Jag behöver din hjälp!

Publicerad den 13 juni, 2013 av Helena Roth

Svara

Har i dagarna dragit igång ett Funded By Me-projekt för att försöka få hjälp att täcka de kostnader som #skolvåren och #skolvårare drar på sig när vi väljer att tackla Almedalen 2013.

#skolvåren är ett ideellt initiativ och alla som deltar gör det på eget bevåg och tar sina egna kostnader. Och oavsett om vi lyckas samla in några pengar eller inte så åker vi till Almedalen, så klart. Men jag kan tycka att det finns en viss poäng i att be om hjälp. Kanske tom flera poänger:

Många har svårt för att be om hjälp
Vet inte hur det är med dig, men jag stöter på många som tycker det är jobbigt att be om hjälp. Man ska klara sig själv, inte visa sig svag, osv. Jag tror inte på det där. Jag tror det är viktigare att kunna be om hjälp när det behövs, och även att hjälpa när vi kan. Så vi föregår med gott exempel här helt enkelt – vi ber om just din hjälp, så att vi kan göra det bästa av #skolvåren och Almedalen!
Många bäckar små
Ingen kan (eller bör) bidra med allt, men alla kan bidra med något. Och nu möjliggör vi för alla att bidra med något, litet eller stort, monetärt, genom att sprida ordet eller kanske göra oss sällskap under veckan på Gotland.
… do good shit!
#skolvåren fyller en viktig funktion, och består av alla de som bidrar i någon mån. Och #skolvåren är ute efter att göra gott. Be honest and do good shit, som Jocke Jardenberg säger, är helt klart i linje med min bild av #skolvåren! Så hjälp oss lyfta Varför-perspektivet även under Almedalen 2013, för fler behöver fundera över frågan ”Varför skola?”.

Funded By Me är ett sätt att använda crowdfunding, eller gräsrotsfinansiering som det kan benämnas på svenska. Det handlar om att möjliggöra för allmänheten, dvs sådana som du och jag, att ge ett mycket påtagligt stöd till eldsjälar och initiativtagare.

Du kan bidra på olika sätt, bland annat genom att sätta in en slant, dela projektet vidare på nätet och genom att berätta om det för människor du möter. Jag och alla andra #skolvårare vill på förhand säga tack för hjälpen – för jag räknar med att du bidrar, på det sätt du kan! Vilket är ditt sätt att bidra?

Budskap till mitt yngre jag

Publicerad den 12 juni, 2013 av Helena Roth

Det slog mig plötsligt, när jag åt glass med sonen. Vi satt i Västra Hamnen, efter en dag fylld av skolavslutning med efterföljande lätt picknick, lunch på Salt & Brygga tillsammans med farmor och storasyster och bad. Delade på en bägare med italiensk choklad. Gott. Då slog det mig plötsligt.

Jag sa till honom att det finns en sak jag önskar någon hjälpt mig inse som barn, något som jag lärde mig för bara några år sedan.

Nyfiket frågade han vad?

Jo, jag önskar jag lärt mig att vara snäll mot mig själv. Och då menar jag inte att köpa italiensk chokladglass varje dag, utan du vet, när man spiller något, förlorar en tävling, säger något som sårar fast man inte avsåg att såra, halkar omkull på en isgata eller nått sånt där?

Ah, sa sonen, du menar rösten i huvudet som säger ‘Amen, varför gjorde du så? Det var väl dumt av dig? Hur kunde du?’.

Ja, sa jag. Precis den rösten. Att den istället säger ‘Äsch då, det var inte så farligt, nästa gång går det nog bättre ska du se! Du är ok!’.

Vet du vilken röst jag talar om? Jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen över att sonen, som slutade andra klass idag, visste precis vad jag snackade om. Han sa att han är ganska snäll mot sig själv. Jag tror mig dock se att han håller sig själv mot en standard som är hög, ibland ruggigt hög. Och när han upplever att han inte når upp till sina egna förväntningar på sig själv, då kan han, likväl som jag gjort genom årtiondena, straffa sig själv ganska bra med den där rösten i huvudet som tortyrredskap.

Själv var det under en session med en underbart skicklig terapeut som jag, för kanske 6 år sen, insåg att man inte måste vara så hård mot sig själv. Det var en stor och djup insikt ska du veta!

Och kanske, bara kanske, kan det hjälpa honom att jag insett att den där rösten också kan vara snäll. Kanske kan det göra det enklare för honom, och andra, att tala snällt med jaget, om han ser andra som gör det, och framför allt, genom att vi pratar om det.

Vad tror du? Vilken ton tar din inre röst med dig?

Lyssnandets konst

Publicerad den 11 juni, 2013 av Helena Roth

Svara

Har varit ett par omtumlande dagar, med avslutning i Master Mind-gruppen och intressanta diskussionstrådar på Twitter angående #skolvåren och dess form. Det har satt igång många tankar hos mig, och definitivt gett en stor dos tankespjärn.

Läste nu på morgonkvisten följande från de dagliga EnneaThoughts jag prenumererar på:

Your Type One EnneaThought^sm for June 10^th—

Listen to others: they are often right, too. And even if they are not, there is almost always a kernel of truth to the point of view they are expressing. By listening to others, you not only will learn more but will become more informed and sensitive. (Understanding the Enneagram, 353)

Tidigare har jag inte varit så fokuserad på lyssnandet, utan mer tänkt utifrån mig själv. Ni vet, hur man hela tiden försöker tänka fram en klok replik samtidigt som den andre pratar? Det säger mig att jag inte lyssnat med full uppmärksamhet. För det är en konst att verkligen lyssna. Det är väldigt lätt att tanken börjar vandra. Jag kommer på ett bra svar, tänker på en bok, ett citat eller något annat som berör just det som lyfts fram, som jag vill komma ihåg att dela med mig av, osv.

Jag övar på lyssnandets konst. För mig innebär det en stor förändring på flera sätt. Jag har tidigare varit oerhört rigid i min tro att mitt sätt är rätt sätt. Jag tror inte det längre. Eller rättare sagt, mitt sätt kan mycket väl vara rätt sätt för mig. Men det betyder inte att det är rätt sätt för alla. Där ligger transformationen för mig, och det är ett ganska vältrimmat beteendemönster att omskapa. Men jag har omskapat mönster tidigare, så jag vet att det går. Jag har testat nämligen.

Så när jag lyssnar och verkligen vill få in andra vinklingar, andra åsikter, tankar och perspektiv, så är det just för att jag tagit ett kliv i min egen utveckling och inser att det finns många sätt som är rätt. För olika individer. Och kanske, att mitt sätt inte ens är rätt sätt för mig. Kanske jag kan lära mig något nytt, som gagnar mig ännu mer. När jag lyssnar efter kärnor av sanning i det sagda, det skrivna och ibland även det outtalade, så växer jag som människa.

Jag har ofantligt mycket kvar när det gäller att lära mig konsten att lyssna, vilket jag gläds åt. Livet skulle kännas bra trist annars. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

Hur övar du på lyssnandets konst?

Ge tvekan en match!

Publicerad den 10 juni, 2013 av Helena Roth

Sofia Stenfors inspirerar mig om och om igen med sina fantastiskt vackra och tankevändande ordsammanstättningar. Nu gör hon det igen. Som en kommentar till ”Tänka sönder hur” skrev hon på Facebook:

Ett ständigt pågående fenomen i min tillvaro. ”Vad” är enkelt. ”När” är alltid asap och ”Hur” ger mig möjlighet till reflektion. Trist när ”Hur” tänks sönder, men det har jag bara ansett som en tvekan att ta på allvar. Tack för pepp att ge tvekan en match!

Vi fortsatte vår dialog, och Sofia la till:

Det brukar vara min motivation – ”Finns det en tvekan så är det ingen tvekan” – just do it!
Därför gillar jag detta ditt nyfunna begrepp för om man inte gör, inte testar.

Att ge tvekan en match. Gillar det begreppet. Håller mig själv tillbaka ibland, just på grund av tvekan, och inser nu hur jag faller på eget grepp. Härlig insikt! Jag lär mig aldrig flyga om jag sitter på min pinne och funderar över hur det kan göras. Det gäller att våga släppa taget om pinnen, kasta mig ut och testa mina vingar!

Så, dags att ge tvekan en match och börja skapa min coachpraktik, fullt ut. Sluta tveka. Sluta tänka sönder mitt hur. Alla dessa hur, som fjättrar mig i icke-görande. Hur ska jag paketera mitt coacherbjudande? Hur ska jag knyta samman mina olika hemsidor? Hur ska jag förmedla vad du kan möjliggöra för dig själv, som min coachklient? Hur skapar jag en verksamhet jag kan leva på? Hur? Hur? Hur?

Många hur att tänka sönder. Många hur som är väldigt enkelt att tveka kring. Men nu ger jag tvekan en match!

Vilken tvekan vill du ge en match?

En vår och en ostpromenad senare!

Publicerad den 9 juni, 2013 av Helena Roth

Befinner du dig i Skåne, en fredag eller lördag – ta dig då till Nyrups Osteria. Oj vad underbara ostar du kan införskaffa där. Och ännu bättre är att boka in dig på en ostpromenad eller någon annan ostupplevelse (själv blev jag nyfiken på fladderost!). En fantastiskt bra idé, som varmt rekommenderas! Blå Nyrup Master Mind-gruppens avslutningsdygn gick nämligen av stapeln i Nyrup, hos Cecilia som på kort tid skapat Nyrups Osteria. Har fått med mig en massa insikter, bekräftelse och inte minst nya tankar, eftersom tankespjärn är en av de grundläggande ingredienserna som denna fantastiska grupp möjliggör, om och om igen. Jag är enormt tacksam för allt Rasmus, Wivan, Inga-Lill och Charlotte!

Här kommer en bildkavalkad, som visar delar av upplevelserna. Men bara delar. Inga-Lill bistår med några andra delar, sett ur hennes synvinkel. Och även Wivan, drottningen av gröna smoothies, har summerat avslutningen med egna ord. Tillägg 10 juni: Här kommer ännu en fin sammanfattning av avslutningen, författat av Charlotte.

Hunden Honey går över dammens bro

Ostpromenadens första hållpunkt som bjöd på vidunderlig utsikt

Honey följde med oss på promenaden

Inga-Lill njuter av en bit hårdost

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Ostpromenadens sista hållpunkt, ovanför dammen.
Från höger: Helena, Charlotte, Inga-Lill & Wivan

Supercoachen Rasmus

Charlotte njuter grön smoothie till frukost

Wivans underbara lunchsallad

Solen skiner över Nyrup

En vår och en ostpromenad senare kan jag alltså inte göra annat än rekommendera dig att testa både Nyrups Osterias ostpromenad, Green Boosts gröna smoothies och Master Mind-konceptet som Rasmus introducerat mig till. Vågar du testa?

To this day…

Publicerad den 8 juni, 2013 av Helena Roth

I’ve seen this before, as Dan Pearce, aka Single Dad Laughing, posted this spoken word-poem it in a blog post a few months ago.

But here it is, again, or for those who haven’t seen it yet, as a TED Talk.
Watch it.

Watched it?
Then act. Now. Enough is enough! Together we create the world we live in. And I cannot believe that this is the world we want for ourselves, for our children, grandchildren, greatgrandchildren and so on…

Just because it will be hard to create a better world, doesn’t mean it cannot be done.
Just because the world have never been as good as it might be, doesn’t mean it cannot be done. It just means we have to give it that little bit extra. And perhaps it isn’t hard to do. Perhaps it’s a matter of being ourselves, true and genuine. So let us be all that we are, our beautiful unique selves, sharing our onlyness with the world. And let us not wait for tomorrow, or next year, or in 2020. Let’s start right this second.

I am unique. I am perfect, in all that I am. I am me.

Who are you?

Olika tidsperspektiv?

Publicerad den 7 juni, 2013 av Helena Roth

Hamnade i en mycket spännande och tankeväckande dialog på Twitter, i frågan betyg och urvalsprocesser. Desto djupare vi dök ner i frågan, desto svårare blev det att svara specifikt, framför allt eftersom jag inte tänkt klart (något jag hoppas att jag aldrig gör!). Men där någonstans landade världens insikt i mig!

För jag undrar om vi inte ibland (ofta?) talar förbi varandra, helt enkelt på grund av att vi har olika tidsperspektiv i åtanke när vi svarar?

Just när jag skriver detta minns jag en Twitter-dialog från tidigare i veckan också, som landade i ett svar om att…

… det måste vara som det är, för att omvärlden är sådan.

Hur svarar du på den frågan? Själv svarade jag att det inte räcker för mig. Jag vill mer än att acceptera rådande omständigheter. Jag vill spränga genom den mur som byggts av rådande omständigheter och komma ut på andra sidan där det är fritt fram att skapa nya omständigheter. Från grunden. Jag tror det är möjligt. Inte lätt och enkelt, men möjligt. Och framför allt så förlita jag mig inte enkom på min tro att detta är möjligt, jag testar helt enkelt.

Så jag återkommer till ovanstående fråga. Kan det vara så att en anledning till att vi ibland talar förbi varandra är att du talar om imorgon, jag talar om tio år framåt, men ingen av oss har de facto uttalat vilket tidsperspektiv vi utgår från?

När jag drömmer mig bort i den framtidsvision jag har om samhället – då är jag långt förbi den där muren. Jag är bortom befintliga system. Rådande omständigheter ser annorlunda ut. Jag kan inte i detalj beskriva hur denna framtida världs system är uppbyggda, men jag kan sätta känslor på min upplevelse av denna framtida värld.

Nästa gång jag upplever att jag talar förbi någon ska jag förtydliga mitt tidsperspektiv. Kanske det kan underlätta förståelse oss emellan. Det är värt ett försök åtminstone.

På vilken sida av muren befinner du dig i dina tankar och drömmar?

Tänka sönder hur

Publicerad den 6 juni, 2013 av Helena Roth

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

Upp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

Retro look gillas!

Publicerad den 5 juni, 2013 av Helena Roth

Hämtade ut mitt nya körkort igår. Det var minsann på håret, för det gamla gick ut igår, såg jag precis. Det har en oerhört retro look, och det gjorde mig lite glad att det så tydligt ligger en medveten tanke bakom dess design och utseende.

Retro look

Jag tycker det där är viktigt. Ja, faktiskt tycker jag det är så viktigt att ett av mina sidoprojekt är ett bolag vid namn Hyvens Utveckling AB. Hyvens är ett

…utvecklingsbolag för produkter och tjänster som gör världen lite bättre eller lite vackrare eller både ock!

För det finns ju en tanke bakom allt. Även fula saker är ju designade, även om man kanske inte lagt så mycket tid vid utseendet (får man hoppas). Och om det ändå ska designas, varför inte göra det snyggt när man ändå håller på?

Tänk hjälpmedel till äldre och sjuka t ex. Mycket av det är erbarmligt fult. Men som tur är så håller det där på att svänga. Min 95-åriga farmors rullator är t ex vinröd metallic. Ett klart kliv framåt jämfört med äldre varianter, men det finns mycket kvar att jobba med där. Sen är det så klart så att alla tycker olika, vilket är helt ok. Därför är det bra med valmöjlighet. Funwheels of Sweden har ju hittat sin nisch där.

Vilken pryl önskar du en utseendemässig uppryckning?

God morgon!

Publicerad den 4 juni, 2013 av Helena Roth

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Vad gör du av ditt liv?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight