Etikettarkiv: Facebook

A blessed encounter

Publicerad den av
Svara

Yesterday I had an amazing time with a handful of friends, that rock in all sorts of ways. The foremost reason is that they all are curious about themselves. Since that’s the stage of life I am at as well, it’s a perfect match!
And it get’s extra interesting since our selves are so different, we all are living and learning on the edges of the unknown, whatever that is, for each and every one of us. Expanding my horizons and daring to step one inch into the unknown, is magic, but doing it in parallel with other brave exploring unique individuals is so enriching, because their edges and unknowns are different places to mine. And I get to take a small part in their edgy landscapes as well. And let me tell you, that is just awesome!

20140608-210310-75790385.jpg

Wivan-Kristina blogged about meetings and encounters this morning, inspired by our day together, and posted it on Facebook. A friend of mine commented on it, posting and linking to this beautiful text:

A blessed encounter.

We spontaneously decided to get together.
Unwaveringly and with no preamble, we delved into the core questions of existence. In great honesty. With great zest.
We were completely ourselves, we showed our yearning but also our wisdom and uncertainty, trusting and backing each other. There was a deep sense of connection, affinity, solidarity. As if our words were dancing. There was joy but also sorrow. But we allowed ourselves to embrace both, and so only pure joy availed.

“Do you feel this perfume, where does it come from?” he asked.
We didn´t know exactly what was going on, but the three of us felt a soothing feeling of coherence. Of consistency. That nearness felt like music…our words were creating a kind of Symphony – as in the Greek word symfono. Namely, perfect agreement, perfect consonance.
Heartfelt Connectedness in Wholeness.

~ Julien Matei

Honesty and zest, joy and sorrow with quite a dab of anger as well actually. And oh so much embracing! It’s a perfect description of our encounter yesterday.

I am grateful to be a part of such a context. It makes it easier to walk my path, knowing there are people rooting for me along the journey. And if need be, they’ll do more than root for me. That knowledge is priceless.

Who’s rooting for you?

Birth rights

Publicerad den av
Svara

One of my Facebook-friends shared something beautiful on her wall the other day, and when I asked if I could quote her, the answer was an unequivocal yes:

You are loved, you are enough, you are safe. There is nothing required.

Happiness, joy, clarity, openness, peace… these are your birth right… they belong to you simply because you are… and they ARE you.

Sit down and ask any three year old.

-Shanti Zimmermann

20140304-134023.jpgWhat opens up within you, reading this about your birth rights?

Shitty mood

Publicerad den av
2

Oh man, have I ever been in a shitty mood all weekend. Everyone and everything seems to be rubbing me the wrong way, especially myself. And that just ain’t a nice feeling. I don’t enjoy this at all. Feels like I am unravelling, but not in the way I meant in yesterday’s blogpost (which was pre-written and timed to be published yesterday).

However, I try not to beat myself upon the head. 20140202-170848.jpgIt’s a feeling. It’s caused by my own thinking. It’s the way I perceive the world right now, but it for sure isn’t the way the world will be, for ever and ever. This too will pass, and I will feel whole and in balance and harmony again. Thank god!

Yesterday afternoon I found this picture and quote on The Buddhist Boot Camp on Facebook and I felt it spoke directly to me, in the state I am in at the moment. So, I’ve been trying to keep quiet ever since. 🙂 Recognize the feeling?

Vad avgör mitt värde?

Publicerad den av
1

Jag möter många duktiga flickor och pojkar som närmast kör slut på sig själva av att försöka leva upp till krav de själva ställer på sig. Krav de ställer på sig själva för att de tror det måste vara så. Krav de ställer på sig själva för att de tror att egenvärdet hänger på att de GÖR saker, och inte på att de ÄR den de är.

Jag är inte den enda som funderar över det här med vad som avgör en människas värde. Ann Heberlein skrev i DN som en reaktion på Borzoo Tavakolis öppna brev till Kent Ekeroth, att människan har ett värde i sig själv, i egenskap av människa. Punkt. Jag behöver inte bevisa mitt värde genom att prestera, utan jag har ett värde, eftersom att jag är jag.

20131130-144551.jpgLa upp den här bilden på Facebook och fick ett mycket tänkvärt svar från Oscar Semb:

När man förstår det är det inte förknippat med någon större risk att prova nya saker.

Jag har faktiskt aldrig gjort den kopplingen själv, men det är ju helt klockrent. Det är ju när jag räds åt att min prestation ska bedömas som jag kanske avstår från att testa, eller åtminstone undviker att spänna bågen så mycket jag egentligen skulle kunna. Rädslan att misslyckas, att bli utskrattad för att något jag gör går åt pipsvängen, den hänger ju väldigt tätt ihop med det faktum att vi värderar varandra efter prestation.

Vad skulle hända om du försöker uppskatta din omgivning för det som är, snarast än det som görs?

Det här med duktig?

Publicerad den av
Svara

På söndag håller jag workshop på Mindfloor i Malmö för kvinnor som identifierar sig i begreppet duktig flicka, på ett eller annat vis. Begreppet duktig flicka kan man förhålla sig till på olika vis och så ock till själva ordet duktig.

På Facebook var det någon idag som skrev att det inte är något fel på att vara duktig, och det håller jag absolut med om. Inget fel i det alls. 20131120-205319.jpgMen hela poängen med mönster, som t ex det som kallas duktig flicka, är att de blir som uppkörda spår i vår hjärna, som vi halkar in på, oavsett om vi vill eller ej, och oavsett om det faktiskt gagnar oss eller ej. Och det är det mitt engagemang handlar om.

Jag vill bland annat dela min berättelse, som före detta duktig flicka ,som numera inte agerar utifrån ett mönster (något som ofta påkallas av stimuli utifrån), utan snarast så kan jag, inifrån, välja vad jag vill göra, hur jag vill göra det och i vilken omfattning. För det är det som är den avgörande skillnaden, i mina ögon. Jag gör medvetna val och kan fatta beslut som gagnar mig och min omgivning, på riktigt.

Det kommer näppeligen vara jag som står och pratar en hel förmiddag – utan jag ser verkligen fram emot att samskapa denna förmiddag tillsammans med alla underbara kvinnor som anmält sig. Ni väcker min nyfikenhet och jag undrar vad vi kommer lära av varandra på söndag?

Det finns fortfarande några platser kvar om du blir nyfiken att utforska din relation till duktig-flicka-skapet tillsammans med mig och övriga samskapare. 

Ses vi?

Korten på bordet

Publicerad den av
8

Vad vill du åstadkomma? En förändrad skola? Två? En kommun som gör något annorlunda? En ny läroplan? Eller bara att den nya implementeras bättre över allt? Färre nationella prov, läxfria skolor, annan betygsskala? Eller kanske tvärt om, fler nationella prov, bättre läxstruktur och betyg i fler årskurser? Mer i lön till lärare? Storsatsning på att renovera skollokaler?

Har många tankar kring ovanstående. Gillar somt och inte annat. Men, allt detta är för litet för mig. Det är mål som absolut kan skapa förbättring, visst, men inte på systemnivå. Jag tror inte en fantastisk skola (Nossebro är ett gott exempel, bland många) förändrar något i grunden för hela skolsystemet. Och det är vad jag vill. Förändra i grunden. Inte bara tänka utanför boxen, utan kasta bort den, och börja på nytt.

För jag vill bidra till att skapa ett hållbart lärande samhälle. Globalt. Varken mer eller mindre. Vad tror jag krävs för att nå dit? Tja, jag vet att jag inte åstadkommer detta ensam. Jag vet att jag inte besitter alla svar, om ens några.

Jag vet att min personliga övertygelse är att skola är ett verktyg för att nå dit. Därav #skolvåren. Kanske skulle jag twittrat om en #samhällsvår istället, men nu gjorde jag inte det.

Jag vet att detta är en process som pågått i många år i mig, och jag är därför mäkta glad över att ett fenomen som #skolvåren fötts. Jag har bidragit. Kanske tom agerat katalysator för det.

Tror jag att det räcker nu? Att vi nått tillräckligt många röster för att vi har 2000 följare på Twitter, 600 på Facebook och 54 000 träffar på skolvåren.se. Nä. Icke att vi ens tillnärmelsevis är i närheten av det som krävs för att nå ett hållbart lärande samhälle.

Jag vet att det för 100 år sedan krävdes att ca 10% av en befolkning börjat tänka tanken kring och agera för en förändring för att snöbollen skulle sättas i rullning, vilket möjliggjorde ett språng i utveckling. Jag vet även att det idag krävs mindre mängd, eftersom varje individ är hopkopplad med så många fler, på ett sätt som aldrig skett tidigare. Idag krävs det därför endast 1% för att snöbollen ska börja rulla.

Frågan ”Varför skola?” har inte nått 1% av befolkningen i Sverige än och därför tänker jag envisas med att ställa frågan ‘Varför skola?’ på alla sätt och alla ställen jag kan för att kunna åstadkomma VERKLIG förändring. Inte bara skapa något som kan bli ett gott exempel. Utan skapa något nytt, något som kan leda till ett hållbart lärande samhälle, där individens fulla potential uppmuntras, uppmanas och utmanas att blomma ut!

Min passion ligger inte i agerandet på det konkreta planet. Inte nu. Det är inte där jag är längre. Men här kommer vi till det riktigt viktiga: jag välkomnar helhjärtat alla som tänker och därefter agerar, som tar konkreta steg på vägen till något bättre i nuet! Inte minst för att mina egna barn befinner sig mitt inne i skolsvängen. Så om du är i en sådan position, snälla, gör allt du kan för att göra det bästa av det vi har idag, för alla de barn som befinner sig mitt i smeten just nu. Jag kommer att stå brevid och hurra och heja fram dig.

Själv ser jag inte konflikten mellan att göra det bästa av det som finns, samt att försöka skapa på nytt. Däremot har jag personlig erfarenhet av att det kan bli konflikt (om inget annat så bristande fokus och/eller tidsbrist) om en individ ska/vill göra båda sakerna samtidigt. Det kan leda till beslut som mitt eget, att inte ställa upp för omval till föräldraföreningen jag varit ordförande i de senaste fyra åren. Det är helt enkelt inte där jag ska vara längre.

Jag brinner för att skapa en bättre värld, och jag tror på att få fler att få upp ögonen för att vi kan berätta en annorlunda berättelse om samhället än det rådande (Tack Hadar för att du gav mig det citatet den dagen då jag behövde det som mest!).20130906-134014.jpg

Jag vill bidra till att fler får upp ögonen för möjligheten till en annan berättelse än den rådande. Det är vad jag vill göra. Och det är vad jag gör. Om du samtidigt gör detsamma, eller något mer konkret i nuet så kan det bli en synergieffekt av det hela. För jag tror de flesta skriver under på önskan om ett hållbart lärande samhälle.

Där la jag mina kort på bordet. Jag agerar. På mitt sätt.

Vad gör du?

Pirr i magen!

Publicerad den av
4

På fredag ska jag hålla föredrag på en av Malmös Rotaryklubbar, och det ska bli så ofantligt roligt. Jag ska berätta om #skolvåren, och hoppas att jag lyckas förmedla med all min passion hur ofantligt viktigt jag tycker det är att vi verkligen tänker över frågan ”Varför skola?” lite till mans.

Igår fick jag lite extra pepp av Inga-Lill Lellky, som är programansvarig och har bjudit in mig. Det är en lunchgrupp så vi inleder med lunch och avslutar med #skolvåren. Inga-Lill, som grundat Cancerkompisar, låter hälsa att du är välkommen som gäst, då kontaktar du henne enklast genom att skicka ett meddelande snarast till henne på Facebook!

20130813-130559.jpgJust nu sitter jag och filar på mitt föredrag, som väl snarast är att betrakta som en teaser. Max 20 minuter har jag på mig och då ska det finnas lite utrymme för frågor också. Lite pirr i magen känner jag allt, eftersom jag så gärna vill förmedla lite tankespjärn!

Jag är oerhört glad för att jag fått möjligheten att berätta om #skolvåren och önskar mer än något annat att jag kan få göra det på fler ställen. Just nu är det nämligen en av mina främsta drivkrafter – att sprida #skolvåren och frågan ”Varför skola?” till så många som möjligt, eftersom jag tycker det är världens viktigaste fråga just nu!

Har du några idéer om hur vi kan sprida #skolvåren och frågan ”Varför skola?” till fler?

God morgon!

Publicerad den av
2

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Helena Roth by Alma Roth

Vad gör du av ditt liv?

Framtidshopp!

Publicerad den av
5

När ungdomar tappat tron på sig själva och sin framtid – då är det nått som är snett.

När jag lyssnar till radion (månne Ring P1?) och hör någon säga att förklaringen till att det nu sätts fyr på bilar och att lokaler vandaliseras, är för att det saknas andra sätt att göra sin röst hörd – då är det nått som är snett.

När närpolisen i Stockholmsförorter på Facebook skriver ett inlägg där de förklarar sin rätt att bruka våld, och gör det med en ton som jag, och många med mig, uppfattar som väldigt stridslystet – då är det nått som är snett.

När nånannanismen frodas, alla vet vad som måste göras, men det är nån annan som bör göra det – då är det nått som är snett.

Men vems ansvar är det?
Vem bär ansvaret för att samhället ser ut som det gör?
Vem är ansvarig för att vi hamnat så snett?

De som tänder eld och förstör, de har ett ansvar. De har ett val. Och det val de tagit är främmande för mig. Våld är inte lösningen. Men de är inte ensamt skyldiga till att situationen ser ut som den gör.

20130522-105751.jpg

Det är inte heller Husby-polisens fel att det brinner i Husby.
Det är inte politikernas fel, eller rektorns, arbetsförmedlarens, förälderns, socialtjänstchefens, företagargruppens, sophämtarens eller snabbköpskassörskans fel heller.

Eller rättare sagt. Det är det. Men inte enskilt. Det är detta och allt annat. Det är vi alla. Det är jag, du, vi, som bär ansvaret. Var och en av oss. Tillsammans.

När ungdomar tappat tron på livet så kan inte någon enskild pekas ut. Det är ett systemfel. Och vi är alla del i det systemet, på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Vi röstar, betalar skatt, driver företag, är anställda, startar ideella initiativ, är tränare i barnens handbollslag, sjunger i kör, hjälper gamla Greta över gatan, besiktigar bilen, är aktiva konsumenter, hejar fram hockeylandslaget i VM och nyttjar vårdcentralen vid behov. Ingen av oss står utanför det system som heter Sverige.

20130522-105935.jpg

Jag varken vill eller kan skygga från det ansvaret. Jag drömmer om en annan värld, en värld som fungerar bättre än den värld vi skapar varje dag. Men jag gör mer än bara drömmer. Jag agerar också, varje dag, för att ge min framtidsvision större möjligheter att slå in.

20130522-110317.jpg

Det finns fler som agerar tillsammans för att göra världen lite bättre, ett steg i taget. Tack eleverna i årskurs åtta på Fittjaskolan – ni är underbara förebilder!

Vad kan du göra idag för att skapa framtidshopp?

Låt mig testa mina tankar

Publicerad den av
10

På Twitter & Facebook, i bloggtexter och samtal, i stilla reflektion. Allt är exempel på arenor jag använder för att testa mina tankar. Jag är inte färdigtänkt. Långt ifrån. Och jag hoppas innerligt jag aldrig någonsin blir färdigtänkt – för då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.

Jag tänker & skriver eller talar. Ges eller skaffar tankespjärn som gör att jag omvärderar mina tankar, eller befäster dem.

20130519-104233.jpgJag tror världen vore en bättre plats om fler vågade testa sina tankar. Tror många avstår av rädsla för att någon ska sätta epitet på dem som ‘du är dum’, ‘vad korkad du är’, ‘ du tycker ju helt fel’, ‘så där kan du ju inte tänka’, eller på andra sätt utöva härskartekniker.

Jag har svårt att se hur vi gagnas som mänsklighet av ovanstående beteende. Dock vet jag att det är svårt ibland att undvika att agera så här, jag brottas själv med att nyttja främjartekniker istället. Inte lätt. Men nödvändigt.

Låt mig testa mina tankar – och visa omtanke med mig när jag klivet in i språng. Där tar mina tankar ett skutt och allt jag tidigare tänkt kan ställas i helt ny dager. I en omgivning som är hård och dömande kan det vara enklare att bergfast hålla kvar vid en tankegång än erkänna att jag kommit vidare i tanken nu, just på grund av omgivningens reaktioner.

Låt mig testa mina tankar – ge mig tankespjärn. Men tänk på att jag inte är färdigtänkt. Jag lär mig fortfarande, och jag vill väldigt gärna ha ditt stöd som ger mig än mer växtkraft.

Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing,

there´s a field – I´ll meet you there. – Rumi

Låt mig testa mina tankar – så ska jag låta dig göra detsamma.
Låter du mig testa mina tankar på dig?