Kategoriarkiv: Personligt

A cruel and heartless world, anyone?

Publicerad den av
Svara

BoldomaticPost_It-s-not-our-job-to-toughen-oI read the quote by L R Knost on what our job is, what my job is, and I nod, agree, and then give a deep sigh. Not because I disagree. I don’t, not at all. I agree wholeheartedly!

The sigh comes more from having met so many people – in person, or via their writings, articles, blog posts, or through their social media presence, tweets, Facebook status updates and the likes – who seem to think the opposite. People who state ”It’s a tough world and if kids don’t get knocked around a bit – metaphorically at least – during their upbringing and time in school, they will not know what hit them when they grow up and join ‘the real world’ as adults”.

Maybe not spoken in those exact words, but definitely sending that message. And I simply do not believe that is the way towards a more loving and peaceful world. On the contrary. And for me, the trick is this: I cannot raise my children to be more loving and wholehearted if I am cruel and heartless. Again – kids (and everyone else as well, I dare say) do as we do, not as we say.

It’s time to walk the talk. For real. Because I want to do my job, I want to be a part of making the world a little less cruel and heartless, and more loving and peaceful.

But how? How do I do that? How do I act lovingly? What is a wholehearted action? How do I show up in the world, lovingly and wholeheartedly?

I think I might write down a few bullet points for loving and wholehearted respectively, translating the fluffy words into actual activities (actions, words, gestures). Then I can look within to see if I am walking my talk, or not. What do you think, are you?

 

Vackra Ronneby

Publicerad den av
Svara

I morse hoppade jag på ett tåg för att ta mig till Ronneby. Har fått tankespjärn under hela eftermiddagen och kvällen och imorgon blir det detsamma. Härligt. Ska bli spännande att se vad det blir av det. 

Vi tog en bensträckare under eftermiddagen och se så vackert det är längs ån och i Brunnsparken:



Nu ser jag dock fram emot en skön natts sömn! Får se om hjärnan fortsätter bearbeta dagens tankespjärn – vem vet vad jag vaknar upp med för tankar eller funderingar? 

#blogg100 har förändrat mitt liv!

Publicerad den av
14

blogg100-logotype-300x256Hoppade på #blogg100 andra gången Fredrik Wass initierade det och sedan dess är mitt liv inte detsamma. Hakade på även förra året. Och nu är det dags för #blogg100 igen, fjärde året i rad, och självfallet hakar jag på, fast det för mig inte är en utmaning att blogga dagligdags längre. Sedan min första vända med #blogg100 så har dagligt bloggande blivit en rutin, nästan lika given som tandborstning. Men det är givande att vara del i ett sammanhang, och att upptäcka nya bloggar, nya människor, och kanske få till mig nya tankar och idéer.

Alltså.
”Kanske”?
Varför skriver jag så?
*haha*

Jag vet ju att jag kommer få till mig nya idéer och tankar av denna vändan med. Det går liksom inte att komma undan, för det är så vi funkar. Det dyker ständigt upp nya tankar, och att blogga dagligen är faktiskt ett av de bästa sätten jag upptäckt som hjälper mig att få syn på mina tankar och idéer. Det är som om jag fångar vissa tankar i flykten, och låter dem få ta lite mer plats under en stund, ibland tio-femton minuter, ibland uppemot en timme eller två. Ibland ligger den på lut i dagar, veckor, månader, och liksom förbereder sig för att landa i skriven form på min blogg.

Det som dessa infångade och nedplitade tankar har gemensamt är att de belyser vem jag är, var jag är, vad jag vill. Och det är definitivt en starkt bidragande faktor till att mitt liv inte längre är detsamma. På dessa två år har så ofantligt mycket hänt – men det har det gjort under tidigare två-års-perioder av mitt liv också. Skillnaden som gör skillnaden är min ökade medvetenhet om just vem jag är, var jag är, vad jag vill.

Vem är du? Var är du? Vad vill du?
Kanske något du är nyfiken på att ta reda på mer om?

I så fall rekommenderar jag dig varmt att testa #blogg100-utmaningen i år!

A speedy way to peace on earth

Publicerad den av
5

My Supercoach Academy-colleague, the wonderful Susan Parisi, wrote this on Facebook:

eyegazingNow, if you’re anything like me, this makes you very intrigued, because that’s what happened to me. So I clicked on the link that Susan shared, and got this:

Watched.

The love, the wonder, the curiosity, the intimacy and connection between these couples comes through the screen and hits me hard. Amazing. Powerful.

Finished watching. And realized: Susan is right. This should really be a prerequisite before attempting to solve any disagreement of any sort. You think I’ll remember this when next I end up in a disagreement?

And you know what more? I have an urge to sit my husband down for four minutes of eye gazing. Who do you want to invite for some eye gazing?

 

Everchanging.

Publicerad den av
1

everchangingWe are made to love, to live, to create, to laugh, to cry, to eat, to sleep, to connect, to caress, to be and to do. Journal

In a wonderful mix. Ever-changing.

The Headspace meditation series on CHANGE has really helped me become even more aware of the ever-changing state of mind and body. I often meditate lying down (Heresy!, I hear you say… but hey, whatever works right?). And then I observe that my neck is tense. So I relax, letting my head sink down into the pillow. Continue with the meditation. And all of a sudden my neck is tense again. So I relax. Again. And so it continues.

So far I’ve never been able to spot the moment when I begin to tense up in my neck. It’s just suddenly tense. Even though I know that it’s not like that. There is a beginning to that sensation, and perhaps, with raised awareness I will be able to spot it. One day. Some day. Perhaps. Or perhaps not.

Everchanging. Isn’t that fascinating?

PS – I have three months of free access to Headspace to gift someone. I was thinking I’d give it away to one of my blog readers. Interested? I really want it to come to good use, and Headspace has a ten day free trial, so please download the app and try it out. If, after your trial, you are committed to using it for another three months, give me a holler. Ok?

Kungörelse om bygglov – skojar du med mig?

Publicerad den av
13

Angränsande till vår tomt finns en tomt som legat som servitut till ett annan grannhus. Nu har tomten sålts och det ska byggas nytt hus på tomten. De nya ägarna knackade på härom helgen och ville bara säga hej och berätta att det snart kommer att påbörjas byggnation, vilket jag tyckte var himla kärt av dem. Det blir säkert bra det här, men jag sa också till dem att jag var nyfiken på bygglovet och sa att jag trodde vi skulle få hem papper så vi kunde kommentera och/eller godkänna planerna.

Tji fick jag. För vad vi fick hem i brevlådan var följande:

bygglovet

Tji och tji förresten. Jag fick ju rätt så till vida att vi får hem information och ges möjlighet att överklaga osv.

Men snälla stadsbyggnadskontoret, är det inte läge att vakna upp till det faktum att det är 2015?

Hur svårt vore det att skicka hem ett brev där det utöver ovanstående information även finns en inloggning så vi via nätet kan titta på bygglovet och därefter avgöra om vi tycker det ser ok ut eller ej? Det vore väl ett i dessa dagar fullt rimligt alternativ till att fysiskt ta sig in till Stadshuset vars öppettider ni inte ens skriver ut?

Påminns om när jag mailade dåvande Husie Stadsdelsförvaltning efter de underlag som stadsdelsnämnden fattade beslut om. Beslutsprotokollen fanns tillgängliga på nätet (men ni ska inte tro att de var lätta att hitta!) men inte underlagen. Fick motsvarande besked som stadsbyggnadskontoret använder sig av, nämligen ”Varmt välkommen till Husie SDF för att titta på underlaget”. Gissa om jag tog mig dit? Nä. Så intressant var det inte för mig. Men det grämde mig så pass att jag kontaktade dem åtminstone, för det verkade så vansinnigt att beslutet fanns att tillgå digitalt men inte vad beslutet de facto handlade om. ”Förslag bifallet” säger liksom ganska lite, trots allt.

Och där kommer vi väl till kärnan egentligen – om medborgardialog och öppenhet, kommunikation och delaktighet är ledord för offentliga myndigheter och förvaltningar – varför ser det då ut så här, idag, 2015? Kanske för att det inte är ledord utan bara tjusiga flufford som ”man måste skriva” fast myndigheten/förvaltningen inte har någon avsikt att leva efter dem?

Fast där kanske jag skiter i det blå skåpet inser jag. Stadsbyggnadskontoret kanske inte alls har för avsikt att finnas där för Malmöbon? Vad vet jag, menar jag!

Googlar genast mig fram till ”Om Stadsbyggnadskontoret” där jag finner följande:

Om Stadsbyggnadskontoret

2013, 2010 och 2008. Mmm. Ni övertygar inte Stadsbyggnadskontoret, inte alls, ärligt talat.

Klickar mig dock vidare in på Årsanalys 2013 och ser som ett av tre huvuduppdrag följande:

  • Med humanistiskt grundade värderingar utgår vi från en helhetssyn där Malmöbon står i centrum. Vi värnar också i vårt vardagsarbete om det kunskaps­ delande förhållningssätt som varit så framgångsrikt hittills.

Kunskapsdelande förhållningssätt var det ja (är dessutom allergisk mot särskrivningar… Märks det att jag blir mer anti ju mer jag läser om Stadsbyggnadskontoret?). Men låt gå för det. Och då har ni här ett ypperligt förslag från mig att börja använda nätet som ett ypperligt verktyg för just kunskapsdelande!

Fast det är säkert så att jag missat något vitalt. Offentliga myndigheter/förvaltningar kanske endast har till uppgifts att tillhanda handlingar i pappersform om jag kommer dit i egen fysisk person? Nån som vet? Finns det någon kommun i landet vars stadsbyggnadskontor kör en något mer modern kommunikation än Malmös?

Om tacksamhet

Publicerad den av
5

Sus bloggar om tacksamhet och det väcker något i mig. Kanske inte minst eftersom jag var en av de där väninnorna i Umeå. Läs och reflektera, och kom sedan tillbaka till mitt blogginlägg, som fortsätter nedan.

Läst än?

Om inte – gör det här: https://rektorndotcom.wordpress.com/2015/02/21/inte-tacksam-direkt/

Ok, nu förutsätter jag att du läst.

Själv landar jag i just det att vi alla lägger in olika saker i begreppet tacksamhet. Själv njuter jag av min ökande medvetenhet kring den tacksamhet jag känner – som kanske också kan kallas att njuta i stunden. Eller en lättnad över att något blev av, eller inte blev av. Många olika begrepp som jag för min del börjat samla under paraplyt tacksamhet.

Jag skrev en variant av ovanstående stycke som en kommentar till Susanne på Facebook, och fick följande kommentar tillbaka:

Åh H, bra tanke med paraply! Jag tänker mer jordankare. Olika sidor av samma mynt som sannolikt är mer av en ikosaeder än tvåsidigt mynt.

Oliver och tacksamhetsburkenTacksam för att ha Sus i mitt liv(Är det nu jag ska erkänna att jag slog upp ikosaeder för att säkra att jag hade rätt bild i sinnet? Ja, det gjorde jag. Och ja, jag tänkte mig nått sånt som det visade sig vara. *pjuh*)

Tacksamhet är inte något jag låtit ta stor del av mitt liv tidigare. Tror jag. Försöker minnas tillbaka och kan absolut se stunder då jag varit enormt tacksam. Men inte dagligdags och inte så medvetet. Kanske mer så som Sus tänker kring ordet, att det är den riktigt stora tacksamheten hon tänker sig, när hon smakar på ordet, känslan, begreppet.

Idag väljer jag nog mer det andra sättet, har sedan nyår till och med en tacksamhetsburk där jag lägger små lappar med de där små tacksamhetsglimtarna, stunderna av njutning, glädje, vidunderlighet och humor. Dagens lapp blev en lapp till just Sus, som jag verkligen uppskattar att ha i mitt liv, för allt som oftast utmanas jag i tanken i hennes sällskap. Andra stunder skrattar jag så jag nästan kissar på mig. Och jag älskar att befinna mig i båda de stämningslägena, och alla däremellan med. Så kan det vara att vara tacksam när man heter Helena och är jag. Och det e jag banne mig bra tacksam för!

Hur tänker du kring tacksamhet? Paraply eller jordankare? Tänker du på det riktigt stora, eller väver du in det lilla i begreppet? Eller befinner du dig på en helt annan sida på den där ikosaedern?

 

Det förflutna

Publicerad den av
4

Njuter alldeles särskilt nuförtiden av seriestrippen Nemi i Sydsvenskan, och härom dagen var det ånyo en strip som jag genast tog ett foto av för att blogga om:

Det förflutna

Vad händer i dig när du läser det här:

Det som är bra med det förflutna, är att om man inte bär det med sig, så är det borta.

För mig är det väldigt befriande att läsa, men kanske det är för att jag upplever att jag släppt den starka anknytning till mitt förflutna som jag tidigare mötte världen med. Jag definierar mig inte längre utifrån händelser i det förflutna, utifrån släktskrönorna om vem Helena är och hur Helena agerar.

Eller, kanske det är att ta i och säga att jag helt släppt det, för det finns stunder då jag visst definierar mig själv just utifrån det förflutna. Men allt som oftast gör jag inte det, och tillfällena då det händer uppstår allt mer sällan.

Och det intressanta är att det blir lika knasigt för mig att definiera mig själv i förment positiva som i dito negativa ordalag, i förhållande till det förflutna. ”Jag har minsann gått stärkt ur det där tragiska som hände…” bär på lika många möjliga begränsningar av vem jag är, vad jag gör, som ”Ja, pga det som hände så vågar jag inte längre…”.

Jag försöker därför möta världen i stunden, och att vara öppen för det som händer och sker, både inom och utom mig. Ibland spökar något gammalt, och jag kan reagera helt orimligt utifrån den givna händelsen. Om jag tar tillfället i akt att titta lite närmre på det, kanske genom att fråga mig själv ”Hur gagnar detta mig?”, så kanske jag kan få syn på att det är ett ”spökbeteende”, som bottnar i något gammalt. Kanske det inte alls har någon bäring i den aktuella situationen. Då blir det ofta lättare för mig att släppa taget om storyn som jag hänger upp mig vid, berättelsen som jag gett en viss och betydelsefull mening.

Om det är lätt?
Nä. Och ja. Ibland är det supersvårt och stört omöjligt. Ibland hur lätt som helst att släppa taget om det förflutna och bara vara här. Och nu.

Oavsett vilket så bankar jag inte på mig själv längre. Jag är inte en bättre människa i de stunder då jag kan släppa taget om det förflutna, än i de stunder då det är som förgjort, då jag sitter fast förankrad i något gammalt, som jag inte kan, vill, orkar eller förmår släppa taget om. I båda scenariona är jag människa, rätt och slätt, och det räcker fint det.

Vad har du för relation till det förflutna? Bär du med dig händelser och upplevelser som tynger dig, som begränsar dig, som du låter dig definierar av och som kanske tom gör dig till något annat, någon annan, än den du egentligen vet att du är?

Daily habits

Publicerad den av
3

Continuing on yesterday’s topic of doing average stuff, but consistently, having it add up to something spectacular, I give you some wisdom from Seth Godin, from a blog post he published in December 2014 (published here):

BoldomaticPost_There-s-a-fundamental-differen

In the past six months, since August 18th 2014, I’ve discovered I’m quite good at this, building daily habits, and just doing it. Because once I committed myself to it (and also voiced it publicly, something that helps me feel accountable!), I have been doing my daily Seven minutes of morning exercise and a Headspace-meditation as well as my daily dose of German in DuoLingo. In September sometime I started doing another daily meditation as well. Also, for the past 39 days I’ve done my minimum of 15 minute #cleanse4expansion, without exception. Just doing it.

Oh, and I have an even longer track record, as it’s just over two years ago that I started to blog daily. There have been a few exceptions there, and I’m cool with that. But I don’t make a habit of exceptions, because then my daily habit is no longer what Seth so wisely points to: something I just do, without having to decide on a daily basis to do them. Rather I can just play around with how to do it, on each given day.

And you know what? I don’t find this taxing. It’s not stressful. And it’s not even something I feel I HAVE to do. I just do them. It’s like brushing my teeth. I don’t fight myself on a daily basis trying to convincing myself to brush my teeth, morning and evening. I just do it. Because I’ve learnt that habit, and I find that it serves me.

The same is true with blogging, Seven and the meditations. In the beginning there was some effort to it. And sure enough, sometimes I’d rather not. But…. it’s like brushing my teeth, I just do it, regardless if I really want to or not. Because I find that it serves me.

The moment it stops serving me (it being any daily habit of mine) – there’s no reason for me to continue. So the trick, for me, is to revisit my Why’s once in a while. I’ll give it a go right now:

Why do I blog daily?
Because it’s self coaching for me, and a great way to reflect. And sometimes it proves helpful to other people as well.

Why do I do a daily Seven minute of exercise?
Because I feel better, I get stronger, more fit, and my back (and the rest of my body) really benefits from the daily movements!

Why do I do two meditations daily?
Well, I started with Headspace because my brother got me into it. Not the reason I’m still doing it though! My reason why has evolved, and now centers around me really enjoying the quiet time with myself and mind, and also I find that it helps me be more centered during the non-meditating times of my day, which of course makes up most of my day. The second meditation is a practice that helps me connect on a daily basis to love and acceptance, and that is also something which greatly impacts my entire day.

What daily habits do you have, and what’s your reason for doing them??

It all adds up!

Publicerad den av
3

I spend part of my days doing small things, average stuff. But I do them, day after day, and there is an accumulative effect of these mundane activities, that generates results that I would not have accomplished without having done them. Of course.

And yeah – it really is of course there, but the thing is – even though I know this, how many years of my life have I lived without doing the small stuff, regardless of what I know or don’t know. (And I do know the effect it can amass over time, and have known for a long time.)

My Create the impossible-project is one of these, where I’ve set myself the target of minimum 15 minutes of cleansing a day, for 90 days, as well as blogging about it. And regardless if I meet the impossible project-goal or not, by the end of the 90 days I will have spent a number of hours simplifying my life, both in my physical home as well as my digital vistas, and that will surely have huge impact on my life, in many ways.

Seven day 184Another of these small and highly average things I’m doing nowadays is my Seven-habit, doing 7 minutes of workout a day, which is something I’ve now been doing for 184 days in a row. And yes. It adds upp. I feel better. My clothes fit me much better. I have gotten stronger. And I really enjoy doing these the exercises, working my body.

And all that from a measly seven minutes a day. I mean, seven minutes – that’s nothing! But having done it 184 days in a row, that’s just short of 22 hours of sit-up’s, push-up’s, jumping jacks, squats, crunches and what not’s. It accumulates.

For me, going to the gym for an hour a couple of days per week doesn’t suit me and my life, so guess what I did all those years before?

Yup. You’re right.

Nothing. Nada. Zip.

And now – I do seven minutes, every morning, come hell or high water.

What do you do every day, that in itself if highly average and mundane, but when you stack it all up, makes a huge impact?