Utvecklas

Att utvecklas tillsammans, att öppna upp för någon annans tankar och känslor.

Att lyssna, verkligen lyssna, och att ta in, göra tankevändor och tankevurpor.

Att ibland bli stärkt i min egen uppfattning och ibland klättra vidare, förbi, gå djupare i förståelse och insikt.

Det är vad #skolvåren är för mig.

20130710-103222.jpg

Tack alla som deltar i min utveckling – som förhoppningsvis även är din utveckling!

Har du upplevt detta?

Havspromenad

Ännu en intensiv dag till ända. Träffat på fler twänner. 20130703-233144.jpgLyssnat på Ann, #skolvårens fanatstiska webmaster, som fullkomligt ägde i en paneldebatt på Lärarförbundets lärarfrukost idag. Kolla Max Entins fantastiska bild!

Fått nya intryck, hört nya saker. Valde att gå på ett samtal med titeln Vem hinner tänka? som var riktigt intressant.

Efter att ha testat ett par Google glasses – sånt där slumpartat möte som bara händer på ett ställe som Almedalen – gick jag en underbar kvällspromenad längs havet tillsammans med Maria från Mora.

20130703-233201.jpg

20130703-233235.jpg20130703-233248.jpg20130703-233305.jpgNu är det läggdags – behöver smälta dagens alla intryck. Imorgon väntar en ny dag – och jag ska se till att göra den till en fantastisk dag den med. Vad ska du göra med din dag?

Hipp hipp hurra!

Jag förnekar mig inte, som någon sa till mig häromdagen. Och det stämmer bra det. Varför skulle jag? Vem gagnar det, tänker jag? Och just idag tänker jag absolut inte göra det, för idag fyller jag år! Föddes för 41 år sedan och livet blir bara bättre och bättre. Och vet du – kanske det har att göra med att jag just undviker att förneka mig. För det sysslade jag alldeles för mycket med i mina yngre dagar. Men med ålderns rätt kommer visheten ikapp, och jag hittar mig själv allt mer. 🙂 Jag vågar även lyssna på mig själv nuförtiden. Tycker om det Jag som visar sig allt mer. Det där Jaget som inte förnekar sig, men som inte heller kräver att synas och höras hela tiden. 20130617-121356.jpg Framhäver gärna annat och andra – just nu är det dock #skolvåren för nästan hela slanten! Igår lekte jag med VideoScribe för första gången och det var jättekul. Kolla in resultatet:

Hoppas att du kollar in och stöttar #skolvåren tacklar Almedalen – eftersom vi tillsammans kan skapa den förändring som jag och många med mig önskar och tror på. Och inte minst arbetar aktivt för att skapa. Bidra du med – jag skickar dig ett stort tack på förhand för din hjälp!

Tillsammans kan vi förflytta berg – hakar du på?

Att uppnå oenighet!

Krista TippettOn Being gör det igen. Hon väcker min nyfikenhet, ger tankespjärn som möjliggör insikter och aha-upplevelser. The future of marriage med David Blankenhorn och Jonathan Rauch är en helt fantastisk podcast!

20130425-231935.jpg

Här får du möta två individer, som kommer från två helt motsatta åsikter, i frågan om samkönat äktenskap. Krista är en väldigt smidig intervjuare som verkligen gör sin hemläxa inför varje intervju. Jonathan och David har debatterat mot varandra i 15 år eller så. Under den tiden har de byggt upp en vänskapsrelation, som ledde till att de till slut möttes i vad de själva kallar achieving disagreement, dvs, att uppnå oenighet. Och det som sticker ut här är deras insikt att för att verkligen kunna förstå varandras olika perspektiv, så måste man också veta vad man är ense om.

En helt fantastisk berättelse, vars budskap till mig är vikten av att kunna sätta sig in i hur frågan ser ut för motparten. Nog skulle världen se annorlunda ut då. Att dessa två män har kunnat mötas på detta vis, och visar varandra en sådan enorm respekt, det inger hopp om framtiden!

Har läst nånstans att om parterna i en kärleksrelation besitter förmågan att se på saker från den andres synvinkel, så är det ofantligt mycket större chans att båda parter upplever sig vara lyckliga och även anser sig ha en riktigt bra kärleksrelation. Och givetvis är detta allmängiltigt, och högst relevant i alla relationer.

När satte du dig senast in i ”den andres” perspektiv, i en fnurra eller ett bråk? Gjorde det någon skillnad?

Smälter intryck!

Skriver detta på tåget på vägen hem, efter 4 intensiva dagar i Stockholm. Många intryck att bearbeta och smälta. Nya bekantskaper att ta tillvara. Insikter att reflektera över.20130423-132443.jpg

Fredagen ägnades åt förberedelser inför Barnverkets riksmöte, framför allt tillsammans med Martin. Lördagen och söndagen var det just riksmötet som stod främst på agendan. Och i söndags träffade jag ju @frokenann för första gången in the flesh! Ann är en av de fyra kvinnor som med stor glädje och entusiasm drar runt #skolvåren, bakom scenen, så att säga. Det var första gången någon av oss träffades fysiskt.

Måndag hade jag ynnesten att följa med Ann till hennes arbete, där hon är klasslärare för klass 3A på Edboskolan i Östra Skogås. Fick mycket att tänka på, och en stor dos igenkänning eftersom min son går i årskurs två. En fundering jag fick när jag stod och tittade på skolkomplexet, där dryga 900 elever F-9 går, är:

Är vi människor evolutionärt skapade för att samlas i stor skara med andra i samma ålder i en skolbyggnad? Är det verkligen det bästa sättet till lärande och utveckling?

Eftersom skoldagen slutade runt halvtvå kunde vi ta det lite lugnt ett par timmar innan vi begav oss till Babylon för en miniträff med #skolvårare. Och vilken träff det blev! Vi var totalt 12 #skolvårare som träffades och snackade, pratade, skrattade, tankespjärnade, funderade, reflekterade, fotograferade, spånade, snackade lite till, frågade, svarade och kramades!

20130423-132244.jpg20130423-132311.jpg

Att träffas fysiskt är verkligen en kick, efter att i olika utsträckning ha interagerat över nätet, på Twitter och Facebook. En av insikterna jag fick igår är att det ju inte alls är ett nytt fenomen detta med att knyta vänskaper per distans. Brevvänner är ju ett väldigt gammalt koncept, det enda som skiljer sig åt är ju egentligen att vi kan kommunicera i realtid numera.

Jag upplever en enorm tacksamhet och förundran över att det som jag drömt om, som mynnat ut i #skolvåren-initiativet, uppfattas och uppskattas av olika människor på precis de sätt som jag har fantiserat om. Det ger en enorm kick ska ni veta, att vara en del i detta från allra första början. Dessutom ger det bekräftelse av att vi är många som drömmer om och agerar för att ta oss dit, ett steg i taget. Och det – det är hoppfullt!20130423-132404.jpg

Vågar du drömma och vara hoppfull inför framtiden?

Hur ser framtiden ut?

För ett tag sedan släppte Kommissionen för socialt hållbart Malmö sin slutrapport. Samma dag skrev de en artikel under Aktuella frågor i Sydsvenskan, och när jag läste den så fångades mitt intresse framför allt av två saker.

20130301-162645.jpg

Det tål att sägas igen:

För att få önskad effekt av de insatser som görs krävs ett nytt synsätt och ett styrsystem som sträcker sig över flera budget- och mandatperioder.

Ju mer jag tänker och funderar, pratar och reflekterar kring en värld där vi faktiskt tar itu med dagens och morgondagens problem och skapar en framtid som är hållbar och lärande, ju mer landar jag i följande: Vi har ett skolsystem, ett politiskt system och ett ekonomiskt system som inte hjälper oss att faktiskt skapa ett hållbart lärande samhälle. Och de hänger ihop. Mitt fokus är skolsystemet, men jag vet ju att frågan är större än så. Allt hänger samman. Det är ju därför jag tycker den intressanta frågan är vilket samhälle vi vill skapa, och hur ett skolsystem ska se ut för att ta oss dit.

Jag tror vi behöver göra mer, annat, annorlunda, otänkt, oprövat, och på helt andra premisser än det rådande politiska och socio-ekonomiska systemet är uppbyggt kring. Och jag vet att jag inte är ensam att tänka i dessa banor.

Har bara skummat rapporten, men ska definitivt läsa den noggrannare. Under #sv3rige kom den upp, mer än en gång, inte minst eftersom Anna Balkfors, som fungerade som huvudsekreterare för kommissionen, var en av deltagarna.

20130301-162703.jpg

Det som jag tycker är allra viktigast i detta stycke är:

… verka för en hållbar utveckling ur alla perspektiv.

Just så. Långsiktighet. Hälsosamt leverne – där vi inser att vi är fysiska, psykiska och sociala varelser. Alla delarna behövs för att vi ska uppnå balans. Hållbarhet. Utveckling. Om vi, som individer och samhälle, möter upp varje individ där just den individen befinner sig – vad skulle hända då?

Och förresten – hur ser du på framtiden och vilken roll spelar skolan? Om du vill, skriv ned den och maila skolvaren at gmail.com så kan den komma med i #skolvårens artikelserie.

Quest2Matter

Att vara behövd är något jag länge både tyckt och tänkt mycket om. Jag tror det är det allra mest grundläggande behov vi har, bortsett från de rent biologiska behoven, att vara behövd, av någon utöver mig själv.

Därför blir jag glad när jag ser hur en massa barn och ungdomar reagerar på Angela Maiers fantastiska TED Talk ”You matter”, eftersom jag tycker det säger mycket om den inneboende kraft vi besitter. Att inse att vi spelar roll, och att vår röst är värd att höras och lyssnas till. Och att vi kan åstadkomma stor skillnad. Ensamt eller tillsammans – en enda individs bidrag kan göra enorm skillnad!

Därför blir jag så enormt glad när jag trillar över en artikel som beskriver Quest2Matter – där barn och ungdomar säger att de, steg för steg, ska förändra världen! Och det börjar idag, den 15 april 2013, drar Quest2Matter igång:

I expect great things from you! Och jag förväntar mig stora saker av mig själv också – utifrån mina individuella förutsättningar. För om vi alla gör det vi kan, då förändrar vi världen. Tillsammans!

Jag tycker det vore underbart om svenska barn och ungdomar hakade på Quest2Matter. Tänker på Seth Godin som sagt:

”Are we asking our kids to collect dots, or connect dots?”

Quest2Matter går definitivt in under den andra kategorin!

Tycker du det vore ett spännande initiativ att se mer av, stödja eller rent av delta i? Kontakta dem direkt, och hjälp även till att sprida detta vidare!

Gör en bra dag!

Efter en intensiv vecka, inte minst gårdagen på #sv3rige, och med vetskapen att nästa vecka blir likadan, var det viktigt att göra en bra dag av idag. Och det har jag lyckats med! Se själv:

  • Sovmorgon – vilade ut.
  • Drack en fantastiskt god grön smoothie med svarta vinbär från frysen som främsta smakhöjare till frukost. Den kombinationen tänker jag spinna vidare på.
  • Lite twittrande som #skolvåren.
  • Mycket messande och tankespjärn med mina backoffice #skolvårare-kollegor.
  • Bakade scones som vi lunchade på i trädgården medan tranor i hundratal drog norröver på himlavalvet.
  • Tog bussen med familjen till MFF-Kalmar-matchen. Vi hurrade, hejade och sjöng MFF till en 1-0-seger.
  • Lämnade över stafettkontot @skolvaren till Therese.
  • Åt middag på Los Arcos.
  • Tog bussen hem, satt brevid minstingen som frågade ”Vad är det egentligen du jobbar med nu mamma?”. När jag kom till #skolvåren-delen så nämnde jag att vi försöker få folk att fundera över frågan ”Vad ska vi med skolan till?”. Hans omedelbara svar blev:

Skolan finns så att vi barn kan lära oss saker!

  • Hela familjen samlade i soffan, framför Mästarnas Mästare live på SVT Play (äger ingen TV).

Nästan allt av det ovanstående har jag gjort tillsammans med de fyra människor jag står allra närmast; mig själv, min make och mina barn. Det blir inte mycket bättre än så!

Ja, det skulle vara att avsluta med ett riktigt gott skratt:

Så har jag gjort en bra dag av idag. Jag tänker göra en bra dag imorgon också!

Hur gör du en bra dag?

För-kraft vs Mot-kraft

För ett par veckor sedan träffade jag Lou Rossling, som sa något som legat och grott i mig sedan dess. Hon berättade att hon inte vill engagera sig i strejker och mot-rörelser, för hon vill vara för, snarare än mot saker och ting.

Det där har jag landat i nu:

20130402-105729.jpg

För mig handlar det i stor utsträckning om skillnaden mellan symtomlindring och rotorsaksåtgärder. Precis som med allt annat så behövs bådadera, det inser jag! Men om vi har för mycket mot-krafter, dvs sådana som arbetar med det direkt avhjälpande och de som är emot något, kanske utan att ha ett alternativ i tanken, så är jag rädd att vi som samhälle inte kommer vidare. Någon/Några måste arbeta med det förebyggande och skapa alternativ till det befintliga.

Jag är nyfiken på hur du ställer dig till för- respektive mot-kraft?
Går du igång på motståndsrörelser, eller är du mer inne på att förebygga och/eller att skapa något helt nytt?

PS – Å andra sidan väcktes nya tankar kring ordet mot idag när jag var hos min coach. Men de tankarna sparar jag till ett framtida blogginlägg.

Våga kasta loss

Fick en uppgift igår som består i att beskriva ett drömscenario, ur min personliga synvinkel. Ska bli roligt att kasta mig över uppgiften, men också utmanande eftersom jag har så mycket jag tycker och tänker i frågan.

En av de svåraste sakerna med denna uppgift är att kasta loss från det som finns idag. Strukturen. Systemet. Reglerna – både de uttalade och outtalade. Organisationen. Utövandet. Allt som sitter i väggarna. Alla förutfattade meningar.

Och häri ligger verkligen utmaningen. Att ifrågasätta det som är – för att försöka komma till kärnan av det hela. Att våga leka fritt i mitt huvud, i tanken och på papper. Kanske utan att jag har en aning om hur det är görbart i verkligheten. Just dit ska jag! Det är så jag utmanar på riktigt!

För att hitta essensen i mina tankar och idéer, behöver jag både känna mig själv väl, och vara villig att stretcha mina egna uppfattningar. Att ta mig till yttersta kanten av min egen förmåga att tänka fritt, det är dit jag ska.

Most of us won’t let ourselves believe something can happen unless we can see ahead of time how all the pieces are going to fit together. – Lynn Grabhorn

Jag möter detta argument dagligen. Människor som frågar hur min vision ska kunna förverkligas. Och jag svarar att jag har idéer men inget färdigt recept än. Och jag vill faktiskt inte ha det heller, för visionen, eller syftet, måste bli tydligare först. Måste först veta vad det är som ska byggas innan vi tillsammans bestämmer utseende på huset. Det kanske inte ens ska bli ett hus, vad vet väl vi!

Sia in i framtidenMen bara för att jag idag inte har en susning om hur någonting ska kunna åstadkommas betyder ju inte att jag inte åtminstone ska tänka tanken!

Idag ska jag tydliggöra min bild av framtiden, som för enkelhetens skull sätts till 2020. Till min hjälp tar jag en liten visualiseringsövning (dagens bonusinlägg). Jag ska beskriva ett framtida drömscenario, där jag försöker att inte begränsa mig utifrån mina 2013-kunskaper, eftersom jag helt saknar faktiska 2020-kunskaper och erfarenheter. Men jag kan beskriva ett 2020 i känslor. Och den bilden kan jag försöka rita lite tydligare. Faran med det är att jag begränsar min bild av framtiden, och det är jag försiktig med att göra. Men lite tydligare, det kan jag göra den. Och det ska jag göra.

Vad har du för bild av framtiden? Vilken känsla vill du omge dig med 2020?