Kan det verkligen handla om mig?

Det händer att jag hör eller läser något som en annan själ säger eller skriver om mig.
En återkoppling. En reflektion. En betraktelse.

Ibland är det min make som ger mig små guldkorn, där han ser något – och det är han bra på – och berättar det för mig. Ofta blir jag paff. Har inte sett det själv. Inte tänkt det. Tar emot det, som ett guldkorn just, fint, glimmande, inte särdeles användbart egentligen, men likförbaskat himla trevligt att betrakta nu och då.

Ibland är det i något av alla de sammanhang jag befinner mig i som guldkornen dyker upp. Vissa av sammanhangen som för mig är så viktiga består av en handfull personer, andra består av många fler individer.

Efter Supercoach Academy fick vi t ex ut en typ av enkät där vi gav återkoppling av olika slag, inklusive en möjlighet att ge ett guldkorn till alla de andra. Just dessa guldkorn sammanställdes och skickades till oss efter avslutad kurs. Alltså, individuellt. Jag fick ta del av guldkorn riktade till mig och ingen annans så klart. När jag läste min återkoppling rördes jag till tårar stundtals. Av glädje, lycka, en känsla av stolthet för det som andra uppfattar om/av mig.

I min mastermind-kurs avslutar vi ibland med en runda, där vi i tur och ordning får uppskattning, reflektion, boost. Det känns extra bra i den gruppen, där jag vet att jag inte håller tillbaka. De får ta del av många delar av mig, sånt som jag inte delar med så många, saker jag upplever svåra av olika anledningar. Och den där rundan ger lite extra just därför. För jag upplever att jag blir sedd, till fullo. De ser mig som jag är i deras ögon. Och ger mig sin betraktelse. Ännu ett guldkorn. Att stoppa i min inre minnesbank.

BoldomaticPost_Ett-guldkorn-att-varsamt-laggIbland händer det som hände mig just, då jag läste ett längre stycke som skrivits om mig. Jag drar efter andan, förundras, och tänker paff:

Men, kan det där verkligen handla om Mig?

Känner du igen det?

 

#innoconference hela dagen lång!

Har hängt på Malmömässan hela dagen, på #innoconference, som är en konferens om hållbara framtidsperspektiv för en sundare värld, i anslutning till #innocarnival som går fredag och lördag där unga visar upp sina tankar och idéer och faktiskt förslag på hur vissa av morgondagens (och kanske tom dagens) problem skulle kunna mötas.

I princip varit den ende som twittrat (mest som @skolvaren) och det förundrar mig ärligt talat. Inte minst för att det är ett så rysligt smart sätt att sammanfatta de guldkorn jag uppfattar och samtidigt ta del av andras uppsnappade guldkorn…. utom i fall som idag, då jag mer eller mindre själv fyllt flödet. Trist! Och ganska icke-innovativt, eller?

Nåja, en av guldkornen idag kom på efterföljande middagen i Malmö Rådhus, så en av mina bordsgrannar som arbetar med lärarutbildning sa att hens främsta uppgift var ”att se till att lärarstudenterna lär sig pendlingen mellan Vad och Hur, för Varför är så självklar att den bara förutsätter jag alltid finns där i bakgrunden!”.

Tyvärr tror jag det är farligt att förutsätta något sådant, men å andra sidan gjorde det mig riktigt glad att höra hens resonemang, inte minst eftersom jag ju älskar frågan Varför!

Utöver detta har jag lyssnat till Lars Haikola, Leo Razzak, Fredrik Warberg, Astrid Kander, och Johan Söderman, där framför allt Fredriks tidsresa till 2050 var särskilt inspirerande, men även Johan, vars brandtal till hiphopen som folkbildning var riktigt tankeväckande.

Johan Söderman

Johan lyfte bland annat det som han ser är skillnaden mellan utbildning (en linjär process med en början och ett slut) och bildning (en cirkulär process som är ständigt pågående).

Bildningsresan – är det den som alldeles särskilt visar att det är vägen som är mödan värd?

Trio i guldkorn

Familjen har huserat i den kungliga Hufvudstaden denna helgen, med anledning av ett födelsedagsfirande.
Strålande väder och mycket trevligt på alla sätt och vis.

Inte minst dessa foton, min trio i guldkorn, som förgyllt helgen!

20130915-160022.jpg
Skånsk kärlek vinner hver gang!

20130915-160106.jpg
Underbart företagsnamn med avseende på deras punch line.

20130915-160128.jpg
Viktigt ha skyddshjälm på sig när man huserar på en byggarbetsplats (utanför Stockholm Central).

Brukar du hålla ögonen öppna för de små sakerna som förgyller vardagen?

Omdöme som värmer

Jag höll ju ett kortare föredrag på Rotary Slottstaden i Malmö i augusti 2013, och fick följande fina omdöme:

Hej Helena,
tack för din energigivande berättelse om Skolvåren!

Det gav förtroende med en härlig balans mellan kristallklar tydlighet och samtidig ödmjuk öppenhet. Tydlighet vad gäller att du ser behovet av att förändra skolan. Öppenhet för samverkan för att hitta innovativa lösningar. Och att det precis som i skolan – inte alltid mest utvecklande att ha ETT rätt facit.

Jag är övertygad om att du är med och bidrar till att det våras för skolan! Och får med dig fler… – det är ju redan fullbokat till er träff i Malmö i oktober! Så även om Skolvåren-samtal pågår kontinuerligt i det digitala – där det hela började;), så är det inspirerande med levande kommunikation.

Och för mig som är visuell i mitt lärande var din berättarkonst mitt i prick – metaforer och liknelser som du kommunicerade ut med fullt kroppsspråk!

Hilsen, Marika
Kajovision – för Framtidens kommunikation

Jag vill gärna få möjligheten att berätta om #skolvåren på fler ställen – om du har en idé om var det skulle passa så hör av dig!

Jag tackar Marika för detta – det värmer må du tro! Jag skapar en egen sida på hemsidan där jag kommer att samla röster om mig, för sådana här guldkorn vill jag minsann dela med mig av! 20130826-165613.jpg Allra gladast blir jag dock för att det Marika säger är i samklang med min egen upplevelse – annars hade det nog skavt misstänker jag.

Hur tar du emot omdömen?

Tänka sönder hur

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

20130529-111105.jpgUpp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

Bokinsikter

Jag läser mycket och har så alltid gjort. Min mamma säger att från den dagen jag lärde mig läsa släppte jag inte böckerna.

Minns mina tonår där boken var en vän som gav mig en möjlighet att drömma mig bort, från skilsmässor, flyttar och bara allmän tonårsångest. Gick till och med timslånga promenader med boken i hand, djupt försjunken i läsandet. Det hände ibland att jag gick in i en lyktstolpe eller två, men det bekom mig inte nämnvärt.

Läser just nu To sell is human av Dan Pink. Det duggar insikter må ni tro! Är halvvägs genom boken men har redan en dryg handfull sidor att gå tillbaka och detaljstudera. Skriver upp sidnumret under tiden, så jag inte missar några guldkorn.

20130401-092547.jpg 20130401-092435.jpg

Har läst Pink tidigare och uppskattar hans lättförståeliga språk likväl som hans torra humor. Och ni har väl inte missat hans lysande klipp om motivation?

För den delen – detta är bara en av böckerna jag läser just nu. Har haft en kortare period under ett par år, där jag enkom haft en bok igång, men innan dess, och nu, så har jag flera böcker igång samtidigt. Beroende på humör och behov väljer jag bland dem. Och jag har faktiskt nått det stadium där jag inte tvångsmässigt tvingar mig igenom alla böcker jag börjar läsa.

Ibland är det mycket specifika citat eller verktyg/metoder jag tar med mig från en bok, ibland en känsla, och andra gånger ett jävlarannamma. Och ibland ingenting alls. Men de flesta böcker berör på ett eller annat vis.

Jag är glad åt att även barnen är bokslukare och storläsare, men då både jag och maken, tillika hela tjocka släkten är det, så är det inte direkt överraskande. Gener och miljö samverkar nog här!

Boken/Texten är viktig och ger en drös med gåvor:

  • Uppmuntrar fantasin
  • Ger ett språk med utvecklad vokabulär
  • Skapar möjlighet till insikter
  • Kan ge förståelse av andra tider, händelser och platser än de jag befinner mig i
  • Är ett sällskap

Vill du så dela gärna med dig av någon insikt du fått från en bok!