Meteoritnedslag i mitt inre

Och så var det ju den där stora insikten ja. Den inträffade under #afkHuddinge, dag två, då Beppe gjorde sin grej – och förresten, har du inte tittat på det så gör det här! Jag fick en så massiv insikt att jag bleknade. Samskapande #skolvårare såg på mig att något stort hänt. Det märktes alltså även utåt.

Inåt var det som ett gigantiskt meteoritnedslag i mitt inre. En insikt större än de flesta jag fått under mitt liv. Kan inte komma på någon som varit fullt så stor. Jo. Förresten, där ljög jag. Eller knappade lite väl snabbt på tangenterna åtminstone. Den gången jag gick från JAG ÄR INTE OK till JAG ÄR OK som inre barometer var större. Och den gången jag insåg att jag inte kan ta ansvar för de val som min dotters biologiska pappa beslutat sig för.

Oavsett, känns som jag mest förhalar. Innan du läser vidare måste du först läsa Vad är X? av Hjärn-Beppe.

Har du läst? I så fall så kommer insikten här:
Ett barns Mats kan vara ett annat barns inre Katla.

Eller kanske:
En människas Mats kan vara en annan människas inre Katla.

I kontexten av skola, och framför allt grundskola, som omfattas av skolplikt, så blev detta ett rejält tillskott av bränsle till min passion att åstadkomma en förändring på systemnivå, en förändring som heter duga! Jag kramade om Beppe efter hans framträdande, viskade i hans öra att han just lagt ytterligare 70 000 ton bränsle på min brasa, och fortsatte ”Din inre Katla var min Mats.”.

20140310-215249.jpg
För det var det som gav insikten. Jag har gått på samma skola som Beppe, och blev helt chockad när jag förstod sammanhanget. Och tänk så absurt det där är, att grundskoleelever – men även andra elever av alla slag – i princip hamnar i en klass, med lärare, som hen är så illa tvungen att hantera. Och vet du – det är faktiskt lika snurrigt på andra hållet. Att en lärare kan vara både Katla och Mats, åt olika barn.

Och jodå, jag vet att vi har fritt skolval och att även lärare kan byta arbetsplats. Men oddsen för att jag klickar (vilket INTE betyder att vi blir bästa vänner som inte ställer några krav på varandra) med alla i en klass bestående av sisådär 25-35 andra individer är ärligt talat ganska kassa. It’s a gamble hur man än gör i en sådan situation. Så länge ramarna är detsamma. Och det är den brasan som fick påfyllning under #afkHuddinge – den där livligt brinnande elden inuti mig, som handlar om att fråga vad vi ska med skolan till!

Som sagt – världen skapas inte av människor utan mellan människor, som Bob Hansson sa. Så vad händer när en individ uppfattar en annan som sin inre Katla? Vad gott kommer av det?

Världen skapas mellan människor

Lyssnade till Bob Hansson i P1s Tankar för dagen. Han pratade om Gösta. Hjärn-Beppe har berättat om Mats. Det är fascinerande vilken betydelse en annan människa kan ha i ditt liv. På gott och ont. Påminns om min enorma insikt (som jag ännu inte skrivit om till fullo – det kommer) då Beppe framträdde på #afkHuddinge i februari. Han läste då berättelsen om sin skolgång och om mötet med Mats. Ett sånt där signifikant livsavgörande tillfälle, då Beppe dräpte sin inre Katla. Blogginlägget är läst av över 12 000 personer. Ett tydligt tecken på vilken kraft det finns i just berättelser.

Bob snackar om att världen inte skapas av människor utan mellan människor. Så har jag aldrig uttryckt mig, men det slog an något i mig när jag hörde det. Jag skrev ned det i blogg-inspirations-högen.

20140310-050003.jpg

Är tvungen att skriva ned det ytterligare en gång. Säger det högt för mig själv. Världen skapas mellan människor.

Just det är ju Det! Det är där kopplingen mellan individ och grupp, kollektiv, samhälle görs. Världen skapas mellan människor, och tänk vilken värld vi kan skapa om varje människa är sin bästa version av sig själv, för att låna Bobs uttryck. Själv har jag tidigare skrivit om att varje människa måste utmanas, uppmanas och uppmuntras till att blomma ut i sin fulla potential.

Medan jag flyger mot det stora landet i Väster
så drömmer jag mig bort, drömmer om ett hållbart lärande samhälle. Kanske lite motsägelsefullt för den delen, flygning och hållbarhet är inte bästa kompisar direkt. Jag får kompensera med att verkligen göra och vara mitt bästa jag under resan helt enkelt.

Tror du på att världen skapas mellan människor?

Efter ett par dagar…

…så kommer känslan tillbaka. 20140218-233345.jpgDen där förunderliga ”Har jag verkligen vara med och kickat igång det som blivit till #skolvåren”-känslan. Och det har jag. Helt sanslöst.

#afkHuddinge gick av stapeln 14-15 februari samtidigt som #skolvåren fyllde ett år. Att ett år kan gå så snabbt. Att så mycket kan hända på ett år. Som jag lärt mig saker. Om mig. Om andra. Om vänskap och om vilja att lyssna för att förstå. Om att röra runt i grytan. Om att våga utmana. Om att våga hålla fast vid det som är #skolvårens grundpelare, frågan ”Varför skola?”, trots att många många röster gör sitt för att få ner det till ett Hur eller två.

Men alltså, de där Hur:en. De kommer ändå. Det finns så ofantligt många Hur där ute. Vissa helt fantastiska, eller som Askungen säger ”alldeles, alldeles underbara”. Andra kanske är fantastiska fast jag inte förstår dem. För det är inte för mig de funkar. Men de funkar för dig. Och då är det ju fantastiska. Och sen kanske det finns några Hur som inte är fantastiska alls, Hur som inte funkar för en endaste kotte. Men jag hoppas att de är rysligt få! Kanske finns de inte alls?

Det finns dock bra många fler Hur än Varför, åtminstone är det min upplevelse. Så jag väljer att hålla fast vid Varför. Jag gillar Varför. Jag går igång på Varför. Och jag kan se hur det kan få igång andras tankar också, ibland utan att människor jag samtalar med ens ser hur deras tankar lyfter när de klättrar runt på frågan ”Varför skola?”.

Men jag gillar Hur också. Och jag har mina egna Hur. Ett av dem är att samskapa #afkSkolvåren-evenemang. Ett annat är att bjuda in till att gästblogga på skolvåren.se. En tredje att samtala med människor. Och samtal kan ske på så många olika sätt och vis, där den enda förutsättningen är att ingående parter är öppna för att lyssna. Mina Hur är förankrade i Varför. Är dina?

Tankesnurr

Twitter fullkomligt självantände under sista timmarna av #skolvåren #afkHuddinge igår den 15 februari – och det har satt igång ett tankesnurr utan like i mitt inre. Det snurrar så mycket att jag inte kan samla tankarna just nu. Så därför kommer här en dikt kom till mig i rättan stund. Synkroniciteten, den är fin den. Så ett stort tack Sara Modig för att du just i detta nu fick mig in på detta spåret:

20140216-231612.jpgNu ska jag gå till sängs, och imorgon då räcker jag fram mitt väsens skål. Tom. Du?

Skolvision akt ett

Imorgon gäller det, då är det dags för det första av tre konvent som Skolvision håller under våren 2014 för eldsjälar inom skolans värld.

20140204-172936.jpg

Med anledning av detta har jag tagit mig upp till Stockholm idag. Passade på att sammanstråla med Fröken Ann och titta på lokalerna för #skolvåren #afkHuddinge som går av stapeln nästa vecka. Så då ska jag till Stockholm igen. Tur det finns tåg, och faktiskt funkade det väldigt smidigt idag. Skönt.

Har just sagt hej då till Ann och sitter på pendeln på väg till Tensta Träff där vi ska sammanstråla, alla skolvisionärer, för att lägga sista handen vid alla detaljer inför morgondagen. Ser fram emot att träffa alla, både skolvisionärer och deltagare! Förväntar mig en härlig upplevelse imorgon, med mycket lärande.

20140204-174539.jpg

Ses vi?