Låter som något vi kunde ägnat oss åt under Earth Hour, men faktiskt var det en kväll för ett tag sedan. Min senaste digitala sabbat närmare bestämt. Jag la bort skärmar och elektronik av alla de sorter och slag, lagade mat, åt med barnen och frågade om någon var sugen på lite kortspel. Mr B nekade vänligt, men A sa Absolut.

Raskt dukades tallrikar och kastruller undan och jag plockade fram kortleken och började blanda. A frågade om jag kunde spela 500, vilket jag inte kunde, så hon lärde mig. Och sen spelade vi. Och snackade. Snackade lite mer, skrattade som tusan (mest åt mina olika bloopers, inte helt enkelt alltid med nya spel och regelverk), spelade runda på runda och hade en helt fantastisk kväll tillsammans.När vi båda kände oss ”mätta” på kortspel och vårt underbara samkväm, diskuterandes allt mellan himmel och jord, sa jag Vet du vad som gjorde denna kvällen möjlig? Min digitala sabbat. Annars hade vi troligen suttit här nere båda två, en i soffan, en i fåtöljen, med vars en (eller två, eller emellanåt tre) skärm(ar) framför oss. Och det är mysigt det också, men detta, detta var något helt annat. Stort tack för att du sa ja till att spela kort med mig!