Uppföljning juli: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Juli… en månad till hälften på vift med allt vad det innebär. T ex väldigt lite bloggande!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Stortåleden som fick sig en kyss i november förra året har fortfarande inte riktigt gett med sig. Smärtar. Så jag promenerar och cyklar istället för springer.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: Har gått över till kallduscher, eftersom vattentemperaturen nu överstiger min egenpåhittade gräns (≤14 grader).
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Än så länge inget lindy hoppande i sommar. Tur jag är anmäld till fortsättningskurs till hösten!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 8 och cyklat drygt 24 mil.

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 36/75 böcker. Ligger 7 böcker back, vilket är bättre än läget för två veckor sedan, då var jag back 11 böcker… Bloggat om Tankar för dagen, manual för ett snällare liv (bok 7 av 12 på svenska) och Clapton’s guitar – watching Wayne Henderson build the perfect instrument (motsvarande på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Noll. Noll! Gisses…
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Resor gjorde att jag gled ur vanan och den har inte riktigt satt sig igen.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: Höll digital sabbat 6-7 samt 26-27 juli. I augusti planerar jag för detsamma den 2-3, 9-10, 16-17.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: ännu bara på snackstadiet, men det finns lite roliga idéer. Kanske en eller ett par digitala skrivretreats vore något? Tankarna från januari kvarstår men det börjar kännas löjligt att skriva det. Kanske helt enkelt ska boka in dem? 12-13 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Så. Inbokade. Så blir det väsentligt bättre chans att det blir av!
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig: Ja, denna svit är nu medvetet bruten och ska så förbli. Så tar bort den som årsintention.
  • blogga dagligen: Nu är det augusti och semesterperioden är över. Så nu drar jag igång intentionen igen, from detta inlägg.
  • börja podda: Jajemen, lånade podstudio av J och har en dryg två-timmars-råfil att klippa och musiksätta. Så det kommer nya avsnitt vad det lider, var så säker!
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Spinner tankar men inget som konkretiserats. Än. Fast kanske ökar chansen även för detta tack vare att jag nu datumsatt skrivretreat?

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars. Nådde inte målet i februari, april, maj, juni och juli (de två sistnämnda inte så förvånande för mig). Känns som jag behöver steppa upp även här!
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Har lite backlog i kassaboken, bättring utlovas.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Juli ja. Jag och minstingen tog oss till England tillsammans med mor och moster för att träffa släkt och gå på fint examensfirande på St John’s. (Katten Pop fick stanna hemma, eller rättare sagt fick åka på eget sommarviste.) Jag och minstingen fortsatte sedan med EuroStar till Bryssel, tåg vidare till Haag (tack för gästfriheten Vanessa!) och Amsterdam (dito Mayke!) innan vi slutligen tog Flixbus hem. Ett dopp i nordsjön avklarades, härliga cykelturer blev det och Rembrandts hus rekommenderas varmt, vilket fint litet museum. Alldeles perfekt i storlek!
Väl hemkommen stundade jobb igen. Fast jag kan ärligt säga att jag inte jobbat heltid direkt. Men dock! Släktlunch i Simrishamn, daCapo-fest och flytthjälp mellan Limhamn och Oxie, podklubb på tema anknytningsteori, två CoachWalks och diverse häng har det också blivit.

Tankar för dagen, manual för ett snällare liv (bok 7 av 12)

Valborg 2018 var jag på Mundekulla för ett skrivretreat under ledning av Bob Hansson. Köpte då Tankar för dagen, manual för ett snällare liv som Bob Hansson gav ut det året. Han alltid tyckt om att lyssna till hans Tankar för dagen i P1, och efter skrivarhelgen med honom ville jag definitivt stötta hans författarskap och köpa boken. Först nu har jag dock läst den.

Fin. Är den.
Som Bob. Han är också fin. Snäll.
Fast en ska inte missta den snällheten för mesighet, mjäkighet, lamhet.
Inte alls.

”Om det är osynliggjord jag blivit, blir osynligheten min hemmaplan.

Det kan förefalla irrationellt. Men det är det inte. Det är rationellt att våra hjärnor söker sig mot det kända, eftersom vi då söker oss mot något vi har större chans att behärska. 

Det är fördelen med att upprepa gamla misstag.
Man har ju redan övat.
Det måste vara en paradox i rakt nedstigande led från lagen om alltings jävlighet, att en tragedi som upprepas tillräckligt många gånger kan förvandlas till känslan av trygghet.”

Bob är skarp.
Om du läser det han säger, och läser mellan raderna och uppfattar det han inte säger, så finns det oerhört mycket tankespjärn att ta del av.

”Igenkänning skapar trygghet. Det förklarar både främlingsfientlighet och mediokra livsval.”

Boken består av en hoper av Bobs Tankar för dagen men också texter som är nya. En av de texter (som jag inte tror är en tanke för dagen, åtminstone inte än, för jag går åtminstone bet på att finna den när jag googlar) som sätter sig allra mest, som ger mig tankespjärn så det förslår är den tanke för dagen som heter Vanan kan vara en oblyg makt, en makt som kräver – allt.

”Våra vanor är svåra att komma åt. Gömda längst in i hjärnan på en plats som heter de basala ganglierna. Hjärnans Fort Knox. Vanorna är mer skyddade än våra minnen.”

Är alla tankar lika skarpa?
Nej.
Fast det är som det ska vara det med. För de som talar till mig, talar inte nödvändigtvis till dig. Och tvärtom.

”Vanorna är svåra att radera.
Vilket skapar problem för oss som en gång lade oss till med vanor som inte gagnar oss.
Även vanor som naggar vår livshimmel i kanterna och hindrar oss från att utvecklas – kan vara svåra att radera.
Men svårt är inte samma sak som omöjligt.”

Varför just denna text om vanans makt fastnar så i mig vet jag inte. Budskapet Bob förmedlar är inte nyheter för mig. Det är mig inte heller främmande. Snarast tvärt om. För oj vad jag förändrat vanor genom åren! Kanske är det just därför? För att jag nånstans på vägen knäckte den nöten, att jag är föränderlig till mycket större utsträckning än jag nånsin trott?

”Hjärnan är ett långsamt djur men ett djur som förändras. Hjärnan lär av upprepningar. För varje gång jag fattar mod, bryter en vana och väljer en privat revolution i miniatyr, ökar den neurologiska sannolikheten att jag kommer att göra det igen.”

Frågan Hur gagnar detta? är ett av de verktyg jag haft allra störst nytta av när det gäller att bryta vanor, mönster, reaktioner som inte längre gagnar.


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

Ni starka och sköra ungdomar – välkomna!

Tankar för dagen på radion. Zanyar Adami berättar om sina upplevelser från ett boende för ensamkommande. Lyssnar, berörs, och ett tu tre tänker jag: Oj. Är var femte 16-åring i Sverige ensamkommande?

BoldomaticPost_en-framtid-berikad-av-ungdomaHickar till!

Inte av skräck och avsky, inte av domedagstankar om att detta kommer aldrig gå, det förstår väl var och en. Nej. Motsatsen. Fylls av tankar av omsorg och kärlek. Så vackert Zanyar målar upp framtiden, en framtid berikad av dessa ungdomar, dessa individer, starka, sköra, med upplevelser långt bortom allt jag nånsin genomlevt.

Som God Man har jag mött flera av dem. Blygseln, förvirringen, rädslan, frustrationen. Ömsom räddhågsna för vad som kan komma att ske framöver, famlande efter ord på ett språk som är helt främmande, ömsom förtvivlade i ovisshet över var nära och kära håller hus.

Det är en ynnest att få bistå och göra det jag kan för dem. Deras väg hit skiljer sig, deras anledning till att vara här olika, åtminstone på ytan. Men i botten detsamma. Otryggt, osäkert, inga framtidsutsikter. Olika behov, lite utifrån vilken ålder de är, men i grund och botten individer som landat i ett land som de inte känner. Ett land vars sociala koder är nya, okända, främmande.

Tufft. Absolut. Jag är inte någon verklighetsfrånvänd själ som tror att om vi bara håller varandra i händerna så blir allt guld och gröna skogar för alla. Inser till fullo att det kräver en rejält insats från alla, både de som kommer hit, och de som redan finns här, om vi ska se till att göra något bra av detta. Vi har alla en roll att spela i detta, och själv vill jag göra skillnad till det bättre. För jag tror, liksom Zanyar, att det finns en vacker framtid framför oss.

God Manskapet är ett av de sätt jag valt för mitt engagemang. Och mina Gode Barn betyder mycket för mig. Tre aktiva förordnanden, och en som redan blivit myndig och därmed ska klara sig utan en God Man. De finns alla i mitt hjärta, och jag hoppas verkligen att de också upplever den ömsesidighet som jag själv känner. Jag gör en insats, absolut, ansöker om dagersättning och särskilda bidrag, pratar med socialsekreterare och boendepersonal, följer med på utvecklingssamtal i skolan, håller koll på ekonomin för minstingen osv, men får också så mycket tillbaka. Lär mig massvis, och får en vidgad förståelse för världen vi lever i, både den värld de flytt från, men även den svenska som jag trodde jag kunde utan och innan. Trodde jag ja. Tji fick jag, insåg jag redan då första förordnandet kom i brevlådan. Det finns många aspekter av det svenska samhället och dess offentliga funktioner som jag aldrig kommit i kontakt med, helt enkelt eftersom jag är född och uppvuxen här.

Zanyar avslutar med att säga till de ensamkommande ungdomarna att de är framtiden. Jag vill nyansera det där, för jag tror att vi tillsammans bygger framtiden. Men det allra viktigaste är att ta tillvara på Nuet och göra det bästa vi kan av det, för det är med stunder av nu som vi bygger våra liv. För faktum kvarstår. Om var femte 16-åring i Sverige idag är ensamkommande – hur drar du ditt strå till stacken för att bygga en bra framtid för oss alla?

Världen skapas mellan människor

Lyssnade till Bob Hansson i P1s Tankar för dagen. Han pratade om Gösta. Hjärn-Beppe har berättat om Mats. Det är fascinerande vilken betydelse en annan människa kan ha i ditt liv. På gott och ont. Påminns om min enorma insikt (som jag ännu inte skrivit om till fullo – det kommer) då Beppe framträdde på #afkHuddinge i februari. Han läste då berättelsen om sin skolgång och om mötet med Mats. Ett sånt där signifikant livsavgörande tillfälle, då Beppe dräpte sin inre Katla. Blogginlägget är läst av över 12 000 personer. Ett tydligt tecken på vilken kraft det finns i just berättelser.

Bob snackar om att världen inte skapas av människor utan mellan människor. Så har jag aldrig uttryckt mig, men det slog an något i mig när jag hörde det. Jag skrev ned det i blogg-inspirations-högen.

20140310-050003.jpg

Är tvungen att skriva ned det ytterligare en gång. Säger det högt för mig själv. Världen skapas mellan människor.

Just det är ju Det! Det är där kopplingen mellan individ och grupp, kollektiv, samhälle görs. Världen skapas mellan människor, och tänk vilken värld vi kan skapa om varje människa är sin bästa version av sig själv, för att låna Bobs uttryck. Själv har jag tidigare skrivit om att varje människa måste utmanas, uppmanas och uppmuntras till att blomma ut i sin fulla potential.

Medan jag flyger mot det stora landet i Väster
så drömmer jag mig bort, drömmer om ett hållbart lärande samhälle. Kanske lite motsägelsefullt för den delen, flygning och hållbarhet är inte bästa kompisar direkt. Jag får kompensera med att verkligen göra och vara mitt bästa jag under resan helt enkelt.

Tror du på att världen skapas mellan människor?

Tar vi vårt ansvar?

Duschar och tvättar håret.20140210-092616.jpg
Torkar mig.
Lyssnar till Tankar för dagen med Pernilla Glaser.

Påminns om artikeln i Sydsvenskan om den sex-årige pojken från Syrien som placerades på ett korttidsboende som inte hade förmåga att bistå honom som han behövde bli hjälpt.

Tanken som slår mig är:
Tar vi vuxna verkligen vårt ansvar?