My ego Fixation is Judging

I am a One, according to the Enneagram theory, and I subscribe to daily EnneaThoughts for my type. They give me great joy, and once in a while a smack in the face. However, the smacks come much more seldom nowadays, than when I started to receive the EnneaThoughts. I’ve written a little bit about that before.

Read up on the EnneaThoughts I’ve received during the Christmas holiday, and came across this one:

20131229-132615.jpgI know for sure that Judging has been a huge part of my life for most of my life, but it is no longer as prevalent as it used to be. At least not how I perceive myself. But thinking about it makes me curious if this is how I come across these days? What do you say?

Acceptance

How good are you at acceptance? I have, historically, not been good at it at all, but I’m getting there. I got this EnneaThought yesterday though, and it sparked some thoughts:

20131011-120441.jpg

I have gotten really good at accepting myself as I am. But also at loving myself, a step up from acceptance in my view. The same goes for other people. But the world. Hm. That’s a trickier issue I must say.

And I guess it really is the same process in work here. You see, when it comes to myself, I no longer believe I have to ”better myself”. I don’t see me as a self-improvement project, the Do-It-Yourself variety. Rather, all the changes that I go through, are me becoming more me. It’s be allowing myself to be me, fully. It’s me, shedding the layers of stuff, issues, constraints, patterns that I have put on myself, or had put on me by society because I thought that was ”the way it’s supposed to be”.

The same goes for the world I just realized. I accept the world as it is, but want to assist in letting the world shed all the stuff, issues, constraints and patterns that we – society – place upon the world, letting the world be more itself. Because I believe those patterns aren’t serving us or the world. And they are not natural laws or musts. They are mostly made up of beliefs and systems.

Interesting this. When I first read that statement, I felt a huge resistance to it. How to accept the world as it is, when I don’t think it is perfect and at the peak of what we can achieve, as mankind.

But during the time it’s taken me to write this blog post, I have let go of the resistance, the acceptance has grown, and I see that the world is perfect – it’s just that there’s a lot of stuff in the way of that perfectness shining through.

Far out? Yeah, likely. I’m ok with that. Are you? Do you accept yourself, others and the world just as they are?

Lyssnandets konst

Har varit ett par omtumlande dagar, med avslutning i Master Mind-gruppen och intressanta diskussionstrådar på Twitter angående #skolvåren och dess form. Det har satt igång många tankar hos mig, och definitivt gett en stor dos tankespjärn.

Läste nu på morgonkvisten följande från de dagliga EnneaThoughts jag prenumererar på:

Your Type One EnneaThoughtsm for June 10th

Listen to others: they are often right, too. And even if they are not, there is almost always a kernel of truth to the point of view they are expressing. By listening to others, you not only will learn more but will become more informed and sensitive. (Understanding the Enneagram, 353)

Tidigare har jag inte varit så fokuserad på lyssnandet, utan mer tänkt utifrån mig själv. Ni vet, hur man hela tiden försöker tänka fram en klok replik samtidigt som den andre pratar? Det säger mig att jag inte lyssnat med full uppmärksamhet. För det är en konst att verkligen lyssna. Det är väldigt lätt att tanken börjar vandra. Jag kommer på ett bra svar, tänker på en bok, ett citat eller något annat som berör just det som lyfts fram, som jag vill komma ihåg att dela med mig av, osv.

Äppleduo

Jag övar på lyssnandets konst. För mig innebär det en stor förändring på flera sätt. Jag har tidigare varit oerhört rigid i min tro att mitt sätt är rätt sätt. Jag tror inte det längre. Eller rättare sagt, mitt sätt kan mycket väl vara rätt sätt för mig. Men det betyder inte att det är rätt sätt för alla. Där ligger transformationen för mig, och det är ett ganska vältrimmat beteendemönster att omskapa. Men jag har omskapat mönster tidigare, så jag vet att det går. Jag har testat nämligen

Så när jag lyssnar och verkligen vill få in andra vinklingar, andra åsikter, tankar och perspektiv, så är det just för att jag tagit ett kliv i min egen utveckling och inser att det finns många sätt som är rätt. För olika individer. Och kanske, att mitt sätt inte ens är rätt sätt för mig. Kanske jag kan lära mig något nytt, som gagnar mig ännu mer. När jag lyssnar efter kärnor av sanning i det sagda, det skrivna och ibland även det outtalade, så växer jag som människa.

Jag har ofantligt mycket kvar när det gäller att lära mig konsten att lyssna, vilket jag gläds åt. Livet skulle kännas bra trist annars. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

Hur övar du på lyssnandets konst?