Ett samtal om varsam samvaro

Lite roligt med sammanträffanden som detta… Skulle precis börja blogga om Varsam samvaro, en kvällsaktivitet som jag och min Supercoach-kollega Daniel Doverland bjuder in till i Stockholm måndagen den 24e september, när gamla minnen fladdrade förbi i Facebook-flödet, så där som det gör emellanåt. Det var en bild från två år sedan idag, då jag och en knapp handfull andra fantastiska kvinnor träffades på Häringe Slott för en helgs varsam samvaro just! Daniel tog sig en promenad en av dagarna och vi tog en fika innan han knatade vidare.

Och just varsam samvaro är vad kvällen ska ägnas åt (Mer detaljer hittar du i FB-eventet och på MBS Living-rooms FB-sida):
I en tid när det mesta går snabbt och mycket handlar om prestation och mindre om att vara, kan vi lätt känna oss otillräckliga. Mycket i världen och samhället handlar om att bidra genom görande snarare än att bidra med sig själv, med sitt varande. Vi tror till fullo på att vi är bättre för oss själva och andra när vi har en mer varsam miljö inombords. När den yttre världen och dess röster ter sig starka gagnas vi av att bli pekade tillbaka till vår egen inre signal, till vår visdom och självkärlek. Därifrån kan vi bidra mer i enlighet med våra inneboende kärnvärden. Vi vill med denna föreläsning bjuda in till en dialog och en varsam samvaro. Pris 100 kr (ink moms) – Swish i dörren. Boka din plats på email ddoverland @ gmail.com 

Varsam samvaro är något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, helt enkelt för att det är nyckeln som möjliggjort för mig att uppleva livet på ett helt annat – och bra mycket mer välgörande – sätt än innan jag hittade den. Så jag hoppas vi ses den 24 så fortsätter vi samtalet där!

Vad avgör mitt värde?

Jag möter många duktiga flickor och pojkar som närmast kör slut på sig själva av att försöka leva upp till krav de själva ställer på sig. Krav de ställer på sig själva för att de tror det måste vara så. Krav de ställer på sig själva för att de tror att egenvärdet hänger på att de GÖR saker, och inte på att de ÄR den de är.

Jag är inte den enda som funderar över det här med vad som avgör en människas värde. Ann Heberlein skrev i DN som en reaktion på Borzoo Tavakolis öppna brev till Kent Ekeroth, att människan har ett värde i sig själv, i egenskap av människa. Punkt. Jag behöver inte bevisa mitt värde genom att prestera, utan jag har ett värde, eftersom att jag är jag.

20131130-144551.jpgLa upp den här bilden på Facebook och fick ett mycket tänkvärt svar från Oscar Semb:

När man förstår det är det inte förknippat med någon större risk att prova nya saker.

Jag har faktiskt aldrig gjort den kopplingen själv, men det är ju helt klockrent. Det är ju när jag räds åt att min prestation ska bedömas som jag kanske avstår från att testa, eller åtminstone undviker att spänna bågen så mycket jag egentligen skulle kunna. Rädslan att misslyckas, att bli utskrattad för att något jag gör går åt pipsvängen, den hänger ju väldigt tätt ihop med det faktum att vi värderar varandra efter prestation.

Vad skulle hända om du försöker uppskatta din omgivning för det som är, snarast än det som görs?