bekräfta inte, misstro inte. Lyssna som en sten skulle lyssna.

När vi allesammans fått öva på att både vara berättare och lyssnare samlades vi åter i stor grupp och delade våra tankar och upplevelser. Det är nu dryga 1,5 år sedan jag deltog i denna övningen men jag minns fortfarande hur det kändes.

Bekräftandet – att lyssna bekräftande är enkelt. Jag (vi?) är så vana vid att vara bekräftande att det gick som på automatik. Känns nästan lite manipulativt, när jag gjorde det så medvetet. Och att bli lyssnad till med en bekräftande lyssnare känns också väldigt normalt, men jag upplevde också att jag tappade fokus på det jag berättade om för jag blev så upptagen med att säkra att lyssnaren fortsätter bekräfta. Ville hålla hen nöjd och bekräftande.

Misstroendet – så svårt. Oerhört svårt, ärligt talat. Jag är ovan vid att med kroppsuttryck vara avvisande, skeptisk, misstroende. Och det var svårt att vidmakthålla inte minst för att berättaren så tydligt landar i något slags förvirring. Uppgiften var ju att bara babbla på, men det är väldigt svårt att göra när någon totalt dissar dig (icke-verbalt). Att vara berättaren var otrevligt, obekvämt, jag började misstro mig själv, svårt att inte bli nedstämd.

Lyssna som en sten – inte så enkelt, till en början. Vanan att bekräfta den jag lyssnar till är så djupt rotad i mig, att jag fick bita mig i läppen ibland för att inte le, nicka, och med ansiktet förmedla bejakande. Men efter en stund vande jag mig och då började jag höra, så mycket mer än innan. När jag kopplade bort mina egna reaktioner (även om de i detta fallet var förbestämda) så fick jag ett mycket större fokus på berättaren, på att verkligen höra det som sades (och det som inte uttalades). Och att bli lyssnad till av en sten var, för mig, väldigt vilsamt. Jag kunde bara berätta rätt upp och ned, utan att uppleva att jag blev dömd eller värderad. Berättelsen kunde stå i fokus.

Lyssna som en stenMärk väl, detta var min upplevelse av denna övningen. Det var flera som tyckte det var oerhört jobbigt att bli lyssnad till som en sten, kanske just för att vi i stort är så inriktade på bekräftelse att avsaknaden av det blir påtaglig och delvis stressande.

Vill du så testar du övningen i en grupp, en klass, på din avdelning. Kan göras med barn likväl som med vuxna. Jag har själv använt mig av övningen sedan jag först fick pröva den, med gott resultat. Det vore intressant att höra om din upplevelse liknar min eller om du upplever något annat. Är du villig att testa?

En vår och en ostpromenad senare!

Befinner du dig i Skåne, en fredag eller lördag – ta dig då till Nyrups Osteria. Oj vad underbara ostar du kan införskaffa där. Och ännu bättre är att boka in dig på en ostpromenad eller någon annan ostupplevelse (själv blev jag nyfiken på fladderost!). En fantastiskt bra idé, som varmt rekommenderas! Nyrups Osteria Blå NyrupMaster Mind-gruppens avslutningsdygn gick nämligen av stapeln i Nyrup, hos Cecilia som på kort tid skapat Nyrups Osteria. Har fått med mig en massa insikter, bekräftelse och inte minst nya tankar, eftersom tankespjärn är en av de grundläggande ingredienserna som denna fantastiska grupp möjliggör, om och om igen. Jag är enormt tacksam för allt Rasmus, Wivan, Inga-Lill och Charlotte!

Här kommer en bildkavalkad, som visar delar av upplevelserna. Men bara delar. Inga-Lill bistår med några andra delar, sett ur hennes synvinkel. Och även Wivan, drottningen av gröna smoothies, har summerat avslutningen med egna ord. Tillägg 10 juni: Här kommer ännu en fin sammanfattning av avslutningen, författat av Charlotte.

Honey på bron

Hunden Honey går över dammens bro

Ostpromenadens första hållpunkt

Ostpromenadens första hållpunkt som bjöd på vidunderlig utsikt

Honey

Honey följde med oss på promenaden

Inga-Lill njuter av ost

Inga-Lill njuter av en bit hårdost

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Ostpromenadens sista hållpunkt

Ostpromenadens sista hållpunkt, ovanför dammen.
Från höger: Helena, Charlotte, Inga-Lill & Wivan

Supercoachen Rasmus

Supercoachen Rasmus

Charlotte njuter grön smoothie

Charlotte njuter grön smoothie till frukost

Wivans underbara lunchsallad

Wivans underbara lunchsallad

Nyrup

Solen skiner över Nyrup

En vår och en ostpromenad senare kan jag alltså inte göra annat än rekommendera dig att testa både Nyrups Osterias ostpromenad, Green Boosts gröna smoothies och Master Mind-konceptet som Rasmus introducerat mig till. Vågar du testa?