Avundsglädje

Björn & Navid ska podda om avundssjuka och ställde, som de brukar, frågan i sina respektive Facebook-flöden vad vi andra tänker på när vi tänker på avundssjuka. Jag undvek ämnet genom att skriva en rad om begreppet avundsglad, som jag fått mig till buds av Wivan-Kristina, och som är ett begrepp jag funderar mycket mer på än avundssjuka.

Sen trillade jag över ett avsnitt av Hidden Brain om avundssjuka, närmare bestämt Feeding the Green-Eyed Monster: What Happens When Envy Turns Ugly som djupdyker ner i känslan av avundssjuka, hur den kan användas som en positiv kraft (benign envy lyfter podden, det vill säga avundsglädje!) men också hur den kan bli en starkt förstörande kraft (hostile eller till och med malicious envy).

Spännande. Har inte funderat så mycket på avundssjuka eller skadeglädje, däremot har jag tänkt mycket på vår drivkraft att jämföra oss med andra, något som avsnittet också lyfter. Särdeles intressant tycker jag det är ju hur jämförelser med de vi känner, eller de som i någon form vi känner är våra jämlikar, oftare leder till avundssjuka och rent utsagt skadeglädje. I den tankesfären vill inte jag befinna mig; kanske är det därför jag anammat avundsglädje så starkt, och medvetet väljer det allt oftare?

 

Adventslyft nr 4 – Mod

modDagens lyft sker utifrån en reflektion kring ordet MOD. Mina vänner Wivan-Kristina och Anders har kastat loss från det liv många av oss lever. För ett år sedan väcktes en tanke i dem att de verkligen borde förändra sitt liv, och dra från kalla Sverige. Ett år senare, efter att ha sålt huset, skänkt, slängt och sorterat ut alla möbler och prylar, drog de ner till Frankrike för att husvakta ett par veckor. Och det är inte slut där så klart, det har ju precis börjat. Kairo väntar härnäst, till våren finns ett par andra uppdrag klara, men, det riktigt modiga är hur båda två verkligen angriper livet med en sådan öppenhet och villighet att känna vad helst stunden bjuder på. Att leva fullt ut i nuet.

Ja, Wivan och Anders, mig ger ni en daglig påminnelse av vad mod är, nämligen att känna det jag känner, i stunden, och att vara ok med det. Ni är förebilder som jag är så tacksam över att känna!

Men även du som inte har ynnesten att känna dem personligen kan följa deras resa på bloggen Live fully now.

Mod – jag tänker på Wivan-Kristina och Anders som kastat loss för att utforska drömmar.
Mod – vem eller vad tänker du på?

A blessed encounter

Yesterday I had an amazing time with a handful of friends, that rock in all sorts of ways. The foremost reason is that they all are curious about themselves. Since that’s the stage of life I am at as well, it’s a perfect match!
And it get’s extra interesting since our selves are so different, we all are living and learning on the edges of the unknown, whatever that is, for each and every one of us. Expanding my horizons and daring to step one inch into the unknown, is magic, but doing it in parallel with other brave exploring unique individuals is so enriching, because their edges and unknowns are different places to mine. And I get to take a small part in their edgy landscapes as well. And let me tell you, that is just awesome!

20140608-210310-75790385.jpg

Wivan-Kristina blogged about meetings and encounters this morning, inspired by our day together, and posted it on Facebook. A friend of mine commented on it, posting and linking to this beautiful text:

A blessed encounter.

We spontaneously decided to get together.
Unwaveringly and with no preamble, we delved into the core questions of existence. In great honesty. With great zest.
We were completely ourselves, we showed our yearning but also our wisdom and uncertainty, trusting and backing each other. There was a deep sense of connection, affinity, solidarity. As if our words were dancing. There was joy but also sorrow. But we allowed ourselves to embrace both, and so only pure joy availed.

“Do you feel this perfume, where does it come from?” he asked.
We didn´t know exactly what was going on, but the three of us felt a soothing feeling of coherence. Of consistency. That nearness felt like music…our words were creating a kind of Symphony – as in the Greek word symfono. Namely, perfect agreement, perfect consonance.
Heartfelt Connectedness in Wholeness.

~ Julien Matei

Honesty and zest, joy and sorrow with quite a dab of anger as well actually. And oh so much embracing! It’s a perfect description of our encounter yesterday.

I am grateful to be a part of such a context. It makes it easier to walk my path, knowing there are people rooting for me along the journey. And if need be, they’ll do more than root for me. That knowledge is priceless.

Who’s rooting for you?