Twänner!

Idag har jag träffat många twänner som jag aldrig träffat på andra sätt än via Twitter tidigare. Det är fascinerande hur mycket jag lärt mig via sociala media och än mer fantastiskt att få skaka tass med eller krama dessa individer!

Och det är inte något som enkom hänt via Twitter heller. Har även fikat idag med en god vän som gav mig ett
ovärderligt stöd i en orolig tid för 13,5 år sedan. Henne träffade jag via ett föräldraforum.

I sociala media är det väldigt korta vägar mellan människor – och att ha tagit steget där kan göra det enklare att göra det när vi träffas fysiskt.

Många av dessa människor blir riktigt riktigt nära vänner, som jag delar många tankar med. Som ger mig tankespjärn i en vänskaplig och kärleksfull miljö. Som finns där för mig när jag behöver det, och det är något jag är oerhört glad över att jag fått en chans att uppleva!

20130702-192250.jpg

Och vet du – jag skulle inte vara här i Almedalen idag om det inte vore för just twänner! Det som Lärarnas Tidning skriver om idag hade aldrig blivit av utan twänner och sociala media. #skolvåren föddes på Twitter och den dådkraft som den händelsen gett upphov till gör mig närmast stum. Stum av lycka och hopp!

Dådkraft – det förändrar världen! Vad gör du av din dådkraft?

Mycket snack nu?

Ja, det är kanske så. Att det känns som att det bara snackas och inte görs något.

Men, för det första så tror jag att snack kan vara viktigt för att ge tankespjärn och möjliggöra insikter, inspirera och peppa att testa nya grepp, knyta kontakter och få handfasta goda exempel att utgå från.

För det andra så har #skolvåren just avslutat #afkVarberg. Detta evenemang som föddes den 15 februari på twitter och gick av stapeln 18-19 juni i Varberg, med runt 130 deltagande personer från hela Sverige (och faktiskt ända från Riyadh!). Anders Härdevik sa ungefär så här till mig ”Ni ska vara stolta för det är något stort ni roddat samman. Hur många sådana här saker snackas det om i fikarum runt om i landet, som aldrig lyfter från soffhörnan?”. Så det blev handling av det som började som snack.

För det tredje är det över 150 anmälda till #afkMalmö 18-18 oktober, och det på mindre än 48 timmar efter att anmälan öppnades. Och för att rodda hem detta kommer det krävas ännu mer handling!

Tulpanfart

Men nu till det viktigaste:
Jag hoppas och tror att alla inser att förändring börjar i mig, i dig, i hen. Dvs – ska det bli en reell förändring så måste det göras saker också. Det räcker inte att ”bara snacka” utan det måste omsättas i aktiv handling. Och jag vet att det görs ofantligt mycket. Jag vet att det gjorde ofantligt mycket redan innan #skolvåren föddes. Men förhoppningsvis har #skolvårens ihärdiga nötande av frågan ”Varför skola?” gjort att viss del av handlingarna skett utifrån ett något högre perspektiv, det berömda helikopterperspektivet. Det där som möjliggörs av att jag som individ inser att det jag gör i min vardag kan spela roll för samhällsbyggandet. Oavsett vilken position jag jobbar på, oavsett om jag är vaktmästare, undersköterska, rektor eller EU-minister.

Inser du hur viktig du är för samhällsbyggandet?

Olika tidsperspektiv?

Hamnade i en mycket spännande och tankeväckande dialog på Twitter, i frågan betyg och urvalsprocesser. Desto djupare vi dök ner i frågan, desto svårare blev det att svara specifikt, framför allt eftersom jag inte tänkt klart (något jag hoppas att jag aldrig gör!). Men där någonstans landade världens insikt i mig!

För jag undrar om vi inte ibland (ofta?) talar förbi varandra, helt enkelt på grund av att vi har olika tidsperspektiv i åtanke när vi svarar?

Just när jag skriver detta minns jag en Twitter-dialog från tidigare i veckan också, som landade i ett svar om att…

… det måste vara som det är, för att omvärlden är sådan.

Hur svarar du på den frågan? Själv svarade jag att det inte räcker för mig. Jag vill mer än att acceptera rådande omständigheter. Jag vill spränga genom den mur som byggts av rådande omständigheter och komma ut på andra sidan där det är fritt fram att skapa nya omständigheter. Från grunden. Jag tror det är möjligt. Inte lätt och enkelt, men möjligt. Och framför allt så förlita jag mig inte enkom på min tro att detta är möjligt, jag testar helt enkelt.

20130606-073227.jpgSå jag återkommer till ovanstående fråga. Kan det vara så att en anledning till att vi ibland talar förbi varandra är att du talar om imorgon, jag talar om tio år framåt, men ingen av oss har de facto uttalat vilket tidsperspektiv vi utgår från?

När jag drömmer mig bort i den framtidsvision jag har om samhället – då är jag långt förbi den där muren. Jag är bortom befintliga system. Rådande omständigheter ser annorlunda ut. Jag kan inte i detalj beskriva hur denna framtida världs system är uppbyggda, men jag kan sätta känslor på min upplevelse av denna framtida värld.

Nästa gång jag upplever att jag talar förbi någon ska jag förtydliga mitt tidsperspektiv. Kanske det kan underlätta förståelse oss emellan. Det är värt ett försök åtminstone.

På vilken sida av muren befinner du dig i dina tankar och drömmar?

Tänka sönder hur

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

20130529-111105.jpgUpp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

God morgon!

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Helena Roth by Alma Roth

Vad gör du av ditt liv?

Upp igen!

Bygger tankekedjor på Twitter tillsammans med Robert Klåvus & Åsa K Larsson, och det är underbart. Ger ofta tankespjärn, framför allt för att jag tar till mig något och funderar inuti mig själv hur jag ställer mig till saken i fråga. Detta är guldkorn nummer två, från en dag som var fylld av guldkorn!

20130529-111135.jpgGillar Upp igen som grundinställning, för var skulle jag vara utan den driften att försöka, en gång till? Var skulle du vara? För att inte tala om var världen skulle vara? Om vi saknade Upp igen-inställningen skulle ingen lärt sig gå.

Har du tittat på en liten som testar, testar, och testar lite till. Som reser sig, trillar, reser sig igen, trillar, reser sig igen… osv tills stunden kommer då liten reser sig. Och magi uppstår! Liten står! I flera sekunder, kanske ända upp till en minut! När förmågan att stå är bemästrad, är det dags för nästa utmaning, att kunna förflytta sig tvåbent. And the story goes on…

Jag tror Upp igen är en överlevnadsinstinkt, och vi besitter den alla, annars vore vi inte här. Men ibland snubbar jag och orkar inte resa mig igen. Andra gånger kanske jag redan ligger ner och förmår inte kliva upp. Och vill det sig riktigt illa så glömmer jag bort att Upp igen faktiskt är grundvalen som vi alla stå på. I sådana stunder är det bra att finnas i ett sammanhang där andra bryr sig om och vill hjälpa till.

Hur hanterar du det om en närstående ligger ner och har tappat bort Upp igen-drivkraften?

#skolvåren aka #school spring

I have attended several trainings for Transformational Presence Leaders and Coaches by Alan Seale, and was very thrilled when I was given the opportunity to share #skolvåren, that is #school spring, in his newsletter The Transformer.

Transformer”School Spring” – Transforming Education To Create A World That Works

by Helena Roth

(Helena Roth from Sweden is a graduate of the Transformational Presence Leadership and Coach Training program. She first shared ”School Spring” with our community at the first Transformational Presence Global Summit in The Netherlands in March 2013.)

Three and a half years ago, I became the chairwoman of the parent association of my children’s two schools here in Sweden. Thus began my journey into the world of schools. I have read, watched, listened, talked, and then read some more, until, more recently, my interest has become a raging passion for school development. Or, better said, a passion for creating a world that works, with schools as the foremost pathway to get there.

Having set aside some money in my company, I decided to dedicate 2013 as my year for school development, even though I didn’t know if, and if so, how, this project would put bread on my table. I also took advantage of the ”early bird” price for the Transformational Presence Global Summit that was held in The Netherlands in March, knowing that the energy kick I would receive from the Summit would serve me for the rest of 2013. Little did I know when I first reserved my place at the Summit that it would not turn out to be a kick to get anything started, but instead would be ”superfuel” to kick into overdrive what had already begun.

On February 15th at 10 pm while on Twitter, I made a connection with a teacher in Varberg, Sweden. We began planning a meeting in Varberg for June 18th and 19th to discuss schools and society, and we opened the meeting to anyone else who wanted to join us. This was the start of #skolvåren, or #schoolspring in English, paraphrasing the ”Arabic Spring” and tapping into the power of life that spring brings.

With #schoolspring, we began by asking ”Why?” in order to find the direction for ”How?” The Swedish school debate is in a sorry state, with lots of name-calling and blame games, and is almost solely concerned with ”How.” There are no visions, no talk about the world we want to live in today and tomorrow. Therefore, it seems that we as a society no longer really know what schools are for – what their purpose is. So in #skolvåren, we ask ”Why?” over and over again as a first step in gaining clarity about what education in today’s world needs to be about.

Now, three months later, the event in Varberg is fully booked at 130 registered participants with more than twenty people on a waiting list. Among the participants will be politicians and major business CEOs, as well as many interested citizens who are eager to explore together ”Why school?” The school debate in Sweden has started to come alive, and #schoolspring is clearly fueling the conversation.

My personal goal is to change the school systems on a global scale by 2020, and I know there are many people around the world with similar interests and goals. Sweden is certainly not the only country where education systems are in trouble. This is a global issue. For me, the larger goal is to create a world that works. I believe that vibrant, empowering, creative, and effective schools can be one of the most impactful ways to do that. School systems of today are one of the primary filters that most children pass through. So why not ensure that we have set up the best systems we can possibly have, enabling and empowering children to be all that they can be? That’s the world I want to live in – a world where each and every person is encouraged, coached, challenged, and expected to be all they can be.

There are many signs that this wants to happen, including well over 28,000 visits to the #schoolspring blog and more than 1,400 followers on Twitter (@skolvaren). In addition, we have attracted the attention of Richard Gerver, author of the best-selling book, Creating Tomorrow’s Schools Today. His interest in our cause is also making a difference.

I invite anyone who is interested in transforming education to be in touch with me to talk about how we can work together to take this movement to the world.

—————————————————————————————————————————–

Thank you Alan for providing this wonderful opportunity to share #skolvåren across the globe – because for me, the goal is a global transformation of school systems, in order to create a world that works. Because I believe we have not reached the pinnacle of human achievements yet – I believe we can do better.

Are you with me on that?

Testa eller tro?

Åsa K Larsson och Robert Klåvus är två twänner (dvs, Twitter-vänner) som förgyller mitt flöde.

En dag som denna var det inte bara ett utan tre guldkorn som trillade in. Underbart sätt att börja dagen. Och just denna dag har jag tur, för jag har möjlighet att agera på det – har gett mig själv en läs- & skrivdag! Här kommer ett av guldkornen:

20130529-111220.jpgKloka Åsa som gör en tankevända där. För precis så är det ju. När vi överskattar farhågorna – och handen på hjärtat, är vi inte grymt bra på det, generellt sett? – så skymmer vi tron på oss själva. Vi ser inte våra förmågor, vi tappar sikte på vår egen potential.

Många av oss är alla väldigt bra på att tro. Kanske vi till och med tror lite för mycket. Jag vet att jag själv är, eller varit, sådan. Jag håller faktiskt på att sluta tro att jag måste tro på något eller någon, inklusive mig själv. Jag kör på Steve Chandlers Testing vs Trusting istället.

TESTING vs. TRUSTING
TESTING vs. TRUSTING is a distinction which can truly strengthen your day! The active path of testing and testing and testing throughout your day can become your path to mastery of any activity you wish to master.

Det vill säga, jag släpper det där med att tro att jag kan, eller för den delen inte kan, och bara testar. Ser vad det blir. Jag gör. Resultatet ger mig visshet om det gick eller ej. Jag behöver inte tro alls.

Men det kan vara svårt att sluta tro. Sluta tro att det går. Sluta tro att det inte går. Det där mönstret är ganska starkt. Och det är ju ingen som säger att du måste sluta tro heller. För egen del ser jag hellre tro som gagnar än sådan som stjälper. Sådan tro som inte begränsar utan snarast utmanar och utvecklar.

Vad skulle hända om du bara testade?

Vad är syftet med…?

26 november 2012 publicerade jag ett inlägg om syfte. Jag tar min utgångspunkt i det inlägget så ser jag vad det blir för nytillkomna tankar.

Jag har länkat till originalinlägget ett antal gånger – framför allt på Twitter – sedan det publicerades, då syfte är ett ämne som återkommer, gång efter annan. Och det gläder mig. För syfte är viktigt. Syfte förtjänar reflektion och dialog, enskilt och i grupp. Jag funderar själv mycket kring det. Tror det skulle gagna fler att fundera kring frågan
Vad är syftet med … ?”. (Fyll i slutklämmen själv.)

Har du funderat på det där med syfte nån gång? Varför finns du här? Varför finns din tjänst/befattning? Varför finns ditt företag, organisation, intresseförening?

Jag har tidigare skrivit om min livsuppgift, och frågan om syfte handlar till stor del om samma sak. Men kanske det blir enklare att titta på en tjänst, en position, ett företag, en organisation osv, om man pratar om syfte snarare än livsuppgift.

#skolvåren har tillkommit för att lyfta upp just detta – vad det egentliga syftet med skolan är? Varför finns skolan? För vem finns den? För elevernas skull? Eller för de vuxna som jobbar i det? Eller för föräldrarna, som därmed får barnomsorgen tryggad?

Jag är optimist i hjärta och själ och tror dessutom människor om gott. Jag vet att en överväldigande majoritet av befolkningen går till jobbet och tänker att de ska göra sitt bästa varje dag. Så är det. Vi vill gott, det tror jag verkligen.

Dock vet jag av egen erfarenhet att det är svårt att hålla syftet främst, att verkligen lyckas hålla det i fokus dag ut och dag in. Jag tror dock vi skulle ha en annorlunda (härligare!) värld om fler gjorde ett mer aktivt försök att hålla syftet längst fram på hornhinnan varje dag!

Ett steg i tagetSakta men säkert skulle vi då ta ett litet steg mot en bättre värld, och troligen också mot större personligt välmående, varje dag.

Vad är syftet med… ? (Fyll i slutklämmen själv.)

Vi behöver varandra!

Hoppade in i en Twitter-konversation igår som började i en fundering kring nattvandring men landade i åldersgrupperingar och värdet av mångfald.20130526-161527.jpg20130526-132245.jpg20130526-132302.jpg20130526-132317.jpgJag tror på mångfald. På alla sätt. Mångfald vad gäller kön, ålder, profession, sexuell läggning, intressen, religiös tillhörighet – eller inte för den delen -, förmågor, erfarenheter och fäblesser.

20130526-161954.jpgEtt av mina favoritordstäv. För jag tror på det. Jag tror på att vi gör varandra bra, som Pia Sundhage säger. Jag tror på att det finns ett enormt lärande i att umgås med och vara runt andra som är olika mig själv, på många sätt. Jag tror det finns en enorm vinst i mångfald, i form av förståelse, tolerans och insikter – om jag vågar se den andre människan! Är jag rädd och sluten så kan jag befinna mig i en omgivning full av mångfald och inte lära mig något alls. Är jag öppen och nyfiken däremot, då kan allt hända.

Var vill du helst befinna dig? I en hetero- eller homogen miljö?