Förväntan, förhoppning och Dag Hammarskjölds skål!

Igårkväll slog det mig, precis när jag var i färd med att släcka sänglampan och knoppa in: Förväntan och förhoppning hänger ju ihop med att räcka fram sitt väsens skål, som Dag Hammarskjöld uttryckte det!
För att inte glömma bort tanketråden klottrade jag hastigt (och oläsligt) ned det på en liten postit-lapp, som jag nu sitter här och betraktar. Bara det faktum att jag skrev ned tanketråden gör att jag inte behöver tyda kråkfötterna, för jag minns vad det var jag tänkte.

Så här lyder raderna (så vackra!), skrivna av Dag Hammarskjöld:
”Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom –”

Förväntan är, för mig, att räcka fram skålen i visshet om vad jag vill att den ska fyllas med. Om den inte fylls med det jag vill att den ska fyllas med, så hamnar jag på minus. Jag har redan bestämt mig, så oavsett om jag räcker fram den tom, så är jag ”inte tom” i relation till vad jag vill ha i retur.

Förhoppning är däremot dess raka motsats. Förhoppning är att, precis som Hammarskjöld skriver, räcka fram skålen tom – nyfiken, pirrigt bubblig. Lyckligt ovetande om vad den kommer att fyllas med, och därmed öppen för vad det än månde bli (om något alls, vem vet!).

God morgon!

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Helena Roth by Alma Roth

Vad gör du av ditt liv?