Factfulness (bok 8 av 12)

Så har jag då äntligen läst den. Factfulness. Boken som Hans Rosling skrev tillsammans med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Boken som haussats enormt, men också dissats, på samma vis som Hans (som ju, säga vad man säga vill, varit den publikdragande av de tre) både haussats och dissats genom åren.

Tio knep som hjälper dig att förstå världen är underrubriken till boken, och de tio knepen känns relevanta, oaktat vad man anser om Roslingarnas ”förenklade version av världen”, vilket om jag förstått det är en av de främsta dissarna som de får.

  1. Gap – titta efter majoriteten
  2. Försämring – förvänta dig dåliga nyheter
  3. Linjär – kom ihåg att alla linjer inte är raka
  4. Rädsla – beräkna risker
  5. Storlek – sätt saker i proportion
  6. Generalisering – ifrågasätt dina kategorier
  7. Öde – observera långsamma förändringar
  8. Ensidighet – skaffa dig olika verktyg
  9. Klander – motstå att peka finger
  10. Akut – ta små steg

Tio knep, som jag nu vet finns på bloggen, att leta fram vid behov. Så där gör jag emellanåt. T ex när det gäller ätliga vilda växter på Bulltofta. Skriver om det och vet att jag då har det tillgängligt, givet att jag har uppkoppling och ström i fånen. Ganska fiffigt, om jag får säga det själv.

Pedagogisk och lättläst. Tydlig och småhumoristisk.
Factfulness lyfter fram mycket som jag skrivit om, båd en och två gånger. Som drama. Och rädsla. Och vikten av både ock, inte antingen eller.

”[…] vi behöver kontrollera vårt intag av dramatik. Om den inte begränsas går vår hunger efter det dramatiska för långt, hindrar oss från att se världen som den är och leder oss fruktansvärt vilse.”

Det finns många saker jag plockar ur boken, saker som känns relevanta i flera olika sammanhang, sådant jag kommer att ha glädje av att använda. Sådant som ger både tankespjärn som spännande perspektiv på Afrika, två områden som verkligen känns högaktuella för mig.

”Men så kommer jag ihåg vad Ingegerd Rooth sa. Hon hade arbetat som missionssjuksköterska i Kongo och Tanzania innan hon blev min mentor, och sa alltid till mig: ‘I den djupaste fattigdom bör du aldrig göra något perfekt. Om du gör det stjäl du resurser från någonstans där de hade kunnat användas bättre.'”

Den du.
Den ger tankespjärn så det nästan svindlar för ögonen mina.
Och det fortsätter:
”Det är svårt för människor att tala i termer av resurser när det handlar om att rädda liv, eller om att förlänga eller förbättra liv. Den som gör det uppfattas ofta som hjärtlös. Men så länge resurserna inte är oändliga – och det är de aldrig – är det mest medkännande man kan göra att använda sin hjärna och komma underfund med hur man gör mest gott med det man har.” 

För att kunna avgöra det, dvs avgöra hur man gör mest gott med det man har, är de tio knepen ganska bra följeslagare. Boken då, också en bra följeslagare? Ja. Den är läsvärd. Definitivt. Har du inte läst den än, så gör det!


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

4xVarför

På eftermiddagen trillade det in ett Viber från min dotter:

20130315-190322.jpg

Mina tankar går så här:
Vi har skapat en värld som är uppbyggd på tävling och konkurrens. En värld där människor försöker ta sig fram, oavsett om det är på någon annans bekostnad. Därför är de som har det bra också rädda för de som har det sämre, för tänk om man skulle hamna där? Har du klättrat på någons bekostnad kan ju någon annan göra detsamma mot dig.

Ville fundera vidare, och blev inspirerad att göra ett blogginlägg av det, så jag frågade om jag fick använda frågorna, och var de kom från:20130315-190422.jpg

Härligt empatisk och klok unge. Hon behövde själv fundera vidare över sina egna tankar i frågorna, för hon saknade svar. Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på de samhällsproblem vi står inför. För snacka om klokhet! Snacka om insikt! Och snacka om uppfinningsrikedom och förmåga att både

Klyftorna i samhället växer, och dotterns reflektion över det hon ser på stan är ett tydligt tecken på det. Varför accepterar vi det? Varför gör vi inte något åt det? Det är ju, idag, faktiskt möjligt att utrota fattigdom och svält. Men gör vi det? Nä. Varför inte?

Är det rädslor, som jag spånade kring ovan? Är det avståndet, tanken att det är inte jag, jag kan stänga dörren om mig och krypa in i mitt eget trygga bo, och låtsas som att världen utanför ser annorlunda ut?

20130315-190356.jpg

Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på och agera för att lösa de samhällsproblem vi står inför. Tillsammans kan vi klara både dagens och morgondagens problem, men då måste vi i vuxenvärlden kliva ur vägen!

Hon föreslog att jag tog med hennes tankar i detta blogginlägg, så här kommer de:

Mina tankar om detta är: vi har skapat vår värld så här och vi kan inte hindra att det kommer finnas fattiga eller uteliggare eller tiggare. Dom fattiga är rädda om sina pengar och vill inte ge det till människor men kan använda det till att köpa massa onödiga saker. Jag tror dom tycker att människor är människor men att dom får lösa sina problem själv ingen vill väl vara fattig men dom som är det tycker jag vi ska hjälpa istället för att låtsats som om dom inte finns där. För alla är vi männsiskor och oavsett vilken människa man är så ska man hjälpa alla och inte stötta ut nån oavsett om det beror på hudfärg religon och fattighet/ rikedom alla vill väl må bra. Men vår värld kommer aldrig vara perfekt eller bli perfekt vilket är svårt att förstå för om man inte är i den sitationen som dom är det svårt att känna som dom.

I mig väcker hennes frågor bara mer frågor, så jag säger som tösen min, jag får fundera vidare. Men jag tänker inte stanna vid tankar. Jag kommer fortsätta kämpa för ett framtida hållbart lärande samhälle, för jag tror att vi kan skapa det, liksom vi skapat det samhälle vi lever i nu. Tror du att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle?