Månadsarkiv: januari 2015

Help me move!

Publicerad den av
Svara

So, I need your help. You see, my body is telling me that I sit still too much, too long, when I get going on my computer, IPad or IPhone. It’s telling me to move, and I do, but not enough. Because I get caught up in the flow, of writing blog post after blog post, or writing documents for clients, or… whatever, which means I hardly move at all for hours on end!

This summer I got a crick in my neck and back just before heading to London for a weekend course, and then onto a family vacation. Bad timing let me tell you! I went to see a chiropractor and got help so it never got really bad.

I’ve been back to the chiropractor quite a few times since then, and early December felt that it was really getting better. However, you know how it is, Murphy’s Law immediately made sure I was wrong about that. So all through the holidays I’ve had a crick in my neck and back, not really bad, but always there.

I’ve moved a lot, swimming, doing my Seven-exercise every morning and so on, and that I think is the reason it never turned into a full blown torticollis (in Swedish: nackspärr). Privious years when I’ve had this problem I’ve just stopped moving altogether, because it hurts, and that I believe actually just makes it worse for me.

I went to see the chiropractor this week, and now it feels good again after a three week stint. I asked her why I have this recurring problem with my back and neck, and she said ”Well, who knows….” and then I realized: I know.

remember to moveThe week before it hit just prior to Christmas, I’d been sitting by my computer a lot, blogging, writing and whatever I get up to surfing the web, and I also had a short spell last weekend without any pain…. only to have it return over night because I spent a few hours by the computer that afternoon and night (and by few hours…. I’m guessing I’m actually saying like 5-6 hours, in the sofa, with my computer in my lap…).

So. Yeah. I know. I hear you body. I need to get a better work position when I work, not spend too long a time on my Ipad or IPhone to avoid text neck, and more than anything, I need to break my stance and shake it up at least once every the hour!

And that’s where I need your help. Because I forget to move!

So what’s the best way to give my self a reminder to shake it up, do some stretching, go get a glass of water or whatever, for a few minutes every hour? Do you have a favorite app for it, a website that helps, or do you just set a timer?

I’m the fly on the wall

Publicerad den av
1

I just started the 10-pack series on Balance in my Headspace-app, and it started off with Andy talking about what balance is to him. I really enjoyed what he said, even though I don’t remember it verbatim. So I’ll just try to use my own words, because I want to share this.

Balance doesn’t mean level, even, a straight line without up’s and down’s. No, that’s not what balance is to me.

Balance, to me, means riding the roller coaster that is life, with all the up’s and down’s, speed changes, bumps and the occasional stop, without getting swept off my feet.

Balance means experiencing my high’s fully, without believing that it’s only when I am high that I can be happy and grateful.

Balance means experiencing my low’s fully, without believing that it’s impossible to be happy and grateful when I am low.

Balance means being ok with, and accepting, what is, in the moment, feeling it, experiencing it, being fully there.

Balance means laughing my head off, or crying my heart out, with the knowing that the strong emotion will pass, in time, however long or short. Being able to be 100% in the feeling, while at the same time being aware that it’s a passing feeling.

fly on wallThere is something very dual in it for me, because it’s both being inside myself, feeling and experiencing fully, while simultaneously being aware of what I am feeling and experiencing, as if I have also taken a step outside myself, being able to bear witness upon myself and my experience.

It’s as if I am being me, but also a fly on the wall looking at me. *haha* I promise I did not see that analogy coming, but now that it’s here, I like it. Because it explains my experience quite well. I’m me, but also the fly on the wall.

Have you ever felt like that?

The natural progress of society is surging!

Publicerad den av
Svara

Shocked to hear about the horrific attack on French satire magazine Charlie Hebdo yesterday. Woke up this morning and thought about the video clip with Reza Aslan slamming Bill Maher for saying ”Islam promotes violence”. What I hear Reza say is urge us all to taking extra care of our words, refraining from generalizations that harm more than anything else.

If you haven’t watched it, here it is:

Then, while making my morning green smoothie, I wanted to listen to a pod cast, and found an interview with Reza Aslan on On Being, which I listened to, taking great comfort in Rezas conclusion:

And so when I see fundamentalism surge, I know that what is really happening is that the natural progress of society is surging. And that fundamentalism is just reacting to it. So, I choose to focus on the progress, not the reaction to it.

It’s a very interesting conversation on the whole, as always with On Being, and it’s definitely well worth the time to listen to it:
http://www.onbeing.org/program/reza-aslan-on-islams-reformation/7039

Like Reza Aslan, I chose to focus on the progress of society as well. But at times like these, it sure takes some extra effort, not to fall into despair and angst. But I hope we can help each other stick to the path of progress, of love, light and gratitude. Will you help me, please?

Veckonummer!

Publicerad den av
Svara

Såg en bild i mitt Facebook-flöde idag, som gjorde att jag genast slet fram min IPhone, knappade mig in i Inställningar > Epost, kontakter, kalendrar, för att sedan scrolla ned och voila! Där fanns en knapp jag aldrig sett tidigare, nämligen en knapp för Veckonummer:

veckonummer

Om du ser till att bocka i knappen vid Veckonummer får du i kalendern följande vy med veckonumret i vänsterkanten:

kalender med veckonummer

Det verkar mest vara svenskar som använder veckonummer, men desto gladare blir väl vi! För äntligen slipper jag ha en papperskalender vid sidan om, prenumerera på en speciell veckonummerskalender eller googla fram det, och jag kan tänka mig att jag inte är helt ensam om det heller. Så dela gärna med dig till andra IPhone- & IPad-användare. (Och om det inte funkar – uppdatera till iOS8!)

Visste du att denna funktionen fanns?

Nätverkande

Publicerad den av
2

För ett bra tag sedan så ställde Charlotte Rudenstam frågan: Vilken slags nätverkande tycker du fungerar? på Facebook, och jag gick igång direkt. Jag svarade på hennes fråga så här:

Jag insåg när jag la ut min 100-coachkonversationer-utmaning via blogg, Facebook & Twitter att jag skapat ett nätverk som är fantastiskt, som kunde svälja det jag bad om hjälp med. Och då insåg jag att jag HAR ett fantastiskt nätverk, som jag inte skapat ”för att skapa ett nätverk”. Utan det har växt fram organiskt, för att jag följt mitt hjärta, möter världenengagerat mig i frågor/saker/personer/rörelser som jag vurmar för, och på det viset varit öppen för att bygga broar och skapa kontakter.

Och då har jag ändå varit väldigt restriktiv själv med att skicka vänförfrågningar här på FB t ex. Älskar att få, skickar sällan.

Så, mitt korta svar blir: det som inte ”är nätverkande” utan är du som möter världen, med nyfikenhet och intresse. Det nätverkandet fungerar!

De senaste dagarna har jag funderat på min närvaro på Twitter, och övervägt att lämna det. Har fattat beslutet att att fortsätta twittra, men att städa i mitt flöde och också vara tydligare med vem och hur jag interagerar. Och därför kändes det extra värdefullt att trilla över detta mitt svar om nätverkande som jag lagt som ett utkast på WordPress.

För detta är precis vad jag önskar göra – möta världen med nyfikenhet och intresse. Det ska jag hålla i fokus än mer framöver. Jag är tacksam för påminnelsen, för jag har snöat in på de negativa ankdammsaktiga sidorna av Twitter ett tag, och det ger mig inget gott.

Skickar därför frågan vidare till dig, för kanske även du får syn på något du glömt bort, eller tappat sikte om: Vilken slags nätverkande tycker du funkar?

Lifted spirit!

Publicerad den av
Svara

It’s been a peculiar day, where for the first time ever, I seriously contemplated ditching my Twitter account. I’ve had breaks from Twitter now and then, but never really thought about just leaving it, completely. But this morning the thought crossed my mind. I’ve had lovely conversations on twitter about this today, and have decided not to leave Twitter, just now anyway, but I will clean up my following and also take more care as to what I do there, and with whom I interact. But I still felt a bit off.

So when my daughter came down to me a few minutes ago, with this song playing on her phone, I just knew this was the answer to my peculiar mood. It’s rocking and there is no way in hell I can sit still when listening to this!

You’ll never feel happy, until you try – so that’s what I’m doing now, and dancing wildly to this song sure helps lift my spirit! Over, and over again. It’s irresistible!

Can you sit still while listening to this song?

Podcast 1/52 – Quiet places

Publicerad den av
1

VejbystrandWalking along the beautiful coastline of Vejbystrand just before New Years I listened to the most amazing episode from On Being, featuring acoustic ecologist (you’re in good company, I had no idea there was such a thing either!) Gordon Hempton sharing his love for nature and both sound and silence.

He speaks about silence not meaning the absence of sound, but rather the absence of noise. And the conversation Gordon and Krista have about the last quiet places really shook me up. I urge you to listen, and see if you get shook up as well. It made me realize that noise pollution really is all around us, and I’ve never really gave it proper consideration before. Did you?

Sömnlöshet utan stress

Publicerad den av
5

sömnlös utan stressNatten till igår låg jag sömnlös. Läste ut en bok, låg och vilade och slumrade säkert till emellanåt, men långt från mina åtta timmars sömn, det kan jag garantera. Och det var inga problem det. Jag stressar inte upp mig längre när jag har en sådan här natt. Det hjälper så klart att jag fortfarande har julledigt och inte har något inbokat som jag vill prestera på topp för.

Natten till idag låg jag också sömnlös. Låg mest och vilade, och stressade inte upp mig inatt heller. Men tankarna gick till förra årets början, då jag också hade ett par sömnlösa nätter, vilket stressade mig enormt mycket då.

Och just i den jämförelsen, mellan mig själv idag och mig själv för ett år sedan, under liknande omständigheter, finner jag nöje i att göra. Inte minst för att jag minns hur uppjagad jag var för ett år sedan. Ojojoj, som jag vände och vred på mig och gjorde just det där som man så lätt gör, dvs, jag gjorde ett problem av det hela eftersom jag började tänka att det är ett problem. Och då skapar jag ett problem av det hela, istället för att bara acceptera det som Är, vilket vid det tillfället var samma som de senaste två nätterna: En natt då jag ligger vaken. Varken mer eller mindre. Kroppen klarar det, ett par nätter, och förr eller senare kommer jag att somna.

Skulle min sömnlöshet fortsätta natt ut och natt in, i veckor. Ja, då skulle jag ha svårt att fortsätta göra det jag gör just nu, dvs bara låta det vara som det är. Då skulle jag kanske kontakta vårdcentralen för att ta reda på vad som felar mig och försöka hitta en lösning.

Men efter en eller två sömnlösa nätter är jag inte där. Behovet är inte sådant. Jag hyser all förhoppning att jag i natt kommer att sova väldigt gott, men om jag mot förmodan inte gör det, så gör jag det nog imorgon natt.

Och vet du, att leva i nuet på detta vis, utan att jaga upp mig (vilket definitivt inte gör att jag sover bättre, det vet jag sedan länge!), är förunderligt skönt. Välbefinnande, det är ordet jag letar efter. Jag upplever nuet utifrån en hög grad av välbefinnande, fast jag inte sovit på två nätter.

För ett år sedan, samma situation, två sömnlösa nätter, och jag lovar, inte i närheten av denna känsla av välbefinnande. Då var jag uppjagad, stressad och orolig. Rädd att något var fel på mig, rädd för att jag inte skulle sova gott nånsin mer, att jag skulle haverera mentalt och fysiskt pga sömnbrist.

Efter två nätters sömnlöshet.

Amenhallåliksom, rim och reson, var fanns det? Tja, det fanns inte helt enkelt. Och nu? Nu känner jag inte att jag behöver lägga på ett lager av rim och reson alls, för jag har ett välbefinnande som gör att jag inte oroas av mina två sömnlösa nätter. Utan att jag talat mig själv till rätta, utan att jag lagt på ett lager av logiskt resonemang på det hela. Välbefinnandet bara finns där, en stabil grund att utgå ifrån, i varje stund.

Spännande som det kan bli!

Har du varit med om något liknande, där du återupplever en liknande händelsekedja efter ett år eller två, och har förmågan att reflektera och notera hur din reaktion och ditt agerande skiljer sig mellan tillfällena?

Be your best you

Publicerad den av
Svara

Someone rubs you the wrong way. Or annoys the heck out of you. Makes you feel inferior. Or is cold as ice regardless of how loving you try to be, so you say Sod it and start to act less lovingly towards them.

Know the feeling? Been there?

I have.

But lately, I try to be my best me, regardless. Give it some thought, please. Think about the person you want to be. For you. And for others, someone specific or just people in general.

And then think about what is says about you, if you refrain from being your best you because of what someone else is doing or not doing, saying or not saying, how somewhat is acting or not acting.

And I mean really consider this. Why would you let someone else be the driver for who and how you chose to be in the world?

Best youIsn’t that really just absurd? Letting someone else, whose behaviour and action, whose words and reactions, you cannot in any way control or even influence, be the determining factor for your behaviour and action, your words and reactions? It just doesn’t make sense to me anymore. And I guess, giggling a little to myself now that I think about it, that it never did make sense, but I just never thought to question it. It was the way I believed the world was, outside/in, and now that I know that it’s inside/out, there is no sense to it whatsoever.

So really really think about who you are and how you are when you are your very best self. And then, speaking from personal experience, I encourage you to be your best self. Try it out. It’s amazing what changes it evokes, for me at least, and for those around me.

And yup, I fail. Fall flat on my face. It happens often. I behave, act, speak in suboptimal me-ways. But I would be doing that anyway. So why not be more conscious about trying to be my best me, as much as I can? For me, now, that is where I am coming from. I want to be my best me. Because that’s the me I want to be. Not because I want others to like me. Not because I need appreciation from others. Not because I think I’ll get more friends or success that way.

I want to be my best me simply because that’s the person I want to be.

Who and how are you when you are your best you?

Welcome 2015!

Publicerad den av
1

In 2014, transformation was the word of the year for me and what a transformative year it proved to be. Regardless of the ups and downs I’ve experienced during 2014, overall my experience of life has been enjoyable, and that’s probably one of last year’s great insights: you can feel good even when life is tough and everything feels messed up in the moment. It’s fascinating to experience that after forty-two years of believing the opposite.

expansion But now it’s 2015 and a new year is here (given that year as such is just a man-made construct, just like the concept of time). Ahead lies many moments of Now, and my only resolve for 2015 is rooted in the word EXPANSION.

Somebody tweeted about different concepts of integration, assimilation, inclusion, exclusion during the fall and I involved in the thread…. and suddenly the word expansion popped up, and something happened within, there was a click and things fell into place.

Since then I’ve returned time and again to that particular word, expansion, both in thinking and in conversation, even though it has yet to reach my writings. But now I am beginning to put words to my thoughts and I hope to return to the concept of expansion a number of times during the coming year.

I’m also very curious to find out what a year with the intent of EXPANSION will lead to. Do you have any resolve for the new year that is upon us, opening up one moment of Now after the other?