I skrivande stund sitter jag på planet till USA. Igen. Det är bara knappt två månader sedan jag senast satt på ett plan just till USA. Fast den gången till Santa Monica i Kalifornien. Nu har piloten New York i sikte. Har besökt staden en gång innan, 1986, då min far – nyligen benämnd alla USA-nördars konung – bodde ett år i Washington DC. Då gjorde vi en rundresa och besökte även San Fransisco och Los Angeles, förutom Washington DC och New York.

Jag ser fram emot den andra av fyra långhelgskurser inom ramen för SuperCoach Academy 2014, som går av stapeln 13-16 mars. Alla helger har fått ett namn, ett begrepp, men jag minns faktiskt inte vad denna helgen ska handla om. Den första kallades för Foundation Weekend och handlade just om att fördjupa min förståelse, bygga en solid grund att stå på i hur jag förstår omvärlden och det faktum att jag skapar min värld, inifrån och ut.

Det där med att jag inte minns förresten. För mig är det just ett sånt där bevis för hur förunderligt livet kan vara. Ni som känner mig, som kanske jobbat med mig inom ramen för ett eller annat projekt – tycker ni det låter underligt att jag är på väg till en kurs vars tema jag inte minns? Jag kan själv bli lite fascinerad över det, men jag är ganska glad över att jag är där jag är. För kursen går av stapeln ändå. Jag behöver inte veta vilket tema Michael Neill satt på helgens övningar, för att få ut något av det. Kanske är det till och med så att jag kan få ut ännu mer av det just för att jag inte ställt in mig på något specifikt.

Med öppet sinne väntar jag ivrigt på insikter och lärande, möten med fantastiska människor, tankespjärn, klivstenar och både tårar och skratt. Låter ganska bra va?