Vårtecken

Publicerad den 22 mars, 2013 av Helena Roth

Svara

Ja, vårtecken kan man få leta långt efter så här den 22 mars, när snön ligger vit ute och det småsnöar. Men solen skiner, fåglarna sjunger och under snötäcket finns knoppande växtkraft. Om det har jag själv skrivit och visat i bildform tidigare. För en vecka sen skrev min son följande blogginlägg:

Så nog kommer våren – om det hyser jag inga tvivel alls!

Vad gäller gossens bloggande är det ganska roligt att iaktta hur han hantera det hela. För det första är det hans egen idé att blogga, han fick tjata en vecka eller två innan vi tog oss tid att tillsammans starta den. När den väl var igång frågade jag vad hans tankar är men bloggen. Den är i första hand till för nära och kära, och han har som uttalat mål att skriva ett par två-tre gånger per vecka. Och det gör han nästan, oftast på alldeles eget bevåg. Detta blogginlägg visste jag inte ens om att han filade på, utan det trillade in i min Reader.

Jag uppmuntrar båda barnens bloggande, eftersom jag kan se hur det kan gagna dem. Det ger också utrymme till diskussioner med dem om hur man ska tänka, vad kan/bör man lägga upp, vad är av intresse för andra osv. Sen ger det ju en vana vid lite reflektion, och ger träning i att formulera sig, försöka hålla en röd tråd, sätta rubrik osv. Dessutom tycker jag det är viktigt att barnen (och vi vuxna!) lär oss att bli producenter och inte bara konsumenter på nätet.

Bloggar du, eller dina barn? Hur går dina tankar i frågan producent och/eller konsument på nätet?

Compassion

Publicerad den 21 mars, 2013 av Helena Roth

Skriver merparten av detta när jag är på hemväg från ett global summit i Nederländerna, för Transformational Presence Leaders and Coaches. Åkte nattåget både tur och retur, och hann därför med ett besök i Camp Vught. Detta var det västligaste av Nazi-Tysklands koncentrationsläger, och det är idag bland annat ett museum, ett nationalmonument.

Jag fick skjuts till museet och på vägen dit pratade jag och en summit-kollega om den täta kopplingen mellan orden compassion och passion. Hur de inte kan separeras. Om du inte uppvisar omsorg och medmänsklighet i det som är din passion – är det då verkligen passion? Är det inte något annat?

Svenska översättningar av ordet synkar inte lika bra till passion, därav vidmakthåller jag engelskans compassion i detta inlägg. Tyda.se översätter compassion med deltagande, medlidande, misskund, medmänsklighet och ynk. (Vet inte riktigt var det sistnämnda kommer från.)

I poscasten On being with Krista Tippit som intervjuar Thupten Jinpa, nära vän, översättare och kollega med Dalai Lama pratar de i slutet om just compassion som den enande faktorn i alla världens religioner. Det ligger som grund till alla våra värdesystem. Att utöva compassion är en nyckelaspekt i att vara människa. Och då passar ju svenska översättningen medmänsklighet väldigt väl helt plötsligt.

Skriver detta samtidigt som jag satt Paul Halleys Ubi Caritas på repeat i hörlurarna – ett musikstycke som talar till mig, som uppfyller mig med hopp och tro på vad jag som enskild individ kan tillföra världen. Hur jag, tillsammans med dig och alla andra, kan förändra världen, till att bli ett ställe med mer compassion, eller medmänsklighet. Är det en strävan du är med på?

Hamburgvisit

Publicerad den 20 mars, 2013 av Helena Roth

Varit på uppdrag i Hamburg sedan i måndags, kom hem i eftermiddag. Det är intressant att lägga märke till skillnader i affärskultur, matvanor, umgänge osv. Tro nu inte att det var all pleasure för det stämmer inte, men kul har jag haft! Spännande och lite udda individer med mycket humor har jag umgåtts med i dagarna två!

Är trött och orkar inte tänka så mycket, så därför blir dagens inlägg en fotokavalkad.

Park Hyatt Hotell i Hamburg – rekommenderas varmt! Tur jag slapp betala!

Hotellfrukost – alltid rätt!

Kombucha är spännande och gott – ska se till att hämta min utlovade bit av en dylik svamp (eller vad det nu är!).

Konstinstallation på ett torg av något slag. Ganska roligt!

Snubblade över favoritbutiken manufactum av en slump – synd jag bara hade 15 min att avvara!

Så lite kan göra så stor skillnad

Tschebull – österrikisk restaurang kväll ett. Mycket bra!!

20up – bar på 20e våningen på ett hotell i hamnkvarteren. Vilken utsikt!

Coast by East – middag kväll två. Annorlunda ställe – mycket gott!

Känner hopp när jag tittar på denna lampan som stod i ett skyltfönster.

Säga vad man vill – borta bra men hemma bäst! Håller du med?

Rädslorna

Publicerad den 19 mars, 2013 av Helena Roth

Ursprungligen publicerades detta inlägg i september under titeln Rädslor. Det ligger så ofantligt mycket i det att jag vill dela det med er igen, i något omskriven form!

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu och jag ser synkroniciteten i att det pratas transformation på många olika arenor. Nedanstående citat delades av Alan Seale i ett nyhetsbrev.

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Förändring börjar i mig, i dig, i hen.

Det är en liten dänga #skolvåren återkommer till gång efter annan. Och det är ju så. Det som hindrar oss från att kliva en tum in i det okända är alltsom oftast just rädslor.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Ett sätt att göra det är att sluta tänka ”Vad kommer jag få?” och istället utgå från ”Vad bidrar jag med?”. Liten men avgörande skillnad i utgångspunkt.

#skolvåren är i stor utsträckning ett sådant här okänt som jag, och många med mig (!!), klivit in i. Utan att riktigt veta vad det innebär, var det kan leda, eller ens vad just jag kan bidra med. Men klivit in har vi gjort, och tillsammans samskapar vi något, som inte låter sig göras om vi fastnar i rädslorna vi alla bär på.

Vissa har redan hunnit klivit av också. Det kanske inte kändes rätt, eller utmanade lite för stora eller många rädslor. Det är ok det med. Jag tror att vi alla kan bidra till allting, men vi behöver också hålla vårt fokus så att vi satsar på de områden vi brinner mest för. På det viset bidrar vi alla till förbättring och förändring där vi kan bidra mest.

Har du gjort det någon gång, klivit en tum in i det okända? Vad ledde det till?

#fskchatt

Publicerad den 18 mars, 2013 av Helena Roth

Svara

Det finns #skolchatt, #fskchatt (förskolechatt alltså) och #fpchatt (fritidspedagogikchatt) på Twitter, och vardera chatt har sin tid och dag. För att det ska ge något så bestäms ämne innan chatten inleds, och häromdagen gick det ut ett upprop om förslag på ämnen till förskolechatt. Jag svarade:

Efter att vi bollat det där fram och tillbaka några gånger så blev det spikat. Så torsdagen den 21 mars kl 21 kommer ämnet på förskolechatt att vara just:

Det ska bli intressant att delta i #fskchatt på torsdag – jag hoppas även du vill delta! Är du intresserad av barn och ungdomars lärande och skolutveckling, så är Twitter ett ypperligt ställe att finnas på.

Jag lovade Fredrik Larsson att skriva några rader om vad jag egentligen menade när jag skrev detta, så här kommer det:

I nuläget ligger #skolvåren ständigt längst fram på hornhinnan för mig, och det är så klart ursprunget även till min fråga till #fskchatt. Tittar jag på förskolan som koncept så ser jag framför mig ett lärande där barns stjärnögon (för att använda Lou Rosslings uttryck) verkligen får gnistra i hög utsträckning. Det syns också i nedanstående klipp från Malmö Stad:

Frågorna i mig är många, bland annat följande:
Hur kan stjärnögonen fortsätta tindra och gnistra upp genom hela skolsystemet, ut i arbetslivet och aldrig släckas?
Hur kan förskolans gnistrande stjärnögon få fortleva och uppmuntras?
Vad är det med förskola som gör att barns nyfikenhet och upptäckarglädje inte bara får fortleva utan i hög grad uppmuntras och frodas?
Vad är den där essensen? Handlar det om att barnet är i fokus?
Och hur kan vi ta med essensen in i resten av skolsystemet?
Tindrande stjärnögon – vad kan de ge i ett högre perspektiv?
Hur kan det bidra till att hållbart lärande samhälle?

Hur tänker du?

Transformation!

Publicerad den 17 mars, 2013 av Helena Roth

Under Global summit for Transformational Leaders and Coaches slogs jag av en insikt, verkligen slogs, hårt och djupt.

Inom coaching pratad det mycket om skillnaden mellan transaktion och transformation. Transaktion handlar om GÖRANDET, på engelska kan det benämnas content coaching. Till exempel, jag vill gå ner i vikt, alltså måste jag göra äta mindre och motionera mer. Det är i grunden förändringar baserade på yttre faktorer, det handlar om hur jag gör.
Transformation handlar om VARANDET, på engelska blir det presence coaching. Jag vill vara en rörlig och hälsosam människa, alltså måste jag vara rörlig och hälsosam. Hur är man då? Ja, då måste vi titta på VARANDET, det inre, det handlar mycket om min inställning. Det är det som kan leda till en varaktig förändring som du förkroppsligar.

Jag har skrivit om skillnaden mellan varande och görande tidigare. Den hårda insikten var hur detta relaterar till skoldebatten.

Ofantligt stor del av skoldebatten är transaktionell. Det handlar om görandet, om de pedagogiska HUR:en. Det handlar om IKT, om utepedagogik, om betyg och läxor, om storlek på barngrupper och personaltäthet. Väldigt lite av skoldebatten är transformationell, dvs handlar om varandet. Men nu börjar det hända något, fler och fler börjar nosa på dessa större frågor. Ett resultat av det är #skolvåren. Jag tror att den tidigare bristen på debatt kring samhälleliga VARFÖR är anledningen till att #skolvåren fått sådan spridning och ger en ny känsla av hopp.

Jag säger inte att pedagogiska HUR är oviktiga att diskutera. Inte alls. Det är ofantligt viktigt – eftersom det syftar till att säkra en förbättring av det befintliga skolsystemet. Och det finns hundratusentals elever i landet som behöver detta idag, för de är inne i skolsystemet i just detta nu.

Men de samhälleliga VARFÖR måste också börja diskuteras, eftersom det kommer att påverka så ofantligt många fler, i alla våra kommande barn och ungdomar. För mig betyder #skolvåren att skapa nytt, tillsammans. Samskapande. Inte att lappa och laga befintligt system, utan att fritt tänka kring varför vi vill ha – behöver! – ett hållbart lärande samhälle. Detta är själva syftet. När vi enats kring det kan vi gå djupare och djupare ner i detaljer och närmar oss slutligen de pedagogiska HUR:en också. Och tänk vilken guldgruva det då finns att ösa ur, eftersom det finns många goda exempel.

Men dessa goda exempel måste vara starkt förankrade i varandet – och för att nå dit måste syftet med skolan diskuteras. Själv tror jag på en multilog kring frågan, där alla i samhället deltar. Inte bara skolsverige. Inte bara politiker. Utan alla. Skolsverige, politiker, näringsliv, förändrar, pensionärer, barn och ungdomar (prata MED istället för OM!), kulturarbetare och arbetslösa, storstadsbor och bybor, rika som fattiga, ja, helt enkelt alla.

Ett sätt att göra det är att hoppa rätt in i multilogen som förs på Twitter och på Facebook likväl som på #skolvårens blogg. Anmäl dig också till #skolvårens första stora afk, dvs away from keyboard (att vi träffas fysiskt helt enkelt), i Varberg 18-19 juni. Där kommer fokus vara på VARFÖR, vad syftet med skolan är, vad ska vi med skolan till, vad är de samhälleliga varför. Hjälp oss även att sprida inbjudan så vi verkligen får en mångfald i Varberg – alla behöver vara representerade!

Skolsystemet är ett av de främsta samhällsbyggande institutionerna eftersom alla passerar genom det. Ska vi inte tillsammans se till att det då blir så bra det kan? Så att alla som kommer ut från skolsystemet mår bra och har fått frodas och uppmuntras utifrån sin egen unika potential?! Jo – det gör vi! Är du med? Kan du hjälpa mig med detta? Jag tror och hoppas att du kan det, och säger därför tack!

Vänlighet

Publicerad den 16 mars, 2013 av Helena Roth

On being with Krista Tippit där hon intervjuar fd buddistmunken Thupten Jinpa rekommenderas varmt. Mycket intressant och tankeväckande.

Bland annat talade de om vänlighet och hur det inte skapar rubriker i media. Dalai Lama har en teori om detta – att det kommer sig av att vänlighet faktiskt är vårt normaltillstånd, det är vad vi förväntar oss av våra medmänniskor. Däremot förväntar vi oss inte våld, mord, stöld, krigshandlingar osv. Och eftersom vi inte förväntar oss detta så skapas rubriker, givetvis blir det sensation.

Problemet med detta är att nyhetsmedia blivit så fylld av dessa avskyvärda handlingar att vi blir cyniska och avtrubbade. Men Dalai Lamas budskap är att vi på sätt och vis ska vara tacksamma för att vänlighet ÄR norm, vår grundinställning.

Tänkvärt, och lite hoppgivande. Själv känner jag dock att jag gärna drar mig undan avskyvärdheterna – jag tittar väldigt sällan på nyhetsprogram, har slutat titta på action och thrillers mm, likväl som jag faktiskt nästan helt slutat läsa kriminalromaner. Jag vill/orkar inte med att fylla mitt jag med allt detta.

Jag fyller det mycket hellre med goda nyheter, med vänlighet och medmänsklighet. Till exempel Good News Magazine som ger mig detta i en härlig blandning. Även #skolvåren ger mig detta – viljan och engagemanget att skapa ett hållbart lärande samhälle ger enorm tro på framtiden!

Detta betyder inte att jag helt fjärmat mig från det som sker i omvärlden. Snarast tvärt om faktiskt. Det innebär bara att jag väljer att ha mitt huvudfokus på det goda, det hoppfulla, det livgivande.

Var har du ditt fokus?

4xVarför

Publicerad den 15 mars, 2013 av Helena Roth

På eftermiddagen trillade det in ett Viber från min dotter:

Mina tankar går så här:
Vi har skapat en värld som är uppbyggd på tävling och konkurrens. En värld där människor försöker ta sig fram, oavsett om det är på någon annans bekostnad. Därför är de som har det bra också rädda för de som har det sämre, för tänk om man skulle hamna där? Har du klättrat på någons bekostnad kan ju någon annan göra detsamma mot dig.

Ville fundera vidare, och blev inspirerad att göra ett blogginlägg av det, så jag frågade om jag fick använda frågorna, och var de kom från:

Härligt empatisk och klok unge. Hon behövde själv fundera vidare över sina egna tankar i frågorna, för hon saknade svar. Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på de samhällsproblem vi står inför. För snacka om klokhet! Snacka om insikt! Och snacka om uppfinningsrikedom och förmåga att både

Klyftorna i samhället växer, och dotterns reflektion över det hon ser på stan är ett tydligt tecken på det. Varför accepterar vi det? Varför gör vi inte något åt det? Det är ju, idag, faktiskt möjligt att utrota fattigdom och svält. Men gör vi det? Nä. Varför inte?

Är det rädslor, som jag spånade kring ovan? Är det avståndet, tanken att det är inte jag, jag kan stänga dörren om mig och krypa in i mitt eget trygga bo, och låtsas som att världen utanför ser annorlunda ut?

Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på och agera för att lösa de samhällsproblem vi står inför. Tillsammans kan vi klara både dagens och morgondagens problem, men då måste vi i vuxenvärlden kliva ur vägen!

Hon föreslog att jag tog med hennes tankar i detta blogginlägg, så här kommer de:

Mina tankar om detta är: vi har skapat vår värld så här och vi kan inte hindra att det kommer finnas fattiga eller uteliggare eller tiggare. Dom fattiga är rädda om sina pengar och vill inte ge det till människor men kan använda det till att köpa massa onödiga saker. Jag tror dom tycker att människor är människor men att dom får lösa sina problem själv ingen vill väl vara fattig men dom som är det tycker jag vi ska hjälpa istället för att låtsats som om dom inte finns där. För alla är vi männsiskor och oavsett vilken människa man är så ska man hjälpa alla och inte stötta ut nån oavsett om det beror på hudfärg religon och fattighet/ rikedom alla vill väl må bra. Men vår värld kommer aldrig vara perfekt eller bli perfekt vilket är svårt att förstå för om man inte är i den sitationen som dom är det svårt att känna som dom.

I mig väcker hennes frågor bara mer frågor, så jag säger som tösen min, jag får fundera vidare. Men jag tänker inte stanna vid tankar. Jag kommer fortsätta kämpa för ett framtida hållbart lärande samhälle, för jag tror att vi kan skapa det, liksom vi skapat det samhälle vi lever i nu. Tror du att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle?

Hjärtat

Publicerad den 14 mars, 2013 av Helena Roth

Det är mycket med hjärtat nu ska ni veta. Här kommer mina tre senaste hjärte-upplevelser.

Förra veckans starka upplevelse på Global Summit for Transformational Presence Leaders & Coaches gör jag jag fått än mer visshet i hjärtats kraft och förmåga. Mark Vandeneijnde höll en sensationellt gripande session där vi som avslut fick se hans film Heart in Business, där bland andra toppmötesledarna David Robinson och Alan Seale intervjuas:

Deltar i gruppen Skolvision 2013, och den 12 mars träffades 2/3 av gruppen på riktigt. Vilken energikick det gav, ska ni veta! Kommer berätta mer om arbetet i sig framöver, men vi fick alla ett Medvetenhetssmycke av Annette på TCFF, och det har jag burit sedan dess. Jag rekommenderar varmt att du skaffar ett eget, det är vackert och gör gott, på flera nivåer! Tusen tack Annette!

Sen föreslog maken en dokumentär om hjärtat, som jag varmt rekommenderar. Handlar om skillnaden i synsätt mellan att se hjärtat enkom som en pump, eller som ett organ där mycket känslor håller hus. Tillgänglig på SVT Play tom den 11 april för svenska tittare. Den knyter an till Heart Math Institute, som helt är dedikerade till forskning och spridning av hjärtintelligensen, som de kallar den. Låter flummigt, men detta är högst seriöst ska ni veta!

Synkroniciteten i det hela leder mig till slutsatsen att det är viktigt att jag tar väl hand om mitt eget hjärta. Innan toppmötet stressade jag hej vilt och hjärtat sa ganska tydligt till mig att nock får vara nock. Och det tänker jag lyssna till och agera efter. Hur tar du hand om ditt hjärta? Dela gärna med dig av tips och idéer!

REVA

Publicerad den 13 mars, 2013 av Helena Roth

Jag har inte djupdykt ner i polisprojektet REVA med allt vad det har inneburit. Sydsvenskan hade en artikel för några helger sedan som jag läste, och blev oerhört berörd av. Innan dess har det inte riktigt satt sig i mig. Idag flödar Twitter över av hashtaggen #BästaBeatrice efter Jonas Hassem Khemiris artikel i DN där han föreslår att de byter kropp med varandra i 24 timmar.

Det är en gripande text som så väl belyser det avståndstagande som vi människor är så fantastiskt bra på. Varför är det så viktigt att hitta skillnader? Hur kommer det sig att vi ägnar så mycket tid åt att trumma upp stämningen mot andra?

Jag förstår det inte. Inte minst eftersom jag själv blir mer och mer säker på att vi hänger ihop, allihop. Kvantfysik!

Igår träffade jag Anna Numell som ritade denna bild, som illustration över just den där samhörigheten. Det är öar, som på ytan ser ut som separata enheter. Men under havsytan så sitter alla öar ihop. Så är det med oss människor också. Vi är alla en. Tack Anna för att jag fick dela bilden vidare!

Läs artikel om du inte gjort det. Diskutera den med dina barn, barnbarn, arbetskamrater och bästa vänner. Öka medvetenheten för att vi alla hänger samman. När vi gör någon annan illa gör vi illa oss själva. Och det gagnar ingen.

Läs!

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight

Månadsarkiv: mars 2013