Etikettarkiv: lyssnandets konst

Att lyssna

Publicerad den av
3

Började lyssna till ett samtal mellan två individer, en av dem en person jag beundrar oerhört. Men jag orkade inte. Jag klarade inte av att lyssna till samtalet, helt enkelt för att den andre deltagaren uppvisade alltför många av de drag jag tolkar som att han inte lyssnade. Han avbröt ständigt, Mmm:ade, Ah:ade, Wow:ade konstant. Och än värre, han kastade in Oh yes, that’s so good!, I know!, That is so important!, Oh yeah, I know him!, A hundred percent! osv osv. Han ställde frågor, och vek av från inslagen väg innan Seth Godin hade hunnit tala till punkt ens, om och om igen. Det gjorde samtalet helt olidligt att lyssna till. Så jag stängde av. Jag avstår hellre från att lyssna till det som Seth hade att säga, än lyssna till hur Gary Vaynerchuk fullkomligt misshandlade samtalet.

Plågsam upplevelse.

Jag har skrivit om, och reflekterat kring, förmågan att lyssna och värdet det ger, men jag är inte färdig. Det finns så mycket mer att lära mig om lyssnandets konst. Jag blir bättre och bättre på att uppmärksamma när jag l y s s n a r på riktigt, och när jag inte riktigt är närvarande. När min uppmärksamhet är splittrad, när jag hellre vill arbeta vidare på något annat, när jag vill komma ihåg något jag kom att tänka på, eller för den delen tycker ämnet är så tråkigt att jag inte vill fortsätta samtalet men inte förmår/vågar/kan avsluta samtalet. Kanske är det en person som jag faktiskt inte vill samtala med. Kanske är min tankeverksamhet redan upptagen med något annat, som jag inte förmår, eller vill, släppa. Kanske är jag bara trött, hungrig, urlakad. Kanske är jag ålagd att skriva mötesanteckningar samtidigt som samtalet böljar fram och tillbaka.

Att se hur jag för mig i ett samtal, om jag lyssnar eller inte, och att agera utifrån det. Det blir allt viktigare för mig. Att avbryta ett samtal där jag inte är närvarande till den grad jag vill och säga som det är. Jag är ledsen att behöva avbryta, men jag är inte intresserad. Jag avbryter här, för jag prioriterar att slutföra rapporten jag skriver just nu, och jag hoppas du har förståelse för det. Du, jag är för hungrig, för att kunna ge dig den uppmärksamhet du förtjänar, skulle vi inte kunna ta ett möte efter lunch istället, eller imorgon? BoldomaticPost_Lyssnar-du-med-hela-ditt-jag

Om du befinner dig i ett samtal med någon eller några. Vad hör du? Vad uppfattar du? Vad vaknar i dig? Vilka känslor bubblar upp? Nyfikenhet? Rädsla? Glädje? Irritation? Letargi? Fullkomligt ointresse?

Hur lyssnar du? Är du upptagen under tiden den andre pratar med att fundera ut det perfekta svaret? Söker du bekräftelse efter sådant du redan vet, eller lyssnar du efter det du inte vet? Lyssnar du med hela ditt jag?

Lyssnandets konst

Publicerad den av
Svara

Har varit ett par omtumlande dagar, med avslutning i Master Mind-gruppen och intressanta diskussionstrådar på Twitter angående #skolvåren och dess form. Det har satt igång många tankar hos mig, och definitivt gett en stor dos tankespjärn.

Läste nu på morgonkvisten följande från de dagliga EnneaThoughts jag prenumererar på:

Your Type One EnneaThoughtsm for June 10th—

Listen to others: they are often right, too. And even if they are not, there is almost always a kernel of truth to the point of view they are expressing. By listening to others, you not only will learn more but will become more informed and sensitive. (Understanding the Enneagram, 353)

Tidigare har jag inte varit så fokuserad på lyssnandet, utan mer tänkt utifrån mig själv. Ni vet, hur man hela tiden försöker tänka fram en klok replik samtidigt som den andre pratar? Det säger mig att jag inte lyssnat med full uppmärksamhet. För det är en konst att verkligen lyssna. Det är väldigt lätt att tanken börjar vandra. Jag kommer på ett bra svar, tänker på en bok, ett citat eller något annat som berör just det som lyfts fram, som jag vill komma ihåg att dela med mig av, osv.

Äppleduo

Jag övar på lyssnandets konst. För mig innebär det en stor förändring på flera sätt. Jag har tidigare varit oerhört rigid i min tro att mitt sätt är rätt sätt. Jag tror inte det längre. Eller rättare sagt, mitt sätt kan mycket väl vara rätt sätt för mig. Men det betyder inte att det är rätt sätt för alla. Där ligger transformationen för mig, och det är ett ganska vältrimmat beteendemönster att omskapa. Men jag har omskapat mönster tidigare, så jag vet att det går. Jag har testat nämligen. 

Så när jag lyssnar och verkligen vill få in andra vinklingar, andra åsikter, tankar och perspektiv, så är det just för att jag tagit ett kliv i min egen utveckling och inser att det finns många sätt som är rätt. För olika individer. Och kanske, att mitt sätt inte ens är rätt sätt för mig. Kanske jag kan lära mig något nytt, som gagnar mig ännu mer. När jag lyssnar efter kärnor av sanning i det sagda, det skrivna och ibland även det outtalade, så växer jag som människa.

Jag har ofantligt mycket kvar när det gäller att lära mig konsten att lyssna, vilket jag gläds åt. Livet skulle kännas bra trist annars. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

Hur övar du på lyssnandets konst?