Mata de hungrande…

… eller se till att stoppa hungern för gott genom att se till att alla får möjlighet att säkra sin egen försörjning?

Hoppas och tror att alla är med på att det inte är ett ‘antingen eller’-förhållande, utan både ock. Dvs, så länge det finns människor som svälter behöver någon ge dem mat så de överlever. Men om alla arbetade för soppkök, hjälpsändningar med näringslösning osv, så skulle tillflödet av nya hungrande fortsätta. För att det ska avstanna och ta slut behöver någon också arbeta för att se till att alla människor, långsiktigt och hållbart, kan försörja sig själva.

Jag tänker ofta i liknelser, och detta är den liknelse som jag ofta återkommer till mentalt, när människor säger att det jag strävar efter vad gäller skolsystemet har fel fokus, eftersom jag tänker på hur det skulle kunna vara för att säkra att det blir långsiktigt och hållbart. Människor säger att skolsystemet är i kris idag och därför borde jag – och andra med mig – lägga fokus på Nuet.

Jag håller inte med. Anledningen till att jag kan säga det, är att det finns massvis med människor som arbetar stenhårt för att göra det bästa för de 1,5 miljonerna elever som befinner sig i det svenska skolsystemet idag. Jag är så tacksam för detta och understödjer deras arbete på alla sätt jag kan!

Men varför ska alla göra dem sällskap? Varför ska jag, som inte går igång på lappa och laga och göra det bästa av det befintliga systemet, ägna mig åt det? Nog är det bättre att jag gör det jag går igång på, nämligen funderar över – och faktiskt tar steg för att förverkliga – något annat, något nytt, ett system som leder till en hållbar lärande värld?

Jag ser ingen konkurrens mellan dessa två spår. Jag ser ingen ranking dem emellan, inget spår är viktigare än det andra. Det är till och med så att båda behövs.

20131117-160038.jpg

Det jag ser är dock att väldigt många avskräcks från att ta tankekliv in i att tänka på vad som skulle kunna vara, inte minst av de som hävdar att det är ett sämre val. Att det är nuet som gäller. Enkom. För alla.

Men – vem ska då se till att hungern och svälten tar slut, för att återgå till liknelsen?

Milstolpe

Igårkväll passerade min blogg 10 000 sidträffar. Inte unika, för det vet jag faktiskt inte hur jag kan se, utan totalt. För mig är det där en riktigt stor milstolpe. Tänk. Tiotusen gånger har någon varit inne och tittat på bloggen. Coolt.

20130531-111531.jpg

Milstolpar är annars något som jag egentligen lägger mindre och mindre vikt vid. Tror jag. Eller ljuger jag nu? Känner efter hur det känns när jag skriver det där. Blir lite tveksam faktiskt. Kanske är det så att det inte är antingen eller här heller, utan både ock, som är en strategi jag tycker gagnar mig allt som oftast.

För det är ju så att monokulturer, av vilka slag som helst, har en ökad risk att hamna snett. Det blir lätt för ensidigt. Lite som att satsa allt på ett kort. När en monokultur blir för stor hamnar den i ett väldigt utsatt läge, och riskerar att slås ut, om temperaturen är fel, det regnar för mycket, eller gräshoppor invaderar. Eller vad det nu kan handla om.

Jag gillar monokulturens motsats. Men blir osäker på vad det är för ett begrepp. Tänkte mångkultur? Men så läser jag att permakultur är motsatsen till monokultur. Och det känns bra. Jag gillar permakultur. Min trädgård är definitivt ett bevis på det. Och det är nog min blogg också.

20130531-113518.jpg

Jag kommer fortsätta använda milstolpe-tänkandet där det gagnar mig. Var gagnar det dig?