Att reflektera.
Det är det mest värdefulla jag kan göra, att ge mig själv en stund att fundera över, och landa i, mina varför. För mig är detta inte en vana jag fick med mig under min uppväxt. Det är inte heller något jag fick lära mig i skolan. Och inte har någon chef bistått mig till insikt om värdet av reflektion.
Nä, för egen del är detta en vana som kommit till mig under de senaste åren. Successivt började jag göra olika saker som gav reflektionstid:
- läsa böcker som gav tankespjärn
- skriva journal
- följa bloggar som liksom böckerna gav tankespjärn
- twittra och facebooka utifrån ett tydligt syfte att göra ett positivt avtryck
Och så utbildade jag mig till coach. Började coacha. Blev själv coachad, och utbildade mig ännu mer. Läste ännu mer. Då tog det fart på riktigt, mitt reflekterande. Jag lärde känna mig själv mer och mer.
Nu bloggar jag dagligen, och det är i sanning ett av mina främsta reflektionsverktyg. Jag vet sällan vad jag kommer att skriva om, och under resans gång när jag skriver, så tar jag mig tid att gå på upptäcksfärd bland upplevelser, tankar och känslor.
Pingback: Dramat drar | HERO – the coach
Pingback: Skolvision i Malmö – en fotokavalkad | HERO – the coach
Pingback: Rimliga krav | HERO – the coach
Pingback: Allt detta görande | HERO – the coach
Pingback: Om reflektion, del 3 | HERO – the coach
Pingback: Om reflektion, del 2 | HERO – the coach