julkalender | HERO – the coach

Första året på jag vet inte när som jag inte har en julkalender på bloggen. Möjligen ända sedan 2012 faktiskt. Har kört julkalendrar på både egen blogg och #skolvåren:s blogg under flera år, men nu… nä. Ingen lust. Ingen ork? Inga idéer. Pallar inte, som flera av mina Gode Barn brukar säga. 🙂

Jag finner stort nöje i att följa andras kalendrar dock. Sara Modig skriver till exempel så vackert och poetiskt om känslostormar att jag blir rent rörd till tårar. Susanne Granat Ahlstrand instagrammar sin julkalender, dessa vidunderliga målningar som jag älskar från djupet av mitt hjärta. De har en skönhet och finurlighet som jag fullkomligt avgudar! Och så Mauri Liebendörfers fantastiska Vextmat som ger mig en välproducerad lucka varje dag, också den på Instagram, där jag lär mig matnyttigt såväl som roligt emellanåt.

Själv är jag grymt nöjd med att jag i söndags bäddade rent med tomtelakan, rotade fram och fiffade adventsljusstake, stjärnor i fönstren, en liten tomtenissa på toaletten, belysning i flädern på framsidan och lite allmänt smått och gott i pyntväg. Räcker långt i år, känner jag!

Imorgon är det 1 december och därmed är det endast en månad kvar av det som är året 2014. Fick en påminnelse på Twitter att det är en perfekt tidpunkt att reflektion kring livet mitt. Vad jag gör. Vad jag inte gör. Och varför? Men också kring vad jag uppskattar med mitt liv, med mig, vad jag skulle vilja göra/ha/vara mer/mindre av.

Det finns så mycket tankar att lägga på det här, samtidigt som det enda jag egentligen har är stunder av Nu. Hur mår jag nu? Vad gör jag nu? Varför gör jag det jag gör just nu? Hur känner jag mig? Och vad känner jag?

Just nu – arla morgonstund, kollat sociala media, mediterat, haft katten i knät, känt hans varma kropp långsamt andas in och ut. Förutom när han nös, mitt i alltihop.

Just nu – hör och ser samme katt dricka vatten ur vattenskålen på fönsterbrädan. Känner yllefilten värma min bål, mina ben, mina fötter. Hör knattret från tangentbordet jag har kopplat till min puttepadda. Katten dricker ännu mer.

Just nu – ett flygplan passerar långt uppe i himlen, jag hör ljudet från motorerna. Går det in för landning på Kastrup eller har det månne just lyft?

Just nu – märker att solen så sakteliga är på väg upp, för det ljusnar markant. För bara en stund sedan var det mycket mörkare här i vardagsrummet där jag sitter. Men det var Då. Finns bara kvar i mitt minne. Nu är Nu.

Just nu – lite funderingar kring julkalender här på bloggen. Förra året gjorde jag en kalender med uppmaningar. Så inte i år. Been there, done that, som jag brukar säga. Har massor av idéer, får se vad det blir. Återbruk i någon form, kanske.

Just nu – katten dricker igen. Han har nyss blivit diagnosticerad med begynnande njursvikt, går på specialkost, och dricker mindre än innan kostomläggningen. Får en godmorgonpuss av maken som klivit upp ur sängvärmen han med.

Just nu – börjar fundera på att göra min Sjua, klä på mig, mixa min morgonsmoothie, och göra mig iordning för förmiddagens kör-framträdande i Södra Sallerups kyrka. Men det är Sen. Finns bara i min fantasi. Nu är Nu.

Stunder av nu