Dubbelpremiär!

Publicerad den 14 juni, 2013 av Helena Roth

Ja, idag är det dubbelpremiär för mig! I morse släpptes min första podcast, dvs ungefär som ett radioprogram fast tillgängligt på nätet. Det är Ann och Emil som möjliggjort detta, tack vare att de är sådana där driftiga individer som inte bara kläcker goda idéer utan dessutom agerar på dem. Detta är en idé som de manifesterat fullt ut. Imponerande!Jag har både lyssnat på många podcasts och pratat mycket om poddande under de senaste två månaderna eller så. Därför känns det extra roligt att jag nu fick tummarna loss och testade att göra också! Min premiärpod är tio minuter lång och du hittar den både på 10minuter.se, på iTunes och på skolvåren.se. Jag hoppas du lyssnar, ger lite återkoppling och sen skapar din egen 10minutrare. Jag är ju nyfiken på vad du har för skolminne och/eller framtidsvision för skola/samhälle att dela med dig av! (Korrigerat 25JUN då 10minuter.se var tvungen att byta namn.)

Men det var ju dubbelpremiär, sa jag, och det är det också. Jag har gästbloggat för första gången idag, eller… nästan. Har ju gästbloggat med en bokrecension tidigare, men detta är första gästbloggen där jag blivit aktivt tillfrågad om jag kunde tänka mig ett inspel. Och det kunde jag så klart.

Det var Christian Hertz på Pennybridge, som tar fram ett nytt koncept för att förenkla insamling till välgörenhet, som hörde av sig för några veckor sedan och ställde frågan. Fick lite inspiration tidigare i veckan och idag publicerades mitt inlägg på Pennybridges blogg. Kolla in den med vettja!För mig är båda dessa tillfällen lysande möjligheter att sprida ordet om det jag brinner för, nämligen att skapa ett hållbart lärande samhälle. Och därför tänker jag fortsätta ta alla tillfällen när de dyker upp, och jag tänkte även fortsätta sprida ordet. På det sättet vidgas kretsen som vet om #skolvåren sakta men säkert, och det behövs för att jag ska nå min framtidsvision.

Vad krävs för att ta dig några steg närmare din framtidsvision?

Budskap till mitt yngre jag

Publicerad den 12 juni, 2013 av Helena Roth

Det slog mig plötsligt, när jag åt glass med sonen. Vi satt i Västra Hamnen, efter en dag fylld av skolavslutning med efterföljande lätt picknick, lunch på Salt & Brygga tillsammans med farmor och storasyster och bad. Delade på en bägare med italiensk choklad. Gott. Då slog det mig plötsligt.

Jag sa till honom att det finns en sak jag önskar någon hjälpt mig inse som barn, något som jag lärde mig för bara några år sedan.

Nyfiket frågade han vad?

Jo, jag önskar jag lärt mig att vara snäll mot mig själv. Och då menar jag inte att köpa italiensk chokladglass varje dag, utan du vet, när man spiller något, förlorar en tävling, säger något som sårar fast man inte avsåg att såra, halkar omkull på en isgata eller nått sånt där?

Ah, sa sonen, du menar rösten i huvudet som säger ‘Amen, varför gjorde du så? Det var väl dumt av dig? Hur kunde du?’.

Ja, sa jag. Precis den rösten. Att den istället säger ‘Äsch då, det var inte så farligt, nästa gång går det nog bättre ska du se! Du är ok!’.

Vet du vilken röst jag talar om? Jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen över att sonen, som slutade andra klass idag, visste precis vad jag snackade om. Han sa att han är ganska snäll mot sig själv. Jag tror mig dock se att han håller sig själv mot en standard som är hög, ibland ruggigt hög. Och när han upplever att han inte når upp till sina egna förväntningar på sig själv, då kan han, likväl som jag gjort genom årtiondena, straffa sig själv ganska bra med den där rösten i huvudet som tortyrredskap.

Själv var det under en session med en underbart skicklig terapeut som jag, för kanske 6 år sen, insåg att man inte måste vara så hård mot sig själv. Det var en stor och djup insikt ska du veta!

Och kanske, bara kanske, kan det hjälpa honom att jag insett att den där rösten också kan vara snäll. Kanske kan det göra det enklare för honom, och andra, att tala snällt med jaget, om han ser andra som gör det, och framför allt, genom att vi pratar om det.

Vad tror du? Vilken ton tar din inre röst med dig?

Lyssnandets konst

Publicerad den 11 juni, 2013 av Helena Roth

Svara

Har varit ett par omtumlande dagar, med avslutning i Master Mind-gruppen och intressanta diskussionstrådar på Twitter angående #skolvåren och dess form. Det har satt igång många tankar hos mig, och definitivt gett en stor dos tankespjärn.

Läste nu på morgonkvisten följande från de dagliga EnneaThoughts jag prenumererar på:

Your Type One EnneaThought^sm for June 10^th—

Listen to others: they are often right, too. And even if they are not, there is almost always a kernel of truth to the point of view they are expressing. By listening to others, you not only will learn more but will become more informed and sensitive. (Understanding the Enneagram, 353)

Tidigare har jag inte varit så fokuserad på lyssnandet, utan mer tänkt utifrån mig själv. Ni vet, hur man hela tiden försöker tänka fram en klok replik samtidigt som den andre pratar? Det säger mig att jag inte lyssnat med full uppmärksamhet. För det är en konst att verkligen lyssna. Det är väldigt lätt att tanken börjar vandra. Jag kommer på ett bra svar, tänker på en bok, ett citat eller något annat som berör just det som lyfts fram, som jag vill komma ihåg att dela med mig av, osv.

Jag övar på lyssnandets konst. För mig innebär det en stor förändring på flera sätt. Jag har tidigare varit oerhört rigid i min tro att mitt sätt är rätt sätt. Jag tror inte det längre. Eller rättare sagt, mitt sätt kan mycket väl vara rätt sätt för mig. Men det betyder inte att det är rätt sätt för alla. Där ligger transformationen för mig, och det är ett ganska vältrimmat beteendemönster att omskapa. Men jag har omskapat mönster tidigare, så jag vet att det går. Jag har testat nämligen.

Så när jag lyssnar och verkligen vill få in andra vinklingar, andra åsikter, tankar och perspektiv, så är det just för att jag tagit ett kliv i min egen utveckling och inser att det finns många sätt som är rätt. För olika individer. Och kanske, att mitt sätt inte ens är rätt sätt för mig. Kanske jag kan lära mig något nytt, som gagnar mig ännu mer. När jag lyssnar efter kärnor av sanning i det sagda, det skrivna och ibland även det outtalade, så växer jag som människa.

Jag har ofantligt mycket kvar när det gäller att lära mig konsten att lyssna, vilket jag gläds åt. Livet skulle kännas bra trist annars. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

Hur övar du på lyssnandets konst?

Ge tvekan en match!

Publicerad den 10 juni, 2013 av Helena Roth

Sofia Stenfors inspirerar mig om och om igen med sina fantastiskt vackra och tankevändande ordsammanstättningar. Nu gör hon det igen. Som en kommentar till ”Tänka sönder hur” skrev hon på Facebook:

Ett ständigt pågående fenomen i min tillvaro. ”Vad” är enkelt. ”När” är alltid asap och ”Hur” ger mig möjlighet till reflektion. Trist när ”Hur” tänks sönder, men det har jag bara ansett som en tvekan att ta på allvar. Tack för pepp att ge tvekan en match!

Vi fortsatte vår dialog, och Sofia la till:

Det brukar vara min motivation – ”Finns det en tvekan så är det ingen tvekan” – just do it!
Därför gillar jag detta ditt nyfunna begrepp för om man inte gör, inte testar.

Att ge tvekan en match. Gillar det begreppet. Håller mig själv tillbaka ibland, just på grund av tvekan, och inser nu hur jag faller på eget grepp. Härlig insikt! Jag lär mig aldrig flyga om jag sitter på min pinne och funderar över hur det kan göras. Det gäller att våga släppa taget om pinnen, kasta mig ut och testa mina vingar!

Så, dags att ge tvekan en match och börja skapa min coachpraktik, fullt ut. Sluta tveka. Sluta tänka sönder mitt hur. Alla dessa hur, som fjättrar mig i icke-görande. Hur ska jag paketera mitt coacherbjudande? Hur ska jag knyta samman mina olika hemsidor? Hur ska jag förmedla vad du kan möjliggöra för dig själv, som min coachklient? Hur skapar jag en verksamhet jag kan leva på? Hur? Hur? Hur?

Många hur att tänka sönder. Många hur som är väldigt enkelt att tveka kring. Men nu ger jag tvekan en match!

Vilken tvekan vill du ge en match?

En vår och en ostpromenad senare!

Publicerad den 9 juni, 2013 av Helena Roth

Befinner du dig i Skåne, en fredag eller lördag – ta dig då till Nyrups Osteria. Oj vad underbara ostar du kan införskaffa där. Och ännu bättre är att boka in dig på en ostpromenad eller någon annan ostupplevelse (själv blev jag nyfiken på fladderost!). En fantastiskt bra idé, som varmt rekommenderas! Blå Nyrup Master Mind-gruppens avslutningsdygn gick nämligen av stapeln i Nyrup, hos Cecilia som på kort tid skapat Nyrups Osteria. Har fått med mig en massa insikter, bekräftelse och inte minst nya tankar, eftersom tankespjärn är en av de grundläggande ingredienserna som denna fantastiska grupp möjliggör, om och om igen. Jag är enormt tacksam för allt Rasmus, Wivan, Inga-Lill och Charlotte!

Här kommer en bildkavalkad, som visar delar av upplevelserna. Men bara delar. Inga-Lill bistår med några andra delar, sett ur hennes synvinkel. Och även Wivan, drottningen av gröna smoothies, har summerat avslutningen med egna ord. Tillägg 10 juni: Här kommer ännu en fin sammanfattning av avslutningen, författat av Charlotte.

Hunden Honey går över dammens bro

Ostpromenadens första hållpunkt som bjöd på vidunderlig utsikt

Honey följde med oss på promenaden

Inga-Lill njuter av en bit hårdost

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Ostpromenadens sista hållpunkt, ovanför dammen.
Från höger: Helena, Charlotte, Inga-Lill & Wivan

Supercoachen Rasmus

Charlotte njuter grön smoothie till frukost

Wivans underbara lunchsallad

Solen skiner över Nyrup

En vår och en ostpromenad senare kan jag alltså inte göra annat än rekommendera dig att testa både Nyrups Osterias ostpromenad, Green Boosts gröna smoothies och Master Mind-konceptet som Rasmus introducerat mig till. Vågar du testa?

Retro look gillas!

Publicerad den 5 juni, 2013 av Helena Roth

Hämtade ut mitt nya körkort igår. Det var minsann på håret, för det gamla gick ut igår, såg jag precis. Det har en oerhört retro look, och det gjorde mig lite glad att det så tydligt ligger en medveten tanke bakom dess design och utseende.

Retro look

Jag tycker det där är viktigt. Ja, faktiskt tycker jag det är så viktigt att ett av mina sidoprojekt är ett bolag vid namn Hyvens Utveckling AB. Hyvens är ett

…utvecklingsbolag för produkter och tjänster som gör världen lite bättre eller lite vackrare eller både ock!

För det finns ju en tanke bakom allt. Även fula saker är ju designade, även om man kanske inte lagt så mycket tid vid utseendet (får man hoppas). Och om det ändå ska designas, varför inte göra det snyggt när man ändå håller på?

Tänk hjälpmedel till äldre och sjuka t ex. Mycket av det är erbarmligt fult. Men som tur är så håller det där på att svänga. Min 95-åriga farmors rullator är t ex vinröd metallic. Ett klart kliv framåt jämfört med äldre varianter, men det finns mycket kvar att jobba med där. Sen är det så klart så att alla tycker olika, vilket är helt ok. Därför är det bra med valmöjlighet. Funwheels of Sweden har ju hittat sin nisch där.

Vilken pryl önskar du en utseendemässig uppryckning?

God morgon!

Publicerad den 4 juni, 2013 av Helena Roth

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Vad gör du av ditt liv?

En tur på dressin

Publicerad den 2 juni, 2013 av Helena Roth

Svara

Sjunger i kör, något som för mig är en energigivare. Vi har slutat för säsongen och som säsongsavslutning en i kören tog initiativ till en förmiddag på dressin i Björnstorp.

Mycket bra initiativ – och det tror jag alla andra tyckte också. In alles var vi tolv personer fördelade på sex dressiner.

Vi trampade iväg på det 6-7 km långa spåret, vände och trampade halvvägs tillbaka och stannade vid den lilla rastplatsen. Där grillade vi och delade systerligt på medhavd mat innan vi trampade sista biten hem.

Vet att det finns dressin-cykling även i Fyledalen och tror mig veta att möjlighet finnes på andra ställer också. Har du inte testat så rekommenderar jag det varmt. Natur, motion, sällskap, lite picknick. Blir inte mycket bättre än så! Enda nackdelen är att det låter ganska mycket om ekipaget men det glöms liksom bort efter en stund. Har gjort det tidigare med familjen och det var lika trevligt då!

Så tack kören för en härlig förmiddagstur på dressin – det gör jag gärna om!

Vad är dina energigivare?

Milstolpe

Publicerad den 31 maj, 2013 av Helena Roth

Igårkväll passerade min blogg 10 000 sidträffar. Inte unika, för det vet jag faktiskt inte hur jag kan se, utan totalt. För mig är det där en riktigt stor milstolpe. Tänk. Tiotusen gånger har någon varit inne och tittat på bloggen. Coolt.

Milstolpar är annars något som jag egentligen lägger mindre och mindre vikt vid. Tror jag. Eller ljuger jag nu? Känner efter hur det känns när jag skriver det där. Blir lite tveksam faktiskt. Kanske är det så att det inte är antingen eller här heller, utan både ock, som är en strategi jag tycker gagnar mig allt som oftast.

För det är ju så att monokulturer, av vilka slag som helst, har en ökad risk att hamna snett. Det blir lätt för ensidigt. Lite som att satsa allt på ett kort. När en monokultur blir för stor hamnar den i ett väldigt utsatt läge, och riskerar att slås ut, om temperaturen är fel, det regnar för mycket, eller gräshoppor invaderar. Eller vad det nu kan handla om.

Jag gillar monokulturens motsats. Men blir osäker på vad det är för ett begrepp. Tänkte mångkultur? Men så läser jag att permakultur är motsatsen till monokultur. Och det känns bra. Jag gillar permakultur. Min trädgård är definitivt ett bevis på det. Och det är nog min blogg också.

Jag kommer fortsätta använda milstolpe-tänkandet där det gagnar mig. Var gagnar det dig?

Vi behöver varandra!

Publicerad den 26 maj, 2013 av Helena Roth

Hoppade in i en Twitter-konversation igår som började i en fundering kring nattvandring men landade i åldersgrupperingar och värdet av mångfald.Jag tror på mångfald. På alla sätt. Mångfald vad gäller kön, ålder, profession, sexuell läggning, intressen, religiös tillhörighet – eller inte för den delen -, förmågor, erfarenheter och fäblesser.

Ett av mina favoritordstäv. För jag tror på det. Jag tror på att vi gör varandra bra, som Pia Sundhage säger. Jag tror på att det finns ett enormt lärande i att umgås med och vara runt andra som är olika mig själv, på många sätt. Jag tror det finns en enorm vinst i mångfald, i form av förståelse, tolerans och insikter – om jag vågar se den andre människan! Är jag rädd och sluten så kan jag befinna mig i en omgivning full av mångfald och inte lära mig något alls. Är jag öppen och nyfiken däremot, då kan allt hända.

Var vill du helst befinna dig? I en hetero- eller homogen miljö?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight

Kategoriarkiv: Personligt