Etikettarkiv: Facebook

När andan faller på

Publicerad den av
1

Maken och jag har funderat över lite sensommarsådder, och eftersom vi var inne i stan idag så tänkte vi titta efter lite fröer. Och sen insåg vi…. var i allsindar hittar man fröer inne i centrala Malmö?

Men då vaknade någon fördold minnesbild i mig, att det finns en liten gammaldags järnhandlare nära Moderna Museet och månne att han kanske har lite fröer, och kanske tom fröer från Runåbergs, som är vårt favoritställe att shoppa fröer online på. (Men just nu ville jag ha fatt i fröer bums för jag var lite i odlingstagen, som du snart kommer se!)

Och minsann om det inte stämde på pricken!

malmö järnhandelMalmö Järnhandel hade ett ställ med fröer, och visst var det bland annat fröer från just Runåbergs. Sagt och gjort, vi införskaffade lite sallads-, rädisa, asiatiska kålbladväxt- och salladslökfröer och lite annat smått och gott.

När jag väl luskat rätt på de fröer jag jag var intresserad av så gick jag runt och insöp atmosfären, tittade på pryglar och tingestar av allsköns färg, form och funktion. Matti i butiken frågade om jag letade efter något speciellt men jag bara sa att jag njöt av att snoka runt. Han smajlade och höll med om att det finns mycket att titta på bland hyllorna!

ToolPoolOch dessutom finns ju ToolPool här, vilket jag gillar lite extra mycket. Kolla in det, gilla dem på Facebook och låna ett verktyg om du har behov av det.

Får ännu en påhälsning från minnesbanken innanför skallbenet som säger att den genomsnittliga borrmaskinen som säljs används totalt 15 minuter under sin livslängd. Har inte dubbelkollat huruvida det faktiskt stämmer fullt ut, men tänker att det *tyvärr* känns ganska sannolikt. Och likförbaskat ska vi alla ha en… eller så lånar man en hos Matti på Malmö Järnhandel!

Och jajamensan att fröerna kom i rättan tid. Har bredsått grönsgödslingsfröer bredvid gojibärplantorna och sått rädisor, spenat, sallad på friland i första uppgrävda potatisbädden. Plus att jag förkultiverat ett antal olika fröer i olika jordfyllda byttor och krukor så jag har något att fylla kommande tomma odlingsbäddar med, efterhand som vi skördar i trädgården.

När andan faller på är det bäst att agera, och det gjorde jag idag. Känns mig nöjd och glad med det. Själv då? Föll din anda också på idag?

London – photo book creation

Publicerad den av
3

We spent the last weekend on June in London, the Roth family.
london eyeI opted not to take my ”good camera” and make do with the various IPhones of the family. Turned out to be a good decision. I am now sitting here creating a photo book from the weekend trip, and there’s some great shots. I started on the photo book last night, in part due to the end of one of my challenges and the start of another. Go figure.

You see, yesterday was the end of my journey with #cleanse4expansion. Not for good. But the project as such is done for now. So there’s no longer any need for the ”Oops, I haven’t done my daily cleanse, I’d better zero my inboxes and blog about it”-moments which have been a part of my life at least this past month or so.

And at the same time, earlier this week I started a social media challenge where I promised only to check my social media feeds once daily. So the ”Spending all my evening sitting in the sofa with my laptop chatting away with friends on Facebook and Twitter”-moments are also a thing of the past.

Hence, last night I started to create this London-book, and tonight I’ve kept at it. Probably have another third to go before all the pic’s are in place, and this time I’m writing the captions as I create, so it will soon be ready!

taylor1040As the reason for going to London was the Taylor Swift concert in Hyde Park on the 27th of June,there’s a Swiftie at home who’ll be very pleased when it’s done! And it was a really good concert, I was impressed with the quality of her show!

This time I’m doing the photo book on a Swedish site called Öskefoto, downloaded their program, but am not totally happy with the functionality of it. And the new Blurb software that I used for the birthday book I created a few weeks ago also wasn’t as good as I would have liked it to be. I’ve been an online photo book creator basically from the beginning of the service being available, so I’ve seen a lot of various functionality. And unfortunately some of my favorite features seem to be disappearing right now. Bothersome. So now I’m stuck in that awkward place of being not altogether happy with the two sites I usually use for ordering photo books while at the same time not really knowing where to go next.So what’s your best option for photo book creation?

Social media-challenge for the summer

Publicerad den av
4

Woke up this morning. Checked my emails and the feeds of my favorite social media channels Facebook, Instagram and Twitter. Did my Headspace meditation and then checked the feeds again. And again. And again.

twitter byegonePosted a tweet honoring my wise 15-year old who only checks her social media feeds daily, vowing to do the same. And then I deleted my Twitter app from my IPhone. It used to be situated right next to Skype in my Oh no no! Really?-folder, where there is just a void now.

As I was doing that, I figured, why not go all the way? So I closed the Facebook-tab in Safari (haven’t used the app for a long time on my phone) and reorganized the app’s on my phone to show my shifted focus.

Instagrammed about it, making a public promise to check social media only once daily during the summer. To be clear what I mean about this:
*Check Facebook, Instagram, Twitter and Tinybeans at the most once daily.
*I’ll likely Instagram when a lovely photo opportunity comes a-knocking, but won’t check my feed more than once daily. And from Instagram I can post to Facebook and Twitter, which still doesn’t mean I check my feeds.
*I’ll use Buffer to schedule tweets, Facebook and LinkedIn-posts, pushing blog posts, because I’ll still be blogging on a (near) daily basis as well.
*Once my vacation starts for real (a few days to go), I’ll cut down on checking emails as well, likely not checking daily even, but definitely checking my work email at least weekly.
*I don’t include Messenger, iMessage and Viber in this challenge, so if you want to reach me, those are your best options.

There. Now I’m crystal clear what this challenge means for me. And since I posted my Instagram post, I believe a few people have already joined me in this challenge. So I’ll extend it to you as well – do you want to join us?

 

Dags att äga insikten

Publicerad den av
3

Har senaste veckorna sakteliga landat i en insikt, den har tyst tyst smugit sig inpå mig. Inte landat med ett brak, utan just tagit små myrsteg närmre mig. Nu är den här, fullt ut, och jag ser mig om, på min omgivning, min verklighet, genom filtret denna insikt ger mig. Och jag inser att det är dags att äga den. Insikten. Fullt ut. Handling krävs. För jag kan inte fortsätta som förut, saker måste förändras. 

Ödesmättat språk. 

Innebär ett skifte, i en viss del av mitt liv. Inte alla. I den mening att det framför allt är ett sammanhang jag befinner mig i, där gapet mellan det som är och det som jag vill omges av, är som allra störst. Och där, där ska jag börja agera. 

Under förra samtalet med min coach, fick jag kloka ord mig till del, då Carla, min coach, sa att jag inte måste agera. Men att jag får, och att jag kan. Men jag måste inte. Så den förändring jag står inför nu är inte en förändring jag måste genomföra. Men jag vill. Och jag ska. 

Men givetvis dyker det upp både hjärnspöken och tankemonster, inom mig, när jag tänkte på att agera, i tankar kring hur jag tar klivet på bästa sätt. Men vare sig hjärnspökena eller tankemonsterna är verkliga. De är, som hörs på orden, tankevarelser, som uppstår i min inre dialog. Och jag behöver inte låta mig förlamas av dem. Jag ser dem, erkänner dem, och väljer att inte bjuda in dem till någon längre stunds samkväm med mig. De kan få vandra vidare eller så löses de upp i intet…  

Så jag ger mig själv ett löfte, skickar ut det i det publika medvetandet och föresätter mig att agera. Twitter och Facebook är förresten ypperliga vägar där jag kan kasta ut saker i offentlighetens ljus, som gör det enklare för mig att stå för mitt ord till mig själv. För ja. Jag äger insikten, och ska agera därefter. Och samtidigt som det känns skrämmande, så är det också lite pirrigt. För vem vet vad det kommer leda till? När en dörr stängs, så öppnas kanhända en annan. När något tas bort, finns utrymme för annat. Och jag är väldigt nyfiken på vad detta andra kan visa sig vara. Något alldeles vidunderligt, kanske?

A steady stream of thoughts

Publicerad den av
Svara

So I couldn’t keep myself from quickly flicking through most of the birthday greetings on Facebook before going to bed.

And you know what? I sit here, writing this, with tears in my eyes. From joy. Feelings of gratitude, love and a great sense of peace. It might seem super soppy but I truly don’t care.

IMG_0149Here’s my take on it:
Hundreds upon hundreds of people, have taken the time to write me a greeting, long or short, on my birthday.

Some people I’ve never met physically. Some people I’ve known since the day I was born or shortly thereafter. Some I interact with on a daily, and sometimes almost hourly basis, and some very seldom. Maybe I write them a birthday greeting, and they write me one.

It doesn’t matter. It’s caring. It’s acknowledging of another person. It’s a message to me that I am seen. I am held. Yeah, it might only take a few seconds. But still, it’s seconds that could have been used otherwise. But all of you chose to give me those seconds. And hundreds upon hundreds of seconds turns into at least a few minutes. So on the day that was my birthday, I was in the minds – and sometimes in the hearts – of hundreds of people, for at least five minutes total.

Is it a wonder that I felt good the entire day? How could I not? With a steady stream of thoughts sent my way, what else is there, but to feel the love, the care, the wellwishes?

Berikande upplevelse?

Publicerad den av
Svara

Många saker kan jag få mig till del när jag läser kommentarsfält på diverse ställen, oavsett om det är på en artikel, eller YouTube-klipp eller en Facebook-status, men att kalla det för en berikande upplevelse – nä du, det tror jag minsann aldrig jag känt. Åtminstone är det inte så det känns då jag visualiserar ett kommentarsfält eller två.

Då känns det, tyvärr, mer som Nemi beskriver det nedan:

kommentarsfältet

Hahaha, skrattar lite när jag läser texten och tittar på bilden. Kan så på pricken känna igen mig i det där, den ultimata uppgivenheten där all min muskelkraft – både fysisk och mental – på något vis bara försvinner, går upp i rök, smälter bort. Kvar blir en matthet, en orkeslöshet. Vill inte läsa en enda rad till, inte försöka nå fram till någon typ av samsyn (om så bara kring att vi inte är ense och att det är ok) med folk jag försöker samtala med, vill bara dra nått gammalt över mig och gå i ide.

Och sen. Ett tu tre. Så kommer muskelkraften så sakteliga tillbaka. Mentalt och fysiskt så är det som jag väcks, fylls på, som att tanka bilen. Från att ha gått på ångor och slutligen fått total soppatorsk, till att vara fulltankad igen. Redo att kasta mig ut i en värld som inte enkom består av icke-befriande kommentarsfält, ankdammar på Twitter och människor som verkar ha som främsta mål i livet att medvetet missförstå. Den där världen består ju också av fantastiska artiklar, statusuppdateringar, blogginlägg (snöat in på sociala media, som du kanske märker) och inte minst möten, på riktigt, verkliga möten, mellan människor med välvilja och nyfikenhet. Den där världen som jag älskar, på alla sätt, med allt den innehåller. 

Berikande upplevelser finns det gott om, livet är proppfullt med dem! Och jag ska utmana mig själv att försöka hitta dem även i kommentarsfälten. För nog måste de finnas även där?

 

Älskar livet!

Publicerad den av
1

Häromdagen skickade jag följande Vibermeddelande till Wivan:älska livet

Lite kortfattat och styltat måhända, men jag vet att Wivan förstod dess andemening. Det vill säga – att oavsett i vilken fas jag befinner mig i i den bergochdalbana som är livet, så kan jag se, uppskatta och älska det jag upplever i stunden – för det är det som är livet. Och det är så fantastiskt härligt!

Jag kan vara nere, och älska livet. Fast jag helst inte skulle vilja vara nere, så är jag helt ok med att jag är det. För jag vet att det är för stunden, det varar inte för evigt, något annat kommer. Förr eller senare.

Och jag kan vara uppe, hög av livslust, och älska livet. Fast det kan vara lite utmattande att vara så där saligt lycklig, och jag vet att även detta kommer att passera, förr eller senare. Och det är helt ok det med.

Jag älskar att uppleva det som är livet. Och att ha det som ett slags grundton i livet är så oerhört underbart, och skiljer sig så från min upplevelse av livet, förut. Då var det mer något att genomlida på något vis. Och inte för att mitt liv varit skit, inte alls, långt ifrån till och med. Men i svackorna så var mitt inre välbefinnande så långt borta från mig, och idag är det mig *oftast!* så väldigt närbeläget och allom närvarande. I med- såväl som motgång.

Dagen efter skrev Charlotte motsvarande sak, fast något mer välformulerat som den ordkonstnär hon är, i en morgonstatus på Facebook. Jag log, igenkännande, och skrev en kommentar att jag visste precis vad hon menade. Vet du?

Anhörigriksdagen 2015 i Varberg

Publicerad den av
1

Igår var jag över dagen i Varberg och deltog i dag 2 på Anhörigriksdagen 2015, som ordnades av Anhörigas Riksförbund med flera. Anledningen till att jag tog mig dit ligger främst i ett engagemang jag är inblandad i, som rör skola, barn och kanske framför allt lärande. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Det som var allra härligast igår var att se hur Barn i Behov, en grupp som jag följt under ett år eller så, verkligen lyckats på alla sätt och vis. De hade en monter, som var mest besökt av alla montrar. Höll en föreläsning dag 1 (som jag alltså missade tyvärr!) som var värsta snackisen även dag 2, och som gjorde att kön ringlade sig lång till att få kolla i den databas som Cilla Lundström skapat, efter att ha ringt runt till Sveriges kommuner för att samla siffror, svart på vitt, på hur det faktiskt ser ut runt om i landet med avseende på bland annat särskilt stöd i skolan. Cilla startade i höstas samla information vilket först ledde till en tryckt rapport som visade 125 kommuners hantering av tilläggsbelopp varje år från 2010 till nu; dvs givna och avslagna samt varje kommuns riktlinjer. Många kommunala tjänstemän var väldigt nyfikna på att få veta hur det stod till hos just dem. Det övergripande budskapet till dem alla var dock: Din kommun bidrar till att sätta Sverige sist bland alla EU-länder om stöd i skolan!

Om du är nyfiken på att höra mer hur din kommun ligger till, så hör av dig till Cilla via Facebook! Mer information om Barn i Behov hittar du bland annat på Facebook, men de twittrar aktivt också.

101 berättelserBarn i Behov (ofta förkortat BiB) har också tagit fram en bok som jag fick med mig hem från Varberg. Den heter 101 berättelser om en skola som inte är för alla, och den ska jag självfallet läsa. Ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning ärligt talat, för jag misstänker att jag kommer bli både förtvivlad, förbannad och frustrerad när jag läser de 101 olika röster som delar sin upplevelse i boken. Lovar blogga om den när jag läst klart.

Ja. Onekligen är det så att BiB var det som gjorde mest intryck på mig igår. Tankarna går till Margaret Mead när jag ser hur fantastiskt engagerade människor det finns:

Tvivla aldrig på att en liten grupp av omtänksamma och engagerade medborgare kan förändra världen. I själva verket är det det enda som någonsin har lyckats. 

Jag vill förändra världen. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Men gisses så skönt det är att översköljas av bevis på att det är just så. Känns det igen?

 

Lycklig, eller lyckligare?

Publicerad den av
2

Wivan bloggade häromdagen om något hon sett på yoga_girl Rachel Brathens Instagram, nämligen (och jag översätter):

lyckligare

Bild tagen på Innocarnival i Malmö, nov 2014

1. Skriv en lista över saker som gör dig riktigt, fullkomligt och totalt lycklig
2. Skriv en lista över saker du gör varje dag
3. Jämför listorna
4. Ställ om. Gör lista #2 mer lik #1

Jag länkade till Wivans inlägg på Facebook. Det resulterade i en liten diskussion om hur omöjligt det där vore i verkligheten, pga allt som vi måsta göra. Städa, handla, laga mat, tvätta, betala räkningar, rensa avlopp osv.

Men nä. Jag tror inte alls det är omöjligt. Kanske för att jag just gått en 90-dagars kurs i Creating the impossible. Kanske för att jag tror att många av oss på första listan skulle skriva saker som tid spenderad med nära och kära, en stund i naturen, att få ta en fika med sin älskade, osv. Och varför skulle det vara omöjligt att åstadkomma?

Det är väl eg hela poängen med en uppgift/utman som denna, att öka medvetenheten kring 1) vad jag tycker är riktigt viktigt i livet, sånt som ger mig glädje och 2) inse att det finns utrymme för mer sånt, om jag tänker efter lite grann.

Och jag har en känsla av att det finns saker på listan över det där vardagliga som vi gör utan att vi har stämt av på sistone om de ger önskat resultat. Kanske finns det både en, två eller tre vanor vi kört långt utöver dess bäst-före-datum. Att lista dem kanske kan hjälpa mig att få upp ögonen för just sånt. Som jag då kan ta bort, eller dra ner på, och vips skapas utrymme för något från lista nr ett att ta plats i mitt liv.

Har du funderat över vad som gör dig lycklig, eller lyckligare?

 

 

Att spara eller inte spara, det är frågan!

Publicerad den av
1

Jag håller ju på med ett omöjlighetsprojekt som jag döpt till #cleanse4expansion, som handlar om att rensa genom hela mitt fysiska hem och mitt digitala viste, samt blogga om det. Dottern rensade ut allt från sitt rum i helgen som hon inte längre ser fyller någon funktion i hennes liv och jag går nu igenom IKEA-kass på IKEA-kass för att se om det är något som lillebror, bonusbarnbarn eller andra kan ha glädje av.

skolkatalogerMitt bland böcker, trasiga hörlurar, urvuxna kläder och kortlekar låg en hög med skolkataloger från i princip hela hennes grundskoletid. Utsorterade. Osentimentalt, på det där viset som hon är, dottern min.

Men där blev det liv på mina tankemonster ska du veta! Så pass velig kände jag mig att jag tog ett foto och la ut på Instagram, Facebook och Twitter, med frågan om jag ska kasta dem (utsorterade som de är av dottern min) eller om jag ska spara dem till henne, för den händelse hon ångrar sig och någon gång i framtiden skulle vilja sitta och bläddra i dem (ofta till mycken skratt och pinsamhet, enligt min personliga upplevelse!)?

Och gisses vilket engagemang det drog igång. Inte säker på om jag nånsin fått så mycket kommentarer och tankar på något inlägg. Majoriteten verkar helt klart säga spara, men det finns förslag om digitala alternativ (scanna och kasta de fysiska katalogerna) och några få som säger kasta dem.

Och jag? Tja, jag är fast i limbo fortfarande. Och eftersom jag är där, tänker jag att det kanske är läge att lägga dem bland fotoalbumen och ta itu med dem vad det lider. För tydligtvis är jag inte riktigt klar i tanken i detta nu.

Jag väljer dock i detta nu att lägga frågan om skolkatalogernas varande eller icke-varande åt sidan för stunden. Tänker att jag kommer att veta vad jag ska göra när tanken klarnar, vilket den kommer att göra, förr eller senare.

Har du sparat dina gamla skolkataloger? Och så undrar jag om det är lika vanligt att karlar sparar sina gamla skolkataloger, som det är att kvinnor gör det? Vad tror du?

Detta blogginlägg, nummer 30 av 100, är en del av #blogg100-utmaningen som just nu pågår i Sverige.